Skogsdungen och Umeå kommun uppger att de "delvis" arbetar med BBIC! Visst är det en underbar formulering? De använder sig av blanketten men gör fortfarande sina egna tolkningar om hur den ska användas och skriver därmed samma lögner som de gjort förut. Barnets bästa i centrum - nej, i den kommunen i alla fall handlar det mer om tjänstemännens prestige! Redan från början bestämmer de om de ska omhänderta barnen och sedan bedriver de den s.k utredningen enbart i syfte att "bevisa" det de redan från början bestämt. Här finns inget utrymme för den objektivitet och saklighet som lagen föreskriver utan det handlar helt om godtycke och subjektiva värderingar.
Grundfrågan är om socialförvaltningens verksamhet är brottslig I GRUNDEN eller om den inte är det. Är brottsligheten regel, så är BBIC ett kamoflage. Kan ärenden överklagas? Går det rätt till i regel ? Beror övertramp på enskilda handläggare ?
Enligt alla kunniga bedömningar så är fallet INTE så. Övergreppen är beordrade från högre ort, insyn och kontrollmyndigheter är bortkopplade, domstolarna är lika korrumperade som i Paraguay. BBIC är ett påhitt av de ansvarig för detta.
Min utredare skrev två BBIC dokument, baserade på två utredningar som det stod hundratals lögner i. Sedan sade hon att socialförvaltningen inte var till för att hjälpa familjer som har problem, utan för "annat", och att det var orsaken till att vi aldrig fått hjälp av dem, och nu stod inför ett LVU.
Vad ska då BBIC utredningarna vara till för om socialförvaltningen inte är till för att hjälpa familjer med problem ? Syftet är att ge sken av att verksamheten är laglig, istället för brottslig, att den har en ram som ger förtroende, då verksamheten i grunden handlar om slavhandel med stulna barn. Den uppbyggda ramen syftar till att vi ska tala i termer av lojal och förmildrad kritik, och förutsätta att de ansvariga står för barnets bästa, och själva vill rätta sig därefter. Då har de avvärjt diskussionen om medveten brottslighet mot barn.
