Författare Ämne: Var gÃ¥r gränsen?  (läst 11075 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Var går gränsen?
« Svar #15 skrivet: 27 februari 2008, 20:33:47 PM »
Citat från: "Avos"
Citat från: "cicci"
Nej avos, jag vill se stora förändringar inom soc. Systemet som vi har nu fungerar inte alls! Det där med "frivillighet under tvång" känner jag också till och jag tror att du missuppfattat vad jag menade med mitt inlägg. Jag är mer än kritisk till dagens system och jag vill definitivt ha personligt ansvar på socialsekreterare så att de kan straffas för sina lögner!
Likaväl som en läkare, sjuksköterska eller advokat kan fråntas rätten att arbeta inom sina yrken vid misskötsamhet, vill jag att samma regler ska gälla för soc. Det ska gå att förbjuda olämpliga personer att arbeta som socialsekreterare och förstöra människors liv - när deras uppdrag enligt lag faktiskt är att hjälpa människor. Jag är också medveten om att det inte skulle bli många kvar om olämpliga socialsekreterare kunde förbjudas jobba inom yrket, men optimist som jag ändå är så hoppas jag på att socialtjänsten då kunde bli vad den var tänkt att vara - ett skydd för utsatta människor i behov av hjälp.
Jag har läst förarbetena till sociallagarna och vilka tankar som fanns bakom lagen och de tankarna var bra även om det tyvärr inte fungerar i praktiken. Samma sak med BBIC, tanken bakom är bra men med dagens socialsekreterare är det tveksamt om det heller kommer att fungera.
Så, jag är precis lika kritisk som du till systemet men uttrycker mig på ett annat sätt och det är tråkigt om jag inte lyckas förmedla vad jag faktiskt menar. Jag kan också tillägga att jag jobbade inom soc och blev sjukpensionär för att jag inte klarade av att se människor förnedras och förvägras den hjälp jag ansåg/anser att de har rätt till! Jag blev också sedd som mycket obekväm då jag tog strid för mina klienters rätt.... så jag har sett soc både inifrån och utifrån.


Jag för min del tror inte att man kan reformera vad som helst, ens med god vilja. Frågan är hur, då det nästan inte finns hederligt folk kvar i en verksamhet som faktiskt öppet grundar sig på kriminella handlingar. Att Sociala har en del skrivningar med vackra ord, är ju polityr, kan man säga. BBIC är ju skapat för ett syfte, och det har inte "blivit" vad det är idag, inte heller sociala. Sociala har vad jag vet alltid varit vad det är, om än det från början inte varit så hemskt som det är idag. Det vore nog lättare att reformera nazismen... Men det är klart att du har ett synsätt på sociala som innebär att det är mycket bättre än vad jag anser att det är. Frågan är hur stort antal hederliga människor du anser arbetar där, det är för mig en gåta, då jag bara känner till två hederliga socialsekreterare här på internet ! Nog vet jag att det kan vara fler, men så illa är det att bara TVÅ har synts.Då kan det inte vara många.. Där bevisningen mot sociala verkar total, är vädanden om nåd för dess struktur i mina ögon egendomligt.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Var går gränsen?
« Svar #16 skrivet: 27 februari 2008, 20:40:13 PM »
Citat från: "cicci"
Nej avos, jag vill se stora förändringar inom soc. Systemet som vi har nu fungerar inte alls! Det där med "frivillighet under tvång" känner jag också till och jag tror att du missuppfattat vad jag menade med mitt inlägg. Jag är mer än kritisk till dagens system och jag vill definitivt ha personligt ansvar på socialsekreterare så att de kan straffas för sina lögner!
Likaväl som en läkare, sjuksköterska eller advokat kan fråntas rätten att arbeta inom sina yrken vid misskötsamhet, vill jag att samma regler ska gälla för soc. Det ska gå att förbjuda olämpliga personer att arbeta som socialsekreterare och förstöra människors liv - när deras uppdrag enligt lag faktiskt är att hjälpa människor. Jag är också medveten om att det inte skulle bli många kvar om olämpliga socialsekreterare kunde förbjudas jobba inom yrket, men optimist som jag ändå är så hoppas jag på att socialtjänsten då kunde bli vad den var tänkt att vara - ett skydd för utsatta människor i behov av hjälp.
Jag har läst förarbetena till sociallagarna och vilka tankar som fanns bakom lagen och de tankarna var bra även om det tyvärr inte fungerar i praktiken. Samma sak med BBIC, tanken bakom är bra men med dagens socialsekreterare är det tveksamt om det heller kommer att fungera.
Så, jag är precis lika kritisk som du till systemet men uttrycker mig på ett annat sätt och det är tråkigt om jag inte lyckas förmedla vad jag faktiskt menar. Jag kan också tillägga att jag jobbade inom soc och blev sjukpensionär för att jag inte klarade av att se människor förnedras och förvägras den hjälp jag ansåg/anser att de har rätt till! Jag blev också sedd som mycket obekväm då jag tog strid för mina klienters rätt.... så jag har sett soc både inifrån och utifrån.


Jag för min del tror inte att man kan reformera vad som helst, ens med god vilja. Frågan är hur, då det nästan inte finns hederligt folk kvar i en verksamhet som faktiskt öppet grundar sig på kriminella handlingar. Att Sociala har en del skrivningar med vackra ord, är ju polityr, kan man säga. BBIC är ju skapat för ett syfte, och det har inte "blivit" vad det är idag, inte heller sociala. Sociala har vad jag vet alltid varit vad det är, om än det från början säkert inte varit så hemskt som det är idag. Det vore nog lättare att reformera nazismen... Men det är klart att du har ett synsätt på sociala som innebär att det är mycket bättre än vad jag anser att det är. Frågan är hur stort antal hederliga människor du anser arbetar där, det är för mig en gåta, då jag bara känner till två hederliga socialsekreterare här på internet ! Nog vet jag att det kan vara fler, men så illa är det att bara TVÅ har synts.Då kan det inte vara många.. Här på nkmr ser vi ju inte precis dem, då sociala kritiseras, att de hoppar in anonymt och berättar sanningen. Där bevisningen mot sociala verkar total, är vädanden om nåd för dess struktur i mina ögon egendomligt.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

mamma1

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 116
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • http://broderibruden.no-ip.com
Var går gränsen?
« Svar #17 skrivet: 29 februari 2008, 12:36:39 PM »
Ja, självklart ska socialen få ingripa då ett barn verkligen far illa! Men aldrig, som i vårt och andra fall p.ga

1. Bristande kommunikation.
2. Social sekreterare som har personliga problem, det går ut över oskyldiga!
3. Sk. förtäckt adoption då föräldrarna körs över totalt. I vårt fall var det en sådan. Trots att vi gick med på "frivillig" placering under hot om LVU, fick vi inte hem honom utan Länsstyrelsens hjälp!

Fall då socialen ska ingripa:

*Tydliga tecken på barnet att något är fel.
* Missbrukande föräldrar som inte bryr sig om barnen.
* Föräldrar som slår sina barn.
* Sexuella övergrepp.
Sambo och vi har en liten son. Han familjehemsplacerades förra året. Efter en 6 månader lång kamp mot soc. avbröt Länsstyrelsen den sk. "frivilliga" placeringen!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Var går gränsen?
« Svar #18 skrivet: 29 februari 2008, 18:52:50 PM »
Citat från: "mamma1"
Ja, självklart ska socialen få ingripa då ett barn verkligen far illa! Men aldrig, som i vårt och andra fall p.ga

1. Bristande kommunikation.
2. Social sekreterare som har personliga problem, det går ut över oskyldiga!
3. Dålig ekonomi som kommunen vill dölja med att omhänderta barn som inte visar några tecken på att fara illa, tvärtom!

Fall då socialen ska ingripa:

*Tydliga tecken på barnet att något är fel.
* Missbrukande föräldrar som inte bryr sig om barnen.
* Föräldrar som slår sina barn.
* Sexuella övergrepp.


En kommun med "dÃ¥lig ekonomi" omhändertar barn för att "förbättra ekonomin"..  Ska samma organisation sedan fortsätta med detta överhuvudtaget ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

mamma1

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 116
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • http://broderibruden.no-ip.com
Var går gränsen?
« Svar #19 skrivet: 29 februari 2008, 20:28:26 PM »
Ja, det kanske inte var så genomtänkt av mig, Avos! Men i vårt fall kan man verkligen undra. Liten kommun, små resurser. Ändå satte de in alla resurser då de skulle ta vår son, sedan när vi fick hem honom, blev det nästan tomt på socialkontoret. Alla inblandade utom soc. chefen försvann. Slutade de självmant eller?
Sambo och vi har en liten son. Han familjehemsplacerades förra året. Efter en 6 månader lång kamp mot soc. avbröt Länsstyrelsen den sk. "frivilliga" placeringen!

coffeebreak

  • Gäst
Var går gränsen?
« Svar #20 skrivet: 02 mars 2008, 00:01:32 AM »
Citat från: "mamma1"
Ja, självklart ska socialen få ingripa då ett barn verkligen far illa! Men aldrig, som i vårt och andra fall p.ga

1. Bristande kommunikation.
2. Social sekreterare som har personliga problem, det går ut över oskyldiga!
3. Sk. förtäckt adoption då föräldrarna körs över totalt. I vårt fall var det en sådan. Trots att vi gick med på "frivillig" placering under hot om LVU, fick vi inte hem honom utan Länsstyrelsens hjälp!

Fall då socialen ska ingripa:

*Tydliga tecken på barnet att något är fel.
* Missbrukande föräldrar som inte bryr sig om barnen.
* Föräldrar som slår sina barn.
* Sexuella övergrepp.


Tack!

Första vettiga svaret på min fråga efter 4 sidors påhopp och dravel...

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Var går gränsen?
« Svar #21 skrivet: 02 mars 2008, 09:47:07 AM »
Skulle lagarna följas så skulle det här och andra liknande forum inte behövas! Socialtjänstlagen poängterar att man i första han ska söka samförståndslösningar! Det görs inte idag!!!
Lvu är en tvångslag som ska användas först när alla möjligheter till frivilliga lösningar är prövade och befunnits otillräckliga, så är det inte heller idag utan alldeles för ofta är det Lvu som soc tar till redan från början!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Var går gränsen?
« Svar #22 skrivet: 02 mars 2008, 10:45:49 AM »
Citat från: "cicci"
Skulle lagarna följas så skulle det här och andra liknande forum inte behövas! Socialtjänstlagen poängterar att man i första han ska söka samförståndslösningar! Det görs inte idag!!!
Lvu är en tvångslag som ska användas först när alla möjligheter till frivilliga lösningar är prövade och befunnits otillräckliga, så är det inte heller idag utan alldeles för ofta är det Lvu som soc tar till redan från början!


Eftersom alla är överens om att sociala på alla sätt bryter mot lagarna, och att personalen där består av idel olämpliga personer, men att det ändå är sociala som SKA sköta detta, skulle då inte exempelvis Hells Angels kunna ta över verksamheten ? De kallar ju sig myndighet, drar in skatter etc ?

 Vi mÃ¥ste ju tänka pÃ¥ barnens bästa, och vilka skulle vara mer lämpade att handha barn än änglar ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna