Frfattare mne: Socialnämnden i Vänersborgs kommun  (lst 3701 gnger)

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Socialnämnden i Vänersborgs kommun
« skrivet: 31 januari 2008, 18:36:59 PM »
Socialnämnden i Vänersborg placerade ett ensamkommande flyktingbarn i fosterhem under sommaren 2007. Eftersom flickan saknar vårdnadshavare i Sverige har hon förordnats en god man som ställföreträdande förälder för henne. Under hösten omhändertogs hon enligt LVU och flyttades till ett barnhem.

Se Vänersborgsfallet - Det ensamkommande flyktingbarnet

Aragorn

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 117
  • Karma: 0
    • Visa profil
När blir en godman en ondman?
« Svar #1 skrivet: 02 februari 2008, 19:59:09 PM »
När blir en godman en ondman?

Ställs frågan till socialförvaltningen i Vänersborg så är deras svar enkelt - en godman blir en ondman om han har mage att säga emot oss.
Jag vet vad jag talar om för att det är precis vad som har hänt mig.
Innan det omedelbara omhändertagandet av flyktingbarnet, som jag är godman till, så var en process i tingsrätten igång för att utse en särskild förordnad vårdnadshavare. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig rollen och hade sagt ja.
När jag är bortrest på semester blev flickan omhändertagen med stöd av LVU från sitt familjehem. Jag fick socialförvaltningens förklaring men jag köpte inte den och gav inte mitt samtycke.
Fjorton dagar senare får jag reda på, genom en annan kommun, att jag skall granskas i mitt uppdrag som godman. På grund av att jag hade en annan uppfattning till socialförvaltningen i frågan om omhändertagandet så har de skrivit till tingsrätten och informerat att de blivit alltmer tveksam till min lämplighet som godman samt att socialnämnden är mycket tveksam till min lämplighet som vårdnadshavare. Samtidigt passades det på att slänga iväg en kopia till överförmyndarnämnden i Vänersborg som skickade det vidare till överförmyndarnämnden där flickan var folkbokförd.
Blev uppringd av socialsekreteraren som hade undertecknat skrivelsen, som då inte visste att jag visste vad de hade hittat på. Hon efterlyste samarbete medan jag efterlyste polisanmälan på familjehemmet samt journalen. Sedan spelade jag esset och frågade när hon hade tänkt informera mig om skrivelsen till tingsrätten och överförmyndarnämnden med tanke på hennes tal om samarbete.
Hur som helst så ligger det till så här i dagsläget.

Jag motsatte det omedelbara omhändertagandet.
Ville ha ett offentligt biträde, fick inte för länsrätten, överklagade, fick inte för kammarrätten, överklagade, fick inte prövningtillstånd av regeringsrätten.
Länsrätten gav soc. rätt angående det omedelbara.

Tror ni att jag höll på att knäckas?

Frågan sedan blev hur skulle efterföljande vård bedrivas?

Jag fick nya uppgifter som soc. undanhållit mig. Gav mitt samtycke till vårdplanen. Fick träffa socialutskottet och de fick höra mig säga att jag samtyckte. De ville köra vård med LVU ändå. Länsrätten beömde mitt samtycke som seriös men gav soc. rätt ändå.

Tror ni att jag insåg hur absurd det hela är?

Soc. måste ju enligt lagen bevisa med riktiga skäl varför jag är olämplig som vårdnadshavare.

Jag fick journalen och beviset på hur soc. har brustit.
Jag har överklagat beslutet om vård enligt LVU till kammarrätten.
Jag har sett till att familjehemmet har underlag för att båda kunna försvara sig och gå till anfall.
Granskningen av mig är klar och jag har kvar mitt uppdrag som godman.
Jag har anmält soc. till Länsstyrelsen på ett antal punkter och Länsstyrelsens skrivelse har landat i kommunen.
Socialsekreteraren som har svartmålat mig har jag inte kunnat nå det sistonde då hon varit sjukskriven.

Skeppet går att vända.

I mitt ärende så har inte kommunen polisanmälts än....
Det innebär förstås att polisanmälan som ligger på Vänersborgs soc. för tjänstefel är utifrån ett annat ärende....

Grattis Vänersborgs socialförvaltning!

Aragorn

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 117
  • Karma: 0
    • Visa profil
Inget fungerande samarbete?
« Svar #2 skrivet: 06 mars 2008, 20:21:05 PM »
Överklagandet av Länsrättens beviljandet av LVU vård rullar på i Kammarrätten i Göteborg.
Som bekant beviljades jag inte ett offentligt biträde av Länsrätten  i Vänersborg trots att lagen (2005:429) om godman för ensamkommande barn innebär att jag är en god man med både förmyndar och vårdnadshavar befogenheter. Överklagade till Kammarrätten, fick nej, överklagade till Regeringsrätten, fick ej prövningstillstånd.
Jag har dock blivit uppmärksammat på att jag kan på nytt väcka frågan om ett offentligt biträde i nuvarande mål i Kammarrätten. Detta är nu gjort och jag väntar på ett beslut.

I socialnämndens senaste yttrande till Kammarrätten fick jag reda på att det finns inget fungerande samarbete mellan mig och socialnämnden och att vi gör olika bedömningar och har olika uppfattningar om hur den fortsatta vården skall bedrivas.
Fantastiska konstateranden att ha med i bakfickan då jag senare samma dag träffade en annan socialsekreterare i ett möte som vi bokade in redan 3 veckor tidigare. Efter 1 timme och 40 min information och planering kunde jag inte låta bli att fråga på slutet om vi hade olika uppfattningar om vården. Han och jag var ju överens, och det blev tydligt att på de högre nivåerna så är det en annan agenda som råder.

I mitt senaste bemötande inlägg till socialnämndens påhitt lyfter jag in ett Regeringsrätt mål. D:4292-1994 A:95-06-15
där ett samtycke till vård hade lämnats in på sent stadium i förfarandet. Regeringsrättens dom innebar att samtycket fick godtas.
Sedan skadar det nog inte att jag skickade även med kopior på dokument som jag hittat där samarbetet med mig kring barnet nämns i positiva termer.

Varför är jag då inte psykiskt knäckt som så många andra som jag har läst om både här och hos stulen barndom?
Det finns troligtvis två förklaringar
1. Jag har inte haft den biologiska bindningen till barnet
2. Jag sitter med i kommunstyrelsen och kan konsten att bråka på ett intensivt och effektivt sätt.
En tredje förklaring också finns men jag har sett att den är ofta verkningslös mot socialtjänsten och det är att jag inte har begått något fel mot barnet.

Justice will be done

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Re: Inget fungerande samarbete?
« Svar #3 skrivet: 07 mars 2008, 07:39:28 AM »
Citat frn: "Aragorn"
Överklagandet av Länsrättens beviljandet av LVU vård rullar på i Kammarrätten i Göteborg.
Som bekant beviljades jag inte ett offentligt biträde av Länsrätten  i Vänersborg trots att lagen (2005:429) om godman för ensamkommande barn innebär att jag är en god man med både förmyndar och vårdnadshavar befogenheter. Överklagade till Kammarrätten, fick nej, överklagade till Regeringsrätten, fick ej prövningstillstånd.
Jag har dock blivit uppmärksammat på att jag kan på nytt väcka frågan om ett offentligt biträde i nuvarande mål i Kammarrätten. Detta är nu gjort och jag väntar på ett beslut.

I socialnämndens senaste yttrande till Kammarrätten fick jag reda på att det finns inget fungerande samarbete mellan mig och socialnämnden och att vi gör olika bedömningar och har olika uppfattningar om hur den fortsatta vården skall bedrivas.
Fantastiska konstateranden att ha med i bakfickan då jag senare samma dag träffade en annan socialsekreterare i ett möte som vi bokade in redan 3 veckor tidigare. Efter 1 timme och 40 min information och planering kunde jag inte låta bli att fråga på slutet om vi hade olika uppfattningar om vården. Han och jag var ju överens, och det blev tydligt att på de högre nivåerna så är det en annan agenda som råder.

I mitt senaste bemötande inlägg till socialnämndens påhitt lyfter jag in ett Regeringsrätt mål. D:4292-1994 A:95-06-15
där ett samtycke till vård hade lämnats in på sent stadium i förfarandet. Regeringsrättens dom innebar att samtycket fick godtas.
Sedan skadar det nog inte att jag skickade även med kopior på dokument som jag hittat där samarbetet med mig kring barnet nämns i positiva termer.

Varför är jag då inte psykiskt knäckt som så många andra som jag har läst om både här och hos stulen barndom?
Det finns troligtvis två förklaringar
1. Jag har inte haft den biologiska bindningen till barnet
2. Jag sitter med i kommunstyrelsen och kan konsten att bråka på ett intensivt och effektivt sätt.
En tredje förklaring också finns men jag har sett att den är ofta verkningslös mot socialtjänsten och det är att jag inte har begått något fel mot barnet.

Justice will be done


Jag för min del är sjukpensionerad. Jag får nog vara hur duktig på att bråka jag vill, då allt jag säger vänds mot mig på grund av detta. De lyckades dock inte stjäla barnet från mig, men de begick obekymrat hundratals brott mot oss, då de uppenbarligen var helt säkra på att ingen skulle lyssna på oss. Jag tror inte på att det var för att jag var så aktiv, skrev 700 sidor aktbilagor i hovrätten,samt skrev en hel del i länsrätt och kammarrätt som räddade barnet. Det spelar helt enkelt ingen roll vad man har att anföra, klarar man sig så är det på att man haft tur, enligt min uppfattning, ifall man inte har en officiell ställning , kontakter, eller tillräckligt med pengar för att muta dem.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna