13
« skrivet: 10 oktober 2006, 11:41:22 AM »
Till slut hamnade Àrendet om Emil efter en skenrÀttegÄng i LÀnsrÀtten i KammarrÀtten. StÀmningen var otÀck. Domaren sade "MÄl 1500 -06 Socialförvaltningen i LuleÄ mot Emil Eriksson i mÄl om Lagen om VÄrd av ... Unga", bet han av medans han tittade pÄ oss.
PÄ ÄhörarbÀnken satt en förskrÀcklig varelse, en "kvinna" , som utstrÄlade stor ondska. Hon satt med en mobiltelefon i handen, jag förstod vem det var. Hon var ansvarig för tillfÄngatagandet av barn som socialförvaltningen kidnappat. Det innebar att det redan stod en fÄngtransportbil med fyra av dessa varelser i bilen och vÀntade utanför Emils skola, beredda att omedelbart efter ett mobiltelefonsamtal frÄn denna varelse , sedan domen avkunnats, gÄ upp och under grÄt, chock och skrik ta Emil frÄn hans klassrum, kasta in honom i det gallerförsedda utrymmet och köra bort honom frÄn oss för all framtid, sÄ att vi aldrig mera fÄr se honom igen. Socialas advokat begÀrde att varelsen skulle fÄ sitta med som Ähörare, eftersom hon var Emils nye "handlÀggare". Vi krÀvde att varelsen skulle lÀmna salen, och att rÀttegÄngen skulle bli sluten, vilket medgavs.
Sociala hade inget att komma med,det hade de inte i LÀnsrÀtten heller, men de behöver heller inte ha nÄgot att komma med för att vinna mÄl om fosterhemsplacering. Barn kan fosterhemsplaceras helt utan orsak i Barn-Gulag som denna lerpöl till fosterland kallas utomlands.
Mamman hade skrivit under umgÀngesavtalet i maj, under pausen i LÀnsrÀtten, sÄ sociala kunde inte krÀva att barnet togs frÄn oss bÄda av det "skÀlet". TvÄ forntidsmÀnniskor frÄn sociala hade besökt Emil pÄ skolan under vÄr-terminens slut och konstaterat att Emil mÄr bra.
Mammans fÀstman, vars kidnappningar av Emil orsakat Emils illamÄende, hade mamman gjort slut med för snart ett Är sedan. Inte heller detta kunde sociala anvÀnda för att fosterhemsplacera Emil.
Psykoanalytikerutredningen som gjorts mitt under den tid dÄ fÀstmannen kidnappade Emil frÄn mig under tre mÄnader, och höll honom frÄn mamman i tre veckor, var ett Är gammal och inaktuell av flera skÀl, bland annat av skÀlet att den var gjord dÄ, under den tid dÄ Emil mÄdde som sÀmst. Sociala kunde heller inte anvÀnda den mot oss.
Sociala var alltsÄ i situationen att de vill fosterhemsplacera Emil, som de sjÀlva sÀger mÄr bra, och Emils Àldre bror 16 Är som bor hos mig, som alla Àr eniga om att han mÄr bra. Sociala kan inte ens hÀvda att nÄgot av barnen far illa; det Àr ju deras egna ord!
Men sociala lĂ€gger inte ned nĂ„gra mĂ„l, och de tar aldrig tillbaka en anklagelse; de bara tillfogar nya lögner och anklagelser till de gamla. De Ă„teranvĂ€nder gamla lögner och anklagelser resten av livet. De fortsatte att hĂ€vda de pĂ„stĂ„enden i utredningen som LĂ€nsrĂ€tten förkastade. att mamman VĂGRAT ( ej vĂ€grar), skriva under ett umgĂ€ngesavtal, och vill att KammarrĂ€tten omhĂ€ndertar barnet för tĂ€nkta brott som hon sĂ„vĂ€l som jag skulle kunna tĂ€nkas begĂ„ i framtiden, eventuellt i forntiden.
Advokaten Cristina Lehto hÀvdade att jag var sÄ svÄrt sinnessjuk att jag inte kunde ta hand om mig sjÀlv, eller ens laga min mat. ( För er som aldrig har trÀffat de slavhandlande forntidsmÀnniskorna frÄn socialförvaltningen lÄter sÄdana hÀr vansinninga anklagelser absurda, men min advokat bedömde deras utredning om Emil som "snÀll", dÄ lÄngt mycket vÀrre och mer fantaisfulla pÄhitt vanligen brukar kÀnneteckna deras utredningar.)
Jag har svÄrt att förestÀlla mig vad han menade, dÄ jag av de 27 sidorna i utredningen, strök under alla lögnerna, vilket utgjorde ca 40% av utredningen. Jag antar att socialförvaltningarnas ondska övergÄr alla mÀnniskors förstÄnd.
SÄ hÀr kan nÄgra prov pÄ deras förmÄgor se ut:
NÀr jag var 13 Är, för 38 Är sedan, besökte jag en skolpsykolog fyra gÄnger. Jag frÄgade honom vad scizofreni var. Han skrev i journalen "Ola tror att han har scizofreni".
Utredaren Jill Thomelius Är 2006 i utredningen: "Ola medger ju sjÀlv att han har scizofreni".
Jill Thomelius fortsÀtter: " Enligt socialstyrelsens normer för barns umgÀnge med svÄrt sinnesjuka förÀldrar blah.. blah..blah".
Jill Thomelius fortsÀtter: "Emil har varit med om traumatiska upplevelser hos fadern, och dÀrför bör fadern endast fÄ trÀffa Emil i nÀrvaro av personal frÄn socialförvaltningen en timme i veckan, tills umgÀnget upphör, och mamman fÄr enskild vÄrdnad, flyttar frÄn stan eller pÄ annat sÀtt avslutar umgÀnget".
Den "traumatiska upplevelsen" var nÀr Emil ville leka fÀktning med kÀppar med sin 16-Ärige Àldre bror, som passade Emil dÄ, och fick en smÀll pÄ handen. DÀrför skulle jag förlora rÀtten att trÀffa honom mer. "barn som far illa". "Traumatiskt". LÄt aldrig era barn leka med plastsvÀrd, eller vara pÄ lekplatser.
De som varit med om socialförvaltningens utredningar betraktar sÄdana hÀr skrivningar med stor vana.SÄ hÀr ser det ut i alla utredningar dÀrifrÄn, oftast vÀrre.Att det kan vara vÀrre Àn sÄ hÀr, kanske inte sÀger er nÄgot. Inte mig heller, för den delen. Men det kan vara vÀrre, kan jag slÄ fast.
De som gör utredningarna Àr ofta "sjuka" mÀnniskor, ibland med drogproblem med stort mÀnniskohat. De som granskar myndigheter, mÄste ju rimligtvis kunna se skillnaden pÄ en utredning gjord pÄ socialförvaltningen och andra myndigheters utredningar.
Utredningarna frÄn socialförvaltningen hÄller en intellektuell nivÄ som om de kunde varit gjorda av en 7:de klassare. Slutsatserna Àr helt oproffessionella, rent idiotiska, trots att de kan vara gjorda av folk med mer Àn 20 Ärs vana.
Mer exempel: Jill Thomelius okvalificerad omnipotent psykiatriker m.m etc. fortsÀtter förtalet:
"Ett bevis pÄ Olas sinnesjukdom Àr att han skriver mycket lÄnga aktbilagor i det hovrÀttsmÄl dÀr han drivit umgÀnges och vÄrdadsfrÄgor"
.. skrev Jill Tomelius i den 27 sidiga utredningen om Emil, samt den 19 sidiga utredningen om hans Àldre bror. Hon kan döma andra efter sig sjÀlv pÄ ett kompetent sÀtt.
Detta var utredningen som socialförvaltningens advokat Äberopade i kammarrÀtten. Fria fantasier, och Ätalbart förtal.
KammarrÀtten kommenterade inte heller detta med ett ord, sÄvÀl som LÀnsrÀtten.
IstÀllet inriktade sig advokaten pÄ att hon ville fosterhemsplacera Emil för att han ritat en död gubbe utanför huset dÀr han bor. I brist pÄ argument, sÄ recirkulerade hon argumentet tre gÄnger, vilket i alla fall gav mig personligen intrycket av att hon led akut nöd pÄ argument. Jag vet inte varifrÄn Emil fÄtt denna ide, men en död barnkidnappare frÄn socialförvaltningen liggande utanför huset Àr iaf för mig en tanke som kan vara svÄr att frigöra sig frÄn.
Jag krÀvde att vi enligt FN-stadgan har rÀtt att fÄ en individuellt formulerad dom. Att vi inte fÄr dömas tillsammans ansvariga för att mamman vÀgrat skriva under det umgÀngesavtal jag krÀvt att hon skulle underteckna, och som hon sedan skrev under. Att man inte fÄr ta barnet frÄn bÄda förÀldrarna, om den ena förÀldern felat. Svaret pÄ min begÀran var "Nej, det fÄr du inte".
Dom meddelas Ă„t veckan.
_________________
Visa inlägg