När det gäller "tvångs-LVU" hålls muntliga förhandlingar i Länsrätter. Enligt forskare sker dock detta mera enligt en terapeuftisk modell, och inte med en granskning av befintliga rättsrekvisit.
När det gäller andra mål i Länsrätter, t ex försörjningsstöd och f-kasse-mål, sker inte några muntliga förhandlingar alls.
Vad som då sker är att juristerna läser de kommunala eller statliga handläggarnas dokumentation i målen, och därefter snabbt bildar sig en egen uppfattning om dessa handläggare har rätt eller inte rätt enligt någon lag eller något praxis.
Sedan när domslutet ska skrivas, så måste dock juristen åtminstone snabbt scanna igenom vad som medborgaren har skrivit.
En del av dessa jurister verkar inte ägna ens tid till detta.
Domsluten blir då från 1,5 A4-sida (inkl. inklippt lagtext), eller något mer "ambitiöst" upp till 3 st A4-sidor.
Eftersom skrivandet då ska gå snabbt, blir det en mängd felaktigheter och missförstånd, vilka medborgaren således aldrig ges en möjlighet att få rätta till, eftersom muntliga förhandlingar avslås, och Kammarrätten mycket sällan meddelar prövningstillstånd.
Läs här f.ö. om en domares synpunkter: http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=537078&avdelning_1=101&avdelning_2=142
