46
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / MÄste vi behöva vara rÀdda?
« skrivet: 26 februari 2005, 17:23:32 PM »
Sektionschefens Ulf Haags ord nÀr han hade tagit mitt barn! 1996.
Du fÄr överklaga till socialnÀmnden om att LVU upphör, om du vill fÄ hem
ditt barn! Allt det du sÀger kommer att vÀndas emot dig!
Sektionschefen U. Haag hade pratat till mig i nÄgra minuter, sedan slutat mötet . Fyra dagar efter tog han mitt barn. Gav bort min son.
Tre dagar efter det hade han skrivit ett intyg som saknade underskrift utav lÀkare, att jag skulle vara paranoid och psykotisk.
Jag blev sÄ rÀdd!
De tog mitt barn och skrÀmde mig sÄ mycket!
De gjorde mig förvirrad jag ropade pÄ hjÀlp, men mina ord kvÀvdes, jag ville gallskrika, skrika hjÀlp!!! Men det gick inte!
Jag Äkte in till stan i min desperation med plakat och hemmagjorda flygblad, folk stannade upp lyssnade försökte förstÄ, men inte tillrÀckligt!
Jag satt pÄ tunnelbanan och pratade högt, folk tittade pÄ mig, en del förstod och sa nÄgot tröstande ord!
Mina kvÀvda ord pÄ hjÀlp gick inte fram! Det kÀnns som att vara instÀng i en konservburk!
RĂ€dd! RĂ€dd! RĂ€dd!
Jag blev sÄ trött! I perioder orkade jag ingenting! Jag fick posttraumatisk stress, panikÄngest anfall, dÄ jag mÄste ha lugnande!
Mitt barn borta, ingen ringer, dagar, nÀtter, tiden bara gÄr . Nio jÀvla Är utan mitt barn!
Man fÄr inte svÀra! man fÄr inte bli arg, dÄ Àr man aggressiv! sÄ tycker socialkÀrringarna! Okay dÄ! Àr jag vÀl aggressiv, lite!
SĂ€ger det igen! NIO!, ĂCKLIGA!, FĂBANNAT ĂCKLIGA Ă R!
Jag önskar mig modiga mÀnniskor som hjÀlper oss att framföra det vi sÀger! Som fattar vad det handlar om!
NĂ€sta julafton!
Jag vÀgrar ocksÄ att vara tyst!
Jag Àlskar min son!
Det finns ingen mening med livet! om man inte fÄr uppleva och upptÀcka det tillsammans med sitt barn!
Jeanette
Du fÄr överklaga till socialnÀmnden om att LVU upphör, om du vill fÄ hem
ditt barn! Allt det du sÀger kommer att vÀndas emot dig!
Sektionschefen U. Haag hade pratat till mig i nÄgra minuter, sedan slutat mötet . Fyra dagar efter tog han mitt barn. Gav bort min son.
Tre dagar efter det hade han skrivit ett intyg som saknade underskrift utav lÀkare, att jag skulle vara paranoid och psykotisk.
Jag blev sÄ rÀdd!
De tog mitt barn och skrÀmde mig sÄ mycket!
De gjorde mig förvirrad jag ropade pÄ hjÀlp, men mina ord kvÀvdes, jag ville gallskrika, skrika hjÀlp!!! Men det gick inte!
Jag Äkte in till stan i min desperation med plakat och hemmagjorda flygblad, folk stannade upp lyssnade försökte förstÄ, men inte tillrÀckligt!
Jag satt pÄ tunnelbanan och pratade högt, folk tittade pÄ mig, en del förstod och sa nÄgot tröstande ord!
Mina kvÀvda ord pÄ hjÀlp gick inte fram! Det kÀnns som att vara instÀng i en konservburk!
RĂ€dd! RĂ€dd! RĂ€dd!
Jag blev sÄ trött! I perioder orkade jag ingenting! Jag fick posttraumatisk stress, panikÄngest anfall, dÄ jag mÄste ha lugnande!
Mitt barn borta, ingen ringer, dagar, nÀtter, tiden bara gÄr . Nio jÀvla Är utan mitt barn!
Man fÄr inte svÀra! man fÄr inte bli arg, dÄ Àr man aggressiv! sÄ tycker socialkÀrringarna! Okay dÄ! Àr jag vÀl aggressiv, lite!
SĂ€ger det igen! NIO!, ĂCKLIGA!, FĂBANNAT ĂCKLIGA Ă R!
Jag önskar mig modiga mÀnniskor som hjÀlper oss att framföra det vi sÀger! Som fattar vad det handlar om!
NĂ€sta julafton!
Jag vÀgrar ocksÄ att vara tyst!
Jag Àlskar min son!
Det finns ingen mening med livet! om man inte fÄr uppleva och upptÀcka det tillsammans med sitt barn!
Jeanette