rättsäkerhet och justitiemord

[susanna svensson]

Under min tid på universitetet har jag studerat rättsvetenskap och medie och kommunikationsvetenskap. Den tendes jag kan se är följande. Under 70 - talet var det kanske ett allt för stort daltande med brottslingar i media, med läser man domar från den tiden tycker jag mig se en tendens till att domstolarna gjorde en betydligt noggrannare bevisvärdering. Under de senaste årtiondena har media i allt större utsträckning uppmärksammat brottmål utifrån offrensperspektiv och pekar även ut misstänkta som skyldiga redan innan dom har fallit. Jämför man sedan domar från denna tid får åtminstone jag intrycket av att domstolarna gör en betydligt slarvigare bevisvärdering. Vad tycker ni? ska vi ha det så? Är det media som ska påverka domstolarna och hur de dömer. Under en förundersökning råder sekretess, men det är inte den hårda sekretessen så att meddelasskyddet råder. Det innebär att polisen fritt kan läcka uppgifter som de anser är till nackdel för den anklagade. Åläggs försvaret yppadeförbud och det kommer fram uppgifter i media som är tillfördel för den misstänkte förstår dock åklagarsidan att försvararen har brutit sin tystnadsplikt. Finns det någon på detta forum som har några förslag hur vi ska undvika fler Joy Rhaman fall. Att rättssäkerheten brister inom förvaltningsrätten och att domstolarna okritiskt köper socialtjänstens utredning det vet vi redan på detta diskussionsforum, men hur många är medvetna om att denna rättsröta har spridits till tingsrätterna. Tyvärr är jag övertygad om att Roy Rhaman och Yasser Askar inte är ensammt drabbade av justitiemord

[leif]

Hej Susanna

Med tanke på att det även finns ett fällande JO-yttrande 990928, med d.nr 2148-9* om att en rådman i en svensk tingsrätt medvetet sitter och fattar "olagliga rättsbeslut", och inte bara att fel människor i andra sammanhang blir fällda. Så är det dessvärre nog mera en realitet med rättsröta lite här och var i samhällsapparaten. Det börjar med andra ord bli evidensbaserat. (Precis som du befarar. Det sprider sig som ringar på vattnet).

Direktörer har tillgång till större summor pengar och en del faller för frestelsen att sko sig själva. De flesta av "samhällets stöttepelare" har oftast inte tillgång till samma mängd pengar, men till gengäld har de tillgång till makten att styra över sina medmänniskor. Vilket alltför många inte är sena med att praktisera. Det är nog så allvarligt. Makt berusar och är farligare.

Finns det den allra minsta intressekonflikt uppstår därför lätt "kollisioner", vilket i mina ögon är förståeligt. En fifflande direktör löper risk att bli upptäckt, om än liten. Ännu mindre är risken för mellanfunktionärerna i samhället.

Barn lär sig som bekant av vuxna. Medan vuxna ofta tar lärdom av "överheten". Om någon ogillar lärdomarna så är det ingen alls bra lösning att gå ut på gatan för att banka folk, dvs hata allt och alla.

Går det att införa "konflikthantering" som skolämne redan i mellan- och högstadiet?

Jag har annars inget bra förslag på någon lösning. Mer än att jag hoppas det skall vara avsevärt hårdare straff för den myndighetsperson som i sitt arbete både fifflar och ljuger, såväl i smått som stort. Dvs makt med ansvar.

Till att börja med: Vad med livstidsstraff för den åklagare eller polis som medvetet förfalskar bevis?

Eftersom ingen åklagare eller polis förhoppningsvis någonsin förfalskar bevis, så finns det heller ingen större anledning för dem att behöva oroa sig. Men det bör ge tydliga signaler till samhället att lagen teoretiskt är lika för alla i samhället.

Enär det oftast varken ligger några direkta penningintressen, porr eller våld i det kommer det väl antagligen aldrig någonsin att uppmärksammas. Jag tycker i alla fall det är betydligt värre brott mot samhället (hypotetiskt fullt möjligt) än vad den fifflande direktör åstadkommit som lyckats sno åt sig ett par miljoner, eller kanske bara någon resa till Island.

Jag vill också gärna åka med Storstockholms Lokaltrafik för att bada i den iSLändska blå lagunen.

Mvh, Leif

*ChefsJO's granskning inleddes efter när rådmannen erkänt att han tidigare hade "lurats" ett flertal gånger av samma advokat vars huvudman är ett större välkänt och svenskt bensinbolag. JO granskade ett enda mål och prickade rådmannen, utöver det hände absolut ingenting. Tystades ned. Vad lär vi egentligen våra barn?