Sverige lär ha en av världens sämsta poliskårer, i detta får man väl förstås räkna in hela rättsystemet. Min äldre son råkade ut för ett överfall i förrgår. Tre kriminella misshandlade honom grovt, de hade frågat honom om han hade en cigarett, och han hade svarat fel på den frågan..
MIsshandeln var mycket systematisk, försiggick inför äldre vittnen, som kom ut ur sina lägenheter och försökte avbryta misshandeln, vilket de ignorerade. Misshandeln inriktades på att invalidisera eller döda honom, då de med hårda kängor sparkade främst mot tinningarna, och bakhuvudet. Med några brutna revben, rivsår och blåmärken verkar han ha klarat sig. De stal hans pengar, tog hans mobiltelefon, ringde terrorsamtal till folk i hans adressbok,samt har efterråt hotat honom att det ska bli mer.Förövarna var kända,hade villkorligt, och begått flera brott som de inte blivit straffade för.
Jag avrådde honom för att anmäla, då sverige helt enkelt inte är en rättstat, och det kan lika gärna bli han som blir drabbad, och förövarna som blir belönade. När polisen skulle förhöra honom, så kallades han med den glada kommentaren "Hur har en så stor kille som du fått stryk?".
Läkaren som undersökte honom tyckte också att det var en väldigt humoristisk misshandel. Han tog bara med en del av skadorna i intyget.
Polisen skickade ingen kopia på anmälan. Nej, då de hade så bråttom att lägga ned utredningen, så tre dagar efter anmälan, så fick han avslag på utredning av händelsen.
Dessa killar har alltså fått villkorligt, och om en enda händelse till skulle inträffat, så skulle det bli fängelse för dem. Polisen lägger ned utredningen mot dem, trots att det fanns tre vuxna vittnen.De får slippa straff, fastän polisen har dem som i en liten ask.
Helt klart bör hederliga människor passa sig för polisen. Brottslingarna, som sista tiden begått nya brott varje vecka, har fått nytt mod. Idag kom nya hotelser över internet mot sonen.
Det positiva i detta är att min sons arbetsgivare på praktikplatsen hans, verkligen bryr sig om honom. Han jobbar bra där, och har fått förtroende. .Han rekommenderade mig att kontakta föräldrarna till förövarna. En god ide i ett samhälle som saknar rättstat !
Men när jag skulle söka upp telefonnumren blev det problem. Jag konfronterades med något jag aldrig tidigare stött på i livet. För det första så verkade det handla om fosterbarn. Två av grabbarna hade autism, men de bodde hos "familjer", där ingen hade samma efternamn som den andre.Inte bara det: de bodde var för sig allihop ! Efter ett tag så resignerade jag, då det framgick att mamman kunde sakna kontakt med sonen( eller var det fostersonen ?) i månader. Jag insåg det hopplösa i att försöka få tala med någon ansvarig där, då dessa barn helt enkelt inte hade någon familj !
