Visa inlägg

Denna sektion lćter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i omrćden som du har tillgćng till.


Visa inlägg - Natalia

Sidor: [1]
1
Övriga frĂ„gor gĂ€llande RĂ€ttssystemet, Polismyndigheten / RĂ€ttshaverister – problem eller utmaning?
« skrivet: 09 november 2008, 16:40:48 PM »
I sektionen artiklar finns en artikel skriven av Göran Lambertz.
Jag undrar om nÄgon mer Àn jag blev upprört över teser som stÀlls i den. Personligen lÀste jag den med stort bestörtning.
Innan jag förklarar varför Ă€r jag sĂ„ kritiskt mot den, vill jag pĂ„peka att personligen har jag inte anmĂ€lt varken lĂ€kare, socialen eller advokater fast egentligen borde jag göra det eftersom för allt som hĂ€nt oss, finns full dokumentation.  Mitt beslut baserades pĂ„ fast övertygelse att det inte handlar om fel begĂ„ngna av enskilda tjĂ€nstemĂ€n utan om hela systemet. Jag tror inte att dessa samhĂ€llsrepresentanter finns i nĂ„gon slags maskopi. Snarare Ă€r det sĂ„ att etabligenget har utarbetat en konsensus vilket innebĂ€r att den enskilda mĂ€nniskan har ingen rĂ€tt att överklaga deras beslut. Inte ens ifrĂ„gasĂ€tta dem.
Göran Lambertz i sin artikel bekrÀftat det mycket tydligt. FörorÀttade mÀnniskor Àr för dem enbart störda mÀnniskor. Och om de inte var det innan, sÄ blev de det efterÄt pga. inbyggd sÄrbarhet. AnmÀrkningsvÀrt sÀger han inte sÄ mycket om rÀttsliga grunder för mÀnniskors agerande utan beskriver han deras personliga egenskaper, vilka borde inte ha nÄgon som helst betydelse i rÀttsligt sammanhang. Man blev orÀttvist behandlad eller inte. Oavsett vilken typ av personlighet man Àr.

Citera
"Mest beror det sannolikt pĂ„ personliga egenskaper. MĂ„nga av rĂ€ttshaveristerna har utan tvekan en psykisk störning i botten, men inte alla. Även personer som tidigare har upptrĂ€tt normalt kan tappa greppet helt och hĂ„llet. Sannolikt finns det nĂ„gon skörhet som gör att dessa personer saknar fallskĂ€rm nĂ€r fallet kommer.
       Rimligen har motgĂ„ngens eller krĂ€nkningens art ocksĂ„ betydelse. Den som fĂ„r sin tillvaro raserad eller annars hamnar i en svĂ„r kris kan naturligtvis ha svĂ„rare att Ă„tergĂ„ till det normala Ă€n den som utsĂ€tts för en mindre motgĂ„ng."

Det som skrÀmmer mig mest Àr det diagnostiska iver som han visar. Han utgÄr ifrÄn att mÀnniskor som anser sig ha blivit felbehandlade, i sjÀlva verket Àr psykiskt störda eftersom de inte kan acceptera en felaktig dom. Han undrar inte alls varför orÀttfÀrdighet har begÄtts och vad kan man göra för att förhindra det i framtiden. Nej, han vill istÀllet lösa problemet genom att stÀlla DIAGNOS och BEHANDLING!

 
Citera
”Det Ă€r givet att diskussionen hĂ€r mĂ„ste föras utifrĂ„n det perspektiv som vi jurister representerar. Det gĂ€ller sĂ„vĂ€l problembeskrivning som diagnos och behandling. Vi kan inte – annat Ă€n möjligen högst amatörmĂ€ssigt – ta oss an frĂ„gorna utifrĂ„n psykologiska, sociologiska eller medicinska utgĂ„ngspunkter. Det Ă€r naturligtvis en begrĂ€nsning, men den bör inte avhĂ„lla oss frĂ„n att avhandla Ă€mnet”

och vidare:
Citera
”Man frĂ„gar sig varför vissa blir rĂ€ttshaverister medan andra utan större problem kan lĂ€gga ett nederlag, en motgĂ„ng eller en krĂ€nkning bakom sig.
 Om man bortser frĂ„n krav pĂ„ vetenskaplighet eller pregnans kan man beskriva bakgrunden till mĂ€nniskors utveckling till rĂ€ttshaverister genom en förenklad kategoriindelning enligt punkterna a – f nedan.
    a. De vanligaste rĂ€ttshaveristerna Ă€r personer som har drabbats av en eller flera motgĂ„ngar och som – ofta pĂ„ grund av en psykisk störning eller en sĂ€rskilt envis eller mycket skör lĂ€ggning – har haft svĂ„rt att lĂ€gga det intrĂ€ffade bakom sig. Vi kan kalla dessa för motgĂ„ngsfallen.
    b. Relativt vanliga Ă€r ocksĂ„ personer som i botten tycks ha en psykisk sjukdom eller allvarlig psykisk störning och vars beteende i hög grad prĂ€glas av detta (sjukdomsfallen).
    c. Inte ovanliga Ă€r vidare personer som vĂ€grar erkĂ€nna egna misstag och fel och som projicerar sina olyckor pĂ„ andra, gĂ€rna myndighetspersoner (projiceringsfallen). Dessa personer Ă€r ofta pĂ„tagligt aggressiva.
    d. Mindre vanliga Ă€r de personer som Ă€r uppenbart ensamma, som inte fĂ„r stöd nĂ„gonstans ifrĂ„n men som kĂ€mpar en envis tragisk kamp och förlöjligas eller ignoreras av omgivningen (mobbningsfallen).
    e. Ännu ovanligare som rĂ€ttshaverister Ă€r personer som Ă€r helt friska men som drabbas av en osedvanligt svĂ„r personlig kris, exempelvis ett barns död till följd av misstĂ€nkt felbehandling i sjukvĂ„rden (krisfallen).
    f. Slutligen finns det personer som framför allt tycks ha behov av nĂ„got att fylla sin dag med och nĂ„gon att prata med eller skriva till. En upplevd krĂ€nkning finns i botten, men upprĂ€ttelsen tycks vara mindre viktig Ă€n den ”samvaro” som klagoverksamheten erbjuder (kontaktfallen).
    Det finns alltsĂ„ mĂ„nga skilda bakgrunder och karaktĂ€rer. Vissa personer hör ganska tydligt till en kategori, medan andra passar i flera. Ytterligare nĂ„gra Ă€r svĂ„rkategoriserade. Jag vill Ă„ter betona att beskrivningen bygger pĂ„ en högst osĂ€ker och ovetenskaplig genomgĂ„ng”.  


Sjukdomsfallen, projiceringsfallen, mobbningsfallen, krisfallen, kontaktfallen – alla dessa ord visar tydligt hur Göran Lambertz ser pĂ„ mĂ€nniskor som har blivit nonchalerade av rĂ€ttsvĂ€sendet. Han övervĂ€ger inte ens att fel kunde begĂ„s i alla led eller Ă„tminstone i nĂ„gon av dem. Det Ă€r bara psykiskt störning som driver mĂ€nniskorna till misstro mot maktens representanter som förstĂ„s alltid har rĂ€tt!

Det Àr farligt nÀr en jurist, sÀrskild i en sÄ hög rang som justitiekansler, anvÀnder sig av diagnostiska begrepp för att rÀttfÀrdiga felaktiga domar och skulbelÀgga enskilda mÀnniskor.
Det Àr farligt nÀr jurister istÀllet för att hjÀlpa mÀnniskor att fÄ en rÀttvis dom och upprÀttelse vill leka terapeuter för att tvinga mÀnniskor till underkastelse.
Det Àr farligt för oss alla, oavsett om det handlar om brottsanklagade eller om familjer frÄntagna sina barn.
Det Ă€r farligt för samhĂ€llet dĂ„ ingen kommer att vĂ„ga överklaga myndighetsbeslut eller felaktig dom – rĂ€dslan att bli klassad som psykisk störd kan bli omöjlig att övervinna.

2
Vetenskap eller kvacksalveri / LÄSVÄRT
« skrivet: 03 januari 2007, 10:09:13 AM »
Att diverse psykodynamiska pÄhitt förvandlas till allomfattande sanningar Àr egentligen ingen nyhet. Det hÀnder smygande och mÀnniskor ofta hinner inte ens uppfatta det. DÀrför var det roligt att lÀsa den artikel som handlar om dekarförfattare som anvÀnder sig av psykoanalytiska teorier för att fÄ spÀnning och samtidigt belyser hur det gÄr till att fÄ det udda att verka som normala.
"Vanliga mördare passar inte i deckare"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=600439&previousRenderType=6


Den andra handlar om incest debatten. Egentligen inget nytt hÀr heller. Men det Àr glÀdjande att man börjar föra diskussionen pÄ debatt och opinionsbildande platser.
"Dunkla doktriner om incest mynnar ut i galna domslut"

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=601315&previousRenderType=2

3
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / Men inga barn föds till hemlöshet. DÀremot tas ibland barnet
« skrivet: 16 augusti 2004, 11:46:58 AM »
PĂ„hittigt sĂ€tt att komma Ă„t nyfödda, inte sant?  

http://www.expressen.se/index.jsp?a=170780

KĂ€nns metoden igen?

Mvh
Natalia

4
Incest och andra sexuella övergrepp / MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP - INPLANTERAADE AV TERAPEUTER
« skrivet: 09 mars 2004, 21:28:47 PM »
Jag har, genom en citat frĂ„n boken ”Sökandet efter minnet” av Daniel L. Schacter, försökt visa hur mekanismen med falska minnen uppstĂ„r. Jag skrev det under ”Vetenskap eller kvacksalveri” eftersom jag inte var sĂ€ker vad det passade bĂ€st.  HĂ€r vill jag bara tala om det.

mvh
Natalia

5
Vetenskap eller kvacksalveri / MINNE AV SEXUELLA ÖVERGREPP – INPLANTERADE AV TERAPEUTER
« skrivet: 09 mars 2004, 21:10:33 PM »
MĂ„nga debattörer tar upp pĂ„stĂ„endet att barn inte ljuger angĂ„ende sexuella övergrepp. Bortsett frĂ„n tonĂ„ringar som av olika skĂ€ll vill hĂ€mnas pĂ„ sina förĂ€ldrar eller uppnĂ„ nĂ„got för sig sjĂ€lva, kan jag instĂ€mma med alla gĂ€ster som har en sĂ„dan uppfattning. Barn oftast ljuger inte – de manipuleras istĂ€llet till att tro pĂ„ en bild som har ingenting med verkligheten att göra.

Jag vill ta upp problem med minnet, vad som Àr riktigt och vad som Àr falsk.

Till att börja med vill jag poĂ€ngtera att jag inte Ă€r nĂ„gon specialist, enbart intresserad amatör, vilket betyder förstĂ„s inte att jag gĂ„r pĂ„ allt som ”officiella”, politiskt korrekta experter pĂ„stĂ„r.
Jag har förstĂ„tt att mina egna formuleringar kan bli angripna och förlöjligade av vissa ”gĂ€ster”. DĂ€rför tycker jag att det blir mera tyngd i det jag sĂ€ger dĂ„ jag anvĂ€nder mig av citat.
Det kan ocksÄ bli till nytta för alla som kanske Àr intresserade men har inte tid att lÀsa hela tjocka bocken.

Jag hoppas att det kan hjÀlpa till förstÄelse av uppkomsten av minne; varför vi minns sÄ olika och framför allt varför man minns FALSKT och tror pÄ det sjÀlv!

Daniel l. Schacter
Sökandet efter minnet”
 
ISBN 91-88410-73-0


Ӂr 1030 reste en bayersk munk vid namn Arnold till Panonia för sin Abbots rĂ€kning. Flera Ă„r senare skrev Arnold om sin resa och berĂ€ttade dĂ„ om en mĂ€rklig hĂ€ndelse: han hade mött en flygande drake. Den enorma besten cirklade i luften och dess otroliga vingspann mĂ€tte över en och en halv kilometer. Enbart huvudet var stort som ett berg, drog Arnold sig till minnes. Det skrĂ€mmande monstret, som var tĂ€ckt av en sköld av fjĂ€ll, hĂ€ngde kvar i skyn under flera timmar innan den snabbt flög ivĂ€g.
Arnolds minne av den gigantiska draken framtrĂ€dde gradvis dĂ„ han tĂ€nkte tillbaka pĂ„ hĂ€ndelsen i ljuset av religiösa texter och bud och dĂ„ han satte den i relation till samtidens vidbekanta tro pĂ„ innebörden och betydelsen av drakar. Med andra ord trĂ€ffade Arnold förmodligen pĂ„ en stor fĂ„gel eller annan sort djur pĂ„ sin resa, men hans slutliga minne tog tid pĂ„ sig att vĂ€xa fram ur en mĂ€ngd LEDTRÅDAR och ÖVERTYGELSER som genomsyrade hans framplockningsmiljö. Arnolds nedskrivna hĂ„gkomst av draken Ă€r inte enbart ett aktiverat engram av vad som hĂ€nde under resan. Den Ă€r fantasifull uppfinning som inkorporerar information frĂ„n nutiden, dĂ„ Arnold försöker skapa logik av det som hĂ€nde i det förflutna. Till sist skapar Arnold en NY TOLKNING AV SIN URSPRUNGLIGA ERFARENHET SOM PASSAR BÄTTRE IN I DET SOM SAMTIDENS LÄROR SÄGER OM DRAKARS RELIGIÖSA BETYDELSE.

             Trots att ett ytterst litet fĂ„tal mĂ€nniskor idag sĂ€ger sig minnas ha sett kilometerlĂ„nga drakar svĂ€va i luften, finns det moderna exempel pĂ„ minnesförvrĂ€ngningar som kanske inte skiljer sig sĂ„ vĂ€rst mycket frĂ„n Arnolds. För att förstĂ„ Arnolds minne och dess moderna analogi, mĂ„ste vi hĂ„lla i minnet att en framplockningsledtrĂ„d inte enbart vĂ€cker upp ett vilande engram, och att den subjektiva erfarenheten av ett minne inte endast Ă„terspeglar egenskaperna i ett aktiverat engram. Som jag tidigare föreslog, samverkar ledtrĂ„den och engrammet och skapar tillsammans EN SUBJEKTIV ERFARENHET som vi kallar minne. Denna analys innebĂ€r att dĂ„ en person producerar ett subjektivt sett TILLTALANDE, MEN BEVISLIGEN FELAKTIGT, minne, mĂ„ste vi undersöka den miljö i vilken framplockningen sker lika noggrant som de hĂ€ndelser i det förflutna som minnet refererar till. Arnolds framplockningsmiljö, full av texter och tankar om drakar, drev honom att minnas ett lĂ€mpligt utformat monster.
   I nittonhundratalets psykologilaboratorium beror minnesförvrĂ€ngningarna ibland pĂ„ hur minnet har undersökts och VILKA LEDTRÅDAR SOM ANVÄNTS. Vissa experiment visar exempelvis ATT ORDVALET I EN FRÅGA OM DET FÖRFLUTNA KAN PÅVERKA VAD EN PERSON PÅSTÅR SIG MINNAS. FörvrĂ€ngningseffekter som HAR SIN GRUND I NUVARANDE OMSTÄNDIGHETER kan ocksĂ„ upptrĂ€da nĂ€r mĂ€nniskor ombeds att göra retrospektiva bedömningar av attityder och Ă„sikter de hade i det förflutna. I en undersökning frĂ„n 1973 ombads till exempel personer att rangordna sina attityder gentemot fem brĂ€nnande sociala frĂ„gor: garanterade arbetstillfĂ€llen, brottslingarnas rĂ€ttigheter, stöd Ă„t minoriteter, legalisering av marijuana, och jĂ€mstĂ€lldhet för kvinnor. 1982 ombads ett flertal av dessa försökspersoner att göra samma rangordning; dessutom ombads de att indikera vilka deras Ă„sikter varit 1973. Deltagarnas minnen av 1972 Ă„rs attityder stod i mycket nĂ€rmare förbindelse med deras nuvarande Ă„sikter Ă€n med deras tidigare Ă„sikter. DE ÅSIKTER DE HADE 1973 HADE INTE MYCKET ATT GÖRA MED HUR DE MINDES DESSA ÅSIKTER 1982. FörvrĂ€ngningseffekter kan förekomma Ă€ven under kortare tidsperioder.

..
Kliniker terapeuter har ocksĂ„ insett att FRAMPLOCKNINGSMILJÖN KAN PÅVERKA HUR DET FÖRFLUTNA REKONSTRUERAS. I sin skarpa monografi, Narrative Truth and Historical Truth, avfĂ€rdar psykoanalitykern Donald Spence Freuds teori analitykern Ă€r ett slags arkeolog som försöker grĂ€va fram patientens ”verkliga” minnen ur det förflutnas skingrade spillror. Spence hĂ€vdar: ”I högre grad Ă€n vi anat, REKONSTRUERAS DET FÖRFLUTNA STÄNDIGT I EN ANALYTISK PROCESS”. Spencer Ă€r medveten om att ANALYTIKERN ÄR EN VIKTIG DEL AV FRAMPLOCKNINGSMILJÖN SOM HJÄLPER TILL ATT AVGÖRA – INTE ENBART AVTÄCKA – FORMEN OCH INNEHÅLLET I EN PATIENTS MINNE.  


ORDEN OCH FRASERNA SOM ANALYTIKERN ANVÄNDER ”uppvĂ€cker” eller ”aktiverar” inte bara ett vilande minne; DE KAN FORMA DET PATIENTEN MINNS  och PÅVERKA DENNES SUBJEKTIVA ERFARENHET av att minnas, dĂ„ analytikern FÖRSÖKER ÖPPNA DÖRRAR TILL DELAR AV DET FÖRFLUTNA SOM KAN HJÄLPA TILL ATT ÖKA FÖRSTÅELSEN AV NUTIDEN.

En terapeut som svarar med stort intresse pĂ„ en isolerad bild eller en vag kĂ€nsla KAN LEDA PATIENTEN ATT KONSTRUERA ETT MINNE PÅ GRUNDVAL AV DET SOM KANSKE, ELLER KANSKE INTE, ÅTERSTÅR AV EN ERFARENHET I DET FÖRGÅNGNA.
Dessa frĂ„gor förstĂ€rks nĂ€r vi betĂ€nker att patienterna under psykoanalysen (och andra former av intensiv psykoterapi) kĂ€mpar med att Ă„terhĂ€mta förlorade erfarenheter som inte finns tillgĂ€ngliga för det medvetna minnet. Framplockningsmiljön spelar förmodligen en sĂ€rskild viktig roll i skapandet av minnen dĂ„ man försöker Ă„terhĂ€mta dimmiga eller halvt förstörda engram, och Ă€r dĂ€rför av synnerlig vikt i ett terapeutiskt sammanhang. Terapeuterna sjĂ€lva utgör ocksĂ„ viktiga figurer för sina patienter; det intrikata förhĂ„llandet mellan de bĂ„da (överföringen) utgör en fundamental princip inom psykoanalysen. Detta Ă€r förmodligen nĂ„gra av de skĂ€ll till varför, som vi kommer att fĂ„ se, mĂ€nniskor som kommit att tro att de har Ă„terhĂ€mtat ”verkliga# minnen av sexuella övergrepp nĂ€stan undantagslöst pekar pĂ„ sina terapeuters starka inflytande i skapandet och bibehĂ„llandet av de förvrĂ€ngda minnena.
EN TERAPEUT UTGÖR EN VIKTIG DEL AV DEN FRAMPLOCKNINGSMILJÖ SOM HJÄLPER TILL ATT FORMA EN PATIENTS ÖVERTYGELSE OM DET FÖRFLUTNA.”

6
Vetenskap eller kvacksalveri / PSYKOLOGISKA TEORIER SOM GRUND TILL MAKTENS AGERANDE
« skrivet: 26 februari 2004, 15:34:16 PM »
För ett tag sen berÀttade jag om en kille. Han dömdes till rÀttspsykiatriskt vÄrd för sexuellt utnyttjande av sina syskonbarn. Domen överklagades inte eftersom pojkens advokat trodde pÄ hans skuld och skrÀmde familjen att vid eventuellt överklagande straffet kunde bli mycket vÀrre alltsÄ lÄngt fÀngelsestraff, vilket killen skulle uppenbarligen inte klara av. Dessutom nekades familjen byte av advokat i högsta instansen.
Som vĂ€n till familjen och den som kĂ€nde pojken och hans syskonbarn sen förskoleĂ„ldern, fick jag noggrann insyn i all dokumentation. Jag gick igenom allt och hittade mĂ€ngder av konstigheter som pĂ„minde om de som togs upp i uppdrag granskning. TyvĂ€rr, enligt advokaten fick man under inga omstĂ€ndigheter ifrĂ„gasĂ€tta barnen! Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att pĂ„peka att Ă„ldersskillnaden mellan killen och hans syskonbarn Ă€r ovĂ€sentlig!  SĂ€rskilt pikant blir situationen nĂ€r man fĂ„r veta att killen Ă€r faktiskt omogen, vilket gör att den lilla Ă„ldersskillnaden reduceras till noll. FrĂ„gan blir dĂ„ om det Ă€r rimligt ens att anta att det kan bllli frĂ„ga om sexuellt utnyttjande! Dessutom hans förĂ€ldrar och han sjĂ€lv hoppades pĂ„ att psykexperter kommer att förstĂ„ att han inte gjorde sig skyldig till pĂ„stĂ„dda brottet och att hans vistelse dĂ€r inte kommer att vara lĂ„ngvarigt. Jag sjĂ€lv fruktade dock att killen inte slĂ€pps dĂ€rifrĂ„n sĂ„ lĂ€nge han inser inte att han gjorde det han Ă€r anklagad för .Oavsett det faktiska bakgrunden.

Nu, flera mĂ„nader senare, vet jag hur det gĂ„tt. Killen börjar minnas övergrepp mot honom!!! Det Ă€r – enligt hans mamma – fortfarande för lite för att vĂ€cka Ă„tal, men han minns mer och mer. Och det Ă€r inte preskriberat Ă€n, pĂ„stĂ„s det.
Jag undrar hur lĂ„ngt ska det gĂ„. Hans stora syster, de ”utnyttjade” barnens mamma kommer antagligen att anklagas och i sin tur kommer kanske hon att ”minnas”.
Med viss uppfinningsförmÄga kan det förstsÀtta i all oÀndlighet! Allt detta vÀcker förstÄs mÄnga tankar.

En annan aspekt som Ă€r viktigt att beakta Ă€r mammas attityd, som Ă€r typisk för hela samhĂ€llet. Jag försökte diskutera med henne Jan Guillous bok ”HĂ€xornas försvarare”. Det jag tog upp var den lilla flickans ”vittnesmĂ„l” som utgjorde sjĂ€lva grunden vid antagande att lĂ€karna styckade kroppen. Denna mamma, vars son Ă€r dömd p.g.a. hennes egna barnbarns vittnesmĂ„l som Ă€r LÖGNER, pĂ„stĂ„r att barn ljuger inte om sĂ„nt! Jag frĂ„gade vad det Ă€r för skillnad mellan hennes barnbarn som uppenbarligen ljuger och mellan det ovan nĂ€mnda barnet, utöver Ă„ldersskillnaden förstĂ„s. Jo, hennes barnbarn bevisligen ljuger eftersom inga fakta stĂ€mmer. Och det Ă€r ju sant. Men varför tror hon att det lilla barnet – genom sin mamma – talar sanning och dessutom minns frĂ„n sĂ„ tidig Ă„lder? ”För att det Ă€r sĂ„ att barn kan minnas  och aldrig ljuger om sĂ„nt”.
AlltsĂ„, Ă€ven om man drabbas sjĂ€lv mycket hĂ„rt, kan man inte ens dĂ„ lĂ€mna bakom sig den indoktrinering man blev utsatt för. Det enda slutsatsen man  drar ifrĂ„n situationen Ă€r att just jag drabbades av orĂ€ttvisa men alla andra fick vad de förtjĂ€nade.
NĂ€r allt kommer omkring, klandrar jag inte denna mamma. Hon utsattes för kontinuerlig indoktrinering. Hyllor i hennes hem Ă€r fulla av böcker med populĂ€r psykologi i psykodynamisk tappning. Hon som Ă€r nĂ€stan 60 Ă„r gammal, beskyller sin mamma för egna misslyckande i livet inklusive sin egen sons situation! För att hennes mor inte tillfredstĂ€llde hennes behov som liten! I hennes bekantskapskrets finns Ă€ven en kvinnlig barnpsykiater som â€Ă„terfĂ„tt” minne frĂ„n ohyggliga sexuella övergrepp inklusive satanism och mördade barn.  

Jag tror inte att det Ă€r meningsfullt att anklaga enskilda för diverse felaktigheter, övertramp och orĂ€ttvisa. Visst, det Ă€r omöjligt att inte göra det dĂ„ man sjĂ€lv berörs. Men det Ă€r mycket viktigare att förstĂ„ mekanismerna bakom allt det som hĂ€nder!  
Det Ă€r inte den enskildes direkta fel att hon/han hanterar situationen pĂ„ ett sĂ„ omĂ€nskligt sĂ€tt. Man mĂ„ste se systemet i sin helhet. Om man inte krĂ€ver nĂ„got ansvar, dĂ„ – med handen pĂ„ hjĂ€rtat – hur mĂ„nga gör verkligen sitt bĂ€sta? Om man blev ”upplĂ€rd” att mamman Ă€r den som Ă€r den mest skadliga för barnet, Ă€r det inte alls konstigt att socialsekreteraren letar pĂ„ alla möjliga sĂ€tt efter bekrĂ€ftelse pĂ„ det! Om man blev ”upplĂ€rd” att misslyckande i livet berör pĂ„ sexuella övergrepp i barndomen – och vem har inte nĂ„gra misslyckanden bakom sig! – Ă€r det lĂ€tt att tolka in just sĂ„dana i helt vanliga situationer.

För nÄgra mÄnader sedan blev jag uppmanad att inte diskutera diverse psykologiska teorier i samband med sexuella övergrepp sÄsom osakliga i Àmnet.
Jag citerar:

”Debatten mellan Cornelia och Natalia har kommit att handla om olika tolkningar och definitioner inom psykologin, vilket i och för sig Ă€r intressant att diskutera. Rubriken i detta forum Ă€r dock Incest och andra sexuella övergrepp och önskvĂ€rt Ă€r dĂ€rför att föra en saklig diskussion om just detta. HĂ€rmed avslutas diskussionen mellan Cornelia och Natalia angĂ„ende psykologins mĂ„nga olika skolor, tolkningar och definitioner. VĂ€lkomna med en saklig diskussion om Ă€mnet Incest och andra sexuella övergrepp.
Rigmor Persson

TyvÀrr, sÄ lÀnge inser man inte att det Àr dessa teorier som ligger till grund för samhÀllsattityder, vilka i sin tur leder till att mÀnniskor krÀnks pÄ det grövsta sÀttet, kommer man inte Ät sjÀlva problemet!
Jag tror att vi mÄste förstÄ varför barn omhÀndertas utan anledning och varför oskyldiga mÀnniskor döms utan bevis. Och varför barn och ungdomar mÄr sÄ dÄligt idag. Utan en sÄdan kunskap lÀr vi knappast komma till rÀtta med orÀttvis och krÀnkande behandling av maktens representanter.

Sidor: [1]