Jag tycker det verkar symptomatiskt att andra med-människor inte tror på det som skrivs här, verkligheten är alltför "läskig", så de tror att det är påhittat.
Vanligt folk bruklar reagera "Jag tror inte att det är sant ! ", ( obs! utropstecknet uttrycker chock över den Greltsianska invansionen) Sedan finns det andra som sagt...
Ang. intyg och sådant . . .
Både arbetsförmedlingen, försäkringskassorna, och soc. köper upp både psykologkonsulter, läkare, och tandläkare som "grindvakter" till sina beslut.
Arbetsförmedlingen kan till och med sätta en psykiatrisk diagnos på arbetslösa via en uppköpt psykolog i rehab-team UTAN intyg från hälso- och sjukvården.
Det här är den mycket overkliga biten, som påminner om filmen matrix. "Lever jag i helvetet, eller i en havererad rättstat?" Som en annan uttryckte saken.
Min18-årige son exempelvis hade en del tonårsproblem. Inget allvarligt, hade kört olaglig moped, ritat på ett broräcke. Men han hade sumpat sina studier i två år på gymnasiet, vilket lett till att han måste gå om.
Det började med att jag kontaktade PBU för två år sedan, vilka skaffade fram en psykoterapeut. Han skulle börja familjeterapi. Då ringde utredaren från sociala och sade att de inte skulle starta familjeterapi, eftersom barnen skulle omhändertas. Utredaren hade försökt stjäla den yngre sonen som bor hos mamman, och som ligger två år före i skolan. Den äldre sonen hade då utmärkta resultat i skolan, då utredningen pågick, och utredaren samt psykoterapeuten ( dåvarande utredare), sade att han hade det bra hos mig. Utredaren på soc skrev vidare i SYNQ-rapporten att jag inte behövde delta i SYNQ-samtalen eftersom äldre sonen hade det bra hos mig.
Men de försökte ÄNDÅ omhänderta honom
De ringde på hans mobil och bad honom skolka från skolan för att komma upp på enskilt samtal på soc, saken gällde enskilt boende i en lägenhet. Utredaren sade att där kunde han ha egna fester, vilket skulle vara svårare hemma. Utredaren var alkoholist. !!
Senare när han fick problem i skolan och ville tala tonårsproblem med PBUs psykoterapeut, så ringde alltså samme utredare till terapeuten och gav honom ORDER att stoppa dessa familjeterapisamtal, eftersom han skulle omhändertas! Något sådant beslut hade soc aldrig ens kunnat drömma om att framföra i länsrätten, vilket de heller inte gjort. De försökte bara traumatisera honom genom att skicka en 19 sidor lång utredning om hans föräldrar där det påstods att jag provat röka hasch 1976 i stockholm, och varit inlagd 1977 för "prepsykos" på psykiatrisk klinik. Om mamman stod det att hon var alkoholist och sinnesjuk enligt socialsekreterarens diagnos.
Alltså: faktum är att en socialsekreterare ställer diagnoser, och ringer till en högutbildad psykoterapeut och ger hon order som utanför stående...
Vi avbröt behndlingen, då den fortsatta behandlingen bara skulle bestå i att psykoterapeuten skulle försöka övertala grabben att ta avstånd frå sina föräldrar, och att inrikta sin framtid på att bli fosterbarn.
Jag försökte två gånger tlll att kontakta PBU, men samma sak skedde igen: PER TELEFON, så sade utredningssköterskan att barnen skulle omhändertas, och därför kunde endast individualterapi komma i fråga, däremot kunde barnen få gå på familjeterapi med sina nya fosterföräldrar...
Till slut gav jag upp, och jag kommer inte att kontakta PBU annat än i akutfall.
Varför har inte vi rätt till sjukvård ? Varför måste jag vara den som löser hans tonårsproblem utan stöd ? Å andra sidan tror jag inte att de har kompetens att göra det bättre än mig. De som nedklassat sig att ta order från leg bilhandlare/socialsekreterare, kan inte ha någon kompetens, eller integritet.
