Orsaken till att sociala/skolan kapitulerade var att mamman hade kommit upp på skolan för att få veta varför de bar sig åt som de gjorde. När de fick höra att mamman övervägde att skriva honom hos mig, om trakasserierna fortsatte så att han skulle kunna byta skola för att slippa trakasserierna, så drog de tillbaka tanken om elevvårdskonferens om ämnet "ingenting".. Nu har sociala/skolan något att tänka på..
Om de försöker förstöra Emils studier, så förstör de bara Emils studier i SKOLAN, de kan inte göra något åt att han studerar hos mig. Försöker de genomföra olagliga anmälningar mot Emil, så innebär det bara att de foscerar en flyttning av Emil till mig, där jag får än bättre grepp över hans studier. Den här gången borde de inse att de har kommit till en återvändsgränd, då deras egna åtgärder leder till att de blir tvungna att släppa greppet.
Nu ska jag kontakta skolverket för att få råd om hur man gör upp en individuell studieplan för Emil. Obildningsskolan vill ju inte undervisa honom i engelska, exempelvis, och de klagar över att han ligger långt framme i svenska och matematik. Att man kan få höra sådana ord från en lärare, visar att man mycket tidigare borde ha gett upp hoppet om dem.
Det var roligt att se hur förnedrade lärarna och skolan blivit av sitt eget beteende. Pissat i motvind ! Läraren Monica sade att de nu skulle tala om hur de kunde informera föräldrarna bättre.. att elevvårdskonferensen ju "bara" skulle handla om att de inte ville gå med på att låta testa honom för att gå upp en klass.. Men man FÅR ju inte ha elevvårdskonferens om ämnen man inte tagit upp med föräldrarna först ! När jag sade åt henne att om skolan inte samarbetar med föräldrarna, så är det meningslöst att kasta klyschan "barnens bästa" omkring sig. För en skola med en sämre pedagogik som samarbetar med föräldrarna, får bättre resultat än en skola som motarbetar föräldrarna och åstadkommer friktion istället. Detta ogillade hon, hon VILL verkligen försöka en gång till med dessa metoder. Men hon KAN inte längre !