Ja Avos, du har rätt:
Oavsett så är socialens inställning : barnet bästa , ALLTID ÄR HOS NÅGON ANNAN , BARA INTE HOS SINA FÖRÄLDRAR, OCH I DETTA FALL HOS MIG.
Vad ska jag göra 
GÃ¥ enligt SoL ?
Där det står att även privat personer är SKYLDIGA ATT ANMÄLA "OM MISSTANKE FINNS ATT BARN FAR ILLA"....
Det här är ett svårt dilemma.Notera hur eumedborgaren skriver. "gör så", "gör så", "gör så".Ingett fel i råd. Tvärtom bra med råd. Dåliga råd, bra råd. bara någon bryr sig. Men råd om vilka juridiska utvägar man kan gå är för oss som drabbats, något som känns som meningslösheter.
Om man ännu en gång noga granskar din frågeställning: Du har förlorat ditt barn för (1 eller två år sedan?). Under den tiden har barnet hunnit med att vara på helt otroliga FEM placeringar!
Sociala vill inte låta barnet komma hem eftersom det då kunde få en CHOCK av att träffa sina föräldrar !
Man kunde ju stanna där. Fortsättningen kan inte bli mer vansinnig än så.
Saken kan ju alltså inte botten handla om VILKA dessa fosterföräldrar är, HUR de utför sin sak. Saken kan ju heller inte handla om HUR du utfört samma uppgift, eller VEM du är.
Allt detta framgår ju av det du beskrivit. Fem fosterföräldrar på ett eller två år, innebär ju att barnet bara varit några månader på samma ställe, och sedan flyttats. Tydligen har barnet bedrivit starkt motstånd, det är den troligaste förklaring jag kan komma på. Fem fosterföräldrar med vardera några månaders praktik av din son, uppväger din relation säger de. Det kan omöjligt handla om hur bra de är och hur dålig de är, eftersom handläggningen av saken uppenbarligen inte tar med begrepp som "bra" och "dålig".Saker bara ÄR.
Exempelvis om en socialsekreterare får hålla i ditt barn två minuter, så uppväger det all kontakt ditt barn haft under hela sitt liv med dig. Det kan ju inte handlat om vad du gjort, och vad socialsekreteraren gjort, det handlar om utgångslägena.
Utgångsläget är att sveriges barn är statens barn. Du har bara lånat barnet av dem, och fosterföräldrarna är delegerade av staten, inte längre du. Detta är ett politiskt synsätt.
Vidare säger du att de har tagit med faktorer som om man gillar sociala och deras skola som faktorer i bedömningen att vägra dig träffa barnet. Det är också ett politiskt synsätt.
Det verkar svårt att komma någonstans ensammen i detta. Jag tror inte att advokat är bästa vägen i första hand. Du måste komma i kontakt med politiska organisationer, tror jag. Frågan är:finns det alls någon hejd på dem i denna fråga ?
Jag tror att eftersom detta är en politisk fråga är det motstånd och inte samarbete som gäller i första hand. Uppmana ditt barn att fortsätta göra motstånd.Försök att väcka opinion i första hand. Skriv mera.