Författare Ämne: Nu har jag varit på rättegång  (läst 2280 gånger)

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Nu har jag varit på rättegång
« skrivet: 27 maj 2003, 14:40:55 PM »
PÅ vägen till länsrätten på Mariatorget här i sthlm
trodde jag att jag skulle spy.
Jag var så nervös och rädd att jag var helt säker på att mina ben inte skulle klara av att bära mig.
Det kändes så tomt ,så fruktansvärt ensamt att behöva vara aldelles själv.
Har aldrig lämnat min son knappt över natten och han är fyra år.
Men nu är det ju inte jag som bestämmer längre...
Efter att soc tagit beslutet om ett omedbart omhändetagande har jag ingen makt.
Jag och min son bor fortfarande på familjehemmet tillsammans.
LVU eller inte ( domen har inte kommit än) så ska vi bo tillsammans.
Skillnaden blir att jag inte får ta honom därifrån.
Pratade med min syster i går.
Hon ringde mig och sa att hon saknade oss så mycket och att hon
inte kan förstå hur socialen kan fått till de så här.
Det ska sägas att min syrra var den som gjorde den första anmälningen mot mig när vi var osams...hon lär nog ångra sig bittert idag.
Hon tyckte aldrig att jag var en mamma utan var bara orolig för min hälsa.Jag mådde dåligt, men i dag tycker hon att efter ett år med socialens köttkniv runt halsen har saker och ting bara blivit värre, mycket värre.
Min son och jag har alltid hittat på saker.De har varit Han och Jag jämt.
Nu har socialen vänt det till något negativt och skrev i min utredning att jag har en kompisrelation med honom mer än en mamma-barn relation.
Min son är väldigt social och extremt duktig på att prata , detta har socialen skrivit är för att han tvingats bli vuxen för for.
Han fyller fyra år!!!
Jag har alltid läst böcker och pratat med honom detta är alltså något negativt.
Min son har även livlig fantasi vilket ochså står som underlag för LVU
de står" han kan inte skilja på fantasi och verklighet" men han e ju som sagt bara 3 och ska fylla 4.
De här uttalandet har dagmamman gjort.
Jag blir så arg.

Mina handläggare på soc har ringt migflera gånger och frågat mig hur det
är och så. Jag tror faktist att dom vill mig väl men hur ska man kunna få dom att förstå att det dom gör är fel och familjehemmet här hittar på en massa saker för att få hålla kvar mig och Ben så att dom kan få sina pengar???

Anna

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
svar till Bens mamma
« Svar #1 skrivet: 27 maj 2003, 21:05:13 PM »
Stackars dig. Vad är syftet med vården. Har du fått något vettigt svar på det. Mitt råd är att du förnedrar dig och sammarbetar med familjehemmet annars finns risken att de tar ditt barn. Jag hade problem för några år sedan och det var bara att spela med i spelet. När ett och ett halvt år hade gott erkännde socialtanterna att deras insattser till stor del hade varit onödiga, men då hade skattebetalarna redan fått punga ut med ca 2,5 miljoner.

leif

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 39
  • Karma: 0
    • Visa profil
Nu har jag varit på rättegång
« Svar #2 skrivet: 27 maj 2003, 21:33:18 PM »
Hej Anna

Var gång jag läser här i forumet får jag mig en ordentlig portion av det tidvis beklämmande samhälle, som vi alla sägs vara del i. Liten såväl stor.

Jag får intryck av att du har komit in i en situation där motparten inte längre lyssnar på dig. Varför  motparten ensidigt söker de argument, även det allra minsta som stödjer deras uppfattning, vet jag inte. Intressekonflikter?

Myndigheterna har som bekant makten i samhället, och det har vi som enskilda inte så mycket att säga till om. Vare sig vi med egna ögon ser att våra anhöriga ligger på sjukhusen och dör av vanvård, eller att barnen far illa pga olika myndighetsövergrepp.

Samhället som vi alla är del i är myndigheternas hemmaplan, där de har makten. Men nu råder nya tider som decentraliserar makten via internet till olika ”virtuella samhällen”, dvs de områden där varje individ är mer jämnbördig.

Att spela med i spelet för att få chansen att behålla sitt barn, är mycket förståeligt och mänskligt. Men på vems bekostnad sker det?

Man upprätthåller myndigheternas ställning genom att spela med och kan tom genom sitt handlande förstärka den alltmer "skeva makten". Det påminner lite grann om kejsarens nya kläder, historien där ingen vågade tala om att kejsaren var naken.

Det vore därför intressant om du som drabbad förälder kunde bjuda in någon eller några av dina motparter till att här delta i debatten om hur problematiken bör skötas enligt deras mening, vad som är rätt eller fel.  De allra flesta av dem har internetanslutna datorer ståendes på sina skrivbord.

Tackar någon nej till att delta i en debatt, så kan även det publiceras som värdefull information i forumet.

Det här är ingen omedelbar lösning på ditt problem men kanske en framtida väg till användbara lärdomar för oss alla.

Leif