50
« skrivet: 21 januari 2003, 17:18:26 PM »
NÀr vi var pÄ semester i Frankrike senast sÄ kastade en liten femÄrig pojke stenar ned för en brant sÄ att de landade pÄ nÄgra parkerade bilar.
En kvinna gÄr fram till honom, rycker honom i armen, och skÀller ut honom ordentligt. Kanske var en av bilarna hennes det vet jag inte.
En annan kvinna kommer springande och min tanke var att det sÀkert var pojkens mor. SÄ nu blir det brÄk. Den tillskyndande modern ler till min förvÄning generat emot den som ingripit . Tar henne i hand och tackar henne.
DÀrefter grabbar hon tag i sin son och bannar honom. Hon ger honom Àven ett eller ett par smÀllar i baken.
För oss som inte var vana att se detta beteende var scenen uppseendevÀckande men för övriga runt omkring vekade den helt ointressant. Det var den naturligaste sak i vÀrlden att en mor tillrÀttavisar sitt barn pÄ detta bryska sÀtt.
Vi sÄg sedan pojken och hans familj flera gÄnger under vistelsen och det var en mycket sprallig och alltid glad liten krabat. Han var sÀkert inte sÄ lÀtt att hÄlla reda pÄ. Hans familj hade det mycket trevligt tillsammans pÄ den vidare semestern.
Jag och min fru diskuterade utifrÄn hÀndelsen hur denna hÀndelse skulle ha tolkats i Sverige och hur pass glad pojken skulle ha kÀnt sig efter BUP-utredningar och polisförhör etc. Hur hade hans syskon och förÀldrar kÀnt sig inför hotet att han helt enkelt tas ifrÄn dem.
Att leva under sÄdana förhÄllanden förhindrar naturligt beteende mellan förÀlder och barn. MyndighetsintrÄnget skulle förstöra familjen.
Vidare tÀnkte vi: Vad har vi för rÀtt att lÀgga oss i hur förÀldrar i Frankrike uppfostrar sina barn? Trots allt var detta moderns sÀtt att lÀra pojken nÄgonting. Hennes avsikt var just den och inte att skada honom.
Med vilken rÀtt lÀgger vi oss i samma företeelse i vÄrt eget land?
Jo lagstiftningen som har fastslagit att alla barn Àr identiska och gÄr att uppfostra pÄ samma sÀtt, oavsett kön och oavsett pÄbrÄ.
"SvÄra" ungar blir inte lÀttare att handskas med efter ett omhÀndertagande. Detta kan man förstÄs lÀtt förklara med att skadan skedde tidigare och Àr irreparabel men tÀnk om det inte Àr sÄ.
TÀnk om "svÄra" barn har detta i sig frÄn början och att detta leder till att förÀldrar till dessa mÄste ta i extra för att tygla barnet. Om det Àr pÄ det viset sÄ innebÀr det i sÄfall att ett omhÀndertagande aldrig kan göra mer Àn skada.
Som man förstÄr efter ett antal NKMR artiklar sÄ innebÀr omhÀndertaganden ett offantligt lidande för alla inblandade parter. Barnet, förÀldrarna, mor och farförÀldrar, syskon och inte minst vÀnner och bekanta. Allt detta lidande skapar man för att hindra skinksveda i fem minuter hos de iofs försvarslösa barnen. De enda som inte tycks lida i sammanhanget Àr de verkstÀllande myndighetspersoner som begÄr dessa övergrepp. De behöver inte bekymra sig ens nÀr folk begÄr sjÀlvmord. Inte heller behöver de vara oroliga för att ens bli nÀmda i pressen nÀr detas omhÀndertagna objekt dör av sjukdomar som ignoreras av vÄrdfamiljen.
Det hÀr Àr redan för lÄngt sÄ jag slutar hÀr.
Visa inlägg