Författare Ämne: Om psykiatrin  (läst 5662 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Om psykiatrin
« skrivet: 15 april 2008, 13:52:22 PM »
Fann detta på usenet av signaturen MOBiL:

Jag har skrivit nedanstående kommentar till artikeln på http://www.peterularsson.se/tvingades-till-125-el-chocker-pa-ett-ar/
"S:t Lars ger min hemstad Lund dåligt rykte. Det är ett skräckinjagande ställe för alla som bor här. Prova att promenera runt huset några gånger. Kriminella behandlas bättre en patienterna på S:t Lars, ty där finns t.ex. inga rastgårdar utan folk hålls inlåsta inomhus i månader med endast en fars till rättegång i Länsrätten på S:t Lars. Vem kan försvara sig mot falska påståenden som inte ens tas upp under rättegången när man utsatts för minnesförlustsframkallande ECT strax innan rättegången? Det klagas på de mänskliga rättigheterna i Kina men jag tror nästan det är sämre här. Jag har läst artikeln och Solveig hade polisanmält läkaren för olaga hot, men läkaren (läkarna) inblandade i detta borde dömas för grov systematisk misshandel. Ett tips till journalister är att ta reda på vem läkaren är och intervjua henne. Läkaren är troligen någon sorts verklig sadist."

Socialstyrelsen anser att 125 ECT behandlingar per år mot en patients vilja (varje behandling ett minst lika stort övergrepp som en våldtäkt) är i enlighet med erfarenhet och beprövad praxis.

Socialstyrelsen är satans svin som låter detta fortsätta. Det är då de som är allvarligt psykiskt störda och helt saknar empati. De borde tänka på att brott mot mänskligheten ledde till dödsstraff i Nürnbergrättegången. Att verka politiskt för att de som är ansvariga skall dömas till dödsstraff för brott mot mänskligheten är helt lagligt.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Stockholm

  • Gäst
Om psykiatrin
« Svar #1 skrivet: 15 april 2008, 16:02:08 PM »
Intressant fall

Detta handlar också om en bedömning, nämligen valet av metod.
Läkaren i fallet har ju förhoppningsvis en legitimation som läkare/psykiatriker, men hans val av behandlingsmetodik är personlig.

Bygger denna metod på vetenskaplig belagd forskning?

Har en bedömning gjorts av flera legitimerade än 1 läkare i fallet?
Dvs finns flera utlåtanden som en grund för valet av behandlingsmetodik? Minst 3 st utlåtanden?

Kan icke legitimerade tjänstemän inom Socialstyrelsen bedöma ett sådant ärende?

Kan icke legitimerade tjänstemän inom Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bedöma ett sådant ärende?

Svar: Nej, troligtvis inte.

Vad saknas.
Jo, en lagstiftning på att vid allvarliga och djupt påverkande behandlingsmetoder (både fysiskt och mentalt dito) får endast ske efter en bedömning av 3 st helt oberoende legitimerade inom ett visst ämnesområde, samt med ett godkännande av metoden av drabbade och hans eller hennes anhöriga.

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Om psykiatrin
« Svar #2 skrivet: 16 april 2008, 06:38:37 AM »
Citat från: "Stockholm"
Intressant fall

Detta handlar också om en bedömning, nämligen valet av metod.
Läkaren i fallet har ju förhoppningsvis en legitimation som läkare/psykiatriker, men hans val av behandlingsmetodik är personlig.

Bygger denna metod på vetenskaplig belagd forskning?

Har en bedömning gjorts av flera legitimerade än 1 läkare i fallet?
Dvs finns flera utlåtanden som en grund för valet av behandlingsmetodik? Minst 3 st utlåtanden?

Kan icke legitimerade tjänstemän inom Socialstyrelsen bedöma ett sådant ärende?

Kan icke legitimerade tjänstemän inom Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bedöma ett sådant ärende?

Svar: Nej, troligtvis inte.

Vad saknas.
Jo, en lagstiftning på att vid allvarliga och djupt påverkande behandlingsmetoder (både fysiskt och mentalt dito) får endast ske efter en bedömning av 3 st helt oberoende legitimerade inom ett visst ämnesområde, samt med ett godkännande av metoden av drabbade och hans eller hennes anhöriga.


Vad läkarna sysslat med i det här fallet verkar vara att försöka lobotomera en patient, fast använda andra metoder, då lobotomering är förbjuden.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Osakligt bemötande av kritiker
« Svar #3 skrivet: 18 april 2008, 16:13:31 PM »
Advokaten Gro Hillestad Thune, tidigare Norges delegat i Europakommissionen, har engagerat sig i psykiatrin och skrivit boken Overgrep. Søkelys på psykiatrien. Boken presenteras i sektionen Böcker på NKMR:s hemsida.

När jag i en artikel publicerad i Smålands Tidningen kritiserade systemet för tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn som Ett grundläggande systemfel replikerade en psykiater i Småland med att göra kopplingar mellan NKMR och Scientologerna.

Det ska bli intressant att se om någon vill försöka att göra kopplingar mellan Gro Hillestad Thune och Scientologerna pga att hon kritiserar psykiatrin i sin bok.

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Om psykiatrin
« Svar #4 skrivet: 18 april 2008, 20:10:29 PM »
Den kopplingen är det nog tyvärr rätt många som gör eftersom att scentiologerna har en organisation med ett väldigt snarlikt namn

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Om psykiatrin
« Svar #5 skrivet: 18 april 2008, 20:16:17 PM »
http://www.kmr.nu/  Som det framkommer länst ner på startsidan hör organisationen till scentiologerna

Morgan Ohlson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 176
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Om psykiatrin
« Svar #6 skrivet: 05 juni 2008, 12:16:04 PM »
Citat från: "Avos"
//...Socialstyrelsen är satans svin som låter detta fortsätta...//


Varje gång jag läser sånt här så blir jag ledsen. Det är så tragiskt att personer som borde veta och framför allt förstå bättre, liksom stoppar huvudet i sander och bidrar till populistiska bortförklaringar.

Självklart skulle detta aldrig fortgå om det bara handlade om några få galningar på SoS. Nej, sanningen är att problemet har långt djupare rötter i det Svenska samhället. Om man nu måste sätta någon kort etikett på det, då är uttrycket "utbredd smygfascism inom etablissemanget" betydligt mer sant.
.
Morgan Ohlson, terroriserats systematiskt i över 20 år.

__ Länkstation Fakta, vittnesmål:   http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=11929

.

jean-raoul

  • Gäst
SV: Om psykiatrin
« Svar #7 skrivet: 02 april 2010, 10:22:32 AM »
Till Göran Parment, PBU samt
till dem det angår dvs. ansvariga föräldrar, medborgare, barnpsykologer



Eftersom du verkar sakna möjlighet att förstå nyanseringen via kommateringarna i mitt senaste mail (se första raden i mailet),  ”du”,  komma ”dina lydiga kollegor”,  komma ”överheten” etc. vill jag förtydliga att jag betraktar att de olika socialarbetarna som har misskött sina ämbeten, är samtliga anställda under länsstyrelsen och betraktas av mig såsom dina kollegor. Dessa är en del av ett etablissemang vars förpliktelser är att skydda barnens rättigheter och dess " bästa" . Förutom vissa av dina kolleger anklagar jag inte dig på något sätt  för de brott som en del av juristkåren tidigare utfört mot Ludwig , mig själv , svensk lag  och internationell konvention. Men jag ifrågasätter din förmåga att hjälpa Ludwig och de lagar eller etisk regler som förbjuder dig att diskutera mitt barn hälsa eller hans mentala tillstånd, som modern verkar vara mån om, åtminstone vid din närvaro. Fakta är att Ludwig verkar må sämre varje veckoslut vi ska träffas. Sedan början av året är han konsekvent sjuk i magen, ont i benet veckan efter, kan inte träffa mig för han inte får dricka mjölk en annan gång etc...
Det hela resulterar i ett dolt besöksförbud som hans mor organiserar och styr genom hänsynslös manipulation. Som barnpsykolog är du bekant med vilka risker och konsekvenser denna form av alienation orsakar på ett tioårigt och hur detta riskerar att yttra sig på Ludwigs framtid i form av stress, psykosomatiska besvär, eller neuros i värsta fall. Är det fel av mig att frukta denna troligt scenario? Är det fel av mig att aforisera att Ludwig redan är bortrövad eller "lobotomerad" av en del av sin spegelbild och sitt kulturarv? Är det fel av mig att sätta pricken på ett totalt oansvarigt och ociviliserat system, som lydigt ägnar sig åt att plundra och straffa en individ, med hjälp av förtal och grova förfalskningar, enbart därför att han rapporterade och anmälde brott mot sin familj och allmän rätt? Är det fel av mig att påminna om att dessa fördömda metoder ständigt har praktiserats i norden mot : Samer, Zigenare, "mental störda" och andra minoriteter eller individer som har betraktats som opassliga i Sörgårdens etablerade samhälle. En ordning smitt i Jantemoderlandets obskura grottor av kända och gråa samhällsingenjörer eller socionomer. Dessa tidigare människobroiler har historiskt visat sig, gång på gång, driva idealdrömmar till grova misstag och brott.
Är det fel av mig att påminna dig och dina kollegor om att dessa brott som utförs i det "Bästas namn" alltid är utförda av lydiga och suddiga tjänstemän på bekostnad av deras känslokonto. Till slut frågar jag er : Vem , förutom jag, tar ett verkligt ansvar för att skydda min son från denna bisarra virvel av humaninkompetens och det den döljer.Vem och hur kommer Ludwig att döma de som har orsakat hans mentala sår? Hur många Ludwig finns? Hur många riktigt engagerade, kränkta och förtvivlade föräldrar finns i detta land som är offer för ett åter igen importerat, selektivt system som distribuerar "vertikala rättigheter" och förväxlar dessa till förpliktelser.
Som ”icke vårdnadshavare” är jag fråntagen all form av ansvar eller kännedom om min sons sociala, mentala eller fysiska tillstånd. Denna horribla situation är inte mindre än ett straff som utfördes illegalt mot mig och min son. Detta påstående är en påminnelse för dig, inte en beskyllning.
Om något havererar är det  systemet som jag numera bestämt vägrar stödja under dessa former. Ett system som bidrar ditt leverne med skattemedel. Känner du förståelse och empati för Ludwig, bli då inte en passiv ”medbrottsling” Tro mig, mitt engagemang är över huvudtaget fri från själviskhet.
Till slut, hyser jag ingen personlig agg eller ”état d’âme” mot dig, snarast tvärtom. Det är bara sorgligt att konstatera att, på ett eller annat sätt, är det fortfarande de kuvade som förtrycker.

Jean-Raoul de Marcenac