Visa inlägg

Denna sektion lćter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i omrćden som du har tillgćng till.


Meddelanden - Jeanette

Sidor: 1 ... 3 4 [5] 6 7
61
Fosterhem och institutioner / hitta en journalist? VaddÄ eftervÄrd?
« skrivet: 14 februari 2005, 23:47:24 PM »
De kunde inte ge mig nÄgon vÄrd för nÄgonting efter det att de tog min son. De ljög och hittade pÄ att jag skulle ha varit paranoid och psykotisk. De hade inga lÀkarintyg. De sÄg mig bara nÄgra minuter. Jag gÄr ju inte med pÄ att bli vÄrdad för nÄgot jag inte har behov av att bli vÄrdad för. SÄ eftersom att de sjÀlva inte vet varför de har tagit mitt barn vet de ju inte heller hur de skulle ha lÀmnat tillbaks honom. Nu Àr det försent. De har bra metoder. Ta barnet, gömma det och tiga, i nio Är. Det blev min vÄrd. Hade jag haft nÄgot av dessa skador sÄ skulle jag inte ha blivit botad av sociala. Jag vill fÄ tag pÄ en journalist som skriver sanningen, rakt av.
Sektionschefen och utredarna kanske behöver vĂ„rd efter det att de har fĂ„tt sparken. Men det spelar ingen roll för dem. De har fĂ„tt sĂ„ bra lön i sĂ„ mĂ„nga Ă„r. Kanske fĂ„r de lite dĂ„ligt samvete nĂ€r de sjĂ€lva inser vad de har gjort mot mig och mitt barn, och mot andra. Kommer de nĂ„gonsin att inse det. Borde de inte ha nĂ„got för att de hittar pĂ„ att vi Ă€r psykisk sjuka och förstör vĂ„ra liv totalt?                                                              
                                                                 
                                                                                 Jeanette

62
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Proceduren nÀr ett barn blir taget!
« skrivet: 14 februari 2005, 21:45:26 PM »
Det första steget: Hur det gÄr till nÀr de tar barn!

1. PÄ nÄgot sÀtt fÄr sociala barn och ungdomsgruppen vetskap om att
    ett barn kanske far illa. Genom en anonym anmĂ€lan, genom polis,etc.

2. Socialutredare sÀtts in pÄ uppdrag att utforska det hela.
    De söker upp familjen. Meningen Ă€r att de skall göra en utredning.

3. För att socialutredarna skall kunna göra ett omedelbart
    omhĂ€ndertagande, LVU, mĂ„ste de ha en namnunderskrift utav
    ordförande i stadsdelsnĂ€mnden,socialdelegationen.
    förut var det ordförande i socialnĂ€mnden, nu heter det
    stadsdelsnĂ€mnden istĂ€llet. SocialnĂ€mnden Ă€ndrades till
    StadsdelsnĂ€mnden 1997.
    Ordförande trĂ€ffar inte familjen. Ordförande lyssnar endast till
    socialutredarnas version, och skriver under. Köper grisen i sĂ€cken.

4. FörÀldrarna skall sedan överklaga till stadsdelsnÀmnden,
    socialdelegationen.  
    NĂ€r socialutredarna och sektionschefen har tagit barnet.
    DĂ„ har ordförande redan skrivit under.

5. FörÀldern-na blir kallade till ett möte med socialdelegationen,
    frĂ€mmande politiker i ett rum,
    en politiker frĂ„n varje parti. Detta möte kan variera i tid, beroende pĂ„  
    hur intresserade politikerna Ă€r, frĂ„n tio minuter och mer.
    Ett möte om Ă„ret!

6. De avslÄr förÀlderns överklagan att LVU skall upphöra.
    DĂ„ skall förĂ€ldern överklaga vidare till LĂ€nsrĂ€tten.
    Ett möte som varar i nĂ„gra timmar en gĂ„ng om Ă„ret, med frĂ€mmande
    mĂ€nniskor. FörĂ€ldern sitter i ett rum, med sitt  ombud, med fyra,
    fem personer,som kallas för nĂ€mndemĂ€n el rĂ„dsman.
    Sociala har sin advokat,
    barnet har sin advokat. Mötet varar ca tre timmar.
    Avslag!

7. Överklaga vidare till KammarrĂ€tten, samma procedur. ett möte, nĂ„gra
    timmar med frĂ€mmande mĂ€nniskor i ett rum.
    Avslag! En gĂ„ng om Ă„ret.

8. Överklaga till RegeringsrĂ€tten! Ofta tar de inte upp det ! DĂ„ mĂ„ste
    man börja omfrĂ„n början.

9. Tar RegeringsrÀtten upp det, dÄ kan man överklaga till
    Eu-domstolen.

Man trÀffar dem alltsÄ en gÄng om Äret i ett rum.
Man fÄr inte ringa dem innan eller efter mötena.
Man mĂ„ste skriva och lĂ€mna in bevis som skall intyga det man överklagar. Lyckas man inte, om ens ombud inte lyckas dĂ„ Ă€r det kört.                                    
Personerna gÄr ej hem till förÀldern. De hÀlsar inte pÄ barnet. Barnet fÄr inte vara med.
                                            Jeanette

63
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / översett till Svenska!
« skrivet: 14 februari 2005, 17:22:34 PM »
Skulle bli glad om nÄgon orkade att översÀtta det som stÄr i denna namnlista till svenska.

Jag Àr ocksÄ emot permanent omhÀndertagande . FörÀldrar har rÀtt till sina egna barn. Fast Àr de elaka mot sina egna, ja dÄ Àr frÄgan den, det beror pÄ hur extrema fall det handlar om. SÄ som att jag har en kÀnsla av att somliga socialarbetare inte Àr lÀmpliga som förÀldrar. De kan jag tÀnka mig permanent avstÄndstagande ifrÄn angÄende deras egna barn. Ta barnen ifrÄn dem! Det gÀller somliga socialchefer ocksÄ, totalt olÀmpliga att ha hand om barn. NÄgra av dem skall ha straff, de skall stÀllas inför domstol.
                                                                 
 

                                                               Jeanette

64
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / TÀnder ljus! lördagen den 5 mars 2005
« skrivet: 14 februari 2005, 16:34:10 PM »
Nu har jag mist min sons nio Är i grundskolan. Har missat allt frÄn första till nionde klass. Har inte sett honom. Nu vet jag inte vad han kommer att göra efter skolan, gÄ pÄ gymnasium eller jobba. DÄ missar jag det. Jag missar nÀr han förlovar sig, jag missar nÀr och om han gifter sig. Jag missar nÀr de fÄr barn om de fÄr barn. Jag missar mina barnbarn, ja jag missar allt.
Allt tack vare för fem minuters möte med tvÄ utredare och en sektionschef.1996 De sÄg mig fem minuter ljög om mig och tog min sju Äriga son i skolan. Vi var helt nyinflyttade. SÄ miste jag mitt barn för livet. De har hÄllt honom borta i nio Är. Det rÀckte med det korta mötet och de gav bort honom till frÀmmande mÀnniskor och gömde honom.
Men de Àr vÀl kapabla duktiga mÀnniskor de dÀr tre som stal mitt barn och resten av dem som hjÀlpte till, ingen av dem har ju talat med mig nÄgonsin.efter deras otroligt fantastiska utredning. Nej de bara tog min son och gav bort honom och gömde honom i fem Är.
Mig knÀckte de totalt.
Fem minuter och jag fick aldrig se mitt barn igen!
Sociala barn och ungdomsgruppen i HÀsselby- VÀllingby Ni Àr fantastiska!
Tack! för att ni har varit sÄ fina och rara mot mig. SÄ omtÀnksamma om min son.
Jag flyttade till HÀsselby i tron om att jag skulle fÄtt roligt med min 7-Äriga son. Jag t o m anmÀlde honom till sjöscouterna men ack vad jag bedrog mig.
Ni sÄg mig fem minuter och tog sedan allt ifrÄn mig.

Jag har mist tre rum och kök, mitt barn, vĂ„ra katter, akvarium, blommor,  möbler, musik allt, allt. Jag har blivit Ă€ldre. De har slĂ€ngt ut mig pĂ„ gatan. De har aldrig pratat med mig. Nu har de fĂ„tt för sig att jag skulle ha alkoholproblem, sĂ„ nu efter nio Ă„r utan kontakt skall jag visa mig nykter,jag skall visa mig nykter, för folk som inte ens trĂ€ffar mig, dĂ„ skall sociala nu, stĂ€lla mig pĂ„ kö till försökslĂ€genheter. De har haft sexton Ă„r pĂ„ sig att lĂ€ra kĂ€nna mig och de kĂ€nner mig fortfarande inte.
Jag har inga alkoholproblem, jag har problem med att lĂ€ra mig att leva med att  jag har blivit blĂ„st pĂ„ mitt barn.
De försöker att dölja sina egna dumheter med att smutskasta mig och pÄstÄ att jag Àr ett fyllo. Som jag skulle sitta och fira dagarna i Ànda med en flaska t- dojja och sjunga. Hur vet de det, de vet ingenting. Jag talar inte med dem, de Àr inte mina vÀnner!
Just nu har jag lunginflammation och jag kÀmpar för livet med att överleva.
Har jag blivit i för dÄlig kondition för att tÄla alkohol eller att jag dricker pÄ fel sÀtt pÄ fastande mage fÄr stÄ för mig. De sÄg ju till att fördÀrva hela min livsstil nÀr de tog allt.
Jag unnar mig ett gott vin till god mat nÄgon helg ibland. Nu nÀr jag har blivit frisk igen skall jag Äteruppta min gymping och gym pÄ Friskis och Svettis, och jag hoppas det varar lÀnge till nÀsta gÄng jag rÄkar ut för nÄgot.
Jag blev handlingsförlamad nÀr de tog min son. Det börjar vÀl att slÀppa lite nu sÄ att jag fÄr ordning pÄ hans fotoalbum och videofilmer sÄ att jag kan Àntligen skicka det till honom och dÄ fÄ veta att han fÄr dem i sina egna hÀnder. MÄste bara förnya dem sÄ de inte blir förstörda. Han fick inte ens med sig sina leksaker nÀr de tog honom. De har jag i en kÀllare, spar dem som minne, han fÄr dem sedan. Jag hoppas att han Àr vid god hÀlsa, att han mÄr bra , att han har det tryggt dÀr han bor. Jag vet mycket lite om det. Kan inte göra nÄgot Ät det just nu.
Inte förrÀn min förlamning har slÀppt.
SjÀlv bor jag pÄ ett fint stÀlle för hemlösa, till jag fÄr en egen lÀgenhet igen. SÄ jag har det bra pÄ det sÀttet. Men pÄ ett annat sÀtt Àr det inte bra, min trygghet Àr som bortblÄst.

Jag tÀnder ljus! lördagen den 5 mars 2005 !

Det var den dagen de tog honom för nio Är sedan, tisdagen den 5 mars 1996.
Jag tÀnder ljus varje Är, den dagen, till minne! dÄ jag miste mitt barn.

                                                                                Jea
                               

Min son finns kvar hos mig alltid, men glÀdjen att fÄ umgÄs den Àr...
Han Àr alltid vÀlkommen till mig. Min dörr stÄr alltid öppen för honom. Behöver han hjÀlp med nÄgot, ger jag den om jag kan.
Jag finns kvar om sÄ lite kantstött.

Socialarbetarna förstÄr inte att tiden gÄr och vi blir Àldre.
De Àr för intresserade om "vÄra barns bÀsta" för att mÀrka det.

65
Fosterhem och institutioner / Fosterh.....
« skrivet: 14 februari 2005, 00:24:20 AM »
Det gÀller att fÄ tag pÄ en journalist!

Det gÀller att fÄ tag pÄ alla familjer. De som Àr drabbade, de som har varit drabbade, de som Àr pÄ gÄng att bli det.

Vilken tidning?

Hur skall vi samlas?

SĂ€g tid och plats jag kommer!
 
Helena Lufuma lÄg pÄ Sergels Torg i nio mÄnader pÄ en madrass under bar himmel dygnet runt, 1998-1999. Sociala hade tagit hennes fyra barn.
Folk skrev bara pÄ namnlistor ingenting mer Àn sÄ gjorde de.
De trodde att hon hade semester pÄ Sergels torg.
Jag lÄg dÀr i en vecka brevid henne pÄ en madrass som jag sjÀlv slÀpade dit. Jag stod bara ut en vecka.

Skall man sÀga att man gillar kvinnomisshandel?

Hur skall vi göra för att fÄ folk att förstÄ? NÀr tv och tidningar nonchalerar oss?
                                                           Jeanette

66
Övriga frĂ„gor gĂ€llande socialtjĂ€nsten / Ännu en sk psyksjuk mamma
« skrivet: 13 februari 2005, 23:14:18 PM »
De hittar pÄ att vi Àr psykisk sjuka. Varför?
Min son har nu varit borta i nio Är frÄn mig för att jag misslyckades att fly.
Han fick se mig en timme för fem Är sedan.
Jag hÀmtade honom och flydde för nio Är sedan, TyvÀrr levde jag pÄ socialbidrag. Jag klarade inte av att planera ordentligt. Jag flydde genom Sverige pÄ en vecka. Med min son, vÄr katt Mimmi, tvÄ dansmöss och en tung ryggsÀck. TyvÀrr misslyckades jag. Jag pratade för mycket med folk sÄ att en svartsjuk tjej skvallrade och polisen tog oss i Malmö. Pengarna tog slut.
Det behövs ett nÀtverk för att hjÀlpa familjer som utsÀtts för falska socialarbetare. De som inte klarar att fly mÄste fÄ hjÀlp.
Jag lever fortfarande i skrĂ€ck för sociala efter nio Ă„r.                                                                                           J

67
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / UtstÀllning pÄ Kulturhuset om ett Är, Ät oss familjer.
« skrivet: 13 februari 2005, 22:11:16 PM »
Jag tycker att vi ordnar en utstĂ€llning pĂ„ Kulturhuset. Dit familjer fĂ„r komma och stĂ€lla ut, det kan vara vad som hĂ€lst bara sjĂ€lva Ă€mnet skall vara vĂ„ra barn och vi, vi som har vĂ„ra barn omhĂ€ndertagna. Det kan vara poesi, film, berĂ€ttelser, vad ni vill. Kan nĂ„gon hjĂ€lpa mig sĂ„ att detta blir till verklighet. Att sĂ„ mĂ„nga förĂ€ldrar,barn kommer med och visar vad de sjĂ€lva vill och kĂ€nner. Finns det nĂ„gra som Ă€r intresserade, dĂ„ bokar jag plats!                                             Jea

68
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Reklam,Info, proffessionell
« skrivet: 13 februari 2005, 21:55:25 PM »
GÖR NKMR STORT!
Varför trycker inte NKMR upp riktiga affischer och sÀtter upp överallt i landet. Varför talar inte NKMR om att de, vi existerar? Varför skickas det inte ut masspost till hela landet med information om att Nkmr finns. Varför informeras inte barnen i skolorna om det.?
NORDISKA KOMMITTÉN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, NKMR.
som det Àr nu kÀnns det löjligt.

JAG BER ALLA FAMILJER SOM ÄR UTSATTA FÖR LIKNANDE SOM MIG ATT VISA ER ATT NI FINNS. SKRIV TILL FORUMET. VAR ÄR NI?

Jag har fÄtt mitt barn stulet för nio Är sedan. Jag har skrivit och berÀttat det ett antal gÄnger, men jag ger mig inte förrÀnn jag har skrivit det pÄ ett sÄdant sÀtt att jag fÄr er att förstÄ vad myndigheten har gjort mot mig, mot min son, mot min familj. Min son har knappt sett mig pÄ nio Är. Han var sju Är nu Àr han sexton Är.
Han fick trÀffa mig en timme för fem Är sedan.
Sociala i VĂ€llingby gjorde ingen utredning de bara tog honom.
Tre möten pÄ socialbyrÄn med tvÄ socialutredare.Sedan tog de honom.
Jag varken rökte, drack eller var psykisk sjuk.
Socialutredarna och sektionschefen ljög om mig.
Fem timmar har min son sett mig sedan de kidnappade honom, tisdagen den 5 mars 1996. De gick till hans skola med poliser, tog honom. Först till ett utredningshem. Sedan gav de honom till en frĂ€mmande familj. De höll adressen hemlig för mig  de första fem Ă„ren. Sedan fick jag veta det men dĂ„ hade jag blivit sĂ„ svag och sjuk att jag fortfarande inte har fĂ„tt kontakt alls.
Ingen har ringt mig pÄ nio Är. Ingen brev eller telefonkontakt.med min son.
Sociala skrÀmde mig.
De gjorde mig sjuk.
De vrÀkte mig frÄn min trerumslÀgenhet pÄ grund av att jag var hemma sjuk, (de hade gjort mig sjuk dÄ de tog min son)och inte kunde ta mig till hyresnÀmnden efter att ha överklagat mina konstiga grannar,och sociala hjÀlpte mig inte att skjuta pÄ mötet. Sektionschefen hindrade posten. Jag Àr nu hemlös. Mina grannar tvÄ k..hade skrivit till hyresvÀrden att jag störde dom, för att jag hade ringt pÄ grannarnas dörrar och sagt att sociala hade tagit min son, att skolpsykologen hade sagt att en anonym granne hade sagt nÄgot, det fick de till... att skriva till hyresvÀrden???
Jag ringde dÄ pÄ deras dörr för att frÄga vad de höll pÄ med, dÄ drog de igen dörren och skrev ett brev till. Jag var helt nyinflyttad. Jag miste mitt hem pÄ grund av en sÄdan sjuk sak. Stockholmshem vrÀker mÀnniskor utan att bry sig om varför. Det rÀcker med att skriva ett sjukt brev om sin granne.
Jag har varit skrÀmd i nio Är. Jag har ingen trygghet kvar. Jag har mist nÀstan allt jag Àgde.
Jag arbetade som stÀderska innan de tog min sju Äriga son.
Nu arbetar jag inte alls.
De skrÀmde mig sÄ att jag slutade att arbeta, dÄ nÀr de tog honom.

Nio hemska Ă„r, nio tysta Ă„r, nio kvĂ€vande, tigande Ă„r. KĂ€nslolösa spöken Ă€r vad de Ă€r!                              

Ingen av dem hade sett min son, ingen av dem har sett mig!      :idea:                                                                             Jeanette

69
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Varför suddas det ut det man skriver?
« skrivet: 13 februari 2005, 16:15:18 PM »
Jag satt och skrev en massa och sÄ raderades det ut varför?

70
Förslag till nya diskussionsforum / GruppÄtalan
« skrivet: 11 februari 2005, 16:50:47 PM »
VI SKALL GÖRA EN GRUPPÅTALAN!

Jag anser att det Àr ett bra disskussionsforum. Att vi helt inriktar oss pÄ att bara disskutera hur vi skall gÄ tillvÀga sÄ att det blir gjort.
Detta mÄste nÄs ut till samtliga berörda familjer i landet.
Kan NKMR hjÀlpa till att sprida budskapet.
Vi behöver hjÀlp. Vi mÄste samla oss. Stockholm Àr vÀl en bra mötesplats eller Göteborg. Vi mÄste bestÀmma ett datum. Kan nÄgon skriva och berÀtta hur vi skall nÄ ut med information till alla hushÄll i landet.
Via posten som brev, vad kostar det. Hur skall vi finansiera det?
Jag vill anmÀla sociala och de sina för att de har plÄgat mig och min son i nio Är.
                                              Jeanette

71
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / RÄd
« skrivet: 11 februari 2005, 16:36:22 PM »
Jag skrev fel. LĂ€s GRUPPÅTALAN, "nytt förslag om disskussionsforum"
nĂ€stan lĂ€ngst ned pĂ„ Ă€mneslistan           Jea

72
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Du vill ha rÄd
« skrivet: 11 februari 2005, 16:27:10 PM »
Har lÀst igenom det du har skrivit. Men jag mÄste lÀsa det om igen . Jag har varit pÄ sjukhus, har fÄtt lunginflammation. Jag Àr ju hemlös frÄn och till och det sliter pÄ hÀlsan. SÄ just nu mÄste jag vila mycket. Jag bor i Stockholm. Jag har ju inte sett min son mycket under de nio Är de har hÄllt honom borta. Du svarade pÄ det jag skrev som förslag att du tyckte det lÀt bra, du undrade bara hur det skall gÄ till. Vi skall göra en gemensam anmÀlan mot sociala. I mitt fall har sociala och resten av följet ( dvs socialnÀmnd, rÀtter, socialkonsulenter, pbu, psykologer, Justitieombudsmannen, media...) STULIT mitt barn. SÄ den anmÀlan jag vill göra Àr allvarlig. De förÀldrar och barn som kÀnner igen sig att de har rÄkat ut för nÄgot liknande bör dÄ höra av sig till mig. Vi mÄste finna varandra och tillsammans gÄ emot de hÀr typerna. De skall anmÀlas punkt slut. De Àr omÀnskliga, elaka, sjuka rent ut sakt Àckliga.

Skall lÀsa ditt "klipp ut" en gÄng till. LÀs " Förslag om nytt Forum ".
Gemensam anmĂ€lan!                      
                                                   Jeanette

73
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / CarolineX
« skrivet: 11 februari 2005, 04:40:50 AM »
Jag förstÄr inte vad du menar med ditt inlÀgg.att veta hur det har gÄtt efter RegeringsrÀttens dom, jag tror du mÄste förklara dig bÀttre.

OM DE DÖMER RÄTT ELLER FEL, de dömer inte alls.

Jag överklagade min sons LVU först till socialnÀmnden i VÀllingby 1996. De ville bara se mig femton minuter sedan bad de mig att gÄ ut frÄn rummet. Ingen stÀllde nÄgon frÄga till mig. De avslog min överklagan.

Sedan överklagade jag vidare till LÀnsrÀtten. De satt i ett rum och bara tittade pÄ mig i tvÄ- tre timmar, sa knappt nÄgot, sedan avslag,

sÄ överklagade jag till KammarrÀtten, samma procedur, avslag, sedan överklagade jag till RegeringsrÀtten

RegeringsrÀtten tog inte emot min överklagan.

sÄ blev jag tvungen att börja om Äret efter pÄ samma sÀtt.

Efter det Äret slutade jag att överklaga insÄg dÄ vilken bluff de Àr.

De ville inte se nÄgonting. De satt och sov, rullade tummarna och tittade pÄ klockan.

Jag fick inte tag pÄ nÄgon advokat som visste hur man skulle gÄ vidare till EU-domstolen. Jag hade först tvÄ advokater sedan en jurist.

Det Ă€r sjukt att överklaga folk som begĂ„r tjĂ€nstefel och myndighetsövergrepp. Man anmĂ€ler ett brott, man överklagar inte ett brott. Det var det första jag gjorde jag polisanmĂ€lde dem,men det gĂ„r inte att polisanmĂ€la sociala. Polisen och Ă„klagarna fattar ju ingenting.                                              

Men jag förstÄr fortfarande inte vad du menar om nÄgon vet nÄgot om just CarolineX, jag har förden skull inte orkat att gÄ till dessa rÀtter och lÀst. Det gÄr vÀl inte att lÀsa dÀr hur det har gÄtt för oss gör det?

74
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Nio Är ensam
« skrivet: 11 februari 2005, 03:22:07 AM »
Jag vaknar pÄ nÀtterna och tÀnker tÀnkler men jag orkar inte skriva ned det jag tÀnker. Dagar, nÀtter,timmar, minuter, sekunder, veckor, mÄnader,du Àr borta min lilla son. De bara kom och tog dig iskolan. Du var sju Är. Vi hade bara bott dÀr i fyra mÄnader.Hade trÀffat tvÄ frÀmmande kvinnor tre, fyra gÄnger i ett rum pÄ soc,ingenting hade sagts. Nio Är Àr nu borta förstörda. Varje dag i sorg. Jjag har grÄtit inombords, som en klump imagen hela tiden. Det blev ej som jag trott. Jag var svag innan skulle ha börjat trÀna dÄ för jag hade blivit starkare men de förstörde det. Ingen fotboll, ingen skidÄkning, ingen bad och sol, ingen golfspel, ingen bÀrplockning,inga resor till Skara sommarland,inget fiske, ingen moppe,ingenting av det jag gÄtt och planerat medans du vÀxte upp att vi skulle göra nÀr du blivit lite större och blivit lite starkare, allt roligt vi skulle ha gjort, spelat pingis,spelat tennis, spelat spel, lÀst roliga böcker, tittat pÄ roliga filmer, kramats, skrattat,haft roligt, lekkamrater, vÄra katter,ingenting blev det.Ett kallt tomt rum i ensamhet, i en tystnad. Jag pratde inte lÀngre med vanligt folk. De försvann. Slutade att arbeta. Jag fick nÄgon man som tröstade mig och som gav mig mycket kÀrlek, de rÀddade mitt liv, de rÀddar fortfarande mitt liv. de fÄ vÀnner jag har Àlskar jag.Men att mitt liv skulle förÀndras tilöl en sÄdan tragedi, jag kan inte sÀga att jag var den lyckligaste 35 Äringen, jag var ensam Àven dÄ, men jag hade planer pÄ hur jag skulle ut och dansa och finna mig nÄgan att förlova mig med. Nu har jag inte dansat pÄ ytterligare nio Är,för jag hade inte gjort det sÄ ofta innan heller men dÄ hade jag inte sÄ mycket tid och sÄ orkade jag inte gÄ ut, behövde trÀning regelbundet, nÄgot som Àr viktigt för en smÄbarnsförÀlder som tidigare har varit van att röra pÄ sig. Mitt liv förvandlades till mörker och skrÀck. Sociala höll min lilla son borta pÄ hemlig ort i fem Är. De ringde mig inte, de teg,lÀnsrÀtten,kammarÀtten,vilket lurendrejeri,ett möte med frÀmmande mÀnniskor i ett rum i nÄgra timmar som bara sitter och glor, de har aldrig ringt mig, att de inte skÀms,de har aldrig sett min son. Socialsekreterare, spöken, lÄtsastanter,gÄ hem med er,ni Àr inte mina vÀnner,totalt grÄa. Vad vet ni om att dansa, vad vet ni om att sjunga, vad vet ni om hur mÄnga kramar vi behöver ge vÄra barn, tror ni att jag vill krama er?
Sedan jag sjĂ€lv var barn redan dĂ„ började min kamp , i skolan, med lĂ€xor, hur jag skulle kunna ta hand om mina barn nĂ€r jag blev vuxen, jag blev utbildad undersköterska,men ville arbeta pĂ„ hemtjĂ€nst. Jag blev trackasserad i en skola och fick barn ogift,men jag Ă€lskar mitt barn för det, min sons far trĂ€ffar inte heller vĂ„r son, stackars vĂ„rat barn. För nĂ„gra dagar sedan var jag pĂ„ sjukhus, men jag klarade mig. SĂ„ det finns Ă€nnu hopp. Nu gĂ„r jag sakta uppĂ„t igen till att fĂ„ tillbaks min styrka.En sak Ă€r jag Ă€ndĂ„ glad för jag börjar fĂ„ tillbaks kĂ€nslan och jag har nĂ„gon som kramar mig. Min son vi ses. Hoppas kommande sommrar blir vackra,sĂ„ vackra som de kan bli.                    
                                               
                                                                 Jeanette

75
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Tack för era svar! Detta Àr ett svar för er alla.
« skrivet: 28 januari 2005, 03:43:52 AM »
Kommer detta bara till dig Jan -Olof ? Jag tror att jag skickade detta fel det Àr menat till allihop, har inte lÀrt mig hur man skickar Ànnu.
Jag skickar det ÀndÄ, annars blir det raderat.jag orkar inte att skriva av det, hoppas att det inte gör nÄgot. Skriver av det senare.

Du ( Bensmamma ) skrev att jag inte skall sluta att kÀmpa för mitt barn,
för vem skall dÄ kÀmpa för honom?
Sociala har sett till att vi, jag och min son har mist kontakten. Det kan ha medfört att det har blivit avstÄnd mellan min son och mig, det beror pÄ hur han har vuxit upp, vad de har sagt till honom. Det kan ta mÄnga Är för oss att kunna finna varandra , kanske aldrig eller sÄ gör vi det direkt. De har sÀkert ljugit för honom.

Jag skulle ha trÀnat mycket under dessa Är och varit i god form nu, det har de förstört. NÀr man blir Àldre blir det svÄrare att reparera kroppen.

Sociala i RÄgsved smög sig pÄ mig. De började redan dÀr att ta över min son, pÄ ett sÄ listigt sÀtt att jag inte förstod det. Jag var skadad efter att ha blivit utsatt för ett anfall och misshandlad utav en psykisk sjuk person, jag var ur balans för det, dÄ passade de pÄ. De tog honom inte förrÀn jag hade flyttat till HÀsselby. Var det för att göra mig förvirrad, Sektionschefen hittade pÄ att jag skulle vara paranoid och psykotisk, farlig för min sons utveckling, de sÄg mig nÄgra minuter. Jag var inget av detta, gjorde de detta mot mig för att jag inte skulle misstÀnka RÄgsved, Vantör. Enligt regler nu för tiden skrivs man inte över direkt frÄn en socialbyrÄ till en annan. Det skall ske efter ett Är, sÄ sÀgs det. Sociala i VÀllingby tog över direkt utan att att visa intresse utav nÄgot möte med mig och nÄgon frÄn Vantörs socialbyrÄ.
Det stÄr inte i nÄgon journal vad jag jag har gjort. Politikerna i StadsdelsnÀmnden i HÀsselby- VÀllingby (fd. SocialnÀmnden) sa att de behöver inte tala om det för mig för det Àr sekretess.
Allt började med ett grĂ€l pĂ„ min sons daghem Gökboet om en bagatell Ă„ret var 1993, min son var 4 Ă„r. Jag bad om att fĂ„ vara med min son de första dagarna efter sommaruppehĂ„llet, förestĂ„ndaren sa nej, jag blev dĂ„ ledsen och gick hem med min son. Efter bara nĂ„gon dag gick jag tillbaks med honom, men jag fick inte vara med. Jag drack inte om nĂ„gon nu tror att jag kom dit full eller bakis. nej inget sĂ„nt. FörestĂ„ndaren ringde sociala och sa att hon inte ville ha oss kvar, pgr av en struntsak. Det kom en underlig mĂ€nniska till daghemmet och stĂ€llde underliga frĂ„gor, sedan hade de helt plötsligt inte resurser för mitt barn. Min son var blyg, men det var inget fel pĂ„ honom. De bestĂ€llde en PBU-undersökning, tvĂ„ sk. psykoterapeufter gjorde en  bluffutredning, bara för att fĂ„ ett skĂ€l att kunna flytta min pojke till ett daghem för barn med speciella behov och pĂ„ den vĂ€gen Ă€r det. PĂ„ vĂ„ren lurade de mig att Ă„ka ut till en skĂ€rgĂ„rdsö. De sa att det skulle vara en liten sommarsemester. Det var bara det att de började att flytta mina Ă€godelar dit. Inte förrĂ€n vi var dĂ€r sa de att det var ett familjevĂ„rdshem. Jag var dĂ€r i nĂ„gra mĂ„nader, sedan packade jag mina saker tog min son och tog bussen hem. Skriver mer senare.

                                                                      Jeanette

Sidor: 1 ... 3 4 [5] 6 7