Citerar: - " Man mÄste kunna begÀra saker av en skattebetald myndighet. Speciellt av socialtjÀnsten som hanterar sÄ viktiga mÀnskliga frÄgor som till exempel barn som far illa. Man fÄr inte undvika att ingripa i tid (som i det sorgliga riksbekanta fallet i Vetlanda) men lika viktigt Àr att nÀr man ingriper ska det ske pÄ ett professionellt och medmÀnskligt sÀtt.
Den vanlige medborgaren Àr ju i ett fruktansvÀrt underlÀge gentemot olika myndigheter och makthavare.
Jag har vÀnner i Eskilstuna som behandlas sÄ illa av sociala myndigheter sÄ de fÄtt sina liv nÀstan förstörda. Det stÄr om detta i Folket den 28 juli.
En familj vars barn omhÀndertas. Man har blivit misskrediterade pÄ ett godtyckligt sÀtt. HÀr förekommer varken kriminalitet, vÄld eller droger sÄ det rör sig om vanligt hederligt folk helt enkelt.
ĂndĂ„ misstĂ€nkliggörs de och blir godtyckligt behandlade och dĂ€rmed brutalt förtryckta. Det övriga sociala nĂ€tverket omkring dem anses tydligen inte heller duga utan ses som en belastning, inte den tillgĂ„ng de faktiskt Ă€r, helt i strid med lagens intentioner. Men visst, jag glömde att myndigheter utan pĂ„följd kan kringgĂ„ lagen.
Det vore sÀkert bÀttre om nÀmnd och förvaltning Àgnat sig Ät att gripa in dÀr det behövs i samhÀllet istÀllet för att förstöra livet för flera familjer inklusive barnen.
Men de har kommit snett och utredarnas brist pÄ social kompetens har resulterat i en lÄst situation. IstÀllet för att riva ner och hitta pÄ osanna historier för att befÀsta sitt övertag (som Àr nog stort ÀndÄ) borde man kanske prestigelöst ha gett stöd till förÀldrarna pÄ ett sÀtt som de kunnat acceptera.
Man kanske som utredare borde ha sett det sociala nÀtverket omkring förÀldrarna som reaktioner istÀllet för att se dem som ett hot och en samling rÀttshaverister. Mor- och farförÀldrarna i nÀtverket Àr mycket kompetenta, jag vet att det Àr sÄ.
Utredarna ska ha den yrkesmÀssiga och sociala kompetensen att möta de reaktioner som man faktiskt kan vÀnta sig nÀr det gÀller sÄ hÀr kÀnsliga saker som barnen.
Det Àr faktiskt utredarnas ansvar om kommunikationen mellan parterna gÄr snett, det Àr dÀr kompetensen ska komma in. IstÀllet reagerar man med ryggraden sjÀlva och lÀgger morförÀldrarna till last att de kÀmpar för barn och barnbarn vilket Àr naturligt att göra. Skulle man rÄka höja rösten i affekt ses man sÀkert som hotfull och dÀrmed olÀmplig. Det skulle inte förvÄna mig.
SÄ oprofessionellt handhavt Àr detta sÄ man tappar all tilltro. HjÀlper man barnen sÄ hÀr? Knappast, men jag tror inte en sekund pÄ att det lÀngre Àr huvudfrÄgan för myndigheten. Att fÄ sin vilja igenom med alla medel handlar det om nu, det Àr i alla fall vad jag tycker mig se. Varför annars ljuga?
Ă
r det inte dags att utreda socialtjĂ€nsten? Ăr den tidsenlig? Har den rĂ€tt resurser? Ska den kunna kringgĂ„ lagar?
Det skulle behövas en debatt om hur det fungerar i praktiken, och vi medborgare mÄste trÀda fram och sÀga vad vi tycker, bÄde om det som oftast fungerar bra - för det finns - och det som inte fungerar bra. Vad ska vi ha för socialtjÀnst och hur hjÀlper man till exempel barn som behöver hjÀlp? " -
http://www.folket.se/folket/standard_article.php?id=206670&avdelning_1=101&avdelning_2=101&t=1123632922
