Författare Ämne: Ett Annat Sverige  (läst 6641 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Ett Annat Sverige
« skrivet: 18 januari 2008, 11:49:39 AM »


När jag beslutade mig att lämna staden, och flytta ut till naturen sedan jag skilt mig efter 14 års äktenskap, så tyckte alla att detta var ett hugskott, som skulle sluta i katastrof. De trodde att jag skulle komma tillbaka efter 2 veckor.Min ryske svåger sade att om ett år kom
mer jag att ångra mig så mycket att jag önskade att jag hellre varit död.Leva utan elektricitet, vatten och avlopp, i ett orustat torp ? Hur skulle jag göra med barnen ? Frågade de. Hur ska de klara sig utan tv ? De kommer inte att vilja åka ut till dig. Du kommer att få bo ensammen där, det finns inte en kvinna i Sverige som kommer att acceptera att leva med dig, långt borta från staden, utan bekvämligheter.

Mitt illamåeende inne i stan, i detta äktenskap hade slitit på hälsan. 8 mindre hjärtinfarkter, två hjärtflimmer, och slutligen hjärtflimmer och epilepsi samtidigt, var nära att ta kål på mig. Läkarna sade att nästa gång jag kommer på aktuen blir det livstids medicinering, och invaliditet. När jag ser på fotografiet från den tiden, så var jag så sliten att det såg ut som att jag var 15 år äldre än idag.



Jag träffade min nuvarande fru på Internet. Jag tänkte först att jag struntar i henne: då min uppfattning var att folk som ser bra, ut kan man aldrig lita på. Men till min förvåning var hon väldigt filosofisk. Uppvuxen utan moderna bekvämligheter. Jag  urskuldade mig med att jag stått ut i ett äktenskap 14 år, och verkligen kämpat till slutet. Om jag fortsätter så tar allt slut inom ett år i alla fall , då jag helt enkelt dör. Hon sade att man inte ska kämpa till det verkliga slutet, för det verkliga slutet är en träkista.

Jag har nu bott fem år här, och  har inga planer på att skaffa elektricitet, fastän jag som boende fem år utan elektricitet har rätt att få ström installerat till installations-kostnad 12 000 kr. Jag vill inte ha deras dyra nätanslutningar, jag tillverkar egen ström med elverket mycket billigare. SÅ DYR är strömmen på nätet idag !
Jag kör elverket och laddar upp batterier, sedan kör jag vanliga armaturer med 12-voltslampor. Allt ser ut som hos alla andra, men nästan gratis. Jag har ungefär 4000 w i batteribackup, och även möjlighet att stödja elsystemet genom att ta från mina bussar, där jag har dubbla dieselbatterier på 200Apere, samt bytt generatorerna till större generatorer i alla bilarna. Via en inverter, så omvandlar jag 12-voltströmmen från bilarna till 220v, som driver en digital batteriladdare. Det innebär att när jag har större förbrukare, behöver jag nödvändigtvis inte ha elverket igång alltid.

Nu skriver jag på hemgjorda elektroner från elverket, men vi kan köra den portabla datorn på eget batteri ca 2,5 timmar, eller koppla den till husets batterier när vi ska se film.

Det går inte att leva så här säger folk. Jag har aldrig motsagt dem, men jag har aldrig sysslat med något annat hela mitt liv annat än sådant som är omöjligt. Jag vet bara hur man seglar mot vinden, hur man gör när man seglar med vinden , vet jag inte något om.

Man har oroat sig för den misär det innebär att bo utanför staden. Det är klart att sedan jag betalat fastighetskatten på 133 kr om året, så får vi försöka överleva på det som blir över.Men det blir klart x ggr mer än förr när jag bodde i stan !

Jag kan inte längre sova borta, jag trivs så bra att jag bara kan sova i mitt eget hus. Så fäst har jag blivit vid huset, och den vackra naturen kring huset.  Tvärt om så tänker jag låta slyn växa igen mot vägen, så att jag kan glömma världen utanför. Jag har fått en betydligt bättre hälsa. Redan när jag bott ett år, så kände jag mig som en helt annan människa



Den första tiden så cyklade jag mycket med den yngsta sonen med mig. Min hälsa förbättrades avsevärt.



Den yngsta sonen 8 år, har blivit avvand från tvn: Numer kan han leka, det kunde han inte förr, då tillvaron nästan mest bestod av att glo på tv.En fantastisk utveckling har börjat, och han ligger nu två år före alla andra i skolan. Han läser Sagan om Ringen med mig, samt grekiska sagor. Han har en otrolig fantasi.



Precis som mina bekanta sade, skulle jag aldrig hitta någon kvinna som skulle kunna tänka sig att bo i ett sådant hus i Sverige. Hon kom från Ryssland, och var uppvuxen utan vatten och avlopp själv. Hon var sjuksköterska, och sömmerska, arbetsledare och hade ytterligare några andra jobb, då hon bodde i Ryssland. Hon gillar också att göra allting själv, och är mycket fäst vid denna plats som hon kallar en idyll.









Hur hamnade jag dock här ?

Den frågan är av intresse; för när jag skilde mig så vägrade familjerätten och tingsrätten att ge mig ett juridiskt umgängesavtal, trots att jag hade gemensam vårdnad."Lagen är bara en rekommendation" sade familjerätten. Efter skilsmässan hade jag tillfälligt flyttat hit ut , i väntan på att alla papper skulle bli klara. Huset hade mina föräldrar hjälpt mig att köpa, och min fd fru gillade inte att vara där. Att det blev så här, berodde på att sociala hade börjat intrigera mellan oss efter skilsmässan. Min  fd fru hade blivit anmäld av grannarna, eftersom den yngsta sonen , som var skriven hos henne, hade hostat på natten i tre månader, och gråtit. Mamman hade redan skaffat penicillin, men då var hon redan anmäld. Sociala hotade henne, att om hon undertecknade umgängesavtal, eller några som helst papper, så skulle utredningen ta den vändningen att det blev LVU. Hon samarbetade med dem, och det blev förstås LVU då !! Vi  var en av de få som klarade oss. Myndigheternas barn-slavhandlare tar 500 barn i Norrbotten varje år, men min son klarade sig.

Sociala vägrade mig alla möjligheter att flytta ifrån huset. Umgängesavtal, växlande vårdnad och överhuvudtaget några ekonomiska möjligheter att bo tillsammans med barnen i stan. Jag skulle tvingas bo där barnen inte skulle bo. Eftersom mamman arbetar skift, så kan hon inte ha barnen hos sig alltid. eftersom jag har sjukpension, men bor utan för stan, så tänkte sociala konstruera en situation där de skulle kunna stjäla barnen från oss.Eftersom hon hade yngsta barnet på OB-dagis, är den förälder som är ledig skyldig att ha barnen hos sig på OB-tid. Jag har sjukpension 115 000 kr, hon skulle få alla bidragen, och jag skulle stå för barnens utgifter. Med den strategin hade sociala räknat ut hur jag skulle skiljas från barnen. Det var inte ens teoretiskt möjligt för mig att från min lilla pension betala kostnaderna för två barn, samt lägenhet utan bostadsbidrag, då barnen inte skulle vara skrivna hos mig, utan hos mamman.

Men hur gick det för sociala ? Mamman började i smyg samarbeta med mig, och barnen var 65% hos mig, vilket var nödvändigt då hon ofta bara var ledig en hel dag i veckan. Den äldre grabben, då 15 år, flyttade ut till mig, och skrev sig här ute i "misären". Vilket resulterade i att hans risiga skolbetyg sköt i höjden.

Sociala kunde inte sätta dit oss för att barnen bodde huvudsakligen hos mig, eftersom de själva var skyldiga till situationen. I LVU-anmälan stod det istället om hur barnen hade det i min fd frus lägenhet i stan ! Utredarna  eller familjerätten ville inte ens besöka mig  ! De visste att allt vad de kunde få ut av detta var anklagelser från min sida !

Jag är djupt tacksam för att sociala trakasserat mig på detta sätt. Själv hade jag aldrig kunnat våga flytta ut med barnen i ett sådant hus, av rädsla för anmälning. Men nu har social hjälpt mig att bli förvisad från stan, därtill tillsammans med barnen, vilket jag är djupt tacksam för.

Ödets ironi, och hjälp, har slagit hål på alla myterna. Jag har rustat huset för 150 000 kr, i sommar installerade jag vattnet klart, vilket vi grävde i somras. Jag ska även bygga ut varmfarstu, tills vidare har vi en ekotoa i nuvarande farstu.
















« Senast ändrad: 07 september 2010, 13:30:56 PM av Avos »
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Underbar solskenshistoria
« Svar #1 skrivet: 21 januari 2008, 09:18:25 AM »
Hej Avos,

Tack för att du delar din underbara solskenshistoria med oss. Helt klart att dina barns kunskaper steg och deras skolbetyg sköt i höjden när de flyttade till dig i "misären" på landet där de inte hade tillfälle att sitta fastklistrade framför TV:n eller leka med gameboys etc. Alla vet vi ju att TV:n är "dumburken"! Detta framträder ännu tydligare med programutbudet i våra TV-kanaler. Debatt- och samhällsprogram och dokumentärer får liten plats, medan de s k dokusåporna florerar.

Jantelagen är också ett känt begrepp i vårt avlånga land. Alla ska vara lika. Bilderna från den underbara naturen som dina barn upplever är säkert provocerande för socialen. De föredrar att barn ska bo i betongghetton och bli socialfall så att de ska ha full sysselsättning framöver.

Min man och jag valde ett liv på landet för våra barn. Vi begränsade deras TV-tittande trots stora protester och omvärldens påståenden om att de inte skulle kunna prata om samma saker med sina kompisar. Idag är mina tre barn samtliga välanpassade och framgångsrika människor med fina utbildningar och yrken.

Stå på dig Avos och lycka till!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Re: Underbar solskenshistoria
« Svar #2 skrivet: 21 januari 2008, 10:17:52 AM »
Citat från: "Ruby Harrold-Claesson"
Hej Avos,

Tack för att du delar din underbara solskenshistoria med oss. Helt klart att dina barns kunskaper steg och deras skolbetyg sköt i höjden när de flyttade till dig i "misären" på landet där de inte hade tillfälle att sitta fastklistrade framför TV:n eller leka med gameboys etc. Alla vet vi ju att TV:n är "dumburken"! Detta framträder ännu tydligare med programutbudet i våra TV-kanaler. Debatt- och samhällsprogram och dokumentärer får liten plats, medan de s k dokusåporna florerar.

Jantelagen är också ett känt begrepp i vårt avlånga land. Alla ska vara lika. Bilderna från den underbara naturen som dina barn upplever är säkert provocerande för socialen. De föredrar att barn ska bo i betongghetton och bli socialfall så att de ska ha full sysselsättning framöver.

Min man och jag valde ett liv på landet för våra barn. Vi begränsade deras TV-tittande trots stora protester och omvärldens påståenden om att de inte skulle kunna prata om samma saker med sina kompisar. Idag är mina tre barn samtliga välanpassade och framgångsrika människor med fina utbildningar och yrken.

Stå på dig Avos och lycka till!


Jag tycker att det kunde vara ett användbart grepp om fler steg fram och visade att vi inte är brottsliga monster, som skriver anonymt, klagar över "rättvisan", men ändå inte vågar stiga fram. Svaga människor som sociala sagt inte kan ta hand om sig själva,men vill ta hand om barn.Att tidningarna inte vill låta oss stiga fram vänds mot oss. Möjligen publiceras en bild i motljus, eller av någon på väg in i en rätts-sal med jackan över huvudet......

Om någon fler är hågad att försöka gör man bara så att man öppnar ett gratis fotoalbum på internet på exempelvis http://www.meli.se/. Sedan väljer man länken under bilden "link" och där får man exempel på hur man ska skriva när man lägger in bilden i meddelandet. Obs ! dessa bilder är länkade, de belastar alltså inte nkmr:s serverplats. Resultatet blir att det blir än mer pinsamt för sociala när alla får se att barnen ser helt friska ut, att miljön ser normal eller sund ut, och att vi föräldrar som utsatts för LVU inte alls liknar de beskrivningar som sociala hade hoppats skulle klistras på oss.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
SV: Ett Annat Sverige
« Svar #3 skrivet: 26 april 2010, 14:27:35 PM »
Vad som hände oss och våra barn, är något som traumatiserat oss för resten av livet. De skyldiga myndighetsbrottslingarna slipper straff för de hundratals brott de begick mot oss. Huvudskulden ligger på ansvarige utredaren Jill Thomelius på asociala i Luleå. Under de år som gått har sedan dessa hemska brott ägde rum jag hela tiden tänkt "ska inte försynen straffa henne ?" ,då det är uppenbart att inte människorna ska straffa henne. Vi har tvingats leva som spioner i detta land, då de skyldigas enda möjlighet att  för gott bli fri från risken att vi ska kunna få dem straffade, är att de kan sätta dit oss. Så länge vi står kvar som friade,  utgör vi ett hot mot myndighetsbrottslingar som Jill Thomelius mfl.

Hur gick det för sonen Emil ? Ni har kunnat följa striden mellan asociala och Emil och vi föräldrar här på forumet. Hur asocialas förlängda arm skolan försökte förstöra hans undervisning och hans försprång i skolan på två år, och hur de med anmälningskampanjer försökte förbereda ett omhändertagande. Detta löste sig genom att han flyttade till en friskola, där han nu håller på att rekonstruera sina studier. Han går i Åk 4, och har gjort bort fyrans årskurs på tre veckor, och nu gör han femmans årskurs som snart är klar. Innan nästa termin ska han ha återtagit försprånget på 2 år i de nya läromedlen. Trots hans gamla skolas sabotage av hans studier, hade vi med 100% hemstudier hållit målen uppe, så att när han flyttade över till sin nya skola låg han i 6a i matematik.  Emil har besökt ryssland i en månad i November, nu ska han åka till Munchen och Grekland bland annat.

Hur gick det för Jill Thomelius ?

Min fd fru har ofta träffat Jill Thomelius ute på stan, efter LVU-försöket. Hon säger att det inte går att känna igen henne  längre. Trots att hon inte är fyllda 50 år, så är hon alldeles vithårig, och ser ut som en häxa numer. Hon bor i ett pepparkakshus i Boden sedan dess. Den 24 april upptäckte jag följande dödsannons i tidningen "Linda Thomelius + 25 mars 2010".  Jag visste sedan förrut att Jill Thomelius hade en 30 årig dotter som också var socialsekreterare. När jag kontrollerade saken så upptäckte jag att de var skrivna i samma pepparkakshus, och att Jill skötte kontakten med skolan för Lindas två barn, redan för två år sedan. Det innebär att det handlat om en lång tids sjukdom, som verkar ha slutat med en månad lång obducering , vilket är mycket ovanligt, och antagligen resulterat i att en stor del av Linda Thomelius bevarats i små glasburkar med sprit på patologen. Barnen, som det verkar, som att de inte haft någon far ( förmånar mig isf inte, om mamman var socialsekreterare, såväl som mormor), blir antagligen boende hos den alkoholiserade mormodern Jill Thomelius.  Hur barnens far ska se på detta, lär väl framtiden utvisa.  Bara Linda Thomelius kan veta, om hon just nu sitter i samtal med Satan själv om ett nytt LVU ärende: ett ärende beträffande hennes egna barn !

Jill Thomelius ! Du slapp bli straffad av människorna: när är det din tur ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna