Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Visa inlägg - Jeanette

Sidor: [1] 2 3
1
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / tiden är dyrbar, carpe dium!
« skrivet: 26 september 2006, 16:56:08 PM »
Jag hinner bara skriva lite men återkommer. Min son tog sociala för tio år och sju månader sedan. Jag blev så paralyserad när de tog honom att jag inte förmådde att träffa honom på det kränkande sätt som det är. Min mor är nu 70 år hon har fått träffa sitt barnbarn ca tre gånger tillsammans med det par han är hos. Jag har inte varit med så min son kan inte förstå att det är min mor. Vi vet inte hur länge vi lever, vi kan bli sjuka,råka ut för olyckor.Vi åldras snabbt. Jag kan inte ge något råd just nu eftersom att jag inte hinner men jag kommer igen. Men som jag känner det just nu. Bit ihop åk dit och träffa honom. Jag var med om liknande. Var lugn, take it cool, det är dom som det är fel på vi är många som har insett det. Gör inte som mig! Återkommer, de stänger nu
Jeanette

2
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / 10 år 9 månader 14 dagar
« skrivet: 19 september 2006, 16:57:31 PM »
Som alla somrar sedan sociala stal mitt barn mådde jag dåligt, det blev ingen sommar. Nu är jag stark igen, så nuär jag tillbaks igen.På återseende.   Läs gärna några av mina artiklar. Då ser ni att ni inte är ensamma.   5 timmar har vi setts, senast år 2000.        Jeanette

3
Övriga frågor / Vad skall vi göra på årsmötet?
« skrivet: 13 juni 2005, 20:43:57 PM »
Jag undrar kommer vi få berätta om oss någonting på mötet?
Jag skulle vilja prata om hur vi skall sprida reklam, info om nkmr!
Anser att det är en mycket viktig fråga.
Folk i Sverige vet ej om att nkmr existerar!
 
                 Jeanette

4
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / Att vakna varje morgon...
« skrivet: 11 juni 2005, 12:01:55 PM »
Att vakna varje morgon i vetskap om att en idiot har sett mig några minuter och stulit mitt barn, att idioten var en så kallad sektionschef på barn och ungdomsgruppen i Vällingby.
Jag har mist mitt barn för hela livet på grund av det och på grund av alla lögnaktiga såkallade socialsekreterare, politiker i stadsdelsnämnden, Länsstyrelsen, förvaltningsdomstolar och  resten av dem.
Ingen av dem kommer att bli vän med mig någonsin.
De är inga politiker, de är inga socialsekreterare, de är inga nämndemän... De är barnkidnappare!
Nio år har de hållt min son fångatagen. Han var sju år nu är han sexton år.
Hela bedrägerisekten skall upplösas. De skall avskedas!
Varenda socialbyrå skall stängas! Länsstyrelsen skall väck!!!!
Hela skiten skall rensas bort!
Det skall städas.
Jag betalar inte skatt för att behöva stå ut med att barnen kidnappas utav sociala myndigheten och resten av anhanget
Folket i mitt land Sverige, är medbrottslingar så länge de tillåter denna tyrrani!
                                                         Usch!

Flera år håller dessa känslokalla monster våra barn borta!

5
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / tre minuter!
« skrivet: 11 juni 2005, 09:06:00 AM »
Sektionschefen Ulf Haag såg mig i tre minuter i ett rum på socialbyrån, fredagen den 1 mars 1996.
Sociala tog min son som då var sju år.
Vi var nyinflyttade ingen kände oss.
Min son har nu varit borta i nio år och tre månader.




                                                           Jeanette Österstål

6
De som har ansvaret över alla barn och ungdomar i Stockholm har stulit mitt barn, mitt hem, mina katter, alla mina ägodelar!
Av vilken anledning skall de bestämma över våra barn och ungdomar?
De är själva kriminella!

                                        Jeanette Österstål

7
I nio år och tre månader har du nu varit borta!
Jag älskar dig och saknar dig!

Har fortfarande kvar känslan av tomhet, ensamhet den har funnits i mig i alla år sedan de stal dig.

Jag vet inte hur du har det?


Sju år var du nu är du snart sjutton år.


                                         Hälsningar från din mor!
                                         Jag som skulle ha varit din mor!
                                         Jag heter Jeanette

8
Fosterhem och institutioner / Jag älskar dig och saknar di mitt barn!
« skrivet: 06 juni 2005, 20:34:48 PM »
Jag älskar dig och saknar dig mitt barn!
I nio år har du varit borta.

De du är hos har aldrig kunnat ringt till mig.
De har aldrig skickat något brev till mig och undrat vem jag är.
De vet ingenting om mig.
Paret har tagit hand om ett barn från en oskyldig, frisk mor.
Helt i onödan.

Sektionschefen på barn och ungdomsgruppen i Vällingby 1 mars 1996 såg mig tre minuter, tog sedan mitt barn. Han arbetar kvar fortfarande nu i Hässelby. Han har aldrig talat med mig.

                                                          Jeanette

9
Jag vill anmäla socialtjänsten för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag läste det om predurering. Min son är fortfarande omhändertagen!
För mig är det lika aktuellt idag som det var för nio år sedan. Deras förtryck upphör inte för att tiden går.
4 timmar har jag sett honom. Ingen har någonsin ringt mig. Ingen har talat med mig från myndigheter.
Hade jag varit död nu hade ingen av dem fått något straff.


Jag undrar hur skall jag göra för att anmäla dem?

                                                            Jeanette

10
Kan inte någon skriva en bra informationsbroschyr om hur det går till när myndigheter tar barnen.
En broschyr som vi sedan kan dela ut!

Folket måste få veta det.

11
I nio månader demonstrerade Helena Lufuma på Sergels torg mitt i stan vid Centralen i Stockholm, dygnet runt, tror det var 1997-1998.
Jag gjorde likadant jag släpade dit en madrass och underlägg och lade mig bredvid henne,första natten låg vi faktiskt i samma sovsäck. Vi blev vänner direkt med varandra.
Jag med mitt stulna barn och hon med sina.
Det var i januari 1998, det var snö och kallt. En vecka stod jag ut, inte nio månader som hon, men man måste väl komma från Angola för att vara så envis som hon.
Sociala hade tagit hennes fyra barn.
Som de alltid gör hade de separerat barnen åt varsina håll till olika fosterhem.

Helena lärde mig hur man stoppar plastpåsar fyllda med hett vatten in i våra sovsäckar nere vid fötterna,det höll värmen hela natten. Hon hade en varmvattensberedare, det fanns ett elurtag på utsidan av Kulturhuset, dit gick vi och värmde på vattnet,sent på nätterna.

Helena hade tagit dit ett bord. Vi tryckte upp flygblad och delade ut.
Folk skrev på namnlistor, Helena fick ihop ett antal tusen, tror det var 5-6ooo underskrifter. Vi skrev plakat och vi demonstrerade 1 maj, vi var endast ett fåtal,tyvärr.

Men mer än så blev det knappt.

Tv, tidningar skrev inte om henne. Vi slutade. Helena glömdes bort.

Folk fattade inte att våra barn var och fortfarande är kidnappade utav sociala.

Mitt förslag är alltså att vi skall ta pengar ur egna fickor.

Vi, alla invånare i vårat land skall tillsammans bygga upp NKMR till en stor organisation! Vi behöver hjälp!

Vi måste vädja om hjälp!

Vi små familjer kan inte själva skydda oss mot dessa oseriösa sk myndigheter. Vi måste få hjälp så mycket det går!

Svenska folket måste få veta vad de gör mot oss.
Svenska folket måste rädda våra barn och oss.
Svenska folket är totalt lurade utav landet de tror att sociala verkligen vårdar våra barn.

Socialförvaltningen skall stängas!
Domstolar skall inte mer få besluta om våra barns öden.
Uppdraget skall fråntas dem!
Stadsdelsnämnder skall inte besluta om våra barn!
Vid omedelbara omhändertaganden skall inte ordförande i Stadsdelsnämnden skriva under ett papper på att ordförande ger tillåtelse
att sociala får ta barnen, ordförande träffar inte ens familjen.

Poliser skall vara civilklädda.

Familjer är inte kriminella. Vi har bara älskat och fått söta fina barn till världen.


Sverige fick inte veta att Helena låg där i nio månader, mitt på ett torg . TV och tidningar höll tyst!
Budskapet gick inte fram, det skall gå fram, jag kommer aldrig ge mig!
Inte ni heller i detta forum, jag vet det för det är GO i er!

Det här är ett förslag!
Vi i hela landet som läser detta, trycker upp informationsbroschyrer om NKMR.
Vi går ut med pärmar i handen och informerar om NKMR och samlar medlemmar. Vi skaffar bord, informerar delar broschyrer. Gå ut till alla skolor, gymnasium,högskolor, universitet...
Skicka info till alla hushåll i Sverige. Sätter upp snygga affischer om NKMR och oss.
Våran förening skall vara vår sköld, såsom Rädda barnen är till för barn är NKMR till för oss, hela familjerna!

Jag kanske inte kan åka till Göteborg det här året,tyvärr.
Jag hade velat kommit och fått prata om mitt förslag.
Jag skriver till dig Ruby lite senare.

Det är på tiden att Svenska folket får lära sig hur det går till när sociala tar barn. Folket måste få veta hur känslokalla socialarbetarna är, vilka metoder de använder.

Folket i landet vet inte vad sociala,stadsdelsnämnder,domstolar,länstyrelse mfl gör mot oss och våra barn!

Vi måste vädja om hjälp från allmänheten.
Vi klarar det inte ensamma.
För att vi skall rädda kommande generationer måste hela landet ställa upp. Det är inte vår sak det är hela landet sak att förhindra att barn blir kidnappade utav sk. myndigheter, utav oseriösa personer.

För att vi skall bli hörda måste det komma fler och fler och hjälpa till.

Få ut oss och göra oss kända!

VI SKALL HA TILLBAKS VÅRA FÅGNATAGNA BARN!

VI SKALL HA SKADESTÅND!

SOCIALARBETARE,CHEFER,PÅ BARN OCH UNGDOMSGRUPPER
SKALL BLI AVSKEDADE MED OMEDELBAR VERKAN.

DE SKALL STÄLLAS INFÖR DOMSTOL OCH BLI DÖMDA FÖR SIN OSERIÖSA VERKSAMHET!

STADSDELSNÄMND,LÄNSRÄTT,KAMMARRÄTT,REGERINGSRÄTT,EU-DOMSTOL,LÄNSSTYRELSE,SOCIALSTYRELSEN,JO,TINGSRÄTT och andra
SKALL STÄLLAS INFÖR SVAR FÖR DE OLAGLIGA HANDLINGAR DE HAR BEGÅTT!
DE BRUTER MOT DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA!
DE FÖLJER INTE LAGEN!
Eu- domstolen åker inte upp och besöker oss!
Hur skall de förstå någonting? De är jäviga med sociala.

                                                              Jeanette Österstål

[/b]

12
Människor som begår sådana brott som leder till fängels blir placerade i fängelse.
Är socialarbetare som begår brott något undantag?
De stal mitt barn för nio år sedan.
Jag har sett min son fyra timmar på nio år.
De som ha utsatt mig för denna tortyr kräver jag skall ställas inför domstol.
På de flesta arbetsplatser får folk sparken och blir anmälda om de begår brott.
Vad ger socialarbetare rätt att bete sig som Hitler?
Varför får de begå vilken kriminell handling som helst utan att det går att anmäla dem?
                                     
 Jeanette Österstål. Jag skriver till detta forum för jag vill rädda alla kidnappade barn,rädda deras föräldrar,jag vill se ett slut på denna sadism!

13
Tvångsomhändertagande och andra ingripanden / fem minuter!
« skrivet: 03 juni 2005, 18:09:46 PM »
Det går inte att göra något!

Sektionschefen pratade till mig i mindre än fem minuter.

Det var deras hela utredning. Jag var nyinflyttad till Hässelby.

Fem dagar senare gick de till skolan och tog min lilla son på hans fritis.

I nio år har min son nu varit borta. Utan brev eller telefonkontakt.

Fick se min son 1 timme för fem år sedan, år 2000.

Fick se min son 5 minuter 1998.

Fick se min son 3 timmar 1997.




Min son var då sju år.
Sektionschefen hittade på att jag var paranoid och psykotisk och farlig för mitt barn.
Det hittade han på med att se mig i ett rum i några minuter.

Jag hade träffat två så kallade socialutredare tre gånger på ett kontor.

Vi var nyinflyttade.

Sociala gav bort honom till två främmande människor.

De, sociala,gömde honom från mig i fem år.

Han har nu varit borta i nio år.

Jag polisanmälde dem. Polisen lyssnade inte.

Överklagade att LVU ( kidnappningen) skulle upphöra.

Ingen från myndigheter har ringt mig på nio år.

Ingen av dem känner mig.

De har gjort mig svårt skadad utav detta som sociala har gjort mot mig.

De tog ifrån mig min trerumslägenhet. De gjorde mig hemlös. De har

förstört mitt liv.

Det går inte att göra något åt detta.

De får göra vad de vill med oss!

En man såg mig i några minuter i ett rum, han tog mitt barn.

Jag har förlorat mitt barn.

Min son är nu 16½ år.

När man är vuxen har man inte så mycket kontakt med sina föräldrar.

Vet ej hur det kommer att bli.

Jag är 44 år. Man kan drabbas utav skador, sjukdomar när man blir äldre.
Man vet ej hur länge man lever. Jag hoppas att jag finns kvar en stund till så jag får se mitt barn.

Jag har vuxit upp i Stockholm, har bott här hela mitt liv. Jag kunde aldrig tro att någon skulle se mig några minuter och stjäla mitt barn, att sociala skulle göra det.
Så blev det.

Det känns så kränkand inte ens något straff får de.



                                   Jeanette Österstål

Jag gråter inombords dygnet runt.

Jag kommer aldrig mer att vara lycklig!

14
Nu har min son varit borta i 9 år 2 månader 28 dagar.
Magnus var sju år när de tog honom i Maltesholmskolan i Hässelby Strand. Vi var nyinflyttade.
De gjorde ingen utredning.
Träffade två utredare tre gånger i ett rum på socialbyrån i Vällingby.
De gav bort honom till två främmande människor. Gömde honom i fem år.
Ingen har någonsin pratat med mig.
Jag fick träffa Magnus i en timme för fem år sedan, år 2000 på våren.
5 minuter 1998, 1 timme 1997, Jag flydde med honom i slutet av april 1996, äkte genom hela Sverige med tåg på en vecka. Mina pengar tog slut så jag misslyckades, polisen tog oss i Malmö och sedan dess har jag knappt sett min son.
Ingen har ringt mig, ingen från stadsdelsnämnden, ingen från länsrätten, ingen från kammarrätten, regeringsrätten var inte ens intresserad. Jag slutade att överklaga 1998, insåg vilken bedrägerihärva de ÄR.
Sociala i vällingby-Hässelby har förstört mitt liv.
Magnus är mitt enda barn.
Han är 16½ år nu.
Jag hoppas att han är frisk och kry, att han har klarat av allt,stått ut med allt. Hur skall man ge ett barn förtroende för sitt land som beter sig på detta viset?
Högsta cheferna på sociala som har ansvar över alla barn och ungdomar i västerort har stulit mitt barn!
Vad är det som ger dem rätt att få arbeta kvar?
Varenda sekund sedan de tog min lilla son har jag tänkt på honom.
Varje natt har jag vaknat och bara tänkt på honom.
Nio år har jag förlorat, och varit skadad på grund av dessa människor.
Min högsta önskan är att de får sparken, allesammans,hoppas min önskan går i uppfyllelse. Sedan skall de betala skadestånd till oss alla som de har förstört livet för, de skall betala ur egen ficka. Det rör sig om flera millioner.
Jag anser även att fler av dem borde bli hemlösa!
Och Barnlösa!
                                       Jeanette Österstål

15
Förslag till nya diskussionsforum / Hemösa=Hemlösa,stava fel!
« skrivet: 29 maj 2005, 01:06:59 AM »
Hur kan det komma sig att ingen har skrivit någonting? Finns det inga hemlösa?
Jag har då märkt hur lite folk fattar när det gäller oss som har mist våra hem. Folk som har hem, som har trygghet vet ingenting. De flesta i det här landet ser det som helt norrmalt att människor vräks från sin bostäder, tvingas ut på gatan. Folk tror att de som sover i ute under bar himmel gör det för att det är kul. Sedan sätter man portkoder, och skyltar,
för att skydda sig mot farliga uteliggare. Jag bara undrar vad är egentligen farligast att bo i en lägenhet och kunna låsa dörren, eller att sova i en trapp?
Vem är egentligen farlig?
Tre varningar sedan ut, det är de flesta hyresvärdar regler, ofta vräker de folk utan att störningsjouren har varit där. De lyssnar enbart till den granne som klagar, sedan struntar de i att ta reda på vad som är sant.
En hyresgäst kan ha bott i lägenheten i 20-30 år utan att ha stört. Så blir hyresgästen sjuk och kanske somnar utanför dörren, eller gör något och vad gör då inte grannen ringer eller skriver till hyresvärden och klagar. Eftersom att denna hyresgäst då är sjuk kan han/hon inte överklaga till hyresnämnden. Huresgädten blir vräkt. Vräkt på grund av en egoistisk, senil granne. I flera hyreshus i Stockholm där jag bor existerar inte god grannsämja. Grannarna är knäpptysta och livrädda för varandra.
Man kan leva hela sitt liv i ett höghus med en massa grannar utan att någon ens hälsar.
Sociala hjälper inte hyresgäster som är sjuka. Sociala bryr sig inte att de blir vräkta. Hemtjänst går inte hem till sjuka. I somliga förorter får inte folk den hjälp de behöver utav hemtjänst.
                               Tack för mig!

                                                       Jeanette Österstål

Sidor: [1] 2 3