1
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / SV: Jag VILL ha mina barn nu!!
« skrivet: 26 juni 2011, 12:02:12 PM »
Du hade tur, det är ungefär 5% (troligtvis mindre) att få tillbaka sina barn efter att sociala har tagit dom./ emil
Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Den 28 maj då v var på väg att flygga till Iran och hälsa på min pappa som hade cancer blev vi stoppad vid passkontrollen. Polisen sa att alla tre barnen är omhändertagna av Linköpingskummun. Vi var chockad och trodde inte att det var sant. Vi var i Arlandas polisaresset med Filip 6 år, Nicole 5 år och Miranda 2 år i tre timmar. Efter tre timmar kom två socicalsekreterare i från Märsta kommun och slet barnen i från oss. Alla tre barnen skrek efter oss. Allt detta skedde bara på några minuter. Vi fick en utredning där stod det att någon anonym hade anmält oss att vi brister i omsorgen. Vi var bara några dagar i Linköping och hälsade på Susannes bror i Linköping. Vi är inte ens skirvna i Sverige. Vi har bott i Norge sedan ett år tillbaks och tidigare så bodde vi i Iran. Nu är det 182 dagar som vi såg våra barn.
I Norrbottenskuriren Lördag 27 februari finns ett reportage om en far som har en 14-årig knarkande dotter, som han inte klarar av att få stopp på. När han vänder sig till polis, skola eller sociala säger de att det är föräldrarnas ansvar att hålla redan på sina barn. Dottern verkar vara helt sjövild. Hon stoppar i sig allt knark hon kommer över, går på skolan berusad och blir avvisad, rymmer om han försöker stänga in henne hemma. Svårt eller omöjligt är det att skicka henne på fosterhem, eftersom det inte finns några föräldrar som vill ha störda knarkande barn, som slåss, stjäl, bränner ned uthus och förstör.De vill ha blonda, intelligenta, starka och friska barn som stjäls från bra hem.
"Nu är hon försvunnen igen. Hon hoppade ut genom fönstret i sitt rum hos mamman på natten. Det var 30 grader kallt och hon hade varken jacka eller skor. Han berättar om en duktig dotter som hade lätt för att lära sig i skolan och som det inte var några problem med, fram till sjunde klass, då började eländet. Dottern bytte kamratgäng och började röka, sedan började hon dricka. Nu knarkar hon."
I hennes rum finns det fullt med tabletter av olika slag, ibland var hon så påverkad att hon inte kunde hålla i ett glas. Hon säger att hon säljer knark för att tjäna pengar. Hon har sparkat sönder dörren till sitt rum när hon inte blev utsläppt. Hon röker cannabis och marijuana. Polisen säger att de inte kan ta narkotikaprov på personer under 15 år, de har bara kört hem henne.
" - Jag vill att socialen ska besluta om LVU på henne så att polisen ska kunna göra något men de vill inte göra det,säger han"
Det är de här personerna vi har att göra med som säger att de vet "barnens bästa", och menar sig vara en överordnad föräldra-myndighet.