Citerar: - " Man måste kunna begära saker av en skattebetald myndighet. Speciellt av socialtjänsten som hanterar så viktiga mänskliga frågor som till exempel barn som far illa. Man får inte undvika att ingripa i tid (som i det sorgliga riksbekanta fallet i Vetlanda) men lika viktigt är att när man ingriper ska det ske på ett professionellt och medmänskligt sätt.
Den vanlige medborgaren är ju i ett fruktansvärt underläge gentemot olika myndigheter och makthavare.
Jag har vänner i Eskilstuna som behandlas så illa av sociala myndigheter så de fått sina liv nästan förstörda. Det står om detta i Folket den 28 juli.
En familj vars barn omhändertas. Man har blivit misskrediterade på ett godtyckligt sätt. Här förekommer varken kriminalitet, våld eller droger så det rör sig om vanligt hederligt folk helt enkelt.
Ändå misstänkliggörs de och blir godtyckligt behandlade och därmed brutalt förtryckta. Det övriga sociala nätverket omkring dem anses tydligen inte heller duga utan ses som en belastning, inte den tillgång de faktiskt är, helt i strid med lagens intentioner. Men visst, jag glömde att myndigheter utan påföljd kan kringgå lagen.
Det vore säkert bättre om nämnd och förvaltning ägnat sig åt att gripa in där det behövs i samhället istället för att förstöra livet för flera familjer inklusive barnen.
Men de har kommit snett och utredarnas brist på social kompetens har resulterat i en låst situation. Istället för att riva ner och hitta på osanna historier för att befästa sitt övertag (som är nog stort ändå) borde man kanske prestigelöst ha gett stöd till föräldrarna på ett sätt som de kunnat acceptera.
Man kanske som utredare borde ha sett det sociala nätverket omkring föräldrarna som reaktioner istället för att se dem som ett hot och en samling rättshaverister. Mor- och farföräldrarna i nätverket är mycket kompetenta, jag vet att det är så.
Utredarna ska ha den yrkesmässiga och sociala kompetensen att möta de reaktioner som man faktiskt kan vänta sig när det gäller så här känsliga saker som barnen.
Det är faktiskt utredarnas ansvar om kommunikationen mellan parterna går snett, det är där kompetensen ska komma in. Istället reagerar man med ryggraden själva och lägger morföräldrarna till last att de kämpar för barn och barnbarn vilket är naturligt att göra. Skulle man råka höja rösten i affekt ses man säkert som hotfull och därmed olämplig. Det skulle inte förvåna mig.
Så oprofessionellt handhavt är detta så man tappar all tilltro. Hjälper man barnen så här? Knappast, men jag tror inte en sekund på att det längre är huvudfrågan för myndigheten. Att få sin vilja igenom med alla medel handlar det om nu, det är i alla fall vad jag tycker mig se. Varför annars ljuga?
År det inte dags att utreda socialtjänsten? Är den tidsenlig? Har den rätt resurser? Ska den kunna kringgå lagar?
Det skulle behövas en debatt om hur det fungerar i praktiken, och vi medborgare måste träda fram och säga vad vi tycker, både om det som oftast fungerar bra - för det finns - och det som inte fungerar bra. Vad ska vi ha för socialtjänst och hur hjälper man till exempel barn som behöver hjälp? " -
http://www.folket.se/folket/standard_article.php?id=206670&avdelning_1=101&avdelning_2=101&t=1123632922
