Länsrätten i Göteborg

[Ruby Harrold-Claesson]

Länsrätten i Göteborg begåvade Sverige med de fällande domarna i Europadomstolen Olsson v Sweden och Olsson 2 v Sweden.

Länsrätten i Göteborg var den förvaltningsdomstol som dömde i The Edner Case, och i Uddevallafallet, ett fall av förtäckt adoption.

Kammarrätten i Göteborg har slentrianmässigt bifallit länsrättens beslut om tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barnen.

Det är illa att socialtjänstens personal och politikerna i socialnämnderna begår rättsövergrepp mot barn och deras föräldrar, men de största rättsövergreppen begås av domarna i förvaltningsdomstolarna. Det är i domstolarna som justitiemorden begås.

[cicci]

Jag kan bara hålla med. Det står ganska klart att förvaltningsdomstolarna tar soc ord för sanning och blundar för allt som motsäger dessa ord. De släpper igenom vilka svartmålningar som helst från soc sida för att inte tala om alla luddiga vårdplaner....
Värst är nog ändå att i dessa domstolar gäller omvänd bevisbörda! Föräldrarna förväntas bevisa sin oskuld istället för att soc(åklagaren) ska bevisa deras skuld! Verkligen orimligt i ett land som påstår sig vara en rättsstat!

[Unions Medborgare]

VARFÖR kan länsrätten i Gbg u.p.a. utan RISK handlägga och fatta beslut i STRID med EG-rätt och EG-domstolens rättspraxis lokalt på den inre gemensamma MARKNADEN?

[Ruby Harrold-Claesson]

Personalen inom de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna och politikerna i nämnderna visar ingen respekt för vare sig lagarna som styr deras verksamheter eller Europadomstolens fällande domar mot Sverige. De tillåtas bryta mot lagarna utan påföljder.

I en artikel i Göteborgs Posten den 8 jan. 1997 anklagade riksdagens dåvarande andre vice talman, Görel Thurdin, de sociala myndigheterna för myndighetsförtryck och rättsövergrepp gentemot medborgarna. Görel Thurdin omtalade vidare att politikerna "tar inte ansvar för att rätta till myndigheternas felaktiga beteende".

Denna sanning är känd inom Sverige och även utomlands. I ett särskilt yttrande till domen i "Olsson 2" uttalade sig tre domare i Europadomstolen, Pettiti, Matscher och Russo, kritiskt över de sociala myndigheternas allsmäktiga ställning i Sverige och över regeringens oförmåga eller ovilja att utöva kontroll över socialarbetarna. I ytterligare en fällande dom mot Sverige - Erikssonmålet - uttalade sig den norska delegaten i Europakommissionen Gro Hillestad Thune enligt följande: "Jag finner det mycket underligt att en socialnämnd i det svenska systemet i praktiken kan strunta i och även motarbeta en dom från Regeringsrätten utan att någon påföljd utdöms.[/i]"

Då visste Gro Hillestad Thune inte att myndighetspersonerna i Sverige inte rättade sig efter Europadomstolens domar heller.

Det finns alltså inget tjänsteansvar för brott begångna av myndighetspersonerna eller politikerna mot medborgarna. Anmälningar till polis eller tillsynsorganen - som regel - inte leder någonstans. Men det som är allra allvarligast är att inga påföljder utdöms - inte ens efter fällande domar i Europadomstolen. Hittills har ingen socialtjänsteman eller domare i någon förvaltningsdomstol - som direkt bär skulden till att Sverige har blivit fällt i Europadomstolen - någonsin fått vidkännas den minsta påföljden för att ha brutit mot någon medborgares mänskliga rättigheter. I stället har myndighetsbrottslingarna fått sitta i orubbat bo och skattebetalarnas kollektiv har fått betala skadestånd till offren som har vunnit över det svenska systemet och fått upprättelse i Europadomstolen.