Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Natalia

Sidor: 1 2 [3] 4
31
GÄST påstår att:
”Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som de vuxna gör. Dvs slår du ditt barn så är sannolikheten stor att ditt barn också kommer att slå andra.”
Jag kan utvidga det lite grand. Snattar du så är sannolikheten stor att ditt barn snattar också. Dricker du, så är sannolikheten stor att ditt barn dricker också. Eller?

Gäst berättar också att (jag förmodar att det är samma gäst eller någon av samma falang) berättar att:
”Vår tonårsflicka snattade en kajal-penna i en affär, blev tagen och hemkörd av en polisbil”
och
”Vår tonårs-son ringde hem en fredagskväll vid 10-tiden, han mådde inte så bra och hade kräks och bad om hjälp. Vi förstod direkt vad det var frågan om, vi åkte och hämtade upp honom på en parkeringsplats. Han var berusad…”

Som gästen säger, barn härmar vuxna, alltså måste jag dra den raka slutsatsen att våran gäst ägnar sig åt att snatta och supa. Annars skulle väl inte hennes barn göra det bara därför att några kompisar sagt eller gjort så, eller hur?  

HELENE beskriver ett fall där flickan tvingas äta upp majs och i senare skede egna spyor. Jag undrar, hur hon kom på den tanken att inte tycka om majs eller att äta spyor. Barn gör ju bara det som vuxna gör?

Nej, snälla ni gäster.  Det är just sådan generaliserig (som jag gjort i mycket överdriven form för att förtydliga) leder till katastrofer.
Man måste kunna skilja på aga och misshandel. Visst, finns det visa föräldrar som misshandlar sina barn. De flesta gör inte det! Om någon daskar sitt barn ibland, då händer det oftast när inget annat hjälper. Jag såg ett fall i Sverige då en mamma daskade ordentligt sitt barn. Med allt rätta.  Det var min granne. Pojken sprang hela tiden utanför trädgården och ut på gatan; det räckte med en sekund. Det var livsfarligt! Inga förklaringar hjälpte. Till slut fick han några klappar på stjärten. Och se. Aldrig mer sprang han ut på gatan. Om denna mamma fortsatte väldigt pedagogiskt förklara för pojken, skulle hon antagligen, istället för en son, ha en grav att gå till. Där kanske skulle det stå: JAG VAR EN EXEMPLARISK MAMMA SOM ALDRIG AGADE MIN SON. DET KOSTADE HONOM LIVET.

För övrigt, skriver jag under vartenda ord som Rubby skrev.  Vill tillägga bara att i vårt samhälle är det förbjudet att slå barn men det är tillåtet för barn att slå och förolämpa vuxna och jämnåriga. Jag har inte hört om några paragrafer som skulle förbjuda detta.

32
Jag tänkte inte alls svara på det vanliga påhoppet från dig. Men sen ändrade mig.

Några saker, Cornelia, måste du ha klart för dig. När du talar om avvikande, så kan du under inga omständigheter tala om dig och din ”rörelse” eftersom den är helt politiskt korrekt, som sattes igång av de rätttrogna.

Du använder dig av uttrycket ”hemsnickrade psykologiska begrepp”.

”Hemsnickrade psykologiska begrepp”  -  alltså inte välsignade och sanktionerade av representanter för den allmänrådande TEORI?  Teori som ingen någonsin lyckades bekräfta? Teori som BEVISLIGEN är felaktig? Teori som kräver tro istället för bevis? Teori som använder sig av DOGMER   ISTÄLLET FÖR FORSKNINGSRESULTAT?  TEORI SOM ANVÄNDS SOM BEVIS MOT MÄNNISKOR I MYCKET TVEKSAMMA FALL?
 
Cornelia, jag har försökt att DISKUTERA i motsatts till dig som kommer med personliga angrepp och påhopp. FRAM MED ARGUMENT för dina påståenden istället.  Visa på ÄKTA och OBJEKTIV FORSKNING!  
Att kasta ifrån sig förolämpningar hör ihop med sandlådan,. Det är bara mycket små barn som beter sig så. Och eventuellt vuxna som stannade i den sociala utvecklingen.
Jag ber verkligen om ursäkt att jag blev tvungen att gå till samma låga nivå. Jag tror nämligen att det är bästa sätt att åskådligtgöra ditt eget beteende gentemot andra!

Vill du diskutera, så välkomnar jag det. Men det ska ske under civiliserade former. Jag föreslår att vi lyder den tidigare uppmaningen  och flyttar t.ex. till avdelningen  ”VETENSKAP ELLER KVACKSALVERI”..

33
Det är kanske inte så konstigt att Helene inte tror att jag läst noggrant det hon skrev. Det gjorde jag. Jag har uppfattat det skrivna då det står att hon ”INTE är någon följeslagare av psykoanalysen”. Likväl använder hon sig hela tiden av begrepp som hör uteslutande i psykoanalysens värld. Det är kanske så att tankegång inte motsvarar det skrivna. Försvar och dess mekanismer som Helene påstår ”används inom andra grupper av psykologin som inte alls följer psykoanalysens bana” är ett typiskt exempel. Vilka är de ”grupper”?


Några exempel som kanske kommer att hjälpa att förstå vad jag menar.

1.
För 10 år sedan fick en bekant till mig en medicin som hon mådde fruktansvärt dåligt av. Biverkningarna var värre än själva sjukdomen Naturligtvis byttes medicinen ut.  Nu, efter många år fick hon återfall och en annan läkare skrev ut samma tabletter. När jag fick veta det, påminde jag henne om de svåra biverkningarna.
–Javisst, det hade jag FÖRTRÄNGT!
– Men snälla, inte har du förträngt något. Du bara glömde bort det.
- Men det är väl samma sak, eller hur?  

2.
Det hände en gång att jag var väldigt, väldigt arg på ett av mina barn. Hon betedde sig riktig dumt mot en av sina kompisar. Hemma är också min svenska väninna. Jag råkar säga att jag är nu riktigt förbannad…
Min väninna säger då:
-Du är inte alls arg, du är bara ledsen.
- Nej, jag är faktiskt förbannad.
- Snälla. du är bara ledsen och besviken på henne, inte arg.
- Tala inte om för mig vad jag känner, det vet jag väl bäst själv.
- Men man brukar faktiskt vara ledsen innerst inne när man är så där arg som du.
- Sluta analysera mina känslor. Lägg av med din hemmagjorda psykoanalys.
- VEM pratar om psykoanalys? Jag gör inte det!

3.
På ett annat ställe berättade jag om en mamma. Hennes då 19 årige son blev dömd till rättspsykiatrisk vård för sexuella övergrepp mot sin stora systers barn. I likhet med hans mor, vet jag, att han är oskyldig. Den här mamman VET alltså att hennes barnbarn har ljugit alternativt förletts att tro själva på det de berättar. Hon är djupt förtvivlad över det. Men under vårt samtal om ett annat fall förklarar hon för mig att ”barn visst kan minnas från mycket tidig åldern och de aldrig ljuger om sånt”.

 
De här exemplen har något gemensamt. Det är samma situation som förekommer också i media och litteraturen. Överallt. Människor i vanliga situationer tänker och reagerar ”psykoanalytiskt” utan att ens reflektera över det. Det börjar ingå nu i vårt tankesätt och värderingar.

Psykoanalytiska begrepp tränger in i daglidtal och uppträder parallellt med vardagsspråket. De ersätter inte bara vanliga ord; man börjar blanda ihop dem och använda växelvis och småningom omärkligt övergår man helt och hålet till den intolkade psykoanalytiska betydelsen. Man börjar se det som själklarhet.
Det ser helt oskyldigt ut, kanske t.o.m. roligt när en kvinna kallar sin glömska för förträngning. Men det är inte det när man talar om ”försvar” i fall någon inte minns några som helst sexuella övergrepp. OCH DET ÄR LIVSFARLIGT OCH TRAGISKT NÄR SÅNT HÄR ANVÄNDS SOM BEVIS I EN RÄTTEGÅNG!!!  

Det är kanske på sin plats att säga att jag är självklart övertygat om att jag har rätt. Jag tror att det gäller alla som ger sig in i diverse diskussioner och debatter.
Jag är väl inget undantag. Därför är det mycket viktigt att  vi tar ställning till varandras åsikter och framförda argument istället för att betrakta de som personligt angrepp.
Om det nu har någon betydelse, så mycket av det som ingår idag i mina åsikter, kommer från dispyter med andra. Jag får höra då och då ”så tyckte du visst inte för några år sen”. Det stämmer. Det är möjligt att någon kan övertyga mig igen. Men bara med rationella argument.

En sak till som jag vill gärna svara Helene på.
Jag reagerar inte så mycket på enstaka psykologers sätt. Det är som det är - rötägg finns överallt.
Jag ifrågasätter snarare dem och deras synsätt i deras arbete som ”experter” i mål rörande sexuella övergrepp.

P.S
Om moderator anser att det avviker för mycket från ämnet, så kan man flytta det annanstans eller ta bort. Jag tar inte illa upp.

34
”Titta bara en vanlig dag runt omkring dig. Tydligen är alla ord som hör till psykoanalysen negativt laddade för dig”.  Säger Helene.


Ord har kommit till för att känna som kommunikationsverktyg för människan. Därför borde de användas enlig viss överenskommen betydelse.  Om någon inte kommer ihåg något, brukar man säga: jag glömde, jag minns inte. Men när någon säger: jag förträngde det eller att bortträngning är en försvarsmekanism då syftar man utan tvivel på psykoanalys och som sådan måste jag uppfatta det.

”Minnet förklarar inte hela människan, vilket du tycks tro.” – skriver Helene.

Nej, jag tror absolut inte det. Jag talade om minnet i ett mycket konkret sammanhang. Delen av forumet heter visst ”Incest och andra sexuella övergrepp”; tråden som vi följer är ”Det här borde ni nog läsa” och hänvisar till Monica Dalström-Lannes anmälan av programmet Uppdrag Granskning såsom partiskt, där bl.a. påstår hon följande:

”I programmet antyds att Kenneth Lind har lockat fram minnesbilder som inte finns. Snarare är det så att flickan äntligen fått förtroende för en vuxen som kunnat lyssna på henne. Detta bekräftas av att flickan börjar berätta efter det besöksförbud som utfärdats mot pappan. Alltså kunde hon berätta när hon tyckte att hon befann sig i trygghet.”

Det är här kommer mina funderingar kring minnet och ifrågasättande av värdet av dem in. På sin plats.  Jag kan knappast tänka mig ett mer rätt sammanhang och högre relevans till ämnet.
Med andra ord, talade jag om att det inte finns något objektivt värde i - på ett sådant sätt - framplockade minnena. Eftersom vi inte vet, måste vi utgå ifrån vad vi tror. Och – som Helene – mycket riktigt påpekar, ingenting är antingen svart eller vitt, borde man också beakta en alternativ tolkning av beskrivna situation. Det kan ju helt enkelt vara så att flickan förleddes att hitta på och sedan manipulerades till att tro på allt det där, kände sig (i likhet med många andra i samma situation) tvungen till det. Senare när konsekvenserna har gått upp för henne, återtar hon allting. Men se, när hennes handlig inte passar i givna mönstret, är hon inte trovärdig!. Med sina tolkningar och omtolkningar, riktiga kullerbyttor, försöker Dalström-Lannes att få det som bekräftelse på riktigheten av den ursprungliga versionen!

”Du ifrågasätter mitt kunnande med väldigt negativa undertoner.” - skriver Helene.

Det är en diskussion, där deltagarna framför sina åsikter och argumenterar för dem. Det inkluderar även motargument gentemot de som redan framförts. Hittills har Du inte kommit med något argument utöver påståendet att jag angriper Dig och ifrågasätter Din kunskap. Hur har Du tänkt Dig en diskussion? Menar Du på allvar att man ska instämma med allt Du säger därför att Du påstår att Du är kunnig och studerar psykologi???
Nu kommer jag att låta riktigt elakt. Jag tror faktiskt att Du har utvecklat en typisk för svenska psykologer attityd, nämligen en psykolog är den som vet allting bäst, besitter all världens kunskap och dessutom de rätta insikterna! Alla andra är dumma och okunniga och har ingen rätt att yttra sig.

35
Incest och andra sexuella övergrepp / TILL HELENE
« skrivet: 12 mars 2004, 00:46:31 AM »
Det är något som jag inte fattar. JAG KRITISERAR DIG INTE HELENE!
Varken Dig eller Dina åsikter. Jag trodde att debattforum är just till att byta åsikter, tala om argument för sina ställningstaganden, ta emot varandras argument och besvara dem. Vilket jag trodde att jag gjorde.

Jag hyser stor medkänsla med alla de som har blivit utnyttjade och kränkta. Både VERKLIGA OFFER för övergrepp och dom som blev OSKYLDIGT ANKLAGADE OCH DÖMDA!  Även med de som anklagar på falska grunder eftersom de kommer att betala med sina liv ändå. Genom våra  ställningstaganden och reaktioner kan vi försöka minska antalet offer istället för att öka.

Jag kommer antagligen att inte ändra min åsikt. Även om något av mina barn skulle bli utnyttjat och kränkt. Jag kommer inte att behöva göra det eftersom jag har tyckt, tycker och kommer att tycka att man inte får utnyttja vare sig barn eller vuxna. Lika lite som att anklaga oskyldiga på falska, påhittade grunder.
Man måste kunna skilja på dessa två saker. Och jag har aldrig någonsin påstått att sexuella övergrepp inte existerar. Det är inte förekomsten av de som jag ifrågasätter utan deras omfattning!!!
Det är inte heller sanningen i äkta minne av övergreppet som är problemet utan allt det som byggs upp av trendmässiga terapeuter som t.ex. den omtalade i Uppdrag Granskning Kenneth Lind.
Jag hoppar inte på någon, men framför mina någorlunda underbyggda åsikter.

Om minnet kan man ha teorier men det finns faktiskt forskning. Äkta vara.
Återhämtade minnen och försvarsmekanismer är teori – inte vetenskapliga data.  Vid en rättegång – om man använder sig av experter – borde man basera sig på fakta, inte teorier. Sånt förhållningssätt skulle avsevärt minska antalet felaktiga domar och mänskligt lidande.

Liten digression: det verkar lite ologiskt när man inte ser psykoanalysen som självklar sanning men ändå använder sig av dess begrepp som obestridda dogmer.
Ännu en gång: jag var inte ute efter att angripa Dig som person. Snarare att väcka eftertanke och utbyta argument.

 Mvh
Natalia

Mvh
Natalia

36
Incest och andra sexuella övergrepp / TILL HELENE
« skrivet: 11 mars 2004, 18:32:50 PM »
Jag riskerar återigen att bli uppmanat att renodla mina inlägg. Tyvärr, det låter sig inte att göras. Gång på gång använder sig debattörer av begrepp som hör ihop med psykoanalysen och aldrig någonsin har blivit med vetenskapliga metoder verifierade. Dessutom vill jag påminna att ovannämnda psykoanalys är bara en försvinnande liten del av psykologi. Om man tror att denna lilla del utgör helheten…ja, då kan man knappast tala om riktig utbildning!
Bortträngning och försvarsmekanismer är typiska exempel som förekommer i debatten om sexuella övergrepp.
Det verkar som att många tror att dessa ord ÄR PSYKOLOGI och de människor som är av en annan åsikt (vilka i världen hör till överväldigande majoritet!) behöver upplysas. Därför tycker jag – innan vi ska fortsätta – att vi borde göra klart  att det FINNS FAKTISKT FORSKNING SOM IFRÅGASÄTTER  BÅDE FÖREKOMSTEN AV ALLA DESSA MEKANISMER OCH ÅTERHÄMTADE MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP.
Som exempel vill jag återge här några korta fragment av boken ”Sökandet efter minnet”, skriven av Daniel L. Schacter som är PROFESSOR I PSYKOLOGI VID HARVARD UNIVERSITY, USA
Boken är utgiven av Brain Books  1997
ISBN 91-88410-73-0

s.276 – 277
För det första finns det utan tvivel offer för sexuella övergrepp som glömmer bort enstaka övergrepp, och en del bevis talar för att de kan glömma även upprepade övergrepp. Denna glömska kan med all sannolikhet tillskrivas en kombination av normal minnesförsämring, medveten undertryckning och brist på upprepning, och kanske fysiologiska förändringar som orsakas av de sexuella övergreppen. För det andra finns det ännu så länge YTTERST LITE eller INGA VETENSKAPLIGA BEVIS ALLS för att personer som har genomlidit år av övergrepp under åren efter spädbarnsåldern och  de tidiga barndomsåren, kan glömma dessa övergrepp omedelbart och definitivt.
….

För det tredje saknar teorin att glömska hos övergreppsoffer SKULLE ORSAKAS AV EN SÄRSKILD BORTTRÄNGNINGSMEKANISM – något kraftfullare än medvetenundertryckning – FORTFARANDE VETENSKAPLIG GRUND.
 
s. 282
En nyligen  genomförd studie av tjugo kvinnor som återkallat sina återhämtade minne av sexuella övergrepp avslöjade slående likheter mellan dem. Nitton återhämtade sina minnen under terapi och samtliga tjugo hävdade att deras terapeuter hade påverkat utvecklingen av deras minnen. Det var endast en av dessa tjugo som inte deltog i terapi. Denna kvinna återhämtade sina minnen efter att ha läst ”Incest och andra sexuella övergrepp: Handbok för överlevare” av Ellen Bass, bibeln för förespråkare  för återhämtade minnen, som blivit så grundligt kritiserad för att den uppmanar folk att tro att de blivit utsatta för övergrepp även om de inte kan minnas det. Praktiskt taget samtliga personer som återkallat sina minnen – 90 procent – rapporterade att MAN ANVÄND SIG AV HYPNOS UNDER TERAPIN  FÖR ATT ÅTERHÄMTA MINNENA. Hypnos är den vanligaste tekniken, använd hos 85 procent av kvinnorna. TRANCESKRIVNING, REGRESSION OCH SUGGESTION FÖREKOM OCKSÅ  FLITIGT. Majoriteten av kvinnorna, 70 procent, sa att gruppterapin påverkat deras minnen. ”Gruppen gick från ätstörningar till sexuella övergrepp i barndomen, till incest, till sataniska rituella övergrepp” berättade en kvinna. ”Åtta av tio kvinnor utvecklade minnen av sataniska rituella övergrepp, de två som inte gjorde det fick höra att de befann sig i ett tillstånd av förnekelse.” En annan kvinna kommenterade att ”ifall man inte hade ett minne kändes det som om man var tvungen att hitta på ett för att hålla jämna steg  med de andra.”

s.284
Vägled fantasi, eller visualiserig, är ännu en metod för att plocka fram bortträngda minnen som rekommenderas av ett flertal praktiker.
…..
Jag har redan påpekat att just en fritt fantiserad händelse följd av utforskning och samtal kring händelsen som om det vore verklig, är ett mycket kraftfullt sätt att skapa den slags subjektiva känsla som åtföljer ett verkligt minne. Efter tillräckligt mycket visualisering och diskussion KAN PATIENTERNA VARA OFÖRMÖGNA ATT  VETA HURUVIDA ETT MINNE HAR KOMMIT  ATT KÄNNAS ”VERKLIGT” EFTERSOM HÄNDELSEN VERKLIGEN ÄGDE RUM ELLER HELT ENKELT FÖR ATT DE HAR FÖRESTÄLLT SIG HÄNDELSEN OCH TALAT OM DEN. Denna teori får stöd från studier av Ira Hyman och hans kolleger som har DOKUMENTERAT att användning av visualisering ökar förekomsten av falska minnen av barndomsupplevelser (se kapitel 4).
PET-SCANNINGSSTUDIER ledda av Stephen Kosslyn och hans kolleger HAR VISAT ATT EN DEL AV SAMMA OMRÅDEN I NACKLOBERNA ÄR ENGAGERADE I SÅVÄL VISUALISERING SOM VARSELBLIVNING.
Detta kan vara ett av skälen  till varför händelser som folk ofta fantiserar om kan komma att kännas som händelser som verkligen ägt rum; DE FANTISERADE HÄNDELSERNA SKAPAS AV SAMMA NERVMASKINERI SOM BIDRAR TILL VARSELBLIVNING AV VERKLIGA HÄNDELSER.


Så lång Schacter.

Jag vill tillägga att återtagande av anmälan utgör inte bevis på dess riktighet.
Det är oftast så enkelt att man börjar förstå konsekvenser av sitt handlande.

Helene, Du skriver:

”Själv kanske du skulle ta och läsa facklitteraturen mer noggrant och se till helheten av vad psykologi innebär. Även egna erfarenheter och iaktagelser är bra att ha med i bakhuvude”

Jag läser noggrant. Däremot är det inte uteslutande psykodynamiska texter. Snarare tvärtom. Och jag har verkligen mina och omgivningens erfarenheter och iakttagelse i åtanke. Jag har sett, hur och på vilka grunder, en oskyldig kille blev dömd. Jag känner några praktiker och deras sätt att arbeta. Allt det där har jag i bakhuvud. Mitt ställningstagande grundas på just detta.

37
Vetenskap eller kvacksalveri / UTBILDNING
« skrivet: 11 mars 2004, 13:41:17 PM »
Min erfarenhet av kontakter med socionomer bekräftar  att det är så.  Men för tydlighetens skull vill jag tillägga följande:

Information är lämnat av studerande på socionom programmet.  Det är Ceclia Ökvist 24 år, studerande på just den linjen.  Finns på ungdomssida ”Sockerdicka.nu” : diskussionsforum , PSYKOLOGI

38
Vetenskap eller kvacksalveri / UTBILDNING
« skrivet: 11 mars 2004, 12:50:47 PM »
Det är nog mycket mer angeläget att fråga efter kvalitén på utbildningen, dess innehåll, inriktning och framför allt allmän kunskapsnivå på de som börjar den utbildningen. Nyligen läste ett inlägg i en annan debatt där en redan studerande uppger att  ” jag tror man kommer in med 1,0 lr 1,1.. kanske lägre.. beror väl lite på i vilken stad man söker också ”.  Med så låga krav är det lätt att tänka sig att de studerande på socionom programmet är uteslutande såna som hade inte en chans att komma in på mer eftertraktade linjer. Det är lätt att få dessa unga människor att tro att denna utbildning , som handlar endast om en obekräftad teori, är en riktig vetenskap. Och handla därefter.

39
Incest och andra sexuella övergrepp / Till Helene
« skrivet: 11 mars 2004, 12:46:10 PM »
Du studerar, sedan några år tillbaka, psykologi på universitet. I så fall förstår Du hur lätt är det att manipulera ett barn att tro på det man vill att det ska tro?  Jag antar att Du har läst facklitteratur om alla kontroverser kring minnet och mekanismer som styr övertygelser om att falska minnesbilder kan upplevas som verkliga? Eller handlar Din utbildning enbart om obekräftade teorier?

40
Jag har, genom en citat från boken ”Sökandet efter minnet” av Daniel L. Schacter, försökt visa hur mekanismen med falska minnen uppstår. Jag skrev det under ”Vetenskap eller kvacksalveri” eftersom jag inte var säker vad det passade bäst.  Här vill jag bara tala om det.

mvh
Natalia

41
Många debattörer tar upp påståendet att barn inte ljuger angående sexuella övergrepp. Bortsett från tonåringar som av olika skäll vill hämnas på sina föräldrar eller uppnå något för sig själva, kan jag instämma med alla gäster som har en sådan uppfattning. Barn oftast ljuger inte – de manipuleras istället till att tro på en bild som har ingenting med verkligheten att göra.

Jag vill ta upp problem med minnet, vad som är riktigt och vad som är falsk.

Till att börja med vill jag poängtera att jag inte är någon specialist, enbart intresserad amatör, vilket betyder förstås inte att jag går på allt som ”officiella”, politiskt korrekta experter påstår.
Jag har förstått att mina egna formuleringar kan bli angripna och förlöjligade av vissa ”gäster”. Därför tycker jag att det blir mera tyngd i det jag säger då jag använder mig av citat.
Det kan också bli till nytta för alla som kanske är intresserade men har inte tid att läsa hela tjocka bocken.

Jag hoppas att det kan hjälpa till förståelse av uppkomsten av minne; varför vi minns så olika och framför allt varför man minns FALSKT och tror på det själv!

Daniel l. Schacter
Sökandet efter minnet”
 
ISBN 91-88410-73-0


”År 1030 reste en bayersk munk vid namn Arnold till Panonia för sin Abbots räkning. Flera år senare skrev Arnold om sin resa och berättade då om en märklig händelse: han hade mött en flygande drake. Den enorma besten cirklade i luften och dess otroliga vingspann mätte över en och en halv kilometer. Enbart huvudet var stort som ett berg, drog Arnold sig till minnes. Det skrämmande monstret, som var täckt av en sköld av fjäll, hängde kvar i skyn under flera timmar innan den snabbt flög iväg.
Arnolds minne av den gigantiska draken framträdde gradvis då han tänkte tillbaka på händelsen i ljuset av religiösa texter och bud och då han satte den i relation till samtidens vidbekanta tro på innebörden och betydelsen av drakar. Med andra ord träffade Arnold förmodligen på en stor fågel eller annan sort djur på sin resa, men hans slutliga minne tog tid på sig att växa fram ur en mängd LEDTRÅDAR och ÖVERTYGELSER som genomsyrade hans framplockningsmiljö. Arnolds nedskrivna hågkomst av draken är inte enbart ett aktiverat engram av vad som hände under resan. Den är fantasifull uppfinning som inkorporerar information från nutiden, då Arnold försöker skapa logik av det som hände i det förflutna. Till sist skapar Arnold en NY TOLKNING AV SIN URSPRUNGLIGA ERFARENHET SOM PASSAR BÄTTRE IN I DET SOM SAMTIDENS LÄROR SÄGER OM DRAKARS RELIGIÖSA BETYDELSE.

             Trots att ett ytterst litet fåtal människor idag säger sig minnas ha sett kilometerlånga drakar sväva i luften, finns det moderna exempel på minnesförvrängningar som kanske inte skiljer sig så värst mycket från Arnolds. För att förstå Arnolds minne och dess moderna analogi, måste vi hålla i minnet att en framplockningsledtråd inte enbart väcker upp ett vilande engram, och att den subjektiva erfarenheten av ett minne inte endast återspeglar egenskaperna i ett aktiverat engram. Som jag tidigare föreslog, samverkar ledtråden och engrammet och skapar tillsammans EN SUBJEKTIV ERFARENHET som vi kallar minne. Denna analys innebär att då en person producerar ett subjektivt sett TILLTALANDE, MEN BEVISLIGEN FELAKTIGT, minne, måste vi undersöka den miljö i vilken framplockningen sker lika noggrant som de händelser i det förflutna som minnet refererar till. Arnolds framplockningsmiljö, full av texter och tankar om drakar, drev honom att minnas ett lämpligt utformat monster.
   I nittonhundratalets psykologilaboratorium beror minnesförvrängningarna ibland på hur minnet har undersökts och VILKA LEDTRÅDAR SOM ANVÄNTS. Vissa experiment visar exempelvis ATT ORDVALET I EN FRÅGA OM DET FÖRFLUTNA KAN PÅVERKA VAD EN PERSON PÅSTÅR SIG MINNAS. Förvrängningseffekter som HAR SIN GRUND I NUVARANDE OMSTÄNDIGHETER kan också uppträda när människor ombeds att göra retrospektiva bedömningar av attityder och åsikter de hade i det förflutna. I en undersökning från 1973 ombads till exempel personer att rangordna sina attityder gentemot fem brännande sociala frågor: garanterade arbetstillfällen, brottslingarnas rättigheter, stöd åt minoriteter, legalisering av marijuana, och jämställdhet för kvinnor. 1982 ombads ett flertal av dessa försökspersoner att göra samma rangordning; dessutom ombads de att indikera vilka deras åsikter varit 1973. Deltagarnas minnen av 1972 års attityder stod i mycket närmare förbindelse med deras nuvarande åsikter än med deras tidigare åsikter. DE ÅSIKTER DE HADE 1973 HADE INTE MYCKET ATT GÖRA MED HUR DE MINDES DESSA ÅSIKTER 1982. Förvrängningseffekter kan förekomma även under kortare tidsperioder.
…..
Kliniker terapeuter har också insett att FRAMPLOCKNINGSMILJÖN KAN PÅVERKA HUR DET FÖRFLUTNA REKONSTRUERAS. I sin skarpa monografi, Narrative Truth and Historical Truth, avfärdar psykoanalitykern Donald Spence Freuds teori analitykern är ett slags arkeolog som försöker gräva fram patientens ”verkliga” minnen ur det förflutnas skingrade spillror. Spence hävdar: ”I högre grad än vi anat, REKONSTRUERAS DET FÖRFLUTNA STÄNDIGT I EN ANALYTISK PROCESS”. Spencer är medveten om att ANALYTIKERN ÄR EN VIKTIG DEL AV FRAMPLOCKNINGSMILJÖN SOM HJÄLPER TILL ATT AVGÖRA – INTE ENBART AVTÄCKA – FORMEN OCH INNEHÅLLET I EN PATIENTS MINNE.  


ORDEN OCH FRASERNA SOM ANALYTIKERN ANVÄNDER ”uppväcker” eller ”aktiverar” inte bara ett vilande minne; DE KAN FORMA DET PATIENTEN MINNS  och PÅVERKA DENNES SUBJEKTIVA ERFARENHET av att minnas, då analytikern FÖRSÖKER ÖPPNA DÖRRAR TILL DELAR AV DET FÖRFLUTNA SOM KAN HJÄLPA TILL ATT ÖKA FÖRSTÅELSEN AV NUTIDEN.

En terapeut som svarar med stort intresse på en isolerad bild eller en vag känsla KAN LEDA PATIENTEN ATT KONSTRUERA ETT MINNE PÅ GRUNDVAL AV DET SOM KANSKE, ELLER KANSKE INTE, ÅTERSTÅR AV EN ERFARENHET I DET FÖRGÅNGNA.
Dessa frågor förstärks när vi betänker att patienterna under psykoanalysen (och andra former av intensiv psykoterapi) kämpar med att återhämta förlorade erfarenheter som inte finns tillgängliga för det medvetna minnet. Framplockningsmiljön spelar förmodligen en särskild viktig roll i skapandet av minnen då man försöker återhämta dimmiga eller halvt förstörda engram, och är därför av synnerlig vikt i ett terapeutiskt sammanhang. Terapeuterna själva utgör också viktiga figurer för sina patienter; det intrikata förhållandet mellan de båda (överföringen) utgör en fundamental princip inom psykoanalysen. Detta är förmodligen några av de skäll till varför, som vi kommer att få se, människor som kommit att tro att de har återhämtat ”verkliga# minnen av sexuella övergrepp nästan undantagslöst pekar på sina terapeuters starka inflytande i skapandet och bibehållandet av de förvrängda minnena.
EN TERAPEUT UTGÖR EN VIKTIG DEL AV DEN FRAMPLOCKNINGSMILJÖ SOM HJÄLPER TILL ATT FORMA EN PATIENTS ÖVERTYGELSE OM DET FÖRFLUTNA.”

42
Incest och andra sexuella övergrepp / Det här borde ni nog läsa
« skrivet: 09 mars 2004, 17:42:41 PM »
Gäst har skrivit att
 ” Det som är anmärkningsvärt står i anmälan”.
Och det är ju i for sig sant. Det är verkligen anmärkningsvärt att anmälan som sitt argument använder sig uteslutande av det kritiserade domen! Inklusive försvar av den outbildade Kenneth Lind som kallar sig själv för legitimerad terapeut. Han, liksom många andra falska profeter indoktrinerar unga människor i privat vinstsyfte . Om jag minns rätt så självaste Monica Dalström-Lannes lär ut en förhörsteknik som har som syfte att framkalla (eller snarare framtvinga) bekräftelse på sexuella övergrepp.

En rättegång borde uteslutande ta hänsyn till fakta och inte bedöma någons personlighet. Oavsett vad man tycker om personens t.ex. alkoholvanor. Förresten, det faktum att någon är alkoholist betyder inte alls att han förgriper sig på barn.
Det verkar faktiskt att många ”GÄSTER” (eller en och samma som vill verka vara flera) har svårt med att följa debbaten och svara på argument. I likhet med många psykodynamiker, tolkar han/hon in sina egna tankar och föreställningar om vad andra tycker in i andras uttalande, istället för att försöka förstå vad den andra sidan egentligen menar!
Det är ingen här som förnekar förekomsten av sexuella övergrepp. Däremot ifrågasätter de flesta omfattningens storlek. Och mycket viktigare för oss, människor med rättvisekänsla, är att man slutar döma oskyldiga på basis av flummiga teorier.

Helene skriver:

”Och vilda fantasier det har barn och även vuxna. Men barn kan mycket tidigt skilja på fantasi och verklighet. Värre är det väl med de vuxnas mytomani som du inte tar upp Ruby. Det är allt fler vuxna som ljuger om hur det egentligen ligger än barn. För de vuxna är det ett rävspel som barn inte kan förstå.”

Precis, Helene. Det är de vuxna som ljuger, manipulerar och utnyttjar barn i sitt rävspel. Det är vuxna som har eget intresse för att vilseleda hela samhället, inte barn! Barn i regel förstår inte konsekvenserna av falska anklagelser men det gör vuxna som driver dem till det!

43
Det finns inte så mycket mer att tillägga till det som andra redan har sagt. Jag vill bara poängtera att Monica Dalström-Lannes i sin anmälan inte har förmått vissa något som kunde verkligen ifrågasätta Uppdrag Gransknings reportage I sin anmälan åberopar hon som bevis för denna anmälan, själva domen som är föremålet för granskning.   Medan i programmet ifrågasätts grunder för denna dom, använder hon sig av den som sitt argument för programmets partiskhet! Särskild intressant är hennes försvar av Kenneth Lind med tanke på polisanmälan mot honom angående hans falska meriter!

44
För ett tag sen berättade jag om en kille. Han dömdes till rättspsykiatriskt vård för sexuellt utnyttjande av sina syskonbarn. Domen överklagades inte eftersom pojkens advokat trodde på hans skuld och skrämde familjen att vid eventuellt överklagande straffet kunde bli mycket värre alltså långt fängelsestraff, vilket killen skulle uppenbarligen inte klara av. Dessutom nekades familjen byte av advokat i högsta instansen.
Som vän till familjen och den som kände pojken och hans syskonbarn sen förskoleåldern, fick jag noggrann insyn i all dokumentation. Jag gick igenom allt och hittade mängder av konstigheter som påminde om de som togs upp i uppdrag granskning. Tyvärr, enligt advokaten fick man under inga omständigheter ifrågasätta barnen! Det är också viktigt att påpeka att åldersskillnaden mellan killen och hans syskonbarn är oväsentlig!  Särskilt pikant blir situationen när man får veta att killen är faktiskt omogen, vilket gör att den lilla åldersskillnaden reduceras till noll. Frågan blir då om det är rimligt ens att anta att det kan bllli fråga om sexuellt utnyttjande! Dessutom hans föräldrar och han själv hoppades på att psykexperter kommer att förstå att han inte gjorde sig skyldig till påstådda brottet och att hans vistelse där inte kommer att vara långvarigt. Jag själv fruktade dock att killen inte släpps därifrån så länge han inser inte att han gjorde det han är anklagad för .Oavsett det faktiska bakgrunden.

Nu, flera månader senare, vet jag hur det gått. Killen börjar minnas övergrepp mot honom!!! Det är – enligt hans mamma – fortfarande för lite för att väcka åtal, men han minns mer och mer. Och det är inte preskriberat än, påstås det.
Jag undrar hur långt ska det gå. Hans stora syster, de ”utnyttjade” barnens mamma kommer antagligen att anklagas och i sin tur kommer kanske hon att ”minnas”.
Med viss uppfinningsförmåga kan det förstsätta i all oändlighet! Allt detta väcker förstås många tankar.

En annan aspekt som är viktigt att beakta är mammas attityd, som är typisk för hela samhället. Jag försökte diskutera med henne Jan Guillous bok ”Häxornas försvarare”. Det jag tog upp var den lilla flickans ”vittnesmål” som utgjorde själva grunden vid antagande att läkarna styckade kroppen. Denna mamma, vars son är dömd p.g.a. hennes egna barnbarns vittnesmål som är LÖGNER, påstår att barn ljuger inte om sånt! Jag frågade vad det är för skillnad mellan hennes barnbarn som uppenbarligen ljuger och mellan det ovan nämnda barnet, utöver åldersskillnaden förstås. Jo, hennes barnbarn bevisligen ljuger eftersom inga fakta stämmer. Och det är ju sant. Men varför tror hon att det lilla barnet – genom sin mamma – talar sanning och dessutom minns från så tidig ålder? ”För att det är så att barn kan minnas  och aldrig ljuger om sånt”.
Alltså, även om man drabbas själv mycket hårt, kan man inte ens då lämna bakom sig den indoktrinering man blev utsatt för. Det enda slutsatsen man  drar ifrån situationen är att just jag drabbades av orättvisa men alla andra fick vad de förtjänade.
När allt kommer omkring, klandrar jag inte denna mamma. Hon utsattes för kontinuerlig indoktrinering. Hyllor i hennes hem är fulla av böcker med populär psykologi i psykodynamisk tappning. Hon som är nästan 60 år gammal, beskyller sin mamma för egna misslyckande i livet inklusive sin egen sons situation! För att hennes mor inte tillfredställde hennes behov som liten! I hennes bekantskapskrets finns även en kvinnlig barnpsykiater som ”återfått” minne från ohyggliga sexuella övergrepp inklusive satanism och mördade barn.  

Jag tror inte att det är meningsfullt att anklaga enskilda för diverse felaktigheter, övertramp och orättvisa. Visst, det är omöjligt att inte göra det då man själv berörs. Men det är mycket viktigare att förstå mekanismerna bakom allt det som händer!  
Det är inte den enskildes direkta fel att hon/han hanterar situationen på ett så omänskligt sätt. Man måste se systemet i sin helhet. Om man inte kräver något ansvar, då – med handen på hjärtat – hur många gör verkligen sitt bästa? Om man blev ”upplärd” att mamman är den som är den mest skadliga för barnet, är det inte alls konstigt att socialsekreteraren letar på alla möjliga sätt efter bekräftelse på det! Om man blev ”upplärd” att misslyckande i livet berör på sexuella övergrepp i barndomen – och vem har inte några misslyckanden bakom sig! – är det lätt att tolka in just sådana i helt vanliga situationer.

För några månader sedan blev jag uppmanad att inte diskutera diverse psykologiska teorier i samband med sexuella övergrepp såsom osakliga i ämnet.
Jag citerar:

”Debatten mellan Cornelia och Natalia har kommit att handla om olika tolkningar och definitioner inom psykologin, vilket i och för sig är intressant att diskutera. Rubriken i detta forum är dock Incest och andra sexuella övergrepp och önskvärt är därför att föra en saklig diskussion om just detta. Härmed avslutas diskussionen mellan Cornelia och Natalia angående psykologins många olika skolor, tolkningar och definitioner. Välkomna med en saklig diskussion om ämnet Incest och andra sexuella övergrepp.
Rigmor Persson

Tyvärr, så länge inser man inte att det är dessa teorier som ligger till grund för samhällsattityder, vilka i sin tur leder till att människor kränks på det grövsta sättet, kommer man inte åt själva problemet!
Jag tror att vi måste förstå varför barn omhändertas utan anledning och varför oskyldiga människor döms utan bevis. Och varför barn och ungdomar mår så dåligt idag. Utan en sådan kunskap lär vi knappast komma till rätta med orättvis och kränkande behandling av maktens representanter.

45
Vetenskap eller kvacksalveri / Gillbergs adhd forskning
« skrivet: 01 oktober 2003, 10:49:28 AM »
Jag tycker att det är skrämmande att man inte kan hålla löftet som man gav föräldrarna angående sekretessen. Men ännu värre, tycker jag, är den hela situationen som uppstådd.   Ibland undrar jag om det inte handlar uteslutande om att klassificera som avvikande alla som passar oss inte eller är för svåra att hantera.

 Jag har funderat länge över problemet med bokstavsdiagnoser. Om jag nu måste acceptera deras existens så självklart är det Gilbergs forskning som jag skulle stödja, den ligger ju ganska nära mina egna observationer. Men i själva verket undrar jag om det behövs några diagnoser alls.
 
Barn är olika, både till utseende och inre egenskaper. Det genetiska arvet gör att vi verkligen får stor variation av personligheter. Ibland blir det ju vissa drag som vi helst skulle vilja slippa hos våra barn. I alla tider fanns det ju barn som var överaktiva, extremt impulsiva, klumpiga och som hade problem med uppmärksamheten. Alltså barn som motsvarar dagens diagnos ADHD och liknande ( fast jag medger att antalet var inte så stor som i dagsläge). De togs om hand i skolan med olika metoder. Jag skulle kalla det korrigerande pedagogik. De krävde förstås mycket uppmärksamhet och särskild förhållningssätt. Mycket var vunnet redan med den lugna atmosfären i klasen. Idag är det förstås annorlunda då lugn och ro är nästan omöjligt att åstadkomma. Kaos och oförutsägbarhet utgör grogrunden till uppkomsten av alla dessa symptom som man kallar för ADHD/DAMP.
Det finns en aspekt till som är värd att fundera över. Våra vanor, livsstil och ätbeteende har förändrats avsevärd. Idag har vi blivit bl.a. övertygade om att fettet är livsfarligt. Vi får i oss också mängder med olika konserveringsmedel. Det är väl inte så långsökt att tro att allt detta och mycket annat kan påverka våra barns utveckling. Idag läste jag i Expressen om en brittisk forskning som tar upp just detta i samband med ADHD och dyslexi. Barn som deltog i studien, hade alla beskrivna symptom och efter att få kosttillskott med Omega3 och Omega6 fettsyror, förbättrade sina resultat med upp till 400 %. Jag associerar direkt till min egen barndom då efter frukosten blev man tvungen att få i sig en matsked tran (fiskleverolja).  Den stora ökningen av olika störningar hos våra barn kan faktiskt ha samband med ändrad inställning till fettet.  Jag tänker också på antibiotika och vaccinationer. Under min barndomstid hade vi inte tillgång till antibiotika (det var efter andra världskrig och vi var ganska isolerade från omvärlden) och många vaccinationer utvecklades först på senare år. Likväl astma, allergier och neuropsykiatriska tillstånd var också ganska ovanliga. Man behöver inte vara forskare för att se samband. Därför med stor tillfredställelse lyssnade jag till nyheten om att barn som under spädbarnstiden fick antibiotika har en tendens att utveckla olika allergier och astma. Jag tror att här på NKMR finns en artikel som redogör för eventuella skador som vissa vacciner kan framkalla hos barn och vars föräldrar blir sedan anklagade för dödlig misshandel.
Jag påstår absolut inte att allt var bättre för. Barn dog i sjukdomar som idag är i det närmaste utrotade. Men kanske är det så att priset för framgångar är just de störningar som breder ut sig lavinartad? Kanske förändringen blev för snabb? Kanske behövs noggrannare avvägning mellan ”vinster och förluster”?

 Jag anser att varken Eva Kärfve eller Björn Gillberg har rätt. De bekämpar varandra fast båda begår nog exakt samma fel: båda negligerar förekomsten av en stor variation av det normala. Båda sjukförklarar en vanlig företeelse. Och ingen av dem tar hänsyn till andra aspekter, exempelviss sådana som jag tog upp (säkert finns det många fler!).  Medan Gillberg påstår att det finns abnormiteter i barnens hjärnor, skulbelägger Kärfve föräldrarna.  Hon påstår att 75 % med DAMP/ADHD diagnosen kommer från de lägsta sociala klasserna.  Underförstått skulle det vara föräldrar och deras situation som orsakar barnens störningar. Min egen tolkning av dessa 75 % är annorlunda. Det kanske är så enkelt att man har mycket lättare att ställa en psykiatrisk diagnos på människor och deras barn som tillhör de lägre sociala klasser. Med tanke på att det finns undersökningar som tyder på att barn med ADHD kunde prestera fram goda resultat och fungera någorlunda bra, under de rätta omständigheterna, borde man inte fundera vad det är som orsakar alla dessa symptom? Eller vad det är som gör att barn från lägre samhällsklasser för den stämpeln?  Kanske det är så enkelt att barn till föräldrar med högre status blir inte så lätt klassade som hjärnskadade p.g.a. sina föräldrars position? Jag associerar direkt till annan statistik, den som talar om kvinnors ”psykiska och nervösa besvär” eller utbrändhet. De som jobbar fisisk och tillhör de nedre klasserna på socialskalan får diagnosen psykiska problem medan de med högre ställning benämns på ett finare sätt, som ”utbrända”. I grund och boten handlar det oftast om samma problem.

När det gäller barn med neuropsykiatriska diagnoser, borde man kanske fundera över att alla egenskaper som man så gärna klassar som avvikande och besvärande, problemfyllda och svåra för omgivningen, kan under andra omständigheter, vara en stor tillgång. Många ”storheter”, människor som åstadkom stora verk, skulle idag klassas antagligen som ADHD eller fått andra liknande diagnoser. Vi glömde nog att det är ofta i kampen med sig själv och sina egna svårigheter  som dem flesta storverk födds.

Jag är fullt medveten om att det jag skriver nu är väldigt kontroversiellt. I en värld där man inte reagerar i vanliga vardagssituationer på barnens aggressivitet, nonchalans, våldsamhet m.m.; när normer och självdisciplin är så gott som bannlysta, när allt oftare tvingas vi att se på händelserna utifrån ”barnperspektivet” (som jag förstår  omoget, oerfaret  och okunnigt)  är det nog svårt att fundera ens i sådana termer. Samhället har matats länge nog med urskuldande för individen och skuldbeläggande för föräldrarna teorier. Samtidigt ser vi hur illa det går för våra barn. Det sista i raden är självskadande flickor. Jag blir alltmer häpen och förtvivlad över alla s.k. experternas uttalande. Man påstår att flickorna känner så mycket ångest nu för tiden och att de ”lättar på trycket” på detta sätt.  Det är bara det att denna ångest är nog lika gammal som världen. Innan vi började matas med psykoanalytiska teorier, visste vi det. Det hörde till livets villkor. Det finns ju olika sätt att hantera det. Kreativitet är ett av de.
Jag undrar om behovet att diagnostisera så många barn som neuropsykiatriskt skadade kommer inte ifrån övertygelse om att barn är små änglar, som beter sig som vi förväntar oss, som i varje tänkbar situation reagerar exemplariskt och påverkas inte av jämnåriga eller kaos. Om det blir inte så, måste det bero på någonting annat än barnet, tror vi. Vissa hänvisar till hjärnan andra till dåliga föräldrar.  
Det finns säkert en del som har födds med skador. De borde få behandling och rehabilitering.
De sakkunniga – istället för att försöka hitta på metoder eller åtminstone utnyttja de gamla väl beprövade – bråkar med varandra om eventuella orsaker!

Förra året blev jag tvungen att besöka en statlig institution i mitt gamla land. På vägarna där hängde tavlor. Men istället för vackra bilder, var det inrammade olika kloka citat. En av de var följande:

DEN SOM VILL, DEN LETAR EFTER ETT SÄTT ATT LÖSA PROBLEM,
DEN SOM INTE VILL LETAR ENBART EFTER ORSAKER TILL PROBLEM!

Sidor: 1 2 [3] 4