Visa inlägg

Denna sektion lćter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i omrćden som du har tillgćng till.


Visa inlägg - veronica

Sidor: [1]
1
Hej Alla!
Vi skulle vilja förklara vÄran situation sÄ att vi kan fÄ bÀsta möjliga hjÀlp och rÄdgivning.
Till att börja med sĂ„ har vi 5 barn. Vi Ă€r Veronica  29 Ă„r, och Fredrik 35 Ă„r. Izabella f.00 Samantha f.04 Benjamin f.07 Emil f.08 Felicia f.12. Izabella har aldrig bott med mig, jag var 17 Ă„r nĂ€r jag fick henne och bodde Ă€nnu hemma. NĂ€r jag fick en egen lĂ€genhet var Bella 6 mĂ„nader. Jag flyttade utan henne. Det var det dummaste jag gjort men jag blev ifrĂ„ntagen amningen och nĂ€rheten som jag skulle haft med henne lös med sin frĂ„nvaro pĂ„grund av min och mammas relation. NĂ€r jag mer eller mindre var tvungen att flytta utan henne sĂ„ började jag dricka en hel del för jag ville inte kĂ€nna saknaden efter Bella. Mitt drickande satte mig i olika situationer med olika konsekvenser. Jag blev presenterad en behandling. Jag fick ett ultimatum, att gĂ„ pĂ„ denna behandling frivilligt 3 dagar i veckan 4 tim/tillfĂ€lle eller jobba 8 timmar dagen för att kunna fĂ„ pengar av socialtjĂ€nstens bistĂ„nd. Jag valde behandlingen. SĂ„ frĂ„n och med hĂ€r erkĂ€nde jag tydligen att jag hade en missbruksproblematik, Ă„r 2001. Jag hoppade av behandlingen och började skolan, skolan blev för jobbig och hamnade till slut pĂ„ behandlingen igen. Efter Samantha föddes sĂ„ ville socialtjĂ€nsten att jag skulle gĂ„ en fullföljd behandling, jag blev ivĂ€g skickad till ett hem utanför GĂ€vle och vid denna tid var jag gravid med Benjamin. Denna behandling avbröt jag tvĂ„ dagar innan det var tĂ€nkt att jag skulle Ă„ka hem eftersom att det var sĂ„ mycket droger pĂ„ detta behandlingshem, och som tur var. Samma dag som jag egentligen skulle Ă„ka hem kom polisen och plocka in alla som var dĂ€r. Men för socialtjĂ€nsten sĂ„g det inte bra ut att jag avbröt behandlingen, socialtjĂ€nsten sökte LVU pĂ„ Izabella och Samantha och fick igenom det. Placeringen blev hos min mamma. Helgen efter jag Ă„kte hem frĂ„n behandlingen trĂ€ffade jag min man. Han med ett struligt förflutet, missbruk och kriminalitet. Men allt det lade han Ă„t sidan nĂ€r han trĂ€ffade mig. Vi förlovade oss efter tre mĂ„nader och gifte oss efter sex mĂ„nader.  NĂ€r Izabella och Samantha blev placerad hos min mamma sĂ„ gick vi socialtjĂ€nsten bakom ryggen. Jag hade Samantha hemma fastĂ€n hon var LVU:ad. I tron om att Samantha var hos min mamma sĂ„ var Samantha vilken flicka som helst. Dagis hade inga klagomĂ„l. BVC hade inga klagomĂ„l allt med Samantha var bra, tillskillnad nĂ€r hon skulle varit under min vĂ„rd offentligt. NĂ€r Samantha var hos mig sĂ„ var hon nappig, knĂ€ig, tillbakadragen osv. Vi var Ă€ndĂ„ ute pĂ„ gĂ„rden och levde som vilken familj som helst. Jag och min man var alltid ute med barnen, regnvĂ€der som solvĂ€der. DessvĂ€rre bodde vi pĂ„ samma gĂ„rd som socialhandlĂ€ggaren hade sin syster och sin kusin.  Men ett helt Ă„r gick utan att bli upptĂ€ckta.
Benjamin blev ett Ă„r och jag och min man skulle börja med hans inskolning pĂ„ dagis. Under inskolningen berĂ€ttar vi för personalen att vi har ett förflutet som Ă€r struligt och att missbruk har förekommit och att vi har med socialen att göra. Varför vi gör detta Ă€r för att vi vill ha en rak kommunikation. En dag nĂ€r vi kommer för att hĂ€mta Benjamin pĂ„ dagis (under inskolningen) sĂ„ tar personalen in oss i ett enskilt rum och vill tala med mig och min man. Ni luktar alkohol ibland nĂ€r ni kommer och har betett er vingligt sĂ€ger dom
. Men sedan fĂ„r vi gĂ„. Vi gĂ„r raka vĂ€gen upp till BVC och förklarar situationen, BVC remiterar oss vidare till familjelĂ€karen som tog utandningsprov (alkoblĂ„s) och blodprov för att spĂ„ra alkohol. NĂ€r resultatet kom sĂ„ visade det negativt men vi fortsatte att lukta alkohol. Under denna tid har socialtjĂ€nsten klivit in och pĂ„börjat en utredning. Det tar nĂ„gon mĂ„nad innan vi kommer pĂ„ vad det Ă€r. LISTERIN. Munskölj. Innan vi gick till dagis pĂ„ morgonen borstade vi tĂ€nderna, samma sak nĂ€r vi skulle hĂ€mta Benjamin, dĂ„ hade vi precis Ă€te, borsta tĂ€nderna innan vi gick ivĂ€g. Men hur kan man koppla det till att vi vinglar och beter oss kontigt bara för att vi luktar. I detta fall listerin? Humm? Detta Ă€r bara ett exempel som vi suttit i, det finns hur mycket som helst som vi har varit föremĂ„l för, eftersom att vi har det förflutna som vi har. Men hur kommer vi ifrĂ„n allt? Det kommer ju stĂ€ndigt nya anledningar för socialtjĂ€nsten att kontakta oss.
NÀr vi har barnen hemma dricker inte vi. Cider frÄn affÀren pÄ nyÄr det Àr allt. Vi sköter barnen. Men runt om oss finns det folk som har sina personliga Äsikter om oss som gör att man ser saker annorlunda. Jag dricker energi dryck ganska ofta, en gÄng satt jag hÀr utanför pÄ gÄrden med en sÄdan dryck. NÄgon ringer till socialtjÀnsten och gör en anmÀlan att jag sitter och dricker öl ute pÄ gÄrden med barnen, sÄ var proceduren igÄng igen med socialen. Utredningar, insatser osv.
År 2007
Min man upptĂ€ckte att Emil inte rörde sitt ben som han skulle nĂ€r han var ca 2 veckor gammal och vi kontaktade sjukvĂ„rden. NĂ€r vi kommer upp pĂ„ sjukhuset kunna överlĂ€karen konstatera att Emil hade ont, vi blev ner skickade till röntgen, inget hittades. LĂ€karna gjorde ultraljud, inget hittades. Samma dag blev vi hemskickad med Alvedon. Dagen efter var vi pĂ„ sjukhuset igen, lĂ€karna röntgade Emil, inget hittades. Samma dag Ă„kte vi hem med rĂ„d att ge Emil fortsatt Alvedon. Efter en vecka Ă„terkommer vi till sjukhuset och samma procedur igen, röntgen som inte visar nĂ„got. LĂ€karna sĂ€ger att vi ska prova med sjukgymnastik under den tiden som jag ammar. Åker hem och varje gĂ„ng jag ammar gör jag sjukgymnastik. Varje gĂ„ng jag strĂ€cker ut Emils ben skriker han, han tycker inte alls om att jag hĂ„ller pĂ„ med benet. En vecka gĂ„r och med tiden blir det bĂ€ttre. Men en dag, 24 januari 2008 sitter jag i soffan i vardagsrummet och ammar och jag hör hur det "knĂ€pper" i Emils bröstkorg. Jag kontaktar lĂ€karen och jag Ă„ker upp till sjukhuset. Vid denna tid har min man börjat arbeta sĂ„ jag Ă„ker upp dit sjĂ€lv med Emil. Jag blir Ă„ter igen nerskickad till röntgen men denna gĂ„ng kommer jag inte dĂ€rifrĂ„n, lĂ€karen kommer till mig och sĂ€ger "detta ser inge bra ut, absolut inge bra ut alls" jag trodde han drev med mig och jag var pĂ„ vĂ€g upp till barnkliniken men blev stoppad. Jag fick inte lĂ€mna röntgen. Jag sms:ar hela tiden min man men hade ingen teckning i röntgen salen och lĂ€karna ville att min man ocksĂ„ skulle komma sĂ„ jag fick ringa efter honom frĂ„n deras fasta telefon. NĂ€r min man kommer sĂ„ gĂ„r lĂ€karen upp med oss till barnavdelningen igen. Det tar mindre Ă€n 10 min sĂ„ Ă€r socialtjĂ€nsten ocksĂ„ dĂ€r. (vi som precis blivit av med dom). LĂ€karna berĂ€ttar för oss att Emil har 12 frakturer i kroppen. Jag trodde lĂ€karen skoja med oss. Men jag mĂ€rker ganska sĂ„ snart att han inte gör det. Min man börjar efter ett tag att grĂ„ta. Jag hade vid detta tillfĂ€lle inte tagit in det lĂ€karen sa och trodde att de hade blandat ihop Emils röntgenbilder med nĂ„gon annans. 12 frakturer? Nu efter att lĂ€karna hittat vad det var för fel pĂ„ Emils ben börjar en rad olika undersökningar pĂ„ Emil. LĂ€karna sa att Emil var misshandlad och för att bevisa det skulle dom göra en röntgen pĂ„ hans huvud för att se att det var en svullnad i huvudet och att vattenvĂ€vnaden skulle ha rubbats, Men inget visades onormalt. DĂ„ gick man till nĂ€sta undersökning, ögonbottenlysning, hĂ€r skulle man se en blödning, men inget visades. Vi förĂ€ldrar ifrĂ„ga satte avsaknaden av blĂ„mĂ€rken men fick inget svar förens alla prover var klara. En rad blodprover togs men allt var normalt som jag förstĂ„r det. Timmarna gick. Till slut kommer lĂ€karen in och sĂ€ger till socialtjĂ€nsten som var med att det Ă€r misshandel Emil utsatts för, nu fick vi förĂ€ldrar stĂ€lla frĂ„gor. Om han utsatts för sĂ„dant kraftigt vĂ„ld, skulle Emil dĂ„ inte ha blĂ„mĂ€rken? men lĂ€karna menade pĂ„ att det inte behövde vara det. Inget av dom undersökningar som de har gjort behöver pĂ„visa nĂ„got. Inga av deras undersökningar kunna bevisa att det var yttre vĂ„ld. Innan vi gĂ„r frĂ„n sjukhuset sĂ„ frĂ„gar jag lĂ€karen varför man inte upptĂ€ckt detta tidigare pĂ„ röntgen, lĂ€karen svar pĂ„ detta var att de inte hade den utrustningen för att upptĂ€cka frakturer hos sĂ„dana smĂ„ barn. Varför dĂ„ röntga ett sĂ„dant litet barn 4 gĂ„nger? IstĂ€llet för att skicka ivĂ€g oss till Uppsala?
Denna kvÀll somnar vi pÄ socialtjÀnstens utredningshem, familjeboendet. En utredning Àr inledd om misstanke pÄ babymisshandel. Vi bor hÀr frÄn 24 januari 2008 till 20 februari 2008. 20 Februari blir vi hÀmtade av polisen och blir hÀktade ett ex antal veckor. Under denna tid blir vÄra barn omedelbart omhÀndertagna och LVU:ad av socialtjÀnsten. I slutet av hÀktningen fÄr vi ett varsitt brev, att det inte behöver vara misshandel Emil Àr utsatt för utan att det kan vara tillfÀllig benskörhet och hur en sÄdan undersökning mÄste gÄ till vÀga för att fÄ veta om det Àr det.
Problemet med denna sjukdom tillfÀllig benskörhet, TBBD Àr att den inte Àr accepterad hÀr i Sverige.
 NĂ€r vi vĂ€l kommer ut frĂ„n hĂ€ktet börjar vĂ„ran kamp mot lĂ€karna och lanstinget. Men vi fĂ„r ingen respons frĂ„n sjukhuset sĂ„ vi gör en anmĂ€lan till socialstyrelsen. Socialstyrelsen meddelar att ansvarig lĂ€kare ska kontakta oss för en vidare undersökning men denna undersökning blir aldrig av. LĂ€karen kontaktar oss aldrig. Detta biopsi prov mĂ„ste göras inom Emils 6 mĂ„naders Ă„lder. Denna utredning hinner inte göras trots upprepade försök frĂ„n vĂ„ran sida, vi ringde barnkliniken och ansvarig barnlĂ€kare flera gĂ„nger.
Under tiden vi förÀldrar kÀmpar med provtagningen pÄ Emil sÄ meddelar Äklagaren att han lÀgger ner Ätalet mot oss förÀldrar ang misstanke pÄ babymisshandel.
Alla dessa motarbetande frÄn alla hÄll har satt sina pÄfrestningar mellan mig och min man, vi har haft vÄra stunder som vi har brÄkat en hel del, druckit osv. Vi har hamnat pÄ polishuset ocksÄ enligt lagen av berusade personer. Blivit avhysta frÄn lÀgenhet tre gÄnger. Det Àr utan barn som detta har Àgt rum. Men informationen kommer till socialtjÀnsten och vi anses som olÀmpliga förÀldrar.
År 2009
Nu börjar kampen om att fĂ„ tillbaka barnen. Men möts vĂ€ldigt snart av sura miner och ett polisarbete frĂ„n socialens sida. Det var inte ett enda möte som passerade förbi utan att socialtjĂ€nsten hela tiden sĂ€ger att vi mĂ„ste sĂ€ga vad det Ă€r som hĂ€nt Emil. Vi har suttit i polisförhör och redan sagt att vi inte har en aning om vad som hĂ€nt med Emil och varför han hade dessa frakturer. Men socialtjĂ€nsten struntade i det och verkligen sa saker som vred om ens hjĂ€rta. Tiden för oss blev tuff och nĂ„gon fullbordad hemtagningsutredning pĂ„ Emil blev aldrig av. Är det nĂ„gon som vill veta vad det som orsakat Emils frakturer sĂ„ Ă€r det ju vi förĂ€ldrar och vi kĂ€mpar med det.
HemtagningsbegÀran har det varit hela tiden för Samantha och Benjamin men aldrig fÄtt rÀtt i FörvaltningsrÀtten, det spelar ingen roll att socialtjÀnsten sitter dÀr och sÀger att de inte jobbar för en Äterförening mellan barn och förÀldrar sÄ fÄr socialtjÀnsten igenom LVU iallafall. SocialtjÀnsten Àr livrÀdd för att lÄta barnen komma hem och lÀgger allt i förvaltningsrÀttens hÀnder och förvaltningsrÀtten verkar vara lika dom ocksÄ. Men förvaltningsrÀtten sÀger att vi förÀldrar sitter i ett moment 22 nÀr vi bara har umgÀnge med barnen 2 tim/mÄnaden. AlltsÄ 24 tim/Är. FörvaltningsrÀtten menar att de inte kan slÀppa pÄ LVU nÀr det Àr sÄ lite umgÀnge. SocialtjÀnsten vet ju att umgÀnges tiden har en stor betydelse nÀr det gÀller att Äterförena barn med förÀldrar, dÀrför sitter socialtjÀnsten och sÀger varje gÄng i förvaltningsrÀtten att ett utökat umgÀnge Àr pÄ G nu. Men aldrig blivit av efter 4 Är.
År 2012
I början av Äret 2012 blev jag och min man gravida. JÀtte stolta och glada som vi var. Men snart kom det att bli en ÄterberÀttelse av tidigare hÀndelse. Det blev en anmÀlan frÄn Familjehemsgruppen SocialtjÀnsten till utredningsgruppen socialtjÀnsten. Dom inledde en ex-officio utredning som vi förÀldrar först var positiva till. SocialtjÀnsten sa att det var hÀr och nu som gÀllde i denna utredning och att det var öppen kommunikation som gÀllde. Vi talade om för socialhandlÀggarne att vi under flera Är har försökt att motbevisa att Emil Àr misshandlad men att det inte finns nÄgon som vill hjÀlpa oss att vi stÀndigt kommer till dessa ÄtervÀndsgrÀnder. Vidare förklarar vi att vi skulle vilja komma in pÄ familjeboendet sÄ fÄr socialtjÀnsten sjÀlva se att det inte brister i vÄran förÀldrarförmÄga. Tiden gick och det Àr inte lÀngre som vi blivit lovad. PÄ ett möte sÀger socialhandlÀggarna att de kommer att omhÀnderta Felicia redan vid födseln. Vid denna tid Àr det inte lÄng tid kvar till förlossningen. Jag och min man pÄbörjar ytterligare en gÄng en utredning ang Emils frakturer. Men tiden gick och en flicka föds pÄ förlossningen den 18 september 2012. För att fÄ en anknytning till Felicia sÄ fÄr vi vara placerad pÄ BB tillsammans med Felicia under nÄgra dagar, frÄn den 18 till den 21 september. BB personalen tyckte att vi skötte oss exemplariskt med Felicia, ÀndÄ fÄr vi inte stanna kvar efter den 21 september dÄ det Àr bestÀmt att socialhandlÀggarna ska komma och hÀmta Felicia och ta henne ifrÄn oss. Familjeboendet Àr inte heller ett allternativ för socialtjÀnsten eftersom att deras personliga oro kommer att komma den dagen vi lÀmnar familjeboendet med Felicia. Det spelar ingen roll om vi visar oss vara exemplariska förÀldrar. Familjeboendet Àr under en kortare tid ca 8 veckor med möjlighet att kunna förlÀnga tiden. Personal 24 tim /dygnet. Men det rÀcker inte för socialen.
Det omedelbara omhÀndetagandet Àr överklagat och har redan varit uppe i FörvaltningsrÀtten och med ett vittne frÄn BB som dessutom sÀger i rÀtten att vi skötte oss exemplariskt med Felicia. PÄ BB Àr det precis som pÄ familjeboendet som vi önskar att fÄ komma till, andra förÀldrar med barn plus att det Àr personal dygnet runt. SÄ jag ser ingen anledning till att ett omedelbart omhÀndertagande ska vara nödvÀndig eftersom att allt fungerar bra. Men tyvÀrr sÄ slog FörvaltningsrÀtten igenom det omedelbara omhÀndertagandet och Felicia Àr Ànnu placerad. Beslutet Àr överklagat till kammarrÀtten och ett beslut Àr taget, besked om beslutet meddelas i morgon 2012-10-11. (HÄller tummarna) Idag 2012-10-10 sÄ blev utredningen klar till ansökan pÄ LVU, har lÀst den och det finns inget som Àr hÀr och nu. Det stÄr att vi har haft en massa insatser frÄn socialtjÀnsten sÄ sent som 2007, en frivillig insatts. Efter det har det inte varit nÄgra insatser och det Àr vÀl 2012 nu? Felicia var lÄngt ifrÄn pÄtÀnkt 2007. Det Àr utredningen pÄ Felicia som blev klar idag. Det som stÄr idag i utredningen det Àr om socialtjÀnstens egna personliga oro, inget konkret alls. Var har aktualitetsprincipen tagit vÀgen?
Izabella bor i ett familjehem nÀra Uppsala. Benjamin och Samantha bor i ett annat familjehem ocksÄ nÀra Uppsala. Emil bor i GÀvle och nu Àr Felicia ocksÄ placerad i samma familjehem (slÀktplacering) som Emil i GÀvle. SlÀktplaceringen Àr det vÀrsta tÀnkbara placeringen för oss förÀldrar. Det Àr min mans förÀldrar som har hand om Emil och Felicia nu, alltsÄ Emils och Felicias farmor och farfar. NÀr Emil först blev placerad blev han inte det hos farmor och farfar utan han blev placerad i Möklinta, vi förÀldrar gjorde dÄ allt för att han skulle komma till slÀkten, farmor och farfar. Det tog oss nÀstan ett Är att fÄ igenom den flytten, ett byte av handlÀggare sÄ tog det bara nÄgon vecka sÄ bodde Emil i GÀvle hos farmor och farfar. Men problemet kom nÀr Ätalet lades ner ang misstankarna om babymisshandel. Min man blev lycklig nÀr fallet lades ner och ringde direkt till sin mor för att meddela att det inte lÀngre fanns nÄgra hinder för att kunna fÄ tillbaka Emil. DÀr blev det direkt kalla handen och hans mor sÀger till honom att "skulle du fÄ hem Emil i en rÀttegÄng sÄ tar vi Emil och sticker utomlands" Som ni ser, hÀr Àr min man redan motarbetad av sina förÀldrar och Àr man ett familjehem sÄ har man tyvÀrr nÀstan allt att sÀga till om. Jag menar pÄ att sedan nÀr det blir aktuellt för en hemtagningsutredning kommer det att vara sÄ mycket negativt om oss som förÀldrar, allt för att behÄlla barnen.
Benjamin och Samantha under den tiden jag och min man satt hĂ€ktade fick komma till ett jourhem nĂ€ra Arlanda. HĂ€r bodde dom under nĂ„gon vecka innan de fick flytta till ett riktigt familjehem. Familjehemmet och jag hade en bra kontakt i början, tills dess att Ă„talet lades ner, samma dag som Ă„talet lades ner talade jag om det för familjehemmet. Och det skulle jag aldrig ha gjort, frĂ„n den dagen har det aldrig varit sig likt. Barnen mĂ„dde helt plötsligt dĂ„ligt efter umgĂ€ngena, separationssvĂ„righeter, kontakt med BUP osv. HĂ€r hade jag umgĂ€nge med barnen 2 gĂ„nger i mĂ„naden 2 tim, men eftersom att dom blev sĂ„ dĂ„liga minskade man umgĂ€nget till 2 tim/mĂ„n och sĂ„ har det varit sedan dess. Idag Ă€r det bĂ„de det ena och det andra frĂ„n familjehemmet. Dom sĂ€ger att barnen var rĂ€dda för vatten nĂ€r det kom till familjehemmet och att barnen Ă€r rĂ€dda för polisbilar och ambulanser. Att Samantha sĂ€ger att ambulansen har kommit och hĂ€mtat Emil. Ja, det finns en vĂ€ldigt massa saker som familjehemmet kommer och sĂ€ger vad barnen i sin tur sĂ€ger. PĂ„ ett umgĂ€ngestillfĂ€lle som familjehemsförĂ€ldrarna var med pĂ„ i GĂ€vle frĂ„gar Samantha mig om Fredrik slĂ„r barn, jag frĂ„ga henne varför hon undrar detta och till svars fĂ„r jag ”för att Jimmy sĂ€ger det” Jimmy det Ă€r familjehems pappan. Jimmy hör att Samantha frĂ„gar detta men inte en reaktion. Inte en reaktion frĂ„n soc heller som befann sig pĂ„ umgĂ€nget och sĂ„ hĂ€r hĂ„ller det pĂ„ Ă€n idag.
I vÄrdplanen stÄr det att vi ska vara helt fri frÄn misstankar kring Emils frakturer, alltsÄ vi ska varit uppe i en rÀttegÄng och blivit frikÀnda. Vi har varit pÄ Äklagaren flera gÄnger att vi vill att han ska lyfta upp det i en rÀttegÄng men det kommer han inte att göra. Vi ska ha en bra och stabil ekonomi, vi studerar bÄda tvÄ. Vi ska ha en trygg och sÀker hemma miljö för barnen. Men vi fÄr inte ha dom hemma. Vi ska ha ett socialt nÀtverk.
Kraven pĂ„ oss förĂ€ldrar för att fĂ„ tillbaka barnen har inget med oss i slutĂ€ndan att göra, eftersom att dom i rĂ€tten sĂ€ger att barnen inte mĂ„r bra och inte klarar av en flytt just nu och att det kommer att förstöra barnen mer. Vi har letat efter massa domar frĂ„n RÅ och vissa frĂ„n kammarrĂ€tten. NĂ„gon frĂ„n Europadomstolen. Med dessa domar kĂ€nner jag att det inte kommer att vara nĂ„gra problem att fĂ„ tillbaka barnen. MEN man vet aldrig.
Till sist vill jag bara tillÀgga att barnen fÄr trÀffas tvÄ gÄnger per Är. Ett av familjehemmen har fÄtt i uppdrag att ordna syskon trÀff minst tvÄ gÄnger per Är. Detta sker i regel en gÄng pÄ sommaren i Furuviks parken och ett under jullovet. Detta som socialen hÄller pÄ med Àr INTE för barnens bÀsta.
Nu under den senaste tiden har vi blivit sÄ less pÄ socialtjÀnsten att vi spelar in alla möten och det sÀgs vÀldigt mycket som Àr av anvÀndning. Men om det Àr till hjÀlp i förvaltningsrÀtten, det ÄterstÄr och se.
PÅ Benjamin och Samantha ska socialtjĂ€nsten nu gĂ„ in och söka vĂ„rdnads överflytt för andra gĂ„ngen.



Sidor: [1]