Visa inlägg

Denna sektion lćter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i omrćden som du har tillgćng till.


Meddelanden - Bensmamma

Sidor: [1] 2
1
Citat frćn: "Avos"
Citat frćn: "Bensmamma"

Vill ocksÄ sÀga att Àven om jag inte skrivit hÀr inne pÄ vÀldigt lÀnge sÄ Àr jag hÀr inne ofta och följer med i bÄde diskussioner och artiklar. Det har gÄtt nÄgra Är sedan jag sjÀv var en av dem som var rÀdd och skrÀckslagen inför socialens handlande men i dag Àr jag sambo ( gammal?) och trebarnsmor och har sen lÀnge ingen kontakt med socialen alls men minnet bÀr jag alltid med mig och det Àr de som ger mig kraften och viljan att kÀmpa - fast i dag gör jag det för andra.


Du har alltsĂ„ varit utsatt för LVU tidigare  men klarat dig ?


Ja hösten 2002 dÄ jag var 21 Är gammal blev jag utsatt för en grov misshandel av fem stycken och hamnade pÄ sjukhus för bl.a inre blödning. Jag hamnade i en djup deppresion och sökte hjÀlp frÄn socialen med att komma bort frÄn de omrÄdet jag bodde i, jag hamnade dÄ ett kort tag pÄ ett behandlingshem och dÀrefter pÄ ett familjehem situation blev mycket konstig dÄ jag först blev av med min lÀgenhet utan min vetskap ( socialen ansÄg inte att det var nÄgon mening att jag skulle ha den efterssom jag inte bodde i den och sa dÀrför upp lÀgenheten utan att meddela mig detta ) och sedan inte fick flytta frÄn familjehemmet pga av att jag inte hade en lÀgenhet. Alltihopa var mycket bisarrt och det slutade med att jag blev av med min son nÀr han var tre Är av anledningar som bara byggts pÄ under tiden pÄ familjehemmet och dÀr de enda socialen lyssnade pÄ var fosterhemsförÀldrarna som ljög och hittade pÄ saker om mig. Jag kastades ut pÄ gatan och blev hÀnvisad till hÀrbÀrge samtidigt som jag fick höra att det skulle ta mig minst tvÄ Är att fÄ min son tillbaka.

Men redan efter Ätta mÄnader Äterförenades min pojke och jag. Dels sÄ hade min son tur att bli förflyttad till ett annat familjehem ( pÄ min begÀran) som var uppmÀrksamma pÄ att han mÄdde oerhört dÄligt av att skiljas frÄn mig och att jag nÀr jag kom hade vÀldigt god och fin kontakt med mitt barn, dels sÄ slutade mina tvÄ handlÀggare och byttes ut mot tvÄ andra som inte alls tyckte att det fanns skÀl att ha ett lvu pÄ Ben.

Jag Ă€r vĂ€l medveten om att Ă„tta mĂ„nader inte Ă€r lng tid i jĂ€mförelse med andra som blivit bestulna pĂ„ mĂ„nga mĂ„nga Ă„r, men för mig rĂ€ckte dessa mĂ„nader och har satt skador i bĂ„de mig och Ben. Även om socialen i dag bett mig om ursĂ€kt och sagt att " det nog inte var rĂ€tt Ă€ndĂ„ men det Ă€r ju sĂ„ svĂ„rt att veta vad man ska tro " ( syftade pĂ„ familjehemmets lögner) sĂ„ har jag lĂ€rt mig en lĂ€xa... man ska passa sig vĂ€ldigt mycket för att be socialen om hjĂ€lp.

2
Citat frćn: "Ruby Harrold-Claesson"
Hej Bensmamma

VĂ€lkommen tillbaka till Diskussionsforumet.

Jag hade skrivit ett inlÀgg för att efterfrÄga syftet med din enkÀt, men jag ser att andra har stÀllt frÄgan före mig och att de har fÄtt svar.

Det Àr alltid bra att berÀtta varför man gör en enkÀt eftersom det kan öppna vÀgen för flera svar.

Ruby H-C


Tack Ruby för tipset.

Vill ocksÄ sÀga att Àven om jag inte skrivit hÀr inne pÄ vÀldigt lÀnge sÄ Àr jag hÀr inne ofta och följer med i bÄde diskussioner och artiklar. Det har gÄtt nÄgra Är sedan jag sjÀv var en av dem som var rÀdd och skrÀckslagen inför socialens handlande men i dag Àr jag sambo ( gammal?) och trebarnsmor och har sen lÀnge ingen kontakt med socialen alls men minnet bÀr jag alltid med mig och det Àr de som ger mig kraften och viljan att kÀmpa - fast i dag gör jag det för andra.

3
Citat frćn: "cicci"
Jag hoppas att mÄnga besvarar enkÀten, men vill ha ett förtydligande pÄ vad den ska anvÀndas till. DÄ jag förstÄtt vem som stÄr bakom enkÀten sÄ litar jag pÄ att den anvÀnds för att hjÀlpa barn och förÀldrar som drabbats av soc, men för att mÀnniskor ska vÄga svara sÄ efterlyser jag en förklaring pÄ varför den ska besvaras och hur den ska anvÀndas.


Din förfrÄgan om vad den ska anvÀndas till Àr naturligtvis helt befogat, och jag ska förklara sÄ gott jag kan hÀr.

Under Ă„ren som gĂ„tt har jag trĂ€ffat mĂ„nga  förĂ€ldrar vars liv blivit totalt fördĂ€rvade av sociala myndigheterna. Det Ă€r inte alltid förĂ€ldrar som fĂ„tt sina barn tvĂ„ngsomhĂ€ndertagna med stöd av lagen av vĂ„rd av unga utan ocksĂ„ mĂ„nga förĂ€ldrar som pga av en anmĂ€lning ( Inte sĂ€llan anonym) hamnat i ett vad de flesta brukar beskriva som ett mardrömsliknande tillstĂ„nd. Att bli synad och granskad frĂ„n topp till tĂ„ upplevs naturligtvis som mycket krĂ€nkande Ă€ven för den som faktiskt aldrig gjort ett enda fel utan blivit helt oskyldigt anklagad och att sedan bli det av myndigheter som har makt att ta deras barn i frĂ„n dem sĂ€tter naturligtvis mĂ„nga mĂ€nniskor i skrĂ€ck.

NÄgot som jag ofta har funderat över Àr Vad ger man för rÄd till en mÀnniska som just kommit i kontakt med socialtjÀnsten? Hur ska de förhÄlla sig och vad kan de förvÀnta sig?

Finns det ett mönster, nÄgot man ska passa sig för att sÀga? NÄgot man bör tÀnka pÄ innan man trÀffar dom? Intressant Àr att de flesta av de jag pratat med faktiskt har en heldel likheter sÄ helt osannolikt Àr det nog inte.

Om man kan se ett tydligare och klarare mönster ( Men detta krĂ€vs dĂ„ att mĂ„nga svarar pĂ„ frĂ„gorna) sĂ„ tror jag ocksĂ„ att det  Ă€r lĂ€ttare att fĂ„ en översikt hur sociala tĂ€nker för Ă€ven om socialsekreterare Ă€r individer och naturligtvis finns de bĂ„de bra och dĂ„liga sĂ„danna sĂ„ Ă€r det ju uppenbart sĂ„ att de har vissa riktlinjer och anvisningar att gĂ„ efter. Mitt mĂ„l Ă€r att kunna göra en slags utarbetning pĂ„ hur man ska bemöta socialtjĂ€nsten och sjĂ€lvklart Ă€r nĂ€sta steg - vilket blir ett Ă€nnu viktigare steg- hur socialtjĂ€nsten bör bemöta sina klienter. Men just nu Ă€r vi inte dĂ€r Ă€nnu kĂ€nner jag.

4
Citat frćn: "Avos"
Citat frćn: "Bensmamma"
FrÄgeenkÀt för er som blivit anmÀlda och fÄtt hembesök av socialen.

Detta Àr en enkÀt till dig som haft hembesök av socialen efter en anmÀlan. Det kan vara en anmÀlan som nÄgon annan gjort pÄ dig men ocksÄ en anmÀlan som du gjort pÄ dig sjÀlv.

NĂ€r du svarar pĂ„ frĂ„gorna Ă€r det viktigt att du ger de svaren som var aktuella utifrĂ„n DĂ„ du blev utredd.  

Det gÄr bra att svara hÀr men du kan ocksÄ sÀnda svaren i ett pm till mig.

Bakgrundsfakta
CivilstÄnd?
Hur mÄnga barn och hur gamla var det?
Hur bodde ni?
Inkomst?
Hur lÄng tid innan besöket fick ni en kallelse?
Om nÄgon annan anmÀlt dig angav de namnet pÄ personen i brevet?


Utredning

Var bestÀmdes det första mötet hemma hos er eller pÄ socialkontoret?
Fick ni veta vad anledningen var att ni blivit kallade? Om ja vad var anledningen?
StÀllde de frÄgor till er om er situation? Om ja vad frÄgade dem?
Ville de titta sig runt i ert hem, om ja lÀt ni dem göra de?
HÀr fÄr du gÀrna berÀtta sÄ fritt och sÄ mycket som möjligt om var de tittade, om de tex ville se i erat kylskÄp eller in i barnens rum, om de ville lÄna toaletten eller nÄgot annat anmÀrkningsvÀrt.

Vad hÀnde sen?
Efter att ni hade haft ert första möte vad hÀnde dÄ?
Ville de trÀffa ytterligare personer som kunde ge underlag för deras utredning och i sÄ fall vilka? Skola, dagis, bvc, familj, brukar vara nÄgra av dem socialen anvÀnder sig av.

FöljdfrÄgor?
Det kan hĂ€nda, att jag tack vare era svar har följdfrĂ„gor. Är det okej för er att jag skickar ytterligare ett frĂ„geformulĂ€r dĂ„?


Tack för Er hjÀlp.


Vore intressant att se om du fÄr svar. Problemet Àr att folk knappt vÄgar skriva anonymt hÀr.Socialförvaltningen lÀser hÀr, och har trakasserat flera som skriver hÀr.


Jag har skrivit ut enkÀten pÄ fler sidor pÄ internet och jag vill poÀngtera att det inte endast Àr till för dem som fÄtt sina barn omhÀndertagna utan till för alla dem som nÄgon gÄng genomgÄtt en "utredning" som socialen Àr skyldig att göra varje gÄng de fÄr in en anmÀlan.

Att socialförvaltningen lÀser hÀr Àr vÀl iofs bara nyttigt men naturligtvis horribelt att de i stÀllet för att ta lÀrdom av det som sÀgs och skrivs och försöka granska sin egen yrkeskÄr trakasserar ytterligare redan utsatta mÀnniskor.

5
FrÄgeenkÀt för er som blivit anmÀlda och fÄtt hembesök av socialen.

Detta Àr en enkÀt till dig som haft hembesök av socialen efter en anmÀlan. Det kan vara en anmÀlan som nÄgon annan gjort pÄ dig men ocksÄ en anmÀlan som du gjort pÄ dig sjÀlv.

NĂ€r du svarar pĂ„ frĂ„gorna Ă€r det viktigt att du ger de svaren som var aktuella utifrĂ„n DĂ„ du blev utredd.  

Det gÄr bra att svara hÀr men du kan ocksÄ sÀnda svaren i ett pm till mig.

Bakgrundsfakta
CivilstÄnd?
Hur mÄnga barn och hur gamla var det?
Hur bodde ni?
Inkomst?
Hur lÄng tid innan besöket fick ni en kallelse?
Om nÄgon annan anmÀlt dig angav de namnet pÄ personen i brevet?


Utredning

Var bestÀmdes det första mötet hemma hos er eller pÄ socialkontoret?
Fick ni veta vad anledningen var att ni blivit kallade? Om ja vad var anledningen?
StÀllde de frÄgor till er om er situation? Om ja vad frÄgade dem?
Ville de titta sig runt i ert hem, om ja lÀt ni dem göra de?
HÀr fÄr du gÀrna berÀtta sÄ fritt och sÄ mycket som möjligt om var de tittade, om de tex ville se i erat kylskÄp eller in i barnens rum, om de ville lÄna toaletten eller nÄgot annat anmÀrkningsvÀrt.

Vad hÀnde sen?
Efter att ni hade haft ert första möte vad hÀnde dÄ?
Ville de trÀffa ytterligare personer som kunde ge underlag för deras utredning och i sÄ fall vilka? Skola, dagis, bvc, familj, brukar vara nÄgra av dem socialen anvÀnder sig av.

FöljdfrÄgor?
Det kan hĂ€nda, att jag tack vare era svar har följdfrĂ„gor. Är det okej för er att jag skickar ytterligare ett frĂ„geformulĂ€r dĂ„?


Tack för Er hjÀlp.

6
Fosterhem och institutioner / Livet pÄ institution
« skrivet: 25 maj 2005, 11:46:40 AM »
Av ditt brev att döma sĂ„ lĂ„ter du vĂ€ldigt bitter. Jag förstĂ„r dig  det Ă€r oftast sĂ„ de slutar med barn/ungdommar som blivit placerade. Du skrev att du blev mobbad och oftast fick ta emot bĂ„de ord och sparkar under de Ă„ren som du var placerad, av andra som ocksĂ„ var intagna. Tror inte du ocksĂ„ som jag att dessa mĂ€nniskor precis som du mĂ„dde dĂ„ligt av att behöva bli förflyttat frĂ„n sina förĂ€ldrar och i frĂ„ntagen sin trygghet?
Mobbning Àr hemskt och det finns inga ursÀkter för de men trygga och vÀlmÄende mÀnniskor skulle aldrig behöva trycka ner nÄgon annan mÀnniska.

Du lĂ„ter oss ocksĂ„ förstĂ„ att du bĂ€r mycket ilska inom dig. Det Ă€r inget konstigt med de utan ocksĂ„ det  helt naturligt efter dina livserfarenheter.
Men kom i hĂ„g att utnyttja  din ilska pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. Hat kommer bara slĂ„ tillbaka till dig sjĂ€lv. VĂ€nd din ilska mot  dess rĂ€tta objekt, om du lĂ€st mitt svar till dig noga sĂ„ förstĂ„r du sĂ€kert vad jag menar.

Lycka till och ha det bra.

//Bens mamma

7
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Ja ...
« skrivet: 15 maj 2005, 20:46:55 PM »
Det mÄste vara fruktansvÀrt för dig att bli anklagad för grov misshandel
speciellt nÀr det gÀller pÄ det kÀraste du har- din egen son . Att behöva sitta pÄ rÀttegÄng Àr aldrig roligt och att vara tvungen att försvara sig inför sÄnna hÀr horribla anklagelser kan inte kallas annat Àn tortyr.

Men misströsta inte- du Ă€r lĂ„ngt i frĂ„n den enda som blivit anklagad för att förosakat ditt barn skador som du aldrig gjort. SjĂ€lv har jag fĂ„tt försvara mig i rĂ€tten för att jag skulle ha gett min son för lite nĂ€ring under hans första levnadsĂ„r . Detta pga av att han stĂ€ndigt i familjehemmet vi dĂ„ bodde pĂ„ klagade pĂ„  att han hade ont i benet. Senare visade det sig dock ( efter tvĂ„ lĂ€karundersökningar av tvĂ„ oberoende lĂ€kare) att det han led av var vanlig vĂ€xtvĂ€rk.

Jag vet inte hur man som förĂ€ldrar ska vĂ„ga gĂ„ med sina barn till akutmottagningar lĂ€ngre om / nĂ€r de gör illa sig. Man har ju alltid risken  hĂ€ngande över sig att kanske , kanske kommer nĂ„gon tro att det Ă€r Jag som gjort detta mot mitt barn. Konskvenserna av detta kan ju som vi alla vet bli ödesdigna.

I allt detta svÄra och hemska sÀnder jag ÀndÄ nÄgra styrkekramar till dig och hoppas kÀmparglöden du nu har för dina barn aldrig slocknar.

Kramar

anglavakt@hotmail.com

8
Hej Blackmist.

KÀnner med dig och dina barn nu. Minns ju sjÀlv nÀr jag satt i bÄde kammarrÀtten och hovrÀtten. Vet inte vilken av dem som var vÀrst men jag tror aldrig att man kan vÀnja sig vid socialens förnedring.

Blir vÀldigt glad att du kÀmpar för dina barn- de om nÄgot Àr vÀrt att kÀmpa för. Och skulle de bli sÄ att du tyvÀr inte fÄr rÀtten pÄ din sida och dina barn omhÀndetas sÄ mÄste du fortsÀtta kÀmpa.

Du fÄr gÀrna skriva till mig- hjÀlper dig gÀrna. Bor ju i Stockholm sÄ jag följer gÀrna med dig som stöd osv vid nÀsta rÀttegÄng om du skulle behöva det.

Kramar

anglavakt2@hotmail.com

9
Jag vet- jag borde vara lycklig! Jag ÄR lycklig. GĂ„r nĂ€stan dagligen in hĂ€r och lĂ€ser den ena sorgliga historian efter den andra om förĂ€ldrar vars barn genom fruktansvĂ€rda metoder blivit bortförda frĂ„n dem och utan nĂ„gon större chans att fĂ„ en upprĂ€ttelse. Barn Ă€r inte trovĂ€rda eftersom dom Ă€r lojala. Och ett barn som skyddar sin förĂ€lder och vill hem till dem Ă€r naturligtvis "sjuk" eftersom de har ett onormalt ansvartagande och lojalitet jĂ€ntemot förĂ€ldern.

Jag har fÄtt tilbaka min son. Och pÄ de viset Àr jag lyckligt lottad. Men om livet ÀndÄ vore sÄ enkelt. Om jag ÀndÄ kunde glÀdjas Ät tiden dÄ vi nu lever i hop som en familj och har det bra igen. Men de Àr ju just de... Livet Àr ju inte sÄ enkelt. KÀnslora finns ju dÀr. Komplicerade och svÄra att rubba. Minnena kommer ju aldrig nÄgonsing att försvinna. Oavsett hur mÄnga vackra sommadagar vi kan leka i parken eller hur mÄnga myskvÀllar framför tv,n vi kan ha. Minnet av hur han en gÄng togs sÄ lÀtt i frÄn mig. Hur han skrek och grÀt nÀr han gled bort frÄn min famn. Dagarna dÄ jag lÄg sömnlös och undrade om jag nÄgonsing skulle fÄ kÀnna hans mjuka kinder mot mina eller fÄ se honom vÀxa upp.

Hade jag sagt tillrÀckligt mÄnga gÄnger att han var det bÀsta som hÀnt mig? Visste han hur mycket jag Àlskade honom? Hur mÄnga dagar , veckor eller mÄnader skulle de ta för honom att glömma bort mig?

Nej ett Äterförenande mellan min son och mig i all Àra. Men de psykiska menen som socialen gett mig och min son kommer de nÄgonsin försvinna. Kan jag nÄgonsing slappna av , vÄga vara mig sjÀlv utan att vara rÀdd att nÄgon ska se mig, och tycka att jag Àr en okompetent mamma?

Hur kan jag vara sÀker pÄ att det fruktansvÀrda inte hÀnder igen? Det kan jag ju inte. SÄ hur gÄr man vidare med de i bakhuvdet? Kan man nÄnsing bli hel?

10
Fosterhem och institutioner / Jag kan
« skrivet: 14 februari 2005, 12:47:02 PM »
skriva om er! Har pratat med olika tidningar och frĂ„gat om de skulle vara intresserade av ett repotage dĂ€r jag vill ha fokus pĂ„ eftervĂ„rden av förĂ€ldrarna undertiden barnet Ă€r placerat, och de har visat sig finnas ett visst intresse.  Med fokus pĂ„ eftervĂ„rden menar jag alltsĂ„ den vĂ„rd och det stöd förĂ€ldrarna fĂ„r efter att barnet blivit omhĂ€ndertagen. Jag menar att det Ă€r av stor vikt att man belyser detta eftersom det Ă€r de som avgör hur och nĂ€r man ska fĂ„ tillbaka sitt barn.

bensmamma

11
Att lĂ€sa mitt första inlĂ€gg hĂ€r pĂ„ NKMR var mycket svĂ„rt. Det fick mig att uppleva all smĂ€rta och sorg Ă„ter igen. Det kĂ€nslor som jag under en lĂ„ng tid  försökt att förtrĂ€nga. Den gjorde mig rĂ€dd och gav mig mycket Ă„ngest , eftersom spĂ„ren av den tid dĂ„ jag var fosterhemsplacerad tillsammans med min son var en mycket likartad upplevelse med tortyr.


Ärren som jag fĂ„tt efter Ă„r av psykisk misshandel kommer aldrig försvinna- det inser jag nu. Det spelar ingen roll hur mĂ„nga inlĂ€gg hĂ€r inne jag tar bort av eller hur mycket jag försöker radera bort den delen av mitt liv. Jag kommer alltid  - För alltid vara en mamma som blivit ifrĂ„ntagen mitt barn och min son kommer för resten av sitt liv fĂ„ minnas hur hans mamma plötsligt lĂ€mnade honom och hur han fick flytta till en frĂ€mmande familj. Han som inte ens varit borta frĂ„n henne en natt.

Och skrĂ€cken som jag hade inför att aldrig mer fĂ„ se min son, eller smĂ€rtan min son  hade nĂ€r myndigheterna fick hĂ„lla  i honom  och slĂ€pa in mig i en bil och köra bort mig - Den kommer vi  fĂ„ leva med.

TyvÀr hann jag ta bort mitt första inlÀgg hÀr inne och det var dumt gjort för precis som du Ruby förklarade sÄ har jag ochsÄ en skyldighet för andra som kommer hit till den hÀr sidan lika desperata och förtvivlade som jag en gÄng var - men hÀdanefter ska de andra fÄ stÄ kvar.

//Anahita

12
Efter att ha suttit hĂ€r och lĂ€st mina första inlĂ€gg till den hĂ€r sidan som skrevs för tvĂ„ Ă„r sen  inser jag hur mycket jag har förĂ€ndrats. DĂ„ var jag en ung, oerfaren och vĂ€ldigt naiv ung mamma som var desperat och fylld av Ă„ngest och skrĂ€ck inför framtiden. Jag skrev ett par vĂ€ldigt lĂ„nga och detaljerade inlĂ€gg hit  ( som var fyllda med stavfel och utan styckesindeningar) för att jag var desperat , rĂ€dd och ensam.

Jag minns fortfarande i dag hur mycket de svaren jag fick frĂ„n Bl.a Ruby Harrold-Claesson  och Peter Klevius vĂ€rmde Ă€nda in i min sjĂ€l. Det var raka och Ă€rliga svar- ett sanningens ord skulle man lungt kunna pĂ„stĂ„ och Ă€ven om jag först inte ville tro pĂ„ deras brutala svar dĂ€r de förutspĂ„dde en heldel saker som jag aldrig trodde skulle hĂ€nda sĂ„ insĂ„g jag mer och mer att dessa var erfarena mĂ€nniskor som hört liknande historier med samma hĂ€ndelseförlopp mĂ„nga, mĂ„nga gĂ„nger förut. Det skrĂ€mde mig för jag ville innerst inne inte tro att socialen var ond- om jag började tro det sĂ„ skulle det betyda att jag var maktlös men om jag istĂ€llet trodde att det faktiskt var mitt fel dĂ„ hade jag ochsĂ„ makten att förĂ€ndra situationen.

NU i dag inser jag naturligtvis att de hela tiden hade rÀtt. Socialen Àr nÀmligen en myndighet med stark makt, mer makt Àn nÄgon myndighet borde fÄ ha. Och de skyr inga medel för att fÄ utnyttja sin makt dÀr olika instanser maskoperar med sociala myndigheterna. För en utomstÄende ter sig detta naturligtvis löjligt men för oss som varit dÀr sÄ gör det ju inte- vi vet ju eftersom vi sett det med egna ögon.

Som mĂ„nga vet sĂ„ har jag idag fĂ„tt min son tillbaka och det i sig Ă€r faktiskt en seger för mig. Min son var borta frĂ„n mig i 10 mĂ„nader- och det var en fruktansvĂ€rd tid för mig och en lĂ„ng tid för ett litet barn att vara borta frĂ„n sin mor dock Ă€r 10 mĂ„nader  en förhĂ„llandevis liten tid jĂ€mfört med mĂ„nga andra . Och om det handlade om mig, hur mycket jag faktiskt kĂ€mpade eller bara ren tur vet jag inte. Personligen tror jag pĂ„ det sista. Jag kĂ€mpade Visserligen otroligt mycket men det gör ju det flesta förĂ€ldrar utan att det spelar nĂ„gon roll.

Ville egentligen bara sĂ€ga till er dĂ€rute som inte bor med era barn att ni aldrig ska sluta kĂ€mpa för era barn. Ni Ă€r de viktigaste dom har - en fostermamma /fosterpappa  varken kan eller kommer nĂ„gonsing kunna ersĂ€tta er.

Jag tar nu bort mina inlÀgg frÄn detta forum eftersom jag publicerat allt för mycket detaljer om min son- och mig. Vill förebli anonym pÄ detta forum framförallt för min sons skull.

Kram pÄ er alla och hoppas rÀttvisan segrar för er ochsÄ en dag.

// Bensmamma

13
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Mina skador.
« skrivet: 27 januari 2005, 15:13:26 PM »
KĂ€ra Jeanette!

Blir vĂ€ldigt ledsen av att lĂ€sa ditt inlĂ€gg hĂ€r pĂ„ Nkmr , dĂ€r du beskriver  hur sociala myndigheterna i Sverige, tagit kontrollen över ditt liv och ditt barns. TĂ€nker mycket pĂ„ din son som fĂ„tt genomlida allt detta - för om det gör ont för dig som Ă€ndĂ„ Ă€r vuxen och kan förstĂ„- betĂ€nk dĂ„ hur det mĂ„ste kĂ€nnas för ett litet barn. Jag hoppas han en dag förstĂ„r att du aldrig valde att lĂ€mna honom sjĂ€lv utan att det var de faschistiska socialstaten som tvingade honom att leva utan dig.

Du hade drömmar, mÄl och hopp i livet- precis som vi andra. TyvÀr blev det inte riktigt som du tÀnkt dig och det blir det sÀllan nÀr man hamnar i socialkarusellen.

Men Jeanette du fĂ„r inte ge upp!  Du Ă€r bara 44 Ă„r och har fortfarande ett liv att leva. Du skriver att sociala har tagit nio Ă„r av ditt liv- KĂ€mpa för det tiondet! Det Ă€r tufft och hĂ„rt att leva utan sina barn men du Ă€r fortfarande den enda riktiga mamman de har och om du gett upp kampen om dem vem ska dĂ„ föra den vidare// Bensmamma

14
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Jag bor i...
« skrivet: 26 januari 2005, 17:47:05 PM »
Stockholm, fösöker fÄ i gÄng en organisation hÀr med hjÀlp av stadsmissionen.

Skulle nÄgra hÀr vara intresserad av att traÀffas och diskutera ideér?

//Bensmamma ( som snart komme att Àndra alias)

15
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Konkret hjÀlp?
« skrivet: 22 januari 2005, 22:32:36 PM »
Till er bÄda: HjÀlper de om jag sÀger att detta Àr olagligt? Nej troligtvis inte för socialen kan tyvÀr komma undan med det mesta.

//"Maria"

Sidor: [1] 2