BUP kontaktstörning

[partybrud]

Vad betyder det när ett barn har fått diagnosten ontaktstörning av BUP ??

[cicci]

Svårt att svara på. Det kan syfta på soc favorit "bristande anknytning", men det kan också vara en omskrivning av misstänkta autistiska drag. Handlar det om ditt/dina barn kan jag bara råda dig att fråga den läkare som satt diagnosen.

[partybrud]

Ja o jag som älskar BUP nej det va inte till autistiskta drag
det är socialens vavoämne omsorgsbrister han är inte så framåt som andra mer tillbaka dragen skulle jag tro han trivs inte med en del saker ju , jag ska ta upp det på rättegången med advokaten får spara det goda till dess

[cicci]

Vissa läkare på Bup verkar ju också skriva intyg (som det verkar i alla fall) helt enligt soc önskemål så.... Det är inte utan att man kan tro att de har betalt av soc för att skriva det soc vill ha.

[partybrud]

Du jag hade tänken där i går o fråga soc vad dom betalade till BUP för den diagnosen men jag fällde igen istället annars vänder dom kanske på det så det va våld mot tjänstemänn

[cicci]

Ja, de har ju en förmåga att vrida och vända på allt så att det passar deras syften, det vet vi ju. :evil:

[Helena]

Jag läser här era meil..ja,,soc,kan av vissa förledda få intyg,,det finns ju ingen sån diagnos,,som sagt,,så det pappret verkar märkligt,,får bup,förtydliga,,
har ni märkt också..att barnens förordnade Juruister,säger det som soc,vill,,inte vad bernet säger,,är de till för soc,,eller för barnet???
min son fick nu en ung färsk jurist,,som aldig träffat han ens,,hon kom till soc,och sa i ett möte där,,att ja,,han har utvecklats på fosterhemmen,,hahahha
jag fråga då,,har du talat m.min son,,nej,,har du träffat han??nej..hahah

Hon var alltså både jurist och synsk!!hahaha
Det skall bli ett nöje att se henne igen i rätten,,snacka om att gå soc,vägnar!

[partybrud]

Jag var inne på BUPs hemsida o hittade detta

Reaktiv kontaktstörning är både en relativt ny och en relativt okänd diagnos. Det är därför vanligt att barn med denna störning feldiagnostiseras och det kan vara svårt att få rätt hjälp.

Vad är anknytning? Anknytning kallas det band som uppstår mellan ett spädbarn och den/de primära vårdgivaren/rna under de första levnadsåren. När barnet har ett behov, uttrycks detta genom gråt. Förhoppningsvis kan föräldern identifiera behovet och tillfredställa det. Genom denna interaktion lär sig barnet att världen är en trygg plats och en grundläggande tillit utvecklas. Anknytning är en ömsesidig process och ett känslomässigt band skapas mellan barn och vårdnadsgivare. Detta band fungerar som en bas, varifrån barnet tryggt kan utforska världen. En trygg anknytning är nödvändig för optimal utveckling av både hjärnan och den känslomässiga utvecklingen. Bristande anknytning får konsekvenser rent fysiologiskt, känslomässigt, kognitivt och socialt.

Barn med kontaktstörning har inte lärt sig att utveckla och upprätthålla nära relationer. De växer upp utan att ha erfarit tillit till att andra kommer att ta hand om dess behov. Barn med kontaktstörning är därför oerhört vaksamma på att slå vakt om sin egen säkerhet. Det innebär i praktiken att de inte låter andra ta hand om, älska och uppfostra dem. Dessa barn blir också extremt kontrollerande och krävande, när de blir rädda. På ett känslomässigt plan tror de, att om de inte kan kontrollera sin omgivning så kommer de att gå under.

Anknytningsproblem är inte samma sak som att ha en kontaktstörning. Många adoptiv- och fosterfamiljer tampas med anknytningsproblamatik utan att det för den skull betyder att barnet har en kontaktsörning. Försummelse och bristande omvårdnad leder inte alltid till kontaktstörning, utan det verkar snarare som om detta är en ovanlig störning.

Enligt DSM-IV måste barnet vara påtagligt stört, i de flesta sammanhang och i jämförelse med andra barn i samma ålder, vad det gäller barnets relation till andra människor i omgivningen. Problemen måste ha börjat före fem års ålder och upstå som en reaktion på den bristande omvårdnaden. Det finns två typer av kontaktstörning: hämmad och ohämmad.

Ett utmärkande drag för den hämmade typen är att barnet visar på en varaktig oförmåga att ta kontakt eller ge gensvar i sociala situationer vilket tar sig uttryck i en överdriven hämning, vaksamhet eller ambivalent och motsägelsefullt gensvar. Detta innebär i praktiken att barnet både närmar sig och undviker vårdnadshavaren, gör motstånd mot att bli tröstad etc.

Den ohämmade typen av ankytning utmärks istället av gränslös sällskaplighet och en oförmåga att visa särskiljande tillgivenhet. Det innebär bland annat att barnet visar orimlig kärleksfullhet mot nya människor.

Barn med kontaktstörning reagerar på händelser tidigt i livet. Det medför att dessa barn är extra mottagliga för påfrestningar senare i livet. Barn med dessa störningar har också onormalt höga nivåer av stresshormoner i kroppen vilket påverkar utvecklingen. Alla barn föds med både risk och skyddsfaktorer. Intelligens och temperament är två medfödda faktorer som kan vara både risk och skyddsfaktorer. Relationer, omgivningens utformining, utbildning, uppfostran etc är miljöfaktorer som på samma sätt kan vara både risk och skyddsfaktorer. Bristande anknytning är en risk faktor men med en trygg och strukturerad vardag mycket kärlek och tålamod kan man, med rätt hjälp, bryta den negativa trenden. Eftersom de här erfarenheterna görs så pass tidigt i livet, under en för-språklig fas, så sker denna inlärning på en bio-kemisk nivå i hjärnan. På grund av det behöver de en annan typ av behandling än barn med störningar som utveklats senare under uppväxten. Under behandlingen jobbar man med barn och föräldrar tillsammans. Målet är att hjälpa barnet knyta an till sina föräldrar och komma över rädslan för att älska och bli älskad av sina föräldrar. Om förädrarna är adoptiv eller fosterföräldrar behöver de utbildning och förståelse för att barnets problem inte uppstått på grund av dem, utan är en reaktion på tidiga trauman. Med detta som bas kan man sedan utveckla nya föräldra-strategier som är ämnade att passa dessa barn och deras speciella behov.

[Tanten]

Några frågor.....barnet detta gäller, hur gammalt var det när soc omhändertog det?
Det kan givetvis påverka anknytningen......
Har de utrett om det kan finnas andra skäl till den störning de anser sig iakttagit? Hur gammalt är barnet idag? Många tester på Neuropsykiatriska funktionshinder görs inte på små barn.....under skolålder.
Du kan svara via pm eller mail.....vet att du är sur på mig men trots det så är jag beredd att försöka hjälpa.

[partybrud]

Nej då jag är inte sur på dig vi har bara gått 2 olika vägar att arbeta på o ni stoppar mig i ert forum o samma här

nä behöver inte svara på pm eller mail det är nog så att flera kanske behöver se o lära härigenom jag bara skiddar den från namn o hela personnummer

den va 7år när den omhändertogs o är 11idag
2 andra ville dom inte undersöka

[susanna svensson]

kontaktstörning och anknytingsteorin är väl i stort sett skrotad inom den seriösa psykiatrin. De problemen beror nästan alltid på något neuouropsykiatriskt.

[partybrud]

Svaret från BUP dock endrat till han/hon för säkerhet

Psykologutredningen gäller xxxxxx visade att han/hon var normalbegåvad men att han/hon hade en ojämn begåvningsprofil, klarade icke språkliga uppgifter klart bättre än språkliga. I utredningen fanns inga tecken på neuropsykiatrisk problem. Deremot bedömdes xxxxxx ha en störning i sin kontaktfunktion och en poliklinisk behandlingskontakt på BUP erbjuds

[coffeebreak]

kontaktstörning och anknytingsteorin är väl i stort sett skrotad inom den seriösa psykiatrin. De problemen beror nästan alltid på något neuouropsykiatriskt.

Nja, det stämmer inte riktigt. Teorier om anknytning är högst aktuella, framför allt eftersom det finns en hel del ny forskning på området. Debatten fortsätter dock om huruvida det handlar om barnets tidiga upplevelser, eller om det är en neurologisk avvikelse (arv eller miljö egentligen...). Man använder dock båda alternativen i psykiatriska sammanhang eftersom det varken finns 100% evidens för det ena eller det andra.

Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Vissa anser att anknytning och neuropsykologi kan ha med varandra att göra genom att människans själsliga utveckling även inkluderar hjärnans utveckling. Det är ett rätt komplicerat resonemang, men jag tycker att det verkar rimligt...

[coffeebreak]

Att sätta en diagnos går att göra på vem som helst med hjälp av PsykiatriManualen DSM. Kika på länken här http://sv.wikipedia.org/wiki/Koder_i_DSM-IV. Ta gärna en diagnos på din socialsekreterare eller din barnpsykolog också.

Människor är genetiskt personligheter och man kan inte sätta en diagnos efter en mall som om alla äro robotar. Det är alltså stora variationer på vad som är ett normalt beteende, vidare kan finnas genetiska släktdrag  som varken socialen eller Bup har den minsta susning om.
Dessutom verkar  påståendet från socialen finns ett moment 22 integrerat

Pseudovetenskap är vad detta är och inget annat. Coffeebreake tänker jag inte besvara med sådant omoget larv som framkommit i tidigare inlägg.

Tjejer stå på er så ingen annan gör det!

Kalla det vad du vill... Jag ville ge ett svar på ett inlägg med en något förenklad sanning. Du kan kalla det pseudovetenskap om du vill, det skiter jag i. Det jag beskrev är vad forskningen pekar på just nu. Om 10 år kanske man hittar fynd som visar på något annat, men i nuläget är det vad man använder sig av inom psykiatrin (det innebär inte att du måste tycka att det är bra).

Skulle för övrigt gärna vilja veta exakt vad i mitt inlägg du reffar till som "omoget".  :lol:

[valens]

(...)
Kalla det vad du vill... Jag ville ge ett svar på ett inlägg med en något förenklad sanning. Du kan kalla det pseudovetenskap om du vill, det skiter jag i. Det jag beskrev är vad forskningen pekar på just nu. Om 10 år kanske man hittar fynd som visar på något annat, men i nuläget är det vad man använder sig av inom psykiatrin (det innebär inte att du måste tycka att det är bra).
(...)

Så du är DEN (utvalde kanske?) som kan leverera förenklade sanningar…

Jag vore tacksam om du skulle utveckla lite din förenklade sanning om psykiatrin och dess användning. Om jag förstår rätt din förenklade sanning, vänder psykiatrin kappan efter vinden. Av vilken anledning då?