Meddelanden

46

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Måste vi behöva vara rädda?

« skrivet: 26 februari 2005, 17:23:32 PM »

Sektionschefens Ulf Haags ord när han hade tagit mitt barn! 1996.
Du får överklaga till socialnämnden om att LVU upphör, om du vill få hem
ditt barn! Allt det du säger kommer att vändas emot dig!

Sektionschefen U. Haag hade pratat till mig i några minuter, sedan slutat mötet . Fyra dagar efter tog han mitt barn. Gav bort min son.

Tre dagar efter det hade han skrivit ett intyg som saknade underskrift utav läkare, att jag skulle vara paranoid och psykotisk.
Jag blev så rädd!
De tog mitt barn och skrämde mig så mycket!

De gjorde mig förvirrad jag ropade på hjälp, men mina ord kvävdes, jag ville gallskrika, skrika hjälp!!! Men det gick inte!

Jag åkte in till stan i min desperation med plakat och hemmagjorda flygblad, folk stannade upp lyssnade försökte förstå, men inte tillräckligt!

Jag satt på tunnelbanan och pratade högt, folk tittade på mig, en del förstod och sa något tröstande ord!

Mina kvävda ord på hjälp gick inte fram! Det känns som att vara instäng i en konservburk!

Rädd! Rädd! Rädd!

Jag blev så trött! I perioder orkade jag ingenting! Jag fick posttraumatisk stress, panikångest anfall, då jag måste ha lugnande!

Mitt barn borta, ingen ringer, dagar, nätter, tiden bara går . Nio jävla år utan mitt barn!

Man får inte svära! man får inte bli arg, då är man aggressiv! så tycker socialkärringarna!  Okay då! är jag väl aggressiv, lite!

Säger det igen!       NIO!, ÄCKLIGA!, FÖBANNAT ÄCKLIGA ÅR!

Jag önskar mig modiga människor som hjälper oss att framföra det vi säger! Som fattar vad det handlar om!
Nästa julafton!

Jag vägrar också att vara tyst!
                             Jag älskar min son!

Det finns ingen mening med livet! om man inte får uppleva och upptäcka det tillsammans med sitt barn!


                                                           Jeanette

47

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Debatt

« skrivet: 26 februari 2005, 16:34:33 PM »

Självklart, det vore på tiden!

Kommer TV med det, skulle jag tro på mirakel!                                              Jeanette

48

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Hej gäster och ni andra....

« skrivet: 26 februari 2005, 16:28:44 PM »

Mycket bra skrivet Lillamy! och ni andra!

Jag har skrivit flera inlägg om detta...

Min son har sett mig fyra timmar på nio år!
Utredarna och sektionschefen såg mig några minuter. De gav bort min son. Ingen av dessa människor har ringt mig sedan dess! Andra socialsekreterare tog över och trodde det var grönt! Samtliga av dem tiger! Min son var sju år nu är han sexton. Vilken tur att sociala finns skriver Ni som inget vet! Vi föräldrar som far illa våra barn som far illa utav sociala! Vilka skall hjälpa oss? Läs mina inlägg!

Vi samlade ihop oss en grupp föräldrar hemma hos mig tror det var 1997. Utav samma tanke som nu, att det måste bli ett slut på detta!
Jag var med i Rffr, "Riksförbundet för familjers rättigheter",några kom därifrån andra från annat håll! Vi var 11 st.
Men det höll inte, det rann ut i sanden, vi kom inte igång.
Jag träffade en kvinna på sergelstorg i Stockholm, hon låg där på en madrass tror året var 1997. Sociala hade tagit hennes fyra barn några år tidigare, separerat barnen åt varsit håll, som de brukar att göra, där låg hon nu dygnet runt och protestrade. Jag gjorde då samma sak, jag släpade dit en madrass och lade mig brevid henne! för att tala om hur sociala hade tagit mitt barn. Första natten låg vi tillsammans i samma sovsäck! Hon kom från Angola, Helena. Vi skrev plakat och hade namnlistor. Folk stannade och lyssnade och skrev på listorna. Jag stod ut i en vecka sedan orkade jag inte mer. Helena stod ut i tio månader. Men vad gjorde Media ?Ingenting! Inte ett ord nämndes om henne, utav tv eller tidningar!

Jag åkte själv till hennes stadsdelsnämnd, "Söderleds", på ett öppet möte och sa vad jag tyckte. Politikerna lät en kvinna ligga på Sergels torg! Utan att de brydde sig! Politikerna bara glodde på mig, de sa något fånigt! Det var inte många åhörare med på det mötet. Helena och jag demonstrerade 1 maj,1998 och 1999, vi hade ett eget tåg, vi gick med socialdemokraterna ifrån Humlegården, (Jag röstar inte på något parti, varför skulle jag göra det? Då skulle jag vara bra dum!). Vi var några föräldrar, men allt för få!
Det bildades en liten stödgrupp för Helena! De höll på ett tag men sedan orkade de inte. Helenas barn är vuxna nu. Hon fick ihop flera tusen namnunderskrifter, under dessa tio månader, ca 6-7000 tror jag.
Hon lärde mig att fylla plastpåsar med varmt vatten och stoppa i sovsäcken på natten. Själv fick jag ihop över 1000 namnunderskrifter för något år sedan!

Varför jag skriver detta?

För att jag vill att vi skall klara av det!
Vi skall kämpa tillsammans på rätt sätt!
Vi skall inte ge oss!
Inte förrän folket vet!
Då skall vi fortsätta...
                                               Jeanette

49

Biologiska familjens betydelse / Utan våra barn...

« skrivet: 26 februari 2005, 15:08:45 PM »

Jag håller med!                                  
                              Jeanette

50

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / EG-Domstolen!

« skrivet: 26 februari 2005, 15:00:53 PM »

EU -Domstolen gör inget! Varför skall detta system över huvudtaget finnas? Från stadsdelsnämnd till Regeringsrätt! Tingsrätt till Svea Hovrätt? till eu?
De skall inte bestämma över våra barn och oss! Ingen av dem! De är Bluff! De skall ha sparken!
Varför skall vi ställas inför domstolar? Det är sjukt!
Att inte klara av att sköta om sina barn är inte kriminellt!
Jag hoppas att du läser inläggen i detta forum!
Vi är inne i en diskussion om Gruppåtalan!
Häng på där! Läs hela vårat forum!

Socialutredarna, socialsekreterarna skriver likadant  mot de flesta av oss. Jag har en hel hög med skräp som de har skrivit. De älskar att skriva. Det är deras starka vapen mot föräldrar och barn!
Politikerna på stadsdelsnämnden, länsrätten osv fattar inte ett dugg av det sociala skriver ändå beslutar de efter deras äckliga papper! De vill att man skall skriva ihjäl sig! Jag har bara rådet besvara inte deras lögnaktiga utredningar! Tjänsteutlåtanden! Det är bara lögner!
Politikerna och rätterna samarbetar med sociala. De läser inte det vi skriver! Så ge upp! vi är så många som har gjort samma misstag!
Skriv bara en sammanfattning! Allt det de har skrivit är inte sant!
 
                                                                   Jeanette

51

Övriga frågor gällande socialtjänsten / tog ditt barn en timme efter förlossningen!

« skrivet: 26 februari 2005, 14:22:57 PM »

Socialsekreteraren tog ditt barn en timme efter förlossningen!
Fy fan va äckligt! Vilka psykopater!. Hur i helv. de är totalt kriminella. De går och tar nyfödda. Hur många nyfödda har de tagit nu ? Jag vet fler!
De är inte människor som gör så! Det bör vara fängelsestraff för det!
Såg det på TV,"Kalla Fakta!" för några år sedan! Kristina! Sociala (Brommaplans stadsdelsförvaltning) tog hennes barn dagen efter förlossningen! Folket såg det på TV: Inte någon reagerade. Inte en kommentar från någon! Det är fel på Sverige!!!
                                               Jeanette

52

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / De såg mig fem minuter tog sedan mitt barn, förstörde allt!

« skrivet: 22 februari 2005, 09:28:39 AM »

Socialutredarna och sektionschefen såg mig fem minuter i ett rum. Sedan gick de till skolan och tog min sju åriga son. De tog honom till Hässelby Gårds utredningshem och låste in honom. De hittade på att jag var psykisk sjuk. Jag hämtade honom och vi flydde. Min son tävlade med mig om vem som sprang snabbast. En vän hade köpt tågbiljetter åt oss.Vi åkte genom Sverige på en vecka, med en katt, två möss och en tung ryggsäck. Först upp till Kiruna, sedan till Göteborg,tillslut till Malmö. Där misslyckades jag, pengarna tog slut. En man hjälpte oss jag råkade säga för mycket, någon i hans vänkrets gick till polisen och de tog oss vid Ribbersborgsbadet, satte oss i en cell, vår katt satte de i en cell. Min sjuåriga lilla son med blöta badbyxor, han började att gråta. De satte på sig vita handskar polisen och tog honom. Mig släppte de ut. Någon från sociala flög ner och hämtade min son. Jag fick sedan höra av några små pojkar som bodde granne med oss, Att min lilla son hade stått utanför vårat hus med en liten väska. Polisen hade kommit och frågat pojkarna om de hade sett min son. Han hade rymt hem, han var bara sju år men hade klarat det. Jag sov på ett härbegre med katten den natten, Fick sedan hjälp med pengar till en tågbiljett hem till stockholm. De tog honom. Lämnade bort honom till främmande människor. De gömde honom i fem år. Ingen ringde mig. Sociala såg till att jag miste vår trea. De skrämde mig, gjorde mig förvirrad.
Fem minuter räckte för att ta mitt barn. Nio år har min son varit borta.
Jag är hemlös. Vår katt lever inte längre. Jag är i dålig kondition.
Sociala tog min son och gjorde mig sjuk.
Folket vet inte vad som sker på socialbyrån. De kan göra vad de vill med oss. Det finns ingen insyn. Det äckliga är att de samarbetar med varandra, socialnämnd (nu heter det stadsdelsnämnd sedan 1997),länsrätt, kammarrätt osv, socislkonsulenter pålänsstyrelsen, Jo, barnpsykologer, PBU, alla samarbetar de med sociala. De ljuger med dem.
Det finns inga läkarintyg på att jag skulle vara psykisk sjuk. Det finns inte en chans att se det på fem minuter i ett rum.

Vad är det för mening med våra liv. Jag hade levt i 35 år. Vi var nyinflyttade. Alla mina drömmar sedan jag var barn. Allt mitt kämpande när jag växte upp. Nio månader väntade jag sedan föddes du min älskade son 1988. I sju år tog jag hand om dig själv. I Rågsved. Flyttade till Hässelby och de raserade allt på fem minuter. Gud så meningslöst!
Jag blev misshandlad i en skola utav en handledare och fick barn i ett förvirrat tillstånd oplanerat, vi var inte gifta. Vi lyckades inte hålla ihop, hans pappa och jag. De har inte sett till så att han har träffat sin pappa och han är svårt sjuk. Jag är nu 44 år, hans pappa är 42 år. Jag försöker att åka till hans far men jag råkar hela tiden ut för något som gör att jag inte har kunnat.

                                                                 Jeanette

53

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Några av dem som ljög och tog mitt barn

« skrivet: 20 februari 2005, 01:01:30 AM »

Tisdagen den 5 mars 1996 gick de till Maltesholmskolan i Hässelby Strand, till det fritidshem min son gick på. De kom med poliser. Vi hade bott i Hässelby i 4 ½ månad. Min son var sju år.
Utan att ha gjkort någon utredning tog de honom. Nu har han varit borta i nio år.
Några av dem som tog honom;
Två socialutredare Yvonne Elkström ( arbetar kvar) och Elisabeth Strååth( nybörjare, 21 år, slutade direkt efter)
De gjorde ett kort hembesök i december 1995. De satt i mitt kök i en halvtimme. Det var lungt hemma. Jag hade gjort fint till julen. Hade hängt upp gardiner , röda med stjärnor på , lagt en duk med jul dekorationer på hade ett änglaspel på bordet, en vit liten kyrka som glittrade av silver som spelade stilla natt, hade ljus överallt. Skulle gå och köpa en julgran någon dag efter, som jag brukade varenda jul. De träffade inte min son, han var i skolan. Jag bodde ensam med honom. De gick inte in i min son sovrum och tittade, bara slängde en hastig blick in i rummet. Det enda de frågade var om jag hade pengar så vi klarade oss över julen. Jag sa att det hade jag. Sedan gick de.
Sedan kallade de mig till fyra möten. På ett av mötena var min son med. Det mötet varade i ca femton minuter. De bara frågade min son om han hade träffat sin pappa. Konstig fråga för hans pappa hade varit borta i flera år och det visste de. Min son och jag gick till Stor och Liten och köpte leksaker efter mötet. Jag varken drack eller rökte. Jag var skötsam.

Sektionschefen Ulf Haag på Barn och ungdomsgruppen, Vällingby socialbyrå. Han pratade med mig några minuter på ett möte. Han frågade bara om jag gick med på att flytta till ett utredningshem med min son, Utan att först tala om varför! Jag förstod ingenting, så jag svarade bara nej. Då slutade han mötet tvärt.
Fyra dagar senare gick han med en av utredarna och med poliser till min sons skola och tog min lilla son. Jag var på mitt arbete, arbetade som städerska. Tre dagar efter det hade han skrivit ett intyg och hittat på att anledningen till det omedelbara omhändertagandet var att jag var paranoid och psykotisk och farlig för min sons utveckling.
Efter detta har ingen talat med mig. De bara tog min son och tyckte att det räckte så. Nio år.
Ulf Haag arbetar inte längre som sektionschef han är nu med i någon planeringsgrupp för missbrukare på samma socialbyrå.

Skriv och fråga dem om de har dåligt samvete för att de har sett till så att min son och jag inte har fått umgås på nio år. De har inte ringt mig någon gång efter att de tog min son för nio år sedan.

De bara tog mitt barn sparkade ut mig på gatan, tog vår lägenhet och sa ajöss!

Samtliga politiker i socialnämnden i Vällingby 1996, ordförande var Berit Kruse, socialdem. Hon skrev på att de fick göra ett omedelbart omhändertagande utav min son. Utan att se oss, utan att se något läkarintyg att jag skulle vara psykisk sjuk. Jag ringde henne någon dag efter att de hade tagit min son, pratade med henne i en halvtimme. Hon förstod inte någonting av det jag sa, hon lyssnade inte. Hon hade skrivit på ett papper det ansåg hon räcka, hon hade gjort sitt för att rädda mitt stackars barn, tyckte hon nog, det var enda gången hon var i kontakt med mig, detta telefonsamtal, hon har inte ringt mig.  Några år var Barbro Noresson (moderat), ordförande, nu är B. Kruse tillbaks till stadsdelsnämnden.

Fråga samtliga politiker i Hässelby-Vällingby Stadsdelsnämnd hur de känner sig!? de har sett till så att jag inte har träffat min son på nio år, bara en timme för fem år sedan. Jag har förlorat mitt barn. Varför har de aldrig har ringt mig?
Fråga dem varför de tar barn från föräldrar utan se dem. Utan att känna dem. Utan att vilja se bevis för det socialutredare påstår. Förstår de inte att vi mister våra barn?
Skriv och fråga dessa politiker, det är samma personer kvar som var med 1996, några har kanske slutat. Föräldrarna skall överklaga LVU till dem. De kallar föräldrarna till ett möte,bakom "stängda dörrar", det menas att allmänheten får inte vara med,mötet kan vara i 10 minuter. De frågar inte någonting. Ett möte om året. Det räcker för dem att veta om barnen skall hem, anser de.
De känner inte mig. De känner inte min son. I tre år överklagade jag till dem, 1996-1988.

Hon som är sektionschef nu för barn och ungdomsgruppen i Hässelby var med och tog min son för nio år sedan. Då var hon socialsekreterare. Hon har aldrig talat med mig. Hon var med på dessa få Stadsdelsnämndsmöten och läste falska lögnaktiga konstiga tjänsteutlåtanden om mig och om min lilla son, konstiga påhittade sjuka utlåtanden.Hon åtog sig uppdrag då att läsa skräp inför alla politiker om mig utan att ha talat med mig, nu har hon blivit chef? Hon har säkert struntat i min son. Jag finns inte för denna människa.

De anlitade sk. barnpsykolog som träffade min son på ett kort möte på utredningshemmet ( Hässelby Gårds-) i mars 1996, utan att träffa mig. Denna psykolog skrev sedan bara negativa saker för att det skulle låta som att min son inte hade fått ordentlig vård av mig. Typ att han var mager och blek. Det blev han när han kom dit. För han blev rädd antagligen.

Kommer att nämna fler namn senare. De som jag har nämnt började, sedan kom de andra efter och hjälpte till.

Länsrätt, kammarrätt, Socialkonsulenter, JO... har inte namnen men det går att söka upp.
Fina välklädda herrar och damer med slips och kostym, som sedan hjälpt till att stjäla mitt barn ifrån mig. Ni är allt för fina att ens ringa mig.
Ni som inte känner mig och inte vill lära känna mig att ni inte skäms att sno andras barn? Varför klär ni er så fint? när ni skall begå dessa brott?

Anser ni er vara av högre klass, att begå barnarov?

Möt mig inte, för det ni har gjort är inte fint!

Föräldrarna bör få se dessa människors lämplighets intyg, legitimation, Licens, referenser innan de går in på dessa möten.
Det får vi inte se och vi minns knappt vilka det är som har varit med och bestämt att ta våra barn ifrån oss. Vi vet inte vilka det är som har tagit våra barn och de känner inte oss.
De kommer nog aldrig att lära känna mig.

Det är sekretess för mig, varför de har tagit mitt barn, de anser sig inte behöva tala om för mig vad det är jag skulle ha gjort. Så jag får inte veta varför de tog mitt barn! Det står inte någonstans i deras domar.

Men jag vet det!

Allihop av dem ljuger!  

Jag blev kallad paranoid och psykotisk utav en person som såg mig några minuter, vilken inte var läkare. Jag ÄR psykisk frisk!!!!!

Fast nu är ju mitt barn borta så jag mår mycket dåligt!

Jag är olycklig!                                                    

                                                                      Jeanette

54

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Folket räddar inte de kidnappade barnen!

« skrivet: 19 februari 2005, 19:56:26 PM »

I nio år har jag sagt till folk att sociala i vällingby-hässelby i Stockholm, har kidnappat, stulit mitt barn. Jag har då mött sådana reaktioner  som att de bara har stirrat på mig för att sedan vända ryggen mot mig och så har de börjat att prata med varandra om att det är vackert väder och bla, bla, bla så har de gått sin väg. eller så har jag fått kommentarer som att jag skall sluta att tjata, att jag skall glömma det, att jag skall vara tyst.
Jag har tystnat så gott som.
Ingen får veta det att sociala, "barn och ungdomsgruppen" och högsta socialchefen i Hässelby-Vällingby 1996, samtliga politiker i dv socialnämnden 1996 har hållt min son kidnappad i nio år.
Ingen har räddat min son. Ingen räddar de barn som är kidnappade i Sverige.
Folket i Hässelby- Vällingby är inte medvetna om vad deras politiker gör.
De får inget veta! Tidningar och tv håller tyst!
Vi blir diskriminerade, förtryckta, misshandlade och oskyldigt dömda.
De får inget straff.
De har stulit allt jag ägde ifrån mig.
De får inget straff.
Jag kan inte polisanmäla dem.
De får inte sparken.
Jag får svälja det och bära på det till den dagen jag inte lever längre.
Jag bär på en stor sorg.
Jag har inget gott att säga om det här samhället till min son om vi träffas någon gång.
Vi vet bägge två att myndigheterna har begått ett kriminellt brott mot oss. För mig är myndigheter inga myndigheter, politiker inga politiker, eftersom att socialnämnden nu stadsdelsnämnden består av politiker från nästan samtliga partier, och de har stulit mitt barn. Kan jag inte rösta på ett enda parti.
Det borde bildas en grupp människor som kämpar med att rädda våra kidnappade barn!
Som det är nu är folk totalt handfallna. Tiden går och vi ser inte våra barn, sedan dör vi.
Det behövs folk som verkligen reagerar som förstår att barnen är kidnappade!
Det behövs sättas in alla resurser att rädda alla dessa barn!
Barn som nu är vuxna behöver hjälp och upprättelse.
Det är inte bara för myndigheter att få stjäla barnens familjer ifrån dem.
Barnen skall hem!
Det skall förhindras att fler barn blir kidnappade , att fler familjer går under!
Hässelby- Vällingby socialbyrå skall inte kunna fortsätta att ljuga och stjäla barn. Jag tänker att förhindra det och det gör jag genom att tala om för folket vad de på "barn och ungdomsgruppen" på socialbyrån gör.

Sedan är det folkets plikt att kontrollera om det är sant.

Det svenska folket vill väl inte ha ett land som kidnappar barn och misshandla och förnedrar föräldrar?
Så som det nu sker i Sverige!

Sverige är inget fritt land det är en diktatur!

Barnen i skolorna bör bli informerade om hur proceduren går till  vid omhändertagande om barn. Folk vet inte om hur det går till.

Så att de vet hur de skall bemöta lögnaktiga socialutredare.

Det skall talas om i nyheterna på tv att myndigheterna har tagit barn från oskyldiga att det har pågått i åratal. Att vi inte får någon upprättelse. Vi mister våra barn. Det är bland de grövsta brott som finns.

Nio år i sorg, nio år utan mitt barn! Jag tänder ljus i kyrkan och gråter!

Det går inte att reparera skadorna!
                                                          Jeanette

55

Bemötandet ifrån myndigheten / Gruppåtalan!

« skrivet: 17 februari 2005, 19:30:19 PM »

Jag har berättat det förut.
Året var 1997-1998. En kvinna från Afrika, Angola låg i nio månader på en madrass på Sergels Torg i Stockholm.
Hon låg där dygnet runt. I protest för att sociala hade tagit hennes fyra barn.
Hon fick ihop flera tusen namnunderskrifter. Vad gjorde hon av dem.

Varken tidningar eller tv talade om att hon var där.
Själv gjorde jag samma sak, jag släpade dit en madrass och var där i en vecka dygnet runt på Sergels Torg. Tillsammans med Helena.
Vi blev goda vänner.
I tre år demonstrerade hon  och jag på 1 maj  i  Stockholm. mot socialas barnröveri.
Sedan stod jag något år efter med ett plakat, inne i stan.
Jag fick ihop över 1000 namnunderskrifter bara på några timmar. Jag har dem i en pärm. Väntar bara på rätt tillfälle att ta fram dem.
Det är oerhört tungt att min son är borta detta tynger mig så att jag har haft långa uppehåll då jag inte har orkat att göra något som har med detta kämpande att göra. Jag mår dåligt av att min son är kidnappad.

Vi måste gå ihop alla familjer som är utsatta för detta. Ni måste våga träda fram. Det räcker inte med att en kvinna som Helena protesterar ensam på Sergels torg. Eller att jag skriver i detta forum. Alla måste ställa upp.
Sluta upp att tro att ni är unika. Det är ni inte socialkärringarna bemöter oss samtliga på liknande sätt.
Det är vår sak att se till att de får sparken.

                                                          Jeanette

56

Fosterhem och institutioner / De ljuger och kallar oss för vad som helst!

« skrivet: 17 februari 2005, 18:45:20 PM »

Låt dem få fortsätta att sova Regering och myndighet. De har stulit tillräckligt många barn så de kan gå hem och drömma sött.

Myndighet= En samling dumma helkorkade kärringar. Vilka tror sig vara barnens beskyddare. De kallar normala människor det som de själva är.
Kan inte förstå hur de blir godkända efter socialhögskolan som socionomer. Socialutredare, vilket skämt!

Rektorn på socialhögskolan borde fundera på att byta yrke.
Stäng socialhögskolan, så har vi inga socionomer och då har vi ingen socialbyrå och då slipper vi dom.

Barn som verkligen har sjuka föräldrar att det är problem hemma så att de inte kan bo där, kan få hjälp utav andra kompetenta, kloka, visa, intelligenta människor. Personer som har sådan erfarenhet och kunskap, att de kan ta familjen på rätt sätt. Som inte har den inställningen att ta barnen ifrån föräldrarna utan att satsa 100% på att se till så att problemen blir lösta på bästa sätt. Där man inte utgår efter vilken förälder som har högst inkomst. Ser till att barnen har bägge föräldrarna kvar.

Som det är idag gör de inte några seriösa utredningar.

Utredarna dömer föräldern efter dennes bemötande gentemot dem.
Är man inte som de anser att man skall vara, eller att de inte tycker om ens utseende då kan de göra som de vill och ljuga. Det är löjligt vi får inte se våra barn och barnen får inte se oss på flera år på  grund av att det är tokiga kärringar som är anställda på sociala.

Stadsdelsnämnd, Länsrätt, Kammarrätt.... är enbart ett stort tråkigt skämt!

Det är gulligt att ljuga och ge bort våra barn till främmande människor. Vilka sedan tror att de gör en viktig insats för detta samhälle, att de räddar våra barn från oss. I själva verket tar de hand om kidnappade barn i flera år.

I nio år har de hållt min son borta. De gjorde ingen utredning, bara tog honom när han var sju år. De har aldrig ringt mig eller sett min son. Jag fick se honom 1 timme för 5 år sedan, 3 timmar 1997, det är allt.
Ingen brev eller telefonkontakt. Jag överklagade och gjorde allt. När jag märkte att de dömde mig utan att det fanns läkarintyg eller bevis slutade jag att överklaga. Det står ingenstans varför de tog min son. Vad jag skulle ha gjort. Ingen av dem vet varför de tog min son.

                                                             Jeanette

57

Handläggning av ärenden / Stadsdelsnämnden, länsrätten, kam.......

« skrivet: 16 februari 2005, 00:25:08 AM »

Stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby,
Länsrätten i Stockholm,
Kammarrätten i Stockholm,
Regeringsrätten i Stockholm,
Eu- Domstolen,
Justitieombudsmannen JO,
Länsstyrelsen, Socialkonsulenterna

Ni samtliga, har sett till så att min son inte har sett mig på nio år.
Ni har inte hjälpt mitt barn.
Ni är bara en samling lögnaktiga, falska, småbebisar.
Ni känner inte mig. Ni känner inte mitt barn.
Ta era hinkar och spadar och gå och lek någon annanstans.
Ni har lekt färdigt med oss!

Ni skall inte ha hand om att bestämma var våra barn skall vara.
Ni är inte kompetenta till det.
Ni har aldrig ringt mig. Ni har aldrig sett min son.
Varför skall ni bestämma över något?
Ni som inte vet någonting!

Det är rent otroligt att ni själva tror på att ni gör något vettigt.
Att ni själva helt saknar insikt i det ni gör!
Ni låtsas att ni vet vad ni gör.
Ni är fantastiska!

Tack!  för att Ni har förstört mitt barns och mitt liv!

Det skall bli ett slut på detta överklagande i detta landet!  

Det finns ingenstans att anmäla myndighetsövergrepp.

Man överklagar inte myndighetsövergrepp!

Stadsdelsnämndens politiker vet inte vad myndighetsövergrepp är.

De vet ingenting och eftersom att de inte vet någonting så skall de heller inte bestämma över våra barn och oss.
                                         
Detsamma gäller de andra rätterna...

Det skall inte vara domstolar som skall ha hand om sådana här ärenden!

Tack för att ni har förstört mitt liv!
                                                                   Jeanette

58

Handläggning av ärenden / Myndigheter, man skrattar ihjäl sig!

« skrivet: 15 februari 2005, 23:53:37 PM »

En kärring såg mig tre gånger på ett kontor på Vällingby socialbyrå.

Sedan tog de min son.
De tog honom med poliser i skolan.
Gav bort honom till främmande människor.
Gömde honom i fem år.
Hittade på att jag var psykisk sjuk.
Den enda som hade sett mig var denna kärring, denna så kallade socialutredare.
Hon var sjuk. Hon skrev helsjuka saker om mig.
Hon pratade inte med mig.
Hon och sektionschefen, han såg mig några minuter.
Ingen annan såg mig, varken före eller efter.
Ingen har ringt mig på nio år.
De bara kom, tog min son och försvann!

DE ÄR MYNDIGHETERNA!

Det här landet är katastrof!

Stackars mitt barn! stackars mig!

DET EXISTERAR INGA MYNDIGHETER!

Barn, ungdomar snattar!               *               Socialchefer stjäl barn!

                                                  Jeanette

59

Handläggning av ärenden / Får ett övergrepp preskriberas?

« skrivet: 15 februari 2005, 12:30:02 PM »

Först begår socialutredare övergrepp. Tar mitt barn. Gör mig svårt chockad och skadad. Jag anmälde dem då för nio år sedan Åklagaren tog inte upp det, brott kunde inte styrkas. De undersökte det inte ens. Socialutredare begår inte brott. De har rätt att hitta på att folk är psykiskt sjuka, de har rätt att få säga vad de vill till folk.

Nu har mitt barn varit borta i nio år.

Det går inte att anmäla dem. De får inget straff.

Först skada någon genom övergrepp, göra så hon blir så skadad att hon inte kan anmäla det, sedan preskribera det. Det är smart!

Länsstyrelsen (socialkonsulenterna), JO utreder inte övergreppen, de är jäviga med hela sociala, med samtliga som är anställda där. Enligt dem begår ingen på sociala övergrepp.

                                                   Jeanette

60

Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Utställningen

« skrivet: 15 februari 2005, 00:21:44 AM »

Jag har försökt att skriva till dig men har bara skrivit fel adress hela tiden. Fortsätter i morgon. Så jag kommer på vad det är för fel jag gör.
                                              hälsningar Jeanette