Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Gudrun

Sidor: [1]
1
          Hej undrande!
Ledsen att höra om dina barn. Men tyvärr förvånar det mig inte att Soc fortfarande förstör barn i detta ”så kallade
Rättsamhälle”. Men jag har ingen förståelse för att Soc ska straffa barnen, när barnen ska vara i första rummet och att barnen blir omhändertagna för barns bästa. Är det inte så Soc går fram när du talar med dessa soc-tanter?
När du väl har fasnatt i deras garn har du väldigt svårt att övertyga någon att dina barn inte är så dåliga som Soc vill påskina. Sedan gör de allt som står i deras makt för att barnen ska tycka så illa om dig att du är inte värt det som katten har dragit in ens. Samtidigt som barnet får höra hur dåligt det är.
Tyvärr så vet jag hur deras slipstenar dras.

Att du inte får ha kontakt med din yngsta flicka tyder på att Soc har något att dölja.
Samt att det är ett sätt att få dig att träda fram med ditt andra barn? Eller har jag missuppfattat det hela?
Att du undanhåller henne från Soc?? Hur det än är så lider du där du sitter och inte får ha kontakt med barnet.
Tänk också på att barnet lider och mår dåligt av att inte få ha kontakt ned dig samt blir itutad hur dålig du är som kan strunta i henne. Tyvärr är det soc sätt att bryta ner både barn och vuxna. Har egen erfarenhet av deras framfart och som tyvärr har förstört för både mig och mina föräldrar samt för min man Jan-Olof Larsson som har skrivit sida upp och sida ner på detta forum

Jag har varit med den gruppen som har blivit intervjuad av Socialdepartementet det var år 2007 fortfarande har vi som blev intervjuade inte hört något från Maria Larsson hur det ska bli med dessa intervjuer? Eller vad som ska hända tyvärr tror jag att det blir en enda långbänk av alltsammans samt att det är ett bra sätt att ytterligare förstöra för alla dessa barn som var omhändertagna på 30,40,50,60,samt70talet. Tyvärr har många redan avlidit och många hinner avlida innan Maria Larsson, eller vem det nu är som sitter vid makten kan få tummen ur vagnen  och sätta lite fart på det hela.

Har funderat om detta ska vara till underlag för hur Soc ska behandla barnen i fortsättningen. Vad jag har förstått så gör ju socialen bara vad politikerna säger. Samt att det händer lite för ofta att barn får men för livet eller helt enkelt inte orkar leva längre. På grund av soc syniska behandling så att barnen spårar ur totalt.

Ja du undrande det kan vi vara idet närmaste hela livet över hur  socialen har för syn på alla människor som inte arbetar på socialen? Deras syn är något av det fruktansvärdaste jag har sett.

Med vänlig hälsning
Gudrun

2
Jag kan inte förstå varför allt detta som har hänt och händer just nu, varför det ska komma upp lagom till Jul. Det var vid jultid som hemlängtan var som störst. Julklappar eller hemresa var det inte tal om. Och hur är det med alla dessa myndighetspersoner som ska sitta och utreda dessa barn som har varit drabbade under sina barndomsår, Är det inte just dessa som såg till att vi tvingades hemifrån vad är det som säger att dom tror på barnen eller dom som var barn, men som är vuxna nu. När inte det var någon som vare sig lyssnade eller tog till sig vad barnen sade under omhändertagandet. Jag är så trött  att inte bli trodd , vad jag har gått igenom under dessa 4-5 åren har satt sig som en stämpel i pannan. Jag har burit mitt straff för det är så det känns, ett livslångt straff.
Jag kan bara tala för mig. Vem bryr sig om att jag fick bestående men av en abort som ledde till sterilitet. Eller att när aborten skulle göras var det ingen som kontrollerade att jag var sövd eller att bedövningen hade tagit. När ingreppet skulle utföras så skrek jag som när du sticker en gris och vred mig som en ål. Jag hörde bara läkaren svära och ryta till sköterskorna. Är det ingen som kan hålla henne stilla.


Vem skulle tro på att detta har inträffat? Inte några myndigheter för dom läser i mina handlingar, att aborten var frivillig för så står det i handlingarna. Vem har frågat mig om den var frivillig. Du ska ta bort barnet för du är en skam. Du är minderårig 14 år du har ingen talan. Du ska inte vara hemma du ska placeras på fosterhem du är ett dåligt föredöme för dina syskon. Var jag ute på byn var barnavårdsnämnden mig i hälarna. Då fick jag höra att nu är hon ute på dåliga äventyr. Försvarade du dig och sa något anat, ja då var du uppstudsig mot myndigheterna. En gång gick det så långt att min förmyndare eller barnavårdsman hoppade på mig så mamma fick gå i mellan. Jag tycker synd om mamma i dag när jag tänker på alla saker som utspelades på grund av min graviditet. Jag säger bara fy fan men det får jag inte skriva, för myndigheternas grymheter som aldrig kommer fram.

Vad är det för personer som ska döma och bedöma sanhetshalten i vad som berättas för dom. Jag tror att det blir som med steriliseringsersättningen att många föll igenom dom stora maskorna, Vem bryr sig om den drabbade eller vad de utstått  under alla år.
Steril av ett ingrepp som gick snett fån början, men klassas som ett normalt och utan komplikationer. Det skulle jag också skriva för vem vill ha obehag sedan.

Jo jag fick det när ja påpekade att det hade blivit fel. Här gör vi inga misstag inom sjukvården. Den utskällningen fick jag av en söterska på lassaretet inför öppen ridå.
Vem bryr sig? Jag som drabbas får ytterligare ett blåmärke på själen. Och fogar mig i de tystas och plågades skara. Varför säga något jag får bara fan för det.

Jag plågades fruktansvärt efter ingreppet. Jag tror det tog dryga halvåret innan smärtorna släppte så jag kunde gå upprätt, ständig värk imagen jag trodde min sista stund var kommen både en och två gånger. Vem vågade säga att jag har ont eller jag håller på att förblöda. Nä jag teg, jag hade lärt min läxa, du ska inte vara uppstudsig.
Det kostade mig mina äggstockar 10 år senare vid 25 års ålder var jag tvungen att operera bort äggstocken på höger sida, även vänster skulle tas bort men det vågade inte läkaren göra. Då hade jag varit i övergångsåldern redan vid 25 års åldern.
   
Jag diskade 50l mjölkflaskor 4-5 till antalet varje dag, under den tiden som jag hade som värst ont. Vem vågade protestera och tycker du att det var lämpligt arbete för en 14 åring? Detta var på en bondgård i  Dalsland. Till slut höll det inte för mig klara inte av att tiga, så jag talade om det på mitt sätt. Jag stack. Stack från förnedringen trodde jag men det blev värre efteråt. Ett nytt ställe nya förnedringar.
Förbud att träffa mina föräldrar, förbud att ringa till dom, det enda dom inte kunde hindra mig från var att skriva.

Idag har jag fått ta del av mina handlingar, som var försvunna enligt Soc. Men när jag hade talat med en reporter på länstidningen Östersund. Så kom handlingarna bara efter ett par dagar.
När jag ser dessa handlingar och tänker tillbaka på denna tid, och under dessa få år skulle jag ha varit en så dålig person.
Varför är det så svårt att tala om dessa saker till andra utomstående? Att få till svar att det är inget att bry sig om i dag. Du är ju så gammal och det mesta är glömt. Vem har glömt inte den som har varit utsatt för en förnedrande behandling av myndigheter! Och spåren efter en abort som misslyckades, och ingen vill ta ansvar för.
Förutom jag som blev drabbad.
Det värsta är att det finns ingen som vill tro på det som jag har berättat. Det är bara fantasier och att jag skulle ha diktat ihop hela historien. Varför då? Har ingen förståelse för att jag skulle utsätta mig för ett sådant åtlöje. När sanningen kommer fram ska jag stå där med skammen, nej tack det är inget för mig.

Nu när jag ser handlingarna, och förstå att det är sant, det jag har misstängt hela tiden att B-nämnden ja även andra myndigheter, far med osanning Hur kan vi ha så olika uppfattning om saker och ting, och vem är det som får stå till svars för att myndigheter far med osanning. JO jag som var omhändertagen.
Som jag har upplevt under ett antal år i min ungdom 4-5 år. Skulle jag inte veta vad som hände runtomkring mig? Är det så myndigheterna arbetar? Att förvirra ljuga så du inte blir trodd när du vill berätta din egen version.

Vad jag fick läsa i handlingarna, jag var lat och inte ville hjälpa till i hemmet där jag bodde. Så var jag skitaktig av mig, badade inte eller tvättade mig. Vad dom har fått detta ifrån vet jag inte. Och jag har svårt att förstå varför man vill förnedra mig på ett sådant sätt och en sådan falskhet gent i mot mig? Jag både hjälpte till efter bästa förmåga. Men när deras egen son ville att jag skulle spela hans hemläxa på fiol, samt stå och peka på noterna när han spelade, tyckte jag att det gick lite för långt.
Och när dom ville att jag skulle omvända mig till pingstkyrkan eller om det var Jehovas.
Ville jag inte vara med längre. Men det står det inget om i handlingarna att jag blev utsatt för. Detta var på det första fosterhemmet som jag utsattes på detta sätt.
Vad beträffar orenligheten vet jag inte varför dom far med dom lögnerna? Jag fick inte bada eller avvända deras toa på övervåningen jag fick bada i källaren där jag tvättade rent mjökfaskorna.

Jag har väldigt svårt att ta till mig dessa lögner som spreds ut från fosterhemmet om mig. Varför denna falskhet som var riktad mot mig? Var det bara för att få mera betalt från B-nämnden? Så har jag uppfattat att det är i dag. Ju sämre vi kan säga att barnen beter sig hos fosterhemmen desto mera betalt får vi. Det finns många exempel på detta beteendet från myndigheternas sida och fosterföräldrarnas.

Att mamma var orolig det förstår jag mer än väl, hon och min äldre syster var ute och letade efter mig. Strax efter det att jag hade försvunnit. Då uppfattades det att dom var där och hämtade mig. För fosterföräldrarna ville söka igenom deras bil innan dom fick åka där ifrån. Det måste ha känts förjäkligt  att bli misstängt för bortförande av mig.
Lika så att min far skulle ha tutat i mig att jag inte skulle hjälpa till på gården med några sysslor. Det är så löjligt att bara komma på en sådan lögn.

När jag kom tillrätta så fick jag bo hos min äldre syster ett tag tills b-nämnden hade hittat ett nytt fosterhem, att jag inte fick stanna kvar var att det inte fans något arbete på orten. Det tror jag som jag vill om den saken.

En dag när jag var ute och plockade potatis, det var på höstkanten. Så kom Borås polisen för att hämta mig. Det kom som en överraskning för ingen hade sagt något till mig, det vågade dom säkert inte. Jag skulle till ett nytt Fosterhem till Nygård.
Där skulle jag bo för som B-nämnden utryckte det få en bättre uppfostran. Det har ju inte mina föräldrar klarat, enligt B-nämnden. Nu ska jag fostras enligt B-nämnden normer. Jag får inte hälsa på mina föräldrar och dom får inte hälsa på mig. Dom är ett dåligt föredöme för mig. Min mor arbetade och slet för att få det att gå ihop. Som alla för göra, även idag.

Det stod att fostermamman hade sett till att jag fick gå till tandläkaren. Men vad jag vet så var det mamma som ordnade den saken. Jag blev aldrig färdig med min behandling. 35 hål hade jag när behandlingen började. Det kallades för god tandstatus!

Hur var det ringde jag så väldans många samtal under min vistelse i fosterhemmet? Har svårt att tro det, vi fick inte använda telefonen. Förutom när det var någon som ringde till fosterhemmet. Då stod alltid någon på vakt och över vakade samtalet. Har svårt att tala i telefon än i dag när det står någon och lyssnar.
Och att B-nämnden skulle ring så många samtal för att förhöra sig om att jag hade det bra, finns ingen sanning i. Dom har inte talat med mig. Ej heller mins jag resorna hem till föräldrarnas födelsedagar. Den enda gången jag var hemma under min vistelse på fosterhemmet var när farfar skulle begravas. Då var jag 17 år.

Att jag skulle vara skyldig fostermamman pengar, har jag inget som helst minne av. Jag betalade varje mån 170kr som dom drog av från B-nämndens kostnader för mitt omhändertagande. Så jag kan säga att jag fick betala för mitt eget omhändertagande. Men det var för att jag skulle lära nig handskas med pengar hette det. Jag viste inte då att B-nämnden drog av den summan från sitt eget arvode till fosterhemmet.
Kläder skulle vist ha köpts till mig? Hade vist fått dietmat en längre tid? Har inget minne av detta .

Varför alla dessa lögner om mig och jag tror det gällde även dom andra som bodde på samma hem.
Att jag skulle vara så dålig och inte vilja hjälpa till under min vistelse på fosterhemmet
Vad fick vi som betalning 30 kr om jag var riktigtduktig kunde det bli 50kr, och det hände någon gång detta kallades för flitpengar.  Det var månadspeng.
Jag mjölkade korna morgon eller på kvällen, var med ute på åkrarna och både hässjade hö och senare körde in det. Var med och tröskade på hösten samt alla dessa potatisar som skulle tas upp, efter det skulle kona mjölkas. Om det inte var stortvätten som skulle tvättas, en heldag tog det i anspråk. En gammal tvättmaskin är säkert antikvärde i dag.  

När jag hade börjat min anställning på Bruket då togs flitpengen bort och jag betala till fosterhemmet halva min lön togs som betalning.  Men fick arbeta lika hårt när jag kom hem. Fick ofta höra att jag var så dålig att om jag inte gjorde som dom sa skulle jag hamna på ett värre ställe, en anstalt som visste hur sådana som jag skulle fostras. Vad hade jag att sätta emot myndigheter när dom får något i skallen.              
       
     

3
Bemötandet ifrån myndigheten / EJ UNDER FALSK FLAGG !
« skrivet: 14 mars 2006, 16:02:43 PM »
Nu får Gudrun se sina egna journaler

http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=310627&avdelning_1=101&avdelning_2=136

SVEG LT
Efter LT:s artikel gick det fort. Nu har kvinnan i Härjedalen fått sina handlingar från ungdomstiden i fosterhem ­ den journal som hennes födselkommun först inte kunde hitta.

­ Det gick väldigt snabbt efter artikeln. Jag ringde i måndags och fick papperna i går, säger Gudrun Larsson som nu inte längre känner behov av att vara anonym.
   
   Med posten kom en bunt handlingar, drygt en centimeter tjock. Tidigare hade Gudrun bara fått ett papper och en förklaring från kommunen att man inte hittade resten av journalen, som man börjat leta efter strax före jul. Men nu tror Gudrun att hon har fått alla sina papper. Framför allt handlar det om korrespondens mellan fosterhemmet och Barnavårdsnämnden.
   
   ­ Jag blev överraskad över att de inte hade skrivit något positivt, bara en massa negativt. Det står ingenting om hur hårt vi jobbade utan bara hur dåliga vi var. Men det kan man inte tro när man läser betygen från arbetsplatserna ­ där var det högsta betyg. Likaså i skolan, där hade jag stora A i uppförande. Det verkar som om fosterhemmet gärna ville smutskasta dem som var omhändertagna, för de fick ju pengar för oss, säger Gudrun Larsson.
   
   Enligt henne betalade Barnavårdsnämnden 500 kronor i månaden för varje fosterhemsbarn, utöver barnbidraget. Dessutom kvitterade fosterhemmet ut pengar som skulle gå till kläder och i enstaka fall taxiresor. Men det är ingenting som Gudrun minns att hon tagit del av.
   
   ­ Att jag har blivit omhändertagen, det stämmer. Men annars bliv man väldigt förvånad när man läser de här papprena, det är bara nedvärderande. Det värsta är att de har varit så falska, för vi fick uppfattningen när vi var där att de tyckte att det var så bra att vi var där.
   
   När Gudrun som 16-åring började på pappersfabrik drog fosterhemmet också halva lönen, berättar hon.
   
   ­ Så egentligen fick jag själv betala mitt omhändertagande. Dessutom arbetade jag gratis för dem på gården.
   
   Gudrun Larsson har skumläst sina handlingar men det kommer att dröja innan hon tagit till sig allt som står skrivet om henne. Många minnen kommer upp till ytan, inte minst den abort hon i 14-årsåldern fick gå igenom utan bedövning.
   
   Ändå tycker hon att det känns skönt att ha fått dokumentation på en del av sina upplevelser eftersom många förut har viftat bort hennes berättelse som påhitt.
   
   ­ Huvudsaken är att man kommer fram till lite själv så att man inte tror att man var så dålig. Många gånger var det fosterhemmet som svärtade ner en, säger Gudrun Larsson som i dagarna flyttat från Härjedalen

http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=310627&avdelning_1=101&avdelning_2=136

4
Bemötandet ifrån myndigheten / Svar till Vilden
« skrivet: 09 mars 2006, 12:23:45 PM »
Jag tolkar det som om du själv blivet så illa behandlad och om du nu blivet/blir så illa behandlad så tycker jag att du skall anmäla det.
Samtidigt tycker jag du skall visa vem du är och ta fram ditt rätta namn.
Så vet jag om du är en okänd eller känd person. Innan man kommer med anklagelser skall man ha bevis på att det är oegentligheter som sker.

Jag har alla mina akter och kan ta del utav som visar vilken falsk bild man har givet om mina föräldrar och mig själv. Ett halvt ord till Socialen och dom kan skriva och förvränga allt i samtliga handlingar.

OBS! jag besvara inte anonyma inlägg utan du får ha vänligheten att tala om vem du är

5
X-Län Den 060309                                        

                              Utnyttjad som Omhändertagen I två Fosterhem                                                              
 



I går kom det ett stort brev från Bollebygds kommun, det var handlingar som dom sa inte fans. Men tack vare en journalist på L Ö, så hittades alla handlingar, utan att behöva lösas ut
Vad jag fick läsa var både väntat och oväntat.
I dag känns det som om jag var en stor pengabörs, skall till varje pris talas illa om, till barnavårdsnämnden som idag kallas Soc. För att utvinna så mycket pengar  som möjligt.
Utbetalningar för saker som jag inte har en aning om, kläder, reser, dietmat när jag var sjuk? Telefonräkning som skulle betalas, samtal som inte jag har ringt, vi fick inte använda telefon. När dom åkte bort låstes telefon in, hände det något fick vi gå till grannen och ringa. Att dom fick barnbidraget var det ingen som yttrade det skulle gå till kläder. Som vi aldrig fick se röken av.

Vilken falskhet från dessa så kallade uppfostrare. Men jag är inte förvånad över deras handlande, bara så trött på att få bära skiten som läggs på oss som skulle fostras av samhället, till lydiga och medgörliga medborgare *PIIP* !
Men bli av med oss det ville dom inte, då förlorar dom sin inkomst. Så smutskastning var det bästa sättet att få ha kvar oss som obetalda arbetskraft. Diska, städa, tvätta, laga mat, mjölka alla korna vara med ute och hjälpa till ute på åkrarna ja allt som du gör på en gård plus att många av oss hade arbete utanför hemmet.  
Vad begärdes av oss omhändertagna barn. Jo vi skulle fostras sades det, till goda medborgare så vi kunde arbeta för andra utan betalning. Resultatet blev att jag blev utsliten i förtid. Samt att jag fick betala för mitt eget omhändertagande, halva min lön togs som betalning ca, 200kr lönen var 400kr förutom att vi arbetade gratis på gården. Barnarbete får inte förekomma här i landet. Men det gäller inte för omhändertagna barn, då kallas det uppfostran.

Fosterhemmet kallades för att vara förnämliga!  Jo tack att suga pengar ur samhället att sprida falska rykten om barnen att dom inte ville hjälpa till och att jag var slösint samt arbetsskygg. Citat ”Nämnden känner till att fosterhemmet är förnämligt. Fosterhemmet hade under rättat b-nämnden att Björk inte hjälpte till något särskilt därstädes. Hon sköter heller inte tillfredssällande sin hygien. B-nämnden hade uppmanat att skriva till fosterhemmet.
Nämnden stöder fosterhemmet.” slut Citat Detta är vad som genomsyrar mina handlingar. Inte att ord om hur vi fick slita under dom åren som jag var utplasered eller att vi gjorde något bra. Bra att vi var så dåliga och Oanpassbara.

Idag ska jag och många med mig försöka få fram vad det var som verkligen hände. För min del så råkade jag i olycka som det så vackert heter. I och med det blev B-nämnden inkopplad och så var karusellen i full gång. Abort och sterilisering, men den steriliseringen är det ingen som godtar. Det är bara jag som ljuger om det, enligt myndigheterna.

Till sist vill jag tacka journalisten Jennie –lie Kjörnsberg som tog upp detta i tidningen Länstidningen Östersund www.ltz.se att mina handlingar inte hittades i arkivet.

Gudrun Larsson

Länken till Artikeln här nedan :

http://ltz.se/artikel_standard.php?id=307604&avdelning_1=101&avdelning_2=136
 

Sidor: [1]