Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - hkpn

Sidor: [1]
1
Familjepolitiken i Sverige - diskrimineringens storlek

Media i Sverige skriver ibland om vad ett barn kostar från 0-18 år. Om att människor är fattiga, när de måste be om socialbidrag med mera sådant.

Men ett barn kan kosta mycket mer än 1 miljon! Och vissa människor är fattigare än de fattigaste - de får inte ens socialbidrag eller rätt till hjälp att nå ett existensminimum. Ty - DE HAR POLITISKT FEL ÅSIKT  !

Detta borde vara något för Media att skriva om. Media, som ofta säger sig värna om Mänskliga Rättigheter. Och vara för Tolerans, för Frihet, för rätten att Välja Livsstil mm. Men sådant skrivs det inte om. Ja, ofta tillåts inte heller vi andra att få skriva detta. Ty det är ett Tabu-tema i vårt land.

Dock- det är enkelt att visa, hur dyrbart det är att ha FEL ÅSIKT I SVERIGE. Att mäta den ekonomiska storleken av diskrimineringen:

För vård av två barn kommunalt går det åt lika mycket resurser som vad en lågavlönad skapar i sitt heltidsarbete. För tre barn lika mycket som skapas i ett högavlönat arbete (enligt SOU79:89, civ ek Petra Lantz).

Att byta bort det egna arbetet med 2-3 barns vård och fostran mot ett yrkesarbete är därför bara ett arbetsbyte, som inte tillför nationen något.

Men den 2-3 barnsfamilj som gör bytet, tjänar in en extra lön. Och får subventionerad service, som motsvarar ytterligare en hel lön. Den gynnas därmed med värdet av två extra löner löner, vilket den egenvårdande, lika nyttiga familjen förnekas. Efter 6-8 år och hänsyn till skatt är storleken av denna diskriminering ca 3-4 miljoner kronor.

Att tvinga familjer, som har två eller flera barn, till dubbelt yrkesarbete och institutionsvård av barnen, är ett totalitärt förtryck och en förlust för nationen. Detta framgår också av den relativa välståndstabellen mellan nationerna. Ju mer vi tvingats arbeta utanför hemmet i Sverige, desto fattigare har vi blivit jämfört med andra länder. Vi ser, hur familjer i Europa lever bättre av 1 x 37,5 arbetade timmar än av 2 x 40 i Sverige.
 
 
Man skulle ha väntat, att en ny regering, som säger sig vara liberal och respektera mänskliga fri- och rättigheter, snabbt skulle ha avskaffat den ekonomiska styrningen genom att fördela de stora subventionerna lika till alla barn, oavsett vårdform.
 
Men så blev det inte. I stället än mer styrning av medborgarnas liv genom en Jämställdhetsbonus. Fast i nåder gavs tillåtelse för andra, kommunerna, att lätta på förtrycket. Inte genom att fördela subventionerna lika, men att att under kort tid, ca två år ge ett vårdnadsbidrag om 3 000 kr/barn/mån. För 2-3 barn totalt ca 180 000 kronor.
 
I jämförelse med nettoskillnaden - diskrimineringen -  om 3-4 miljoner mellan de två lika samhällsnyttiga familjerna, är detta en lättnad om endast ca 5%!   95% av den ekonomiska styrningen - förtrycket - kvarstår.
 
För vissa familjer - i vissa kommuner -  kan detta vara tillräcklig för att kunna motstå styrningen. Till glädje också för skattebetalarna, som inte behöver driva dyra förskolor och för barn som kan vara i mindre grupper.
 
För andra familjer givs det ingen lättnad. Och det är inte tal om, att en ensamstående själv skulle få disponera subventionerna till barnens vård - som för två barn hade räckt till en heltidslön.

 
Så - det är långt till en familjepolitik som kan leva upp till de mänskliga rättigheternas skydd och frihet för familjen och förbud mot diskriminering på grund av föräldrars åsikt - om vad som är god barnomsorg.

Och svenska media befolkas av personer som gynnas av systemet. Därmed är den totalitära styrningen av landets föräldrar en ständig icke-nyhet, och övergreppen på några mänskliga rättigheter döljs bakom nykonstruerade storebrorsvärderingar: JÄMSTÄLLDHETEN och ICKE-ARBETET med de egna barnen.
 
Men hur länge till? Nomenklaturan i politik och media kan fortsätta att nonchalera frågan om det legitima i den politiska styrningen från det ena riksdagsvalet till det andra, men förr eller senare kan effekterna av nerbrutna familjer och familjefunktioner inte förnekas.

Krister Pettersson      
Familjekampanjen

2
TÄNK DIG ETT LAND MED EN STAT

Tänk Dig ett land med en stat, som favoriserar vissa och missgynnar andra medborgare.  Så till den grad, att de favoriserade efter ett fåtal år har fått 3 miljoner pengar mer än de andra.  En stat, som tar ifrån medborgarna två av tre inarbetade pengar. Och delar ut dem igen - men bara till dem man favoriserar.

Inte för att dessa favoriserade är bättre eller nyttigare för landet. Utan för att de gör som Staten vill. Och Staten vill, att människor skall leva på ett visst sätt:

Människor ska bara ha samvaro med sådana, som inte är särskilt viktiga för dem. 

Därför motarbetar Staten att människor är, och arbetar med närstående. Som betyder mycket för varandra.

Ty den här staten gillar inte, att människor skapar och behåller nära band mellan sig. Sådant är förhatligt, ty Staten vill, att banden skall vara mellan människor och Staten själv. För då blir Staten viktigare för människan än andra människor.

Andra stater har stadfäst människors fri- och rättigheter. Den här Staten struntar i sådant.

Fast detta vill inte Staten säga rakt ut. Så Staten förvillar människorna genom att kalla tvånget och diskrimineringen för Frihet och Jämställdhet.

Och Staten hyssjar om pengar ut och in. Så att människor tror att de favoriseras. Och de favoriserade hyllar staten - deras gynnare - i media.

Och media blir till en spegelbild, som tycks visa, att människor gillar Statens styrning. Och gå med på, att Staten vet vad som är bättre för dem än de själva.

Så förvandlas människor, som förr var fria medborgare, till undersåtar utan egen vilja. Svaga, resurslösa, blir de angelägna att visa, att de är så nöjda med Statens styrning. Och att de bör favoriseras ännu mer. Och inte vara bland dem, som diskrimineras till misär.

Den staten är totalitär - och den är här !

Krister Pettersson
Familjekampanjen

Med stöd i de Mänskliga Rättigheterna:
MOT  Politisk styrning av våra barns vård och fostran
FÖR  Lika fördelning av subventioner till barn utan diskriminering på grund av vårdform
            ***
www.barnensratt.se
http://familjekampanjen.multiply.com/
blogg:  http://familjekampanjen.wordpress.com/

3
Förbud mot hemundervisning.

Allmänintresse eller våld på mänsklig rättighet?

En ny skollag vill förbjuda hemundervisning av barn. Detta trots att erfarenheterna är mycket goda. Eftersom lagen innebär en totalitär inskränkning av en mänsklig rättighet, frågas vilket allmänintresse som kan väga tyngre.

Europakonventionens mänskliga rättigheter tillkom 1950 som en reaktion på det politiska tvånget decennierna före. En stat skall respektera föräldrars åsikter när det gäller barnens fostran och skolning. 

I och med att det bara finns en läroplan och hemskolande föräldrar nu kriminaliseras i Sverige, är rättigheten borta.

I fall, där stater inskränker de mänskliga rättigheterna, skall kunna anges ett allmänintresse, som måste gå före den berövade mänskliga rättigheten.

Regeringen försvarar sitt föreslagna övergrepp sålunda:

"Av gällande skolförfattningar framgår tydligt att undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och elevens vårdnadshavare har."

Vidare:

"Det är regeringens uppfattning, att det i dag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen.

Art. 2 i första tilläggsprotokollet garanterar en rätt att inrätta och driva privata skolor. Denna rätt är dock inte ovillkorlig, utan staten kan ställa krav på undervisningens standard och innehåll och på lärarnas kompetens. 
Vidare framgår av praxis att staten inte behöver respektera en övertygelse hos föräldrarna som står i strid med barnets rätt till undervisning.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att den nu föreslagna ändringen inte kan anses stå i strid med Sveriges internationella förpliktelser."


Det finns anledning att tänka över:

- det anmärkningsvärda påståendet från en stat, att statens skola är så bra och mångsidig, att det inte finns behov för människors frihet.

-varför staten inte kan nöja sig med att, som hittills, testa eleverna för att kontrollera kunskaper. 

-lärare kan vara kompetenta, men om lärarna är föräldrar till barnen.
får de inte hemundervisa dem.
 
- makthavarnas trick, att sätta Barns Behov i motsats till deras Föräldrars Rättigheter. 

-att inte respektera föräldrarnas övertygelse är något som endast får göras i de sällsynta fall, då föräldrarna inte låter dem få någon undervisning.  Det är alltså inget argument mot alla de familjer där hemundervisningen fungerar bra.


Vad finns kvar av Allmänintresse?


Barns rätt? Enstaka undantagsfall skapar inte allmänintresset att förbjuda välfungerande hemskolning.

Kontroll av resultatet? Prov med hemundervisade barn kan göras på olika platser, likaväl som inlärning. Alltså inget allmänintresse, att inlärning eller tester sker i en skolbyggnad. 

Lärarnas kompetens? Jan Björklund (i SVT) tror inte, att någon förälder är kunnig i alla skolämnen. Men hemundervisning kräver inte kunskap i alla ämnen. Utan förmåga att handleda de unga. Notera skillnaden och det falska argumentet! 

Är skolan så bra, mångsidig med höga värden, att det kan anses vara ett allmänintresse, att barnen tvingas dit? Svensk skola och läroplan visar vid jämförelser med andra länder och över tiden dåliga och försämrade resultat. Skolmiljön är känd för mobbning och råhet. Att tvinga barnen till sådan miljö är inget allmänintresse! I synnerhet inte när det erbjuds bättre alternativ av föräldrarna själva, som skattebetalarna dessutom inte betalar för.

Argumenten för att avskaffa en mänsklig rättighet i Sverige är falska!

Det enda “allmänintresse” som skönjs är den socialistiska driften till likriktning av medborgarna. Varför är Alliansen angripen av denna förgörande drift?

Likriktningen genom politisk-ekonomisk styrning har gått extremt långt i vårt land. En 2-3 barnsfamilj med egen uppfattning om  god omsorg och fostran diskrimineras ekonomiskt med  3-4 milj. kr. i utebliven subvention och lön. Detta trots att att hemarbete med 2-3 barn motsvarar ett heltidsarbete enl. SOU79:89.

Det är inte många föräldrar som kan stå emot denna styrning. Att med en ny skollag kriminalisera de få, som ändå gör det för sina barns bästa, är ett totalitärt övergrepp ovärdigt en västerländsk demokrati.

4
SDS Opinion   REPLIK som refuserades av tidningen.

Under rubriken "Pappa, gå hem" under Opinion den 16 sept 2005 gör SDS sin position klar. I valet mellan de liberala grundvärdena Valfrihet kontra Jämställdhet väljer SDS Jämställdhet - "Argumenten för att dela föräldradagarna lika mellan föräldrarna väger tyngre" säger man.

Inledningsvis räknar SDS upp ett antal kvinno- och jämställdhetsfrågor. Löner, jobb, kvinnor som tvingas välja mellan barn och karriär. Dubbelarbetande kvinnor på gränsen till sammanbrott. "Finn kardinalmissen" uppmanar SDS, och tycks själv mena, att denna skulle vara att kvinnor fortfarande tar ut mer föräldraförsäkring än männen, varvid könsroller konserveras.

Det är klart, att Jämställdhet är ett liberalt grundvärde. Alla skall ha lika möjligheter att arbeta med det man vill, ingen skall diskrimineras.

Men den jämställdhet SDS sätter före Valfrihet handlar inte om lika möjligheter eller frihet från diskriminering. I stället handlar den om matematik när det gäller män och kvinnor. Om statistik, om lika mycket arbete, om lika mycket (dvs litet) tid för barnen - fast det där med amning är ju ett aber förstås, noterar tidningen.

Varför har denna fråga om jämställdhet bllivit så viktig? Så viktig, att den "oberoende liberala" Sydsvenskan sätter den före Valfrihet? Svaret är, att detta är den enda-fråga som landets politiker debatterar f.n. Också, att det dels är fråga om så mycket pengar, att den har stor betydelse för nyblivna föräldrar, dels också att visst arbete inte längre anses vara arbete och har berövats sitt värde. Kort sagt är svaret på frågan varför Jämställdhet nu är en så stor fråga, att  politikernas fördelning av de många inbetalda skattepengarna gör att synen på arbete och människors val och liv, numera likformas och bestäms av politiker och opinionsbildare i stället för hemma i familjerna i en fri marknadsekonomi.

Så har våra styrande politiker tagit det mesta av våra pengar ifrån oss - en normalinkomsttagare får ju arbeta från nyår till slutet av augusti för politikerna innan han får behålla lönen själv under resten av året. Så har politikerna genom denna oerhörda ungkarlsbeskattning på föräldrar och sina riktade subventioner, bidrag och "försäkringar" skaffat sig styrmedel över oss föräldrar och medborgare. Så har värdet av hemarbete och vård av de egna barnen gjorts värdelöst, eftersom politikerna sköter detta nästan gratis på kommunala dagis, och de hemarbetande har berövats sina inbetalda barnomsorgspengar, sin pension, sin rätt till existensminimum och till och med namnet på sitt arbete.

Denna politiska styrning må leda till matematisk jämställdhet mellan man och kvinna, som SDS nu sätter så högt. Men - hur ser SDS på jämställdheten mellan de gynnade och de missgynnade familjerna? Mellan dem som anpassar sig till Jämställdhetsdirektiven, och därmed får subventioner, bidrag och försäkringar,  och dem som tror på ett annat liberalt grundvärde, valfrihet, och på mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter, som de trodde skulle skydda familjen och dess funktion och föräldrars rätt att vårda och fostra sina barn enligt egen övertygelse och utan diskriminering?  Mellan de anpassliga familjerna och de andra, som lämnas utanför, är det inte fråga om lika fördelning av subventionerna - inte fråga om någon jämställdhet. Här är några vinnare och många förlorare. Men det är inte denna sorts jämställdhet som SDS talar om och sätter högt.

Utvecklingen av den jämställdhet mellan man och kvinna, som SDS nu hyllar, har gått mot en "ställdhet", en likhet mellan man och kvinna, på en kanske jämn, men förfärande låg nivå i vårt land. Från att ha varit myndiga medborgare, som kunde skicka representanter till riksdagen för att sköta vårt gemensamma behov av försvar, ordning och lagstiftning, har vi blivit underhuggare, statare, hjon - jämställda - javisst,  i detta att vara utan pengar och utan makt över våra liv och våra barns vård och fostran. Vi har blivit jämställda i arbetstvång på en korrektionsanstalt under besserwissrar till politiker, som missköter vårt försvar, vår ordning och vårt rättsväsende, men i stället pratar desto mer om "vård, skola och omsorg" och nu föräldraförsäkring, samtidigt som de förvränger fundamentala liberala värden och gör hjon av oss, som förr var fria medborgare med makt och myndighet över våra liv.

SDS, som kallar sig liberal, påtalar inte, och verkar inte ens inse, denna katastrofala utveckling i vårt land. I stället tycks tidningen förväxla avvecklingen av liberalism med dess motsats. Vi offer för en politisk styrning, som nu når ända in i sängkammaren, anser denna politiska styrning vara ett kardinalfel. Om inte med Sydsvenskans referensramar, så i alla fall med de värderingar, som råder inom västerländska demokratier, där man förstår innebörden i liberalism och respekterar mänskliga rättigheter.

Krister Pettersson

5
Förslag till nya diskussionsforum / MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I FAMILJEPOLITIKEN
« skrivet: 20 februari 2005, 15:42:07 PM »
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER - OCKSÅ I SVERIGE!

ÄR VI SVENSKAR och våra politiker bara intresserade av mänskliga rättigheter i fjärran länder? Är vi mer intresserade ju längre bort länderna ligger? Är vi minst intresserade av dessa rättigheter i vårt eget land? Ja, man skulle kunna tro det.

Sverige har undertecknat flera konventioner om mänskliga rättigheter. Dessa dokument är bl.a: FN:s Allmänna Förklaring om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948, FN's konvention oin de mänskliga rättigheter av den 16 december 1966 (FN), FN:s Förklaring om barnets rättigheter (BR) samt Europeiska konventionen  av den 4 november 1950 angående skydd för de rnänskliga rättigheterna och de grundlägande friheterna med tilläggsprotokoll (EK).

ATT rättighetskatalogen i dessa högtidliga överenskommelser mellan nationerna respekteras och efterlevs är av fundamental betydelse för en fri värld och för fria medborare. Osckå i vårt eget land. Rättigheterna i ovannämnda konventioner syftar bl.a. till att skydda de enskilda medborgarna för statsmaktens förtryck och godtycke.

De olika konventionerna om de mänskliga rättigheterna har flera gemensamma artiklar, som syftar till att värna om familjen, vilken erkänns vara samhällets naturliga och grundläggande enhet. Konventionerna har bl.a. artiklar om rätten att bilda familj, EK artikel 12, att envar skall ha rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, EK artikel 8, och att staten skall respektera föräldrarnas frihet att tillförsäkra sina barn en uppfostran, som står i överensstämmelse med den egna övertygelsen (EK art 2 i första tilläggsprotokollet). Vidare anges rätten till lika lön för lika arbete (FN art. 7) och att rättigheterna skall tryggas utan åtskillnad av något slag, alltså utan diskriminering (EK art 14).

AV DESSA förklaringar och konventioner, är den för vårt land mest förpliktigande den sistnämnda Europeiska konventionen (EK).

Att denna konvention efterlevs av konventionsstaterna, bevakas av den Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Denna kan uppträda som åklagare mot en stat inför den Europeiska domstolen med säte i Strasbourg. Svenska staten fälldes nyligen av Europadomstolen i ett mål om brott mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet till EK: "Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt" samt mot artikel 13 i EK: "Envar, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att föra talan inför inhemsk myndighet. . ." Den fällande domen förväntas innebära lagändringar i vårt land, "men inte nödvändigtvis" enligt ett statsråd! Flera nya mål mot svenska staten väntar på att tas upp av kommissionen för de mänskliga rättigheterna inför  Europadomstolen.

NÄR DET gäller svensk "familjepolitik", är det numera uppenbart, att den i flera avseenden strider mot andemeningen och även bokstaven i flera av ovvannämnda konventioner.

Så erkänns inte längre i vårt land familjen vara den "naturliga och grundläggande enheten i samhället som äger rätt till skydd från samhället och staten" (FN art 10). Tvärtom förekommer i vårt land politiska åtgärder och en lagstiftning, som systematiskt bryter ner familjen ekonomiskt, ansvarsmässigt och moraliskt. Syftet förefaller vara att därigenom försvåra en normal överföring av (borgerliga) värderingar och normer från föräldrar till barn.
Föräldrarätten, som tidigare har ansetts vara självklar och av naturrättsligt slag, finns inte inskriven i grundlagen, och har i praktiken avskaffats i vårt land. Teoretiskt kan Riksdagen därför bita huvudet av skammen och stifta en ny lag som öppet erkänner, att från och med nu är det samhället som ansvarar för våra barns fostran.

LAT OSS närmare studera artikel 2 i första tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen (EK). Enligt denna "skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning, som står i övertygelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse".  

Redan vid ratificeringen hade svenska staten en viss reservation mot denna artikel. Numera är det en respekt som existerar endast i teorin i vårt land. I praktiken har det helt övervägande flertalet föräldrar genom vårt extrema högskattesystem, som inte tar hänsyn till bärförmåga, parat med en subventions- och monopolpolitik när det gäller undervisning och daghem, berövats denna rätt att välja undervisning för sina barn. Ja, föräldrarna har till och med i praktiken förlorat rätten att få vårda barnen "under sina första år" i det egna hemmet (jämför artikel 6 i BR), genom att detta numera är en i praktiken ekonomisk omöjlighet för de flesta svenska föräldrar, eftersom existensminimum för en trebarnsfamilj med endast en inkomst är ca 160 000 kr per år.

Artikel 14 i EK lyder: "Åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som angivas i denna konvention skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt". Denna artikel förbjuder alltså all diskriminering när det gäller våra mänskliga fri- och rättigheter. Svensk familjepolitik av i dag bryter dock mot denna artikel genom den diskriminering med ekonomiska medel vissa familjer utsätts för. Nämligen de, som enligt 2:a paragrafen i tilläggsprotokollet nämnt ovan, efter egen övertygelse själva vårdar och fostrar barnen i det egna hemmet.

Diskrimineringen av dessa familjer tar sig också uttryck i, att myndigheterna t.o.m. förvägrar dem uppskjutning av skatt enligt Riksskatteverkets regler om existensminimum. Myndigheterna i vårt land anser, att en sådan familj har förverkat sin rätt till skatteuppskjutning, därför att den "frivilligt" har begränsat sin inkomst genom att inte lämna sina barn till daghem.

HUR KAN då vår stat och vara ansvariga politiker i praktiken så grovt bryta mot de mänskliga rättigheterna? Ett försvar har varit, att man inte behöver respektera de internationella konventionerna som biträtts förrän deras innehåll har översatts, eller "transformerats", till vanlig svensk lag. Detta är den s.k. transformationsteorin, vilken i verkligheten är ohållbar och omöjliggjord av själva konventionen genom den ovannämnda artikeln 13 i EK.
Att den svenska staten på detta sätt genom sin familjepolitik förbryter sig mot viktiga mänskliga rättigheter kan alltså inte försvaras. Det kan emellertid förklaras i vetskapen om marxistisk och socialistisk uppfattning om familjen som ett hinder för det helt socialistiska samhällets uppkomst genom den naturliga överföringen av (icke socialistiska) värderingar från föräldrar till barn, och den inre styrka en traditionell familj kan mobilisera gentemot samhällets påtryckningar.

FLERA organisationer i vårt land arbetar med att samla fakta och material till kommissionen för de mänskliga rättigheterna för att denna skall kunna ställa svenska staten till svars inför Europadomstolen. Kombinationen av de ovan nämnda artiklarna, parad med syftet bakom lagstiftningen i vårt land, kan på sikt innebära ytterligare en fällande dom mot svenska staten i Europadomstolen. Denna gång alltså för brott mot bl a artikel 14 och artikel 2 i första tilläggsprotokollet (EK).

Även för dogmatiska politiker i vart land bör det vara lätt att inse, att en mot grundläggande mänskliga rättigheter brottslig familjepolitik och ytterligare fällande domar i Europadomstolen är ytterst besvärande för vårt lands status som en demokratisk nation i den fria världen. När konsekvenserna av "familjepolitiken" blir än mer uppenbara, kan senare bedömares dom bli än hårdare över dagens politiker, som genom att inte reagera mot utvecklingen, gör sig medskyldiga till grova övergrepp på många svenska familjers ideal, övertygelse och mänskliga rättigheter.

KRISTER PETTERSSON  

Sidor: [1]