När jag beslutade mig att lämna staden, och flytta ut till naturen sedan jag skilt mig efter 14 års äktenskap, så tyckte alla att detta var ett hugskott, som skulle sluta i katastrof. De trodde att jag skulle komma tillbaka efter 2 veckor.Min ryske svåger sade att om ett år kom
mer jag att ångra mig så mycket att jag önskade att jag hellre varit död.Leva utan elektricitet, vatten och avlopp, i ett orustat torp ? Hur skulle jag göra med barnen ? Frågade de. Hur ska de klara sig utan tv ? De kommer inte att vilja åka ut till dig. Du kommer att få bo ensammen där, det finns inte en kvinna i Sverige som kommer att acceptera att leva med dig, långt borta från staden, utan bekvämligheter.
Mitt illamåeende inne i stan, i detta äktenskap hade slitit på hälsan. 8 mindre hjärtinfarkter, två hjärtflimmer, och slutligen hjärtflimmer och epilepsi samtidigt, var nära att ta kål på mig. Läkarna sade att nästa gång jag kommer på aktuen blir det livstids medicinering, och invaliditet. När jag ser på fotografiet från den tiden, så var jag så sliten att det såg ut som att jag var 15 år äldre än idag.
Jag träffade min nuvarande fru på Internet. Jag tänkte först att jag struntar i henne: då min uppfattning var att folk som ser bra, ut kan man aldrig lita på. Men till min förvåning var hon väldigt filosofisk. Uppvuxen utan moderna bekvämligheter. Jag urskuldade mig med att jag stått ut i ett äktenskap 14 år, och verkligen kämpat till slutet. Om jag fortsätter så tar allt slut inom ett år i alla fall , då jag helt enkelt dör. Hon sade att man inte ska kämpa till det verkliga slutet, för det verkliga slutet är en träkista.
Jag har nu bott fem år här, och har inga planer på att skaffa elektricitet, fastän jag som boende fem år utan elektricitet har rätt att få ström installerat till installations-kostnad 12 000 kr. Jag vill inte ha deras dyra nätanslutningar, jag tillverkar egen ström med elverket mycket billigare. SÅ DYR är strömmen på nätet idag !
Jag kör elverket och laddar upp batterier, sedan kör jag vanliga armaturer med 12-voltslampor. Allt ser ut som hos alla andra, men nästan gratis. Jag har ungefär 4000 w i batteribackup, och även möjlighet att stödja elsystemet genom att ta från mina bussar, där jag har dubbla dieselbatterier på 200Apere, samt bytt generatorerna till större generatorer i alla bilarna. Via en inverter, så omvandlar jag 12-voltströmmen från bilarna till 220v, som driver en digital batteriladdare. Det innebär att när jag har större förbrukare, behöver jag nödvändigtvis inte ha elverket igång alltid.
Nu skriver jag på hemgjorda elektroner från elverket, men vi kan köra den portabla datorn på eget batteri ca 2,5 timmar, eller koppla den till husets batterier när vi ska se film.
Det går inte att leva så här säger folk. Jag har aldrig motsagt dem, men jag har aldrig sysslat med något annat hela mitt liv annat än sådant som är omöjligt. Jag vet bara hur man seglar mot vinden, hur man gör när man seglar med vinden , vet jag inte något om.
Man har oroat sig för den misär det innebär att bo utanför staden. Det är klart att sedan jag betalat fastighetskatten på 133 kr om året, så får vi försöka överleva på det som blir över.Men det blir klart x ggr mer än förr när jag bodde i stan !
Jag kan inte längre sova borta, jag trivs så bra att jag bara kan sova i mitt eget hus. Så fäst har jag blivit vid huset, och den vackra naturen kring huset. Tvärt om så tänker jag låta slyn växa igen mot vägen, så att jag kan glömma världen utanför. Jag har fått en betydligt bättre hälsa. Redan när jag bott ett år, så kände jag mig som en helt annan människa
Den första tiden så cyklade jag mycket med den yngsta sonen med mig. Min hälsa förbättrades avsevärt.
Den yngsta sonen 8 år, har blivit avvand från tvn: Numer kan han leka, det kunde han inte förr, då tillvaron nästan mest bestod av att glo på tv.En fantastisk utveckling har börjat, och han ligger nu två år före alla andra i skolan. Han läser Sagan om Ringen med mig, samt grekiska sagor. Han har en otrolig fantasi.
Precis som mina bekanta sade, skulle jag aldrig hitta någon kvinna som skulle kunna tänka sig att bo i ett sådant hus i Sverige. Hon kom från Ryssland, och var uppvuxen utan vatten och avlopp själv. Hon var sjuksköterska, och sömmerska, arbetsledare och hade ytterligare några andra jobb, då hon bodde i Ryssland. Hon gillar också att göra allting själv, och är mycket fäst vid denna plats som hon kallar en idyll.
Hur hamnade jag dock här ?
Den frågan är av intresse; för när jag skilde mig så vägrade familjerätten och tingsrätten att ge mig ett juridiskt umgängesavtal, trots att jag hade gemensam vårdnad."Lagen är bara en rekommendation" sade familjerätten. Efter skilsmässan hade jag tillfälligt flyttat hit ut , i väntan på att alla papper skulle bli klara. Huset hade mina föräldrar hjälpt mig att köpa, och min fd fru gillade inte att vara där. Att det blev så här, berodde på att sociala hade börjat intrigera mellan oss efter skilsmässan. Min fd fru hade blivit anmäld av grannarna, eftersom den yngsta sonen , som var skriven hos henne, hade hostat på natten i tre månader, och gråtit. Mamman hade redan skaffat penicillin, men då var hon redan anmäld. Sociala hotade henne, att om hon undertecknade umgängesavtal, eller några som helst papper, så skulle utredningen ta den vändningen att det blev LVU. Hon samarbetade med dem, och det blev förstås LVU då !! Vi var en av de få som klarade oss. Myndigheternas barn-slavhandlare tar 500 barn i Norrbotten varje år, men min son klarade sig.
Sociala vägrade mig alla möjligheter att flytta ifrån huset. Umgängesavtal, växlande vårdnad och överhuvudtaget några ekonomiska möjligheter att bo tillsammans med barnen i stan. Jag skulle tvingas bo där barnen inte skulle bo. Eftersom mamman arbetar skift, så kan hon inte ha barnen hos sig alltid. eftersom jag har sjukpension, men bor utan för stan, så tänkte sociala konstruera en situation där de skulle kunna stjäla barnen från oss.Eftersom hon hade yngsta barnet på OB-dagis, är den förälder som är ledig skyldig att ha barnen hos sig på OB-tid. Jag har sjukpension 115 000 kr, hon skulle få alla bidragen, och jag skulle stå för barnens utgifter. Med den strategin hade sociala räknat ut hur jag skulle skiljas från barnen. Det var inte ens teoretiskt möjligt för mig att från min lilla pension betala kostnaderna för två barn, samt lägenhet utan bostadsbidrag, då barnen inte skulle vara skrivna hos mig, utan hos mamman.
Men hur gick det för sociala ? Mamman började i smyg samarbeta med mig, och barnen var 65% hos mig, vilket var nödvändigt då hon ofta bara var ledig en hel dag i veckan. Den äldre grabben, då 15 år, flyttade ut till mig, och skrev sig här ute i "misären". Vilket resulterade i att hans risiga skolbetyg sköt i höjden.
Sociala kunde inte sätta dit oss för att barnen bodde huvudsakligen hos mig, eftersom de själva var skyldiga till situationen. I LVU-anmälan stod det istället om hur barnen hade det i min fd frus lägenhet i stan ! Utredarna eller familjerätten ville inte ens besöka mig ! De visste att allt vad de kunde få ut av detta var anklagelser från min sida !
Jag är djupt tacksam för att sociala trakasserat mig på detta sätt. Själv hade jag aldrig kunnat våga flytta ut med barnen i ett sådant hus, av rädsla för anmälning. Men nu har social hjälpt mig att bli förvisad från stan, därtill tillsammans med barnen, vilket jag är djupt tacksam för.
Ödets ironi, och hjälp, har slagit hål på alla myterna. Jag har rustat huset för 150 000 kr, i sommar installerade jag vattnet klart, vilket vi grävde i somras. Jag ska även bygga ut varmfarstu, tills vidare har vi en ekotoa i nuvarande farstu.
