Visa inlägg
1
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / LVU pÄ grund av att socialtjÀnsten Àr personligt oroliga
« skrivet: 11 oktober 2012, 00:16:14 AM »
Hej Alla!
Vi skulle vilja förklara vÄran situation sÄ att vi kan fÄ bÀsta möjliga hjÀlp och rÄdgivning.
Till att börja med sÄ har vi 5 barn. Vi Àr Veronica 29 Är, och Fredrik 35 Är. Izabella f.00 Samantha f.04 Benjamin f.07 Emil f.08 Felicia f.12. Izabella har aldrig bott med mig, jag var 17 Är nÀr jag fick henne och bodde Ànnu hemma. NÀr jag fick en egen lÀgenhet var Bella 6 mÄnader. Jag flyttade utan henne. Det var det dummaste jag gjort men jag blev ifrÄntagen amningen och nÀrheten som jag skulle haft med henne lös med sin frÄnvaro pÄgrund av min och mammas relation. NÀr jag mer eller mindre var tvungen att flytta utan henne sÄ började jag dricka en hel del för jag ville inte kÀnna saknaden efter Bella. Mitt drickande satte mig i olika situationer med olika konsekvenser. Jag blev presenterad en behandling. Jag fick ett ultimatum, att gÄ pÄ denna behandling frivilligt 3 dagar i veckan 4 tim/tillfÀlle eller jobba 8 timmar dagen för att kunna fÄ pengar av socialtjÀnstens bistÄnd. Jag valde behandlingen. SÄ frÄn och med hÀr erkÀnde jag tydligen att jag hade en missbruksproblematik, Är 2001. Jag hoppade av behandlingen och började skolan, skolan blev för jobbig och hamnade till slut pÄ behandlingen igen. Efter Samantha föddes sÄ ville socialtjÀnsten att jag skulle gÄ en fullföljd behandling, jag blev ivÀg skickad till ett hem utanför GÀvle och vid denna tid var jag gravid med Benjamin. Denna behandling avbröt jag tvÄ dagar innan det var tÀnkt att jag skulle Äka hem eftersom att det var sÄ mycket droger pÄ detta behandlingshem, och som tur var. Samma dag som jag egentligen skulle Äka hem kom polisen och plocka in alla som var dÀr. Men för socialtjÀnsten sÄg det inte bra ut att jag avbröt behandlingen, socialtjÀnsten sökte LVU pÄ Izabella och Samantha och fick igenom det. Placeringen blev hos min mamma. Helgen efter jag Äkte hem frÄn behandlingen trÀffade jag min man. Han med ett struligt förflutet, missbruk och kriminalitet. Men allt det lade han Ät sidan nÀr han trÀffade mig. Vi förlovade oss efter tre mÄnader och gifte oss efter sex mÄnader. NÀr Izabella och Samantha blev placerad hos min mamma sÄ gick vi socialtjÀnsten bakom ryggen. Jag hade Samantha hemma fastÀn hon var LVU:ad. I tron om att Samantha var hos min mamma sÄ var Samantha vilken flicka som helst. Dagis hade inga klagomÄl. BVC hade inga klagomÄl allt med Samantha var bra, tillskillnad nÀr hon skulle varit under min vÄrd offentligt. NÀr Samantha var hos mig sÄ var hon nappig, knÀig, tillbakadragen osv. Vi var ÀndÄ ute pÄ gÄrden och levde som vilken familj som helst. Jag och min man var alltid ute med barnen, regnvÀder som solvÀder. DessvÀrre bodde vi pÄ samma gÄrd som socialhandlÀggaren hade sin syster och sin kusin. Men ett helt Är gick utan att bli upptÀckta.
Benjamin blev ett Ă„r och jag och min man skulle börja med hans inskolning pĂ„ dagis. Under inskolningen berĂ€ttar vi för personalen att vi har ett förflutet som Ă€r struligt och att missbruk har förekommit och att vi har med socialen att göra. Varför vi gör detta Ă€r för att vi vill ha en rak kommunikation. En dag nĂ€r vi kommer för att hĂ€mta Benjamin pĂ„ dagis (under inskolningen) sĂ„ tar personalen in oss i ett enskilt rum och vill tala med mig och min man. Ni luktar alkohol ibland nĂ€r ni kommer och har betett er vingligt sĂ€ger domâŠ. Men sedan fĂ„r vi gĂ„. Vi gĂ„r raka vĂ€gen upp till BVC och förklarar situationen, BVC remiterar oss vidare till familjelĂ€karen som tog utandningsprov (alkoblĂ„s) och blodprov för att spĂ„ra alkohol. NĂ€r resultatet kom sĂ„ visade det negativt men vi fortsatte att lukta alkohol. Under denna tid har socialtjĂ€nsten klivit in och pĂ„börjat en utredning. Det tar nĂ„gon mĂ„nad innan vi kommer pĂ„ vad det Ă€r. LISTERIN. Munskölj. Innan vi gick till dagis pĂ„ morgonen borstade vi tĂ€nderna, samma sak nĂ€r vi skulle hĂ€mta Benjamin, dĂ„ hade vi precis Ă€te, borsta tĂ€nderna innan vi gick ivĂ€g. Men hur kan man koppla det till att vi vinglar och beter oss kontigt bara för att vi luktar. I detta fall listerin? Humm? Detta Ă€r bara ett exempel som vi suttit i, det finns hur mycket som helst som vi har varit föremĂ„l för, eftersom att vi har det förflutna som vi har. Men hur kommer vi ifrĂ„n allt? Det kommer ju stĂ€ndigt nya anledningar för socialtjĂ€nsten att kontakta oss.
NÀr vi har barnen hemma dricker inte vi. Cider frÄn affÀren pÄ nyÄr det Àr allt. Vi sköter barnen. Men runt om oss finns det folk som har sina personliga Äsikter om oss som gör att man ser saker annorlunda. Jag dricker energi dryck ganska ofta, en gÄng satt jag hÀr utanför pÄ gÄrden med en sÄdan dryck. NÄgon ringer till socialtjÀnsten och gör en anmÀlan att jag sitter och dricker öl ute pÄ gÄrden med barnen, sÄ var proceduren igÄng igen med socialen. Utredningar, insatser osv.
Ă r 2007
Min man upptÀckte att Emil inte rörde sitt ben som han skulle nÀr han var ca 2 veckor gammal och vi kontaktade sjukvÄrden. NÀr vi kommer upp pÄ sjukhuset kunna överlÀkaren konstatera att Emil hade ont, vi blev ner skickade till röntgen, inget hittades. LÀkarna gjorde ultraljud, inget hittades. Samma dag blev vi hemskickad med Alvedon. Dagen efter var vi pÄ sjukhuset igen, lÀkarna röntgade Emil, inget hittades. Samma dag Äkte vi hem med rÄd att ge Emil fortsatt Alvedon. Efter en vecka Äterkommer vi till sjukhuset och samma procedur igen, röntgen som inte visar nÄgot. LÀkarna sÀger att vi ska prova med sjukgymnastik under den tiden som jag ammar. à ker hem och varje gÄng jag ammar gör jag sjukgymnastik. Varje gÄng jag strÀcker ut Emils ben skriker han, han tycker inte alls om att jag hÄller pÄ med benet. En vecka gÄr och med tiden blir det bÀttre. Men en dag, 24 januari 2008 sitter jag i soffan i vardagsrummet och ammar och jag hör hur det "knÀpper" i Emils bröstkorg. Jag kontaktar lÀkaren och jag Äker upp till sjukhuset. Vid denna tid har min man börjat arbeta sÄ jag Äker upp dit sjÀlv med Emil. Jag blir Äter igen nerskickad till röntgen men denna gÄng kommer jag inte dÀrifrÄn, lÀkaren kommer till mig och sÀger "detta ser inge bra ut, absolut inge bra ut alls" jag trodde han drev med mig och jag var pÄ vÀg upp till barnkliniken men blev stoppad. Jag fick inte lÀmna röntgen. Jag sms:ar hela tiden min man men hade ingen teckning i röntgen salen och lÀkarna ville att min man ocksÄ skulle komma sÄ jag fick ringa efter honom frÄn deras fasta telefon. NÀr min man kommer sÄ gÄr lÀkaren upp med oss till barnavdelningen igen. Det tar mindre Àn 10 min sÄ Àr socialtjÀnsten ocksÄ dÀr. (vi som precis blivit av med dom). LÀkarna berÀttar för oss att Emil har 12 frakturer i kroppen. Jag trodde lÀkaren skoja med oss. Men jag mÀrker ganska sÄ snart att han inte gör det. Min man börjar efter ett tag att grÄta. Jag hade vid detta tillfÀlle inte tagit in det lÀkaren sa och trodde att de hade blandat ihop Emils röntgenbilder med nÄgon annans. 12 frakturer? Nu efter att lÀkarna hittat vad det var för fel pÄ Emils ben börjar en rad olika undersökningar pÄ Emil. LÀkarna sa att Emil var misshandlad och för att bevisa det skulle dom göra en röntgen pÄ hans huvud för att se att det var en svullnad i huvudet och att vattenvÀvnaden skulle ha rubbats, Men inget visades onormalt. DÄ gick man till nÀsta undersökning, ögonbottenlysning, hÀr skulle man se en blödning, men inget visades. Vi förÀldrar ifrÄga satte avsaknaden av blÄmÀrken men fick inget svar förens alla prover var klara. En rad blodprover togs men allt var normalt som jag förstÄr det. Timmarna gick. Till slut kommer lÀkaren in och sÀger till socialtjÀnsten som var med att det Àr misshandel Emil utsatts för, nu fick vi förÀldrar stÀlla frÄgor. Om han utsatts för sÄdant kraftigt vÄld, skulle Emil dÄ inte ha blÄmÀrken? men lÀkarna menade pÄ att det inte behövde vara det. Inget av dom undersökningar som de har gjort behöver pÄvisa nÄgot. Inga av deras undersökningar kunna bevisa att det var yttre vÄld. Innan vi gÄr frÄn sjukhuset sÄ frÄgar jag lÀkaren varför man inte upptÀckt detta tidigare pÄ röntgen, lÀkaren svar pÄ detta var att de inte hade den utrustningen för att upptÀcka frakturer hos sÄdana smÄ barn. Varför dÄ röntga ett sÄdant litet barn 4 gÄnger? IstÀllet för att skicka ivÀg oss till Uppsala?
Denna kvÀll somnar vi pÄ socialtjÀnstens utredningshem, familjeboendet. En utredning Àr inledd om misstanke pÄ babymisshandel. Vi bor hÀr frÄn 24 januari 2008 till 20 februari 2008. 20 Februari blir vi hÀmtade av polisen och blir hÀktade ett ex antal veckor. Under denna tid blir vÄra barn omedelbart omhÀndertagna och LVU:ad av socialtjÀnsten. I slutet av hÀktningen fÄr vi ett varsitt brev, att det inte behöver vara misshandel Emil Àr utsatt för utan att det kan vara tillfÀllig benskörhet och hur en sÄdan undersökning mÄste gÄ till vÀga för att fÄ veta om det Àr det.
Problemet med denna sjukdom tillfÀllig benskörhet, TBBD Àr att den inte Àr accepterad hÀr i Sverige.
NÀr vi vÀl kommer ut frÄn hÀktet börjar vÄran kamp mot lÀkarna och lanstinget. Men vi fÄr ingen respons frÄn sjukhuset sÄ vi gör en anmÀlan till socialstyrelsen. Socialstyrelsen meddelar att ansvarig lÀkare ska kontakta oss för en vidare undersökning men denna undersökning blir aldrig av. LÀkaren kontaktar oss aldrig. Detta biopsi prov mÄste göras inom Emils 6 mÄnaders Älder. Denna utredning hinner inte göras trots upprepade försök frÄn vÄran sida, vi ringde barnkliniken och ansvarig barnlÀkare flera gÄnger.
Under tiden vi förÀldrar kÀmpar med provtagningen pÄ Emil sÄ meddelar Äklagaren att han lÀgger ner Ätalet mot oss förÀldrar ang misstanke pÄ babymisshandel.
Alla dessa motarbetande frÄn alla hÄll har satt sina pÄfrestningar mellan mig och min man, vi har haft vÄra stunder som vi har brÄkat en hel del, druckit osv. Vi har hamnat pÄ polishuset ocksÄ enligt lagen av berusade personer. Blivit avhysta frÄn lÀgenhet tre gÄnger. Det Àr utan barn som detta har Àgt rum. Men informationen kommer till socialtjÀnsten och vi anses som olÀmpliga förÀldrar.
Ă r 2009
Nu börjar kampen om att fĂ„ tillbaka barnen. Men möts vĂ€ldigt snart av sura miner och ett polisarbete frĂ„n socialens sida. Det var inte ett enda möte som passerade förbi utan att socialtjĂ€nsten hela tiden sĂ€ger att vi mĂ„ste sĂ€ga vad det Ă€r som hĂ€nt Emil. Vi har suttit i polisförhör och redan sagt att vi inte har en aning om vad som hĂ€nt med Emil och varför han hade dessa frakturer. Men socialtjĂ€nsten struntade i det och verkligen sa saker som vred om ens hjĂ€rta. Tiden för oss blev tuff och nĂ„gon fullbordad hemtagningsutredning pĂ„ Emil blev aldrig av. Ăr det nĂ„gon som vill veta vad det som orsakat Emils frakturer sĂ„ Ă€r det ju vi förĂ€ldrar och vi kĂ€mpar med det.
HemtagningsbegÀran har det varit hela tiden för Samantha och Benjamin men aldrig fÄtt rÀtt i FörvaltningsrÀtten, det spelar ingen roll att socialtjÀnsten sitter dÀr och sÀger att de inte jobbar för en Äterförening mellan barn och förÀldrar sÄ fÄr socialtjÀnsten igenom LVU iallafall. SocialtjÀnsten Àr livrÀdd för att lÄta barnen komma hem och lÀgger allt i förvaltningsrÀttens hÀnder och förvaltningsrÀtten verkar vara lika dom ocksÄ. Men förvaltningsrÀtten sÀger att vi förÀldrar sitter i ett moment 22 nÀr vi bara har umgÀnge med barnen 2 tim/mÄnaden. AlltsÄ 24 tim/Är. FörvaltningsrÀtten menar att de inte kan slÀppa pÄ LVU nÀr det Àr sÄ lite umgÀnge. SocialtjÀnsten vet ju att umgÀnges tiden har en stor betydelse nÀr det gÀller att Äterförena barn med förÀldrar, dÀrför sitter socialtjÀnsten och sÀger varje gÄng i förvaltningsrÀtten att ett utökat umgÀnge Àr pÄ G nu. Men aldrig blivit av efter 4 Är.
Ă r 2012
I början av Äret 2012 blev jag och min man gravida. JÀtte stolta och glada som vi var. Men snart kom det att bli en ÄterberÀttelse av tidigare hÀndelse. Det blev en anmÀlan frÄn Familjehemsgruppen SocialtjÀnsten till utredningsgruppen socialtjÀnsten. Dom inledde en ex-officio utredning som vi förÀldrar först var positiva till. SocialtjÀnsten sa att det var hÀr och nu som gÀllde i denna utredning och att det var öppen kommunikation som gÀllde. Vi talade om för socialhandlÀggarne att vi under flera Är har försökt att motbevisa att Emil Àr misshandlad men att det inte finns nÄgon som vill hjÀlpa oss att vi stÀndigt kommer till dessa ÄtervÀndsgrÀnder. Vidare förklarar vi att vi skulle vilja komma in pÄ familjeboendet sÄ fÄr socialtjÀnsten sjÀlva se att det inte brister i vÄran förÀldrarförmÄga. Tiden gick och det Àr inte lÀngre som vi blivit lovad. PÄ ett möte sÀger socialhandlÀggarna att de kommer att omhÀnderta Felicia redan vid födseln. Vid denna tid Àr det inte lÄng tid kvar till förlossningen. Jag och min man pÄbörjar ytterligare en gÄng en utredning ang Emils frakturer. Men tiden gick och en flicka föds pÄ förlossningen den 18 september 2012. För att fÄ en anknytning till Felicia sÄ fÄr vi vara placerad pÄ BB tillsammans med Felicia under nÄgra dagar, frÄn den 18 till den 21 september. BB personalen tyckte att vi skötte oss exemplariskt med Felicia, ÀndÄ fÄr vi inte stanna kvar efter den 21 september dÄ det Àr bestÀmt att socialhandlÀggarna ska komma och hÀmta Felicia och ta henne ifrÄn oss. Familjeboendet Àr inte heller ett allternativ för socialtjÀnsten eftersom att deras personliga oro kommer att komma den dagen vi lÀmnar familjeboendet med Felicia. Det spelar ingen roll om vi visar oss vara exemplariska förÀldrar. Familjeboendet Àr under en kortare tid ca 8 veckor med möjlighet att kunna förlÀnga tiden. Personal 24 tim /dygnet. Men det rÀcker inte för socialen.
Det omedelbara omhÀndetagandet Àr överklagat och har redan varit uppe i FörvaltningsrÀtten och med ett vittne frÄn BB som dessutom sÀger i rÀtten att vi skötte oss exemplariskt med Felicia. PÄ BB Àr det precis som pÄ familjeboendet som vi önskar att fÄ komma till, andra förÀldrar med barn plus att det Àr personal dygnet runt. SÄ jag ser ingen anledning till att ett omedelbart omhÀndertagande ska vara nödvÀndig eftersom att allt fungerar bra. Men tyvÀrr sÄ slog FörvaltningsrÀtten igenom det omedelbara omhÀndertagandet och Felicia Àr Ànnu placerad. Beslutet Àr överklagat till kammarrÀtten och ett beslut Àr taget, besked om beslutet meddelas i morgon 2012-10-11. (HÄller tummarna) Idag 2012-10-10 sÄ blev utredningen klar till ansökan pÄ LVU, har lÀst den och det finns inget som Àr hÀr och nu. Det stÄr att vi har haft en massa insatser frÄn socialtjÀnsten sÄ sent som 2007, en frivillig insatts. Efter det har det inte varit nÄgra insatser och det Àr vÀl 2012 nu? Felicia var lÄngt ifrÄn pÄtÀnkt 2007. Det Àr utredningen pÄ Felicia som blev klar idag. Det som stÄr idag i utredningen det Àr om socialtjÀnstens egna personliga oro, inget konkret alls. Var har aktualitetsprincipen tagit vÀgen?
Izabella bor i ett familjehem nÀra Uppsala. Benjamin och Samantha bor i ett annat familjehem ocksÄ nÀra Uppsala. Emil bor i GÀvle och nu Àr Felicia ocksÄ placerad i samma familjehem (slÀktplacering) som Emil i GÀvle. SlÀktplaceringen Àr det vÀrsta tÀnkbara placeringen för oss förÀldrar. Det Àr min mans förÀldrar som har hand om Emil och Felicia nu, alltsÄ Emils och Felicias farmor och farfar. NÀr Emil först blev placerad blev han inte det hos farmor och farfar utan han blev placerad i Möklinta, vi förÀldrar gjorde dÄ allt för att han skulle komma till slÀkten, farmor och farfar. Det tog oss nÀstan ett Är att fÄ igenom den flytten, ett byte av handlÀggare sÄ tog det bara nÄgon vecka sÄ bodde Emil i GÀvle hos farmor och farfar. Men problemet kom nÀr Ätalet lades ner ang misstankarna om babymisshandel. Min man blev lycklig nÀr fallet lades ner och ringde direkt till sin mor för att meddela att det inte lÀngre fanns nÄgra hinder för att kunna fÄ tillbaka Emil. DÀr blev det direkt kalla handen och hans mor sÀger till honom att "skulle du fÄ hem Emil i en rÀttegÄng sÄ tar vi Emil och sticker utomlands" Som ni ser, hÀr Àr min man redan motarbetad av sina förÀldrar och Àr man ett familjehem sÄ har man tyvÀrr nÀstan allt att sÀga till om. Jag menar pÄ att sedan nÀr det blir aktuellt för en hemtagningsutredning kommer det att vara sÄ mycket negativt om oss som förÀldrar, allt för att behÄlla barnen.
Benjamin och Samantha under den tiden jag och min man satt hĂ€ktade fick komma till ett jourhem nĂ€ra Arlanda. HĂ€r bodde dom under nĂ„gon vecka innan de fick flytta till ett riktigt familjehem. Familjehemmet och jag hade en bra kontakt i början, tills dess att Ă„talet lades ner, samma dag som Ă„talet lades ner talade jag om det för familjehemmet. Och det skulle jag aldrig ha gjort, frĂ„n den dagen har det aldrig varit sig likt. Barnen mĂ„dde helt plötsligt dĂ„ligt efter umgĂ€ngena, separationssvĂ„righeter, kontakt med BUP osv. HĂ€r hade jag umgĂ€nge med barnen 2 gĂ„nger i mĂ„naden 2 tim, men eftersom att dom blev sĂ„ dĂ„liga minskade man umgĂ€nget till 2 tim/mĂ„n och sĂ„ har det varit sedan dess. Idag Ă€r det bĂ„de det ena och det andra frĂ„n familjehemmet. Dom sĂ€ger att barnen var rĂ€dda för vatten nĂ€r det kom till familjehemmet och att barnen Ă€r rĂ€dda för polisbilar och ambulanser. Att Samantha sĂ€ger att ambulansen har kommit och hĂ€mtat Emil. Ja, det finns en vĂ€ldigt massa saker som familjehemmet kommer och sĂ€ger vad barnen i sin tur sĂ€ger. PĂ„ ett umgĂ€ngestillfĂ€lle som familjehemsförĂ€ldrarna var med pĂ„ i GĂ€vle frĂ„gar Samantha mig om Fredrik slĂ„r barn, jag frĂ„ga henne varför hon undrar detta och till svars fĂ„r jag âför att Jimmy sĂ€ger detâ Jimmy det Ă€r familjehems pappan. Jimmy hör att Samantha frĂ„gar detta men inte en reaktion. Inte en reaktion frĂ„n soc heller som befann sig pĂ„ umgĂ€nget och sĂ„ hĂ€r hĂ„ller det pĂ„ Ă€n idag.
I vÄrdplanen stÄr det att vi ska vara helt fri frÄn misstankar kring Emils frakturer, alltsÄ vi ska varit uppe i en rÀttegÄng och blivit frikÀnda. Vi har varit pÄ Äklagaren flera gÄnger att vi vill att han ska lyfta upp det i en rÀttegÄng men det kommer han inte att göra. Vi ska ha en bra och stabil ekonomi, vi studerar bÄda tvÄ. Vi ska ha en trygg och sÀker hemma miljö för barnen. Men vi fÄr inte ha dom hemma. Vi ska ha ett socialt nÀtverk.
Kraven pÄ oss förÀldrar för att fÄ tillbaka barnen har inget med oss i slutÀndan att göra, eftersom att dom i rÀtten sÀger att barnen inte mÄr bra och inte klarar av en flytt just nu och att det kommer att förstöra barnen mer. Vi har letat efter massa domar frÄn Rà och vissa frÄn kammarrÀtten. NÄgon frÄn Europadomstolen. Med dessa domar kÀnner jag att det inte kommer att vara nÄgra problem att fÄ tillbaka barnen. MEN man vet aldrig.
Till sist vill jag bara tillÀgga att barnen fÄr trÀffas tvÄ gÄnger per Är. Ett av familjehemmen har fÄtt i uppdrag att ordna syskon trÀff minst tvÄ gÄnger per Är. Detta sker i regel en gÄng pÄ sommaren i Furuviks parken och ett under jullovet. Detta som socialen hÄller pÄ med Àr INTE för barnens bÀsta.
Nu under den senaste tiden har vi blivit sÄ less pÄ socialtjÀnsten att vi spelar in alla möten och det sÀgs vÀldigt mycket som Àr av anvÀndning. Men om det Àr till hjÀlp i förvaltningsrÀtten, det ÄterstÄr och se.
Pà Benjamin och Samantha ska socialtjÀnsten nu gÄ in och söka vÄrdnads överflytt för andra gÄngen.
Vi skulle vilja förklara vÄran situation sÄ att vi kan fÄ bÀsta möjliga hjÀlp och rÄdgivning.
Till att börja med sÄ har vi 5 barn. Vi Àr Veronica 29 Är, och Fredrik 35 Är. Izabella f.00 Samantha f.04 Benjamin f.07 Emil f.08 Felicia f.12. Izabella har aldrig bott med mig, jag var 17 Är nÀr jag fick henne och bodde Ànnu hemma. NÀr jag fick en egen lÀgenhet var Bella 6 mÄnader. Jag flyttade utan henne. Det var det dummaste jag gjort men jag blev ifrÄntagen amningen och nÀrheten som jag skulle haft med henne lös med sin frÄnvaro pÄgrund av min och mammas relation. NÀr jag mer eller mindre var tvungen att flytta utan henne sÄ började jag dricka en hel del för jag ville inte kÀnna saknaden efter Bella. Mitt drickande satte mig i olika situationer med olika konsekvenser. Jag blev presenterad en behandling. Jag fick ett ultimatum, att gÄ pÄ denna behandling frivilligt 3 dagar i veckan 4 tim/tillfÀlle eller jobba 8 timmar dagen för att kunna fÄ pengar av socialtjÀnstens bistÄnd. Jag valde behandlingen. SÄ frÄn och med hÀr erkÀnde jag tydligen att jag hade en missbruksproblematik, Är 2001. Jag hoppade av behandlingen och började skolan, skolan blev för jobbig och hamnade till slut pÄ behandlingen igen. Efter Samantha föddes sÄ ville socialtjÀnsten att jag skulle gÄ en fullföljd behandling, jag blev ivÀg skickad till ett hem utanför GÀvle och vid denna tid var jag gravid med Benjamin. Denna behandling avbröt jag tvÄ dagar innan det var tÀnkt att jag skulle Äka hem eftersom att det var sÄ mycket droger pÄ detta behandlingshem, och som tur var. Samma dag som jag egentligen skulle Äka hem kom polisen och plocka in alla som var dÀr. Men för socialtjÀnsten sÄg det inte bra ut att jag avbröt behandlingen, socialtjÀnsten sökte LVU pÄ Izabella och Samantha och fick igenom det. Placeringen blev hos min mamma. Helgen efter jag Äkte hem frÄn behandlingen trÀffade jag min man. Han med ett struligt förflutet, missbruk och kriminalitet. Men allt det lade han Ät sidan nÀr han trÀffade mig. Vi förlovade oss efter tre mÄnader och gifte oss efter sex mÄnader. NÀr Izabella och Samantha blev placerad hos min mamma sÄ gick vi socialtjÀnsten bakom ryggen. Jag hade Samantha hemma fastÀn hon var LVU:ad. I tron om att Samantha var hos min mamma sÄ var Samantha vilken flicka som helst. Dagis hade inga klagomÄl. BVC hade inga klagomÄl allt med Samantha var bra, tillskillnad nÀr hon skulle varit under min vÄrd offentligt. NÀr Samantha var hos mig sÄ var hon nappig, knÀig, tillbakadragen osv. Vi var ÀndÄ ute pÄ gÄrden och levde som vilken familj som helst. Jag och min man var alltid ute med barnen, regnvÀder som solvÀder. DessvÀrre bodde vi pÄ samma gÄrd som socialhandlÀggaren hade sin syster och sin kusin. Men ett helt Är gick utan att bli upptÀckta.
Benjamin blev ett Ă„r och jag och min man skulle börja med hans inskolning pĂ„ dagis. Under inskolningen berĂ€ttar vi för personalen att vi har ett förflutet som Ă€r struligt och att missbruk har förekommit och att vi har med socialen att göra. Varför vi gör detta Ă€r för att vi vill ha en rak kommunikation. En dag nĂ€r vi kommer för att hĂ€mta Benjamin pĂ„ dagis (under inskolningen) sĂ„ tar personalen in oss i ett enskilt rum och vill tala med mig och min man. Ni luktar alkohol ibland nĂ€r ni kommer och har betett er vingligt sĂ€ger domâŠ. Men sedan fĂ„r vi gĂ„. Vi gĂ„r raka vĂ€gen upp till BVC och förklarar situationen, BVC remiterar oss vidare till familjelĂ€karen som tog utandningsprov (alkoblĂ„s) och blodprov för att spĂ„ra alkohol. NĂ€r resultatet kom sĂ„ visade det negativt men vi fortsatte att lukta alkohol. Under denna tid har socialtjĂ€nsten klivit in och pĂ„börjat en utredning. Det tar nĂ„gon mĂ„nad innan vi kommer pĂ„ vad det Ă€r. LISTERIN. Munskölj. Innan vi gick till dagis pĂ„ morgonen borstade vi tĂ€nderna, samma sak nĂ€r vi skulle hĂ€mta Benjamin, dĂ„ hade vi precis Ă€te, borsta tĂ€nderna innan vi gick ivĂ€g. Men hur kan man koppla det till att vi vinglar och beter oss kontigt bara för att vi luktar. I detta fall listerin? Humm? Detta Ă€r bara ett exempel som vi suttit i, det finns hur mycket som helst som vi har varit föremĂ„l för, eftersom att vi har det förflutna som vi har. Men hur kommer vi ifrĂ„n allt? Det kommer ju stĂ€ndigt nya anledningar för socialtjĂ€nsten att kontakta oss.
NÀr vi har barnen hemma dricker inte vi. Cider frÄn affÀren pÄ nyÄr det Àr allt. Vi sköter barnen. Men runt om oss finns det folk som har sina personliga Äsikter om oss som gör att man ser saker annorlunda. Jag dricker energi dryck ganska ofta, en gÄng satt jag hÀr utanför pÄ gÄrden med en sÄdan dryck. NÄgon ringer till socialtjÀnsten och gör en anmÀlan att jag sitter och dricker öl ute pÄ gÄrden med barnen, sÄ var proceduren igÄng igen med socialen. Utredningar, insatser osv.
Ă r 2007
Min man upptÀckte att Emil inte rörde sitt ben som han skulle nÀr han var ca 2 veckor gammal och vi kontaktade sjukvÄrden. NÀr vi kommer upp pÄ sjukhuset kunna överlÀkaren konstatera att Emil hade ont, vi blev ner skickade till röntgen, inget hittades. LÀkarna gjorde ultraljud, inget hittades. Samma dag blev vi hemskickad med Alvedon. Dagen efter var vi pÄ sjukhuset igen, lÀkarna röntgade Emil, inget hittades. Samma dag Äkte vi hem med rÄd att ge Emil fortsatt Alvedon. Efter en vecka Äterkommer vi till sjukhuset och samma procedur igen, röntgen som inte visar nÄgot. LÀkarna sÀger att vi ska prova med sjukgymnastik under den tiden som jag ammar. à ker hem och varje gÄng jag ammar gör jag sjukgymnastik. Varje gÄng jag strÀcker ut Emils ben skriker han, han tycker inte alls om att jag hÄller pÄ med benet. En vecka gÄr och med tiden blir det bÀttre. Men en dag, 24 januari 2008 sitter jag i soffan i vardagsrummet och ammar och jag hör hur det "knÀpper" i Emils bröstkorg. Jag kontaktar lÀkaren och jag Äker upp till sjukhuset. Vid denna tid har min man börjat arbeta sÄ jag Äker upp dit sjÀlv med Emil. Jag blir Äter igen nerskickad till röntgen men denna gÄng kommer jag inte dÀrifrÄn, lÀkaren kommer till mig och sÀger "detta ser inge bra ut, absolut inge bra ut alls" jag trodde han drev med mig och jag var pÄ vÀg upp till barnkliniken men blev stoppad. Jag fick inte lÀmna röntgen. Jag sms:ar hela tiden min man men hade ingen teckning i röntgen salen och lÀkarna ville att min man ocksÄ skulle komma sÄ jag fick ringa efter honom frÄn deras fasta telefon. NÀr min man kommer sÄ gÄr lÀkaren upp med oss till barnavdelningen igen. Det tar mindre Àn 10 min sÄ Àr socialtjÀnsten ocksÄ dÀr. (vi som precis blivit av med dom). LÀkarna berÀttar för oss att Emil har 12 frakturer i kroppen. Jag trodde lÀkaren skoja med oss. Men jag mÀrker ganska sÄ snart att han inte gör det. Min man börjar efter ett tag att grÄta. Jag hade vid detta tillfÀlle inte tagit in det lÀkaren sa och trodde att de hade blandat ihop Emils röntgenbilder med nÄgon annans. 12 frakturer? Nu efter att lÀkarna hittat vad det var för fel pÄ Emils ben börjar en rad olika undersökningar pÄ Emil. LÀkarna sa att Emil var misshandlad och för att bevisa det skulle dom göra en röntgen pÄ hans huvud för att se att det var en svullnad i huvudet och att vattenvÀvnaden skulle ha rubbats, Men inget visades onormalt. DÄ gick man till nÀsta undersökning, ögonbottenlysning, hÀr skulle man se en blödning, men inget visades. Vi förÀldrar ifrÄga satte avsaknaden av blÄmÀrken men fick inget svar förens alla prover var klara. En rad blodprover togs men allt var normalt som jag förstÄr det. Timmarna gick. Till slut kommer lÀkaren in och sÀger till socialtjÀnsten som var med att det Àr misshandel Emil utsatts för, nu fick vi förÀldrar stÀlla frÄgor. Om han utsatts för sÄdant kraftigt vÄld, skulle Emil dÄ inte ha blÄmÀrken? men lÀkarna menade pÄ att det inte behövde vara det. Inget av dom undersökningar som de har gjort behöver pÄvisa nÄgot. Inga av deras undersökningar kunna bevisa att det var yttre vÄld. Innan vi gÄr frÄn sjukhuset sÄ frÄgar jag lÀkaren varför man inte upptÀckt detta tidigare pÄ röntgen, lÀkaren svar pÄ detta var att de inte hade den utrustningen för att upptÀcka frakturer hos sÄdana smÄ barn. Varför dÄ röntga ett sÄdant litet barn 4 gÄnger? IstÀllet för att skicka ivÀg oss till Uppsala?
Denna kvÀll somnar vi pÄ socialtjÀnstens utredningshem, familjeboendet. En utredning Àr inledd om misstanke pÄ babymisshandel. Vi bor hÀr frÄn 24 januari 2008 till 20 februari 2008. 20 Februari blir vi hÀmtade av polisen och blir hÀktade ett ex antal veckor. Under denna tid blir vÄra barn omedelbart omhÀndertagna och LVU:ad av socialtjÀnsten. I slutet av hÀktningen fÄr vi ett varsitt brev, att det inte behöver vara misshandel Emil Àr utsatt för utan att det kan vara tillfÀllig benskörhet och hur en sÄdan undersökning mÄste gÄ till vÀga för att fÄ veta om det Àr det.
Problemet med denna sjukdom tillfÀllig benskörhet, TBBD Àr att den inte Àr accepterad hÀr i Sverige.
NÀr vi vÀl kommer ut frÄn hÀktet börjar vÄran kamp mot lÀkarna och lanstinget. Men vi fÄr ingen respons frÄn sjukhuset sÄ vi gör en anmÀlan till socialstyrelsen. Socialstyrelsen meddelar att ansvarig lÀkare ska kontakta oss för en vidare undersökning men denna undersökning blir aldrig av. LÀkaren kontaktar oss aldrig. Detta biopsi prov mÄste göras inom Emils 6 mÄnaders Älder. Denna utredning hinner inte göras trots upprepade försök frÄn vÄran sida, vi ringde barnkliniken och ansvarig barnlÀkare flera gÄnger.
Under tiden vi förÀldrar kÀmpar med provtagningen pÄ Emil sÄ meddelar Äklagaren att han lÀgger ner Ätalet mot oss förÀldrar ang misstanke pÄ babymisshandel.
Alla dessa motarbetande frÄn alla hÄll har satt sina pÄfrestningar mellan mig och min man, vi har haft vÄra stunder som vi har brÄkat en hel del, druckit osv. Vi har hamnat pÄ polishuset ocksÄ enligt lagen av berusade personer. Blivit avhysta frÄn lÀgenhet tre gÄnger. Det Àr utan barn som detta har Àgt rum. Men informationen kommer till socialtjÀnsten och vi anses som olÀmpliga förÀldrar.
Ă r 2009
Nu börjar kampen om att fĂ„ tillbaka barnen. Men möts vĂ€ldigt snart av sura miner och ett polisarbete frĂ„n socialens sida. Det var inte ett enda möte som passerade förbi utan att socialtjĂ€nsten hela tiden sĂ€ger att vi mĂ„ste sĂ€ga vad det Ă€r som hĂ€nt Emil. Vi har suttit i polisförhör och redan sagt att vi inte har en aning om vad som hĂ€nt med Emil och varför han hade dessa frakturer. Men socialtjĂ€nsten struntade i det och verkligen sa saker som vred om ens hjĂ€rta. Tiden för oss blev tuff och nĂ„gon fullbordad hemtagningsutredning pĂ„ Emil blev aldrig av. Ăr det nĂ„gon som vill veta vad det som orsakat Emils frakturer sĂ„ Ă€r det ju vi förĂ€ldrar och vi kĂ€mpar med det.
HemtagningsbegÀran har det varit hela tiden för Samantha och Benjamin men aldrig fÄtt rÀtt i FörvaltningsrÀtten, det spelar ingen roll att socialtjÀnsten sitter dÀr och sÀger att de inte jobbar för en Äterförening mellan barn och förÀldrar sÄ fÄr socialtjÀnsten igenom LVU iallafall. SocialtjÀnsten Àr livrÀdd för att lÄta barnen komma hem och lÀgger allt i förvaltningsrÀttens hÀnder och förvaltningsrÀtten verkar vara lika dom ocksÄ. Men förvaltningsrÀtten sÀger att vi förÀldrar sitter i ett moment 22 nÀr vi bara har umgÀnge med barnen 2 tim/mÄnaden. AlltsÄ 24 tim/Är. FörvaltningsrÀtten menar att de inte kan slÀppa pÄ LVU nÀr det Àr sÄ lite umgÀnge. SocialtjÀnsten vet ju att umgÀnges tiden har en stor betydelse nÀr det gÀller att Äterförena barn med förÀldrar, dÀrför sitter socialtjÀnsten och sÀger varje gÄng i förvaltningsrÀtten att ett utökat umgÀnge Àr pÄ G nu. Men aldrig blivit av efter 4 Är.
Ă r 2012
I början av Äret 2012 blev jag och min man gravida. JÀtte stolta och glada som vi var. Men snart kom det att bli en ÄterberÀttelse av tidigare hÀndelse. Det blev en anmÀlan frÄn Familjehemsgruppen SocialtjÀnsten till utredningsgruppen socialtjÀnsten. Dom inledde en ex-officio utredning som vi förÀldrar först var positiva till. SocialtjÀnsten sa att det var hÀr och nu som gÀllde i denna utredning och att det var öppen kommunikation som gÀllde. Vi talade om för socialhandlÀggarne att vi under flera Är har försökt att motbevisa att Emil Àr misshandlad men att det inte finns nÄgon som vill hjÀlpa oss att vi stÀndigt kommer till dessa ÄtervÀndsgrÀnder. Vidare förklarar vi att vi skulle vilja komma in pÄ familjeboendet sÄ fÄr socialtjÀnsten sjÀlva se att det inte brister i vÄran förÀldrarförmÄga. Tiden gick och det Àr inte lÀngre som vi blivit lovad. PÄ ett möte sÀger socialhandlÀggarna att de kommer att omhÀnderta Felicia redan vid födseln. Vid denna tid Àr det inte lÄng tid kvar till förlossningen. Jag och min man pÄbörjar ytterligare en gÄng en utredning ang Emils frakturer. Men tiden gick och en flicka föds pÄ förlossningen den 18 september 2012. För att fÄ en anknytning till Felicia sÄ fÄr vi vara placerad pÄ BB tillsammans med Felicia under nÄgra dagar, frÄn den 18 till den 21 september. BB personalen tyckte att vi skötte oss exemplariskt med Felicia, ÀndÄ fÄr vi inte stanna kvar efter den 21 september dÄ det Àr bestÀmt att socialhandlÀggarna ska komma och hÀmta Felicia och ta henne ifrÄn oss. Familjeboendet Àr inte heller ett allternativ för socialtjÀnsten eftersom att deras personliga oro kommer att komma den dagen vi lÀmnar familjeboendet med Felicia. Det spelar ingen roll om vi visar oss vara exemplariska förÀldrar. Familjeboendet Àr under en kortare tid ca 8 veckor med möjlighet att kunna förlÀnga tiden. Personal 24 tim /dygnet. Men det rÀcker inte för socialen.
Det omedelbara omhÀndetagandet Àr överklagat och har redan varit uppe i FörvaltningsrÀtten och med ett vittne frÄn BB som dessutom sÀger i rÀtten att vi skötte oss exemplariskt med Felicia. PÄ BB Àr det precis som pÄ familjeboendet som vi önskar att fÄ komma till, andra förÀldrar med barn plus att det Àr personal dygnet runt. SÄ jag ser ingen anledning till att ett omedelbart omhÀndertagande ska vara nödvÀndig eftersom att allt fungerar bra. Men tyvÀrr sÄ slog FörvaltningsrÀtten igenom det omedelbara omhÀndertagandet och Felicia Àr Ànnu placerad. Beslutet Àr överklagat till kammarrÀtten och ett beslut Àr taget, besked om beslutet meddelas i morgon 2012-10-11. (HÄller tummarna) Idag 2012-10-10 sÄ blev utredningen klar till ansökan pÄ LVU, har lÀst den och det finns inget som Àr hÀr och nu. Det stÄr att vi har haft en massa insatser frÄn socialtjÀnsten sÄ sent som 2007, en frivillig insatts. Efter det har det inte varit nÄgra insatser och det Àr vÀl 2012 nu? Felicia var lÄngt ifrÄn pÄtÀnkt 2007. Det Àr utredningen pÄ Felicia som blev klar idag. Det som stÄr idag i utredningen det Àr om socialtjÀnstens egna personliga oro, inget konkret alls. Var har aktualitetsprincipen tagit vÀgen?
Izabella bor i ett familjehem nÀra Uppsala. Benjamin och Samantha bor i ett annat familjehem ocksÄ nÀra Uppsala. Emil bor i GÀvle och nu Àr Felicia ocksÄ placerad i samma familjehem (slÀktplacering) som Emil i GÀvle. SlÀktplaceringen Àr det vÀrsta tÀnkbara placeringen för oss förÀldrar. Det Àr min mans förÀldrar som har hand om Emil och Felicia nu, alltsÄ Emils och Felicias farmor och farfar. NÀr Emil först blev placerad blev han inte det hos farmor och farfar utan han blev placerad i Möklinta, vi förÀldrar gjorde dÄ allt för att han skulle komma till slÀkten, farmor och farfar. Det tog oss nÀstan ett Är att fÄ igenom den flytten, ett byte av handlÀggare sÄ tog det bara nÄgon vecka sÄ bodde Emil i GÀvle hos farmor och farfar. Men problemet kom nÀr Ätalet lades ner ang misstankarna om babymisshandel. Min man blev lycklig nÀr fallet lades ner och ringde direkt till sin mor för att meddela att det inte lÀngre fanns nÄgra hinder för att kunna fÄ tillbaka Emil. DÀr blev det direkt kalla handen och hans mor sÀger till honom att "skulle du fÄ hem Emil i en rÀttegÄng sÄ tar vi Emil och sticker utomlands" Som ni ser, hÀr Àr min man redan motarbetad av sina förÀldrar och Àr man ett familjehem sÄ har man tyvÀrr nÀstan allt att sÀga till om. Jag menar pÄ att sedan nÀr det blir aktuellt för en hemtagningsutredning kommer det att vara sÄ mycket negativt om oss som förÀldrar, allt för att behÄlla barnen.
Benjamin och Samantha under den tiden jag och min man satt hĂ€ktade fick komma till ett jourhem nĂ€ra Arlanda. HĂ€r bodde dom under nĂ„gon vecka innan de fick flytta till ett riktigt familjehem. Familjehemmet och jag hade en bra kontakt i början, tills dess att Ă„talet lades ner, samma dag som Ă„talet lades ner talade jag om det för familjehemmet. Och det skulle jag aldrig ha gjort, frĂ„n den dagen har det aldrig varit sig likt. Barnen mĂ„dde helt plötsligt dĂ„ligt efter umgĂ€ngena, separationssvĂ„righeter, kontakt med BUP osv. HĂ€r hade jag umgĂ€nge med barnen 2 gĂ„nger i mĂ„naden 2 tim, men eftersom att dom blev sĂ„ dĂ„liga minskade man umgĂ€nget till 2 tim/mĂ„n och sĂ„ har det varit sedan dess. Idag Ă€r det bĂ„de det ena och det andra frĂ„n familjehemmet. Dom sĂ€ger att barnen var rĂ€dda för vatten nĂ€r det kom till familjehemmet och att barnen Ă€r rĂ€dda för polisbilar och ambulanser. Att Samantha sĂ€ger att ambulansen har kommit och hĂ€mtat Emil. Ja, det finns en vĂ€ldigt massa saker som familjehemmet kommer och sĂ€ger vad barnen i sin tur sĂ€ger. PĂ„ ett umgĂ€ngestillfĂ€lle som familjehemsförĂ€ldrarna var med pĂ„ i GĂ€vle frĂ„gar Samantha mig om Fredrik slĂ„r barn, jag frĂ„ga henne varför hon undrar detta och till svars fĂ„r jag âför att Jimmy sĂ€ger detâ Jimmy det Ă€r familjehems pappan. Jimmy hör att Samantha frĂ„gar detta men inte en reaktion. Inte en reaktion frĂ„n soc heller som befann sig pĂ„ umgĂ€nget och sĂ„ hĂ€r hĂ„ller det pĂ„ Ă€n idag.
I vÄrdplanen stÄr det att vi ska vara helt fri frÄn misstankar kring Emils frakturer, alltsÄ vi ska varit uppe i en rÀttegÄng och blivit frikÀnda. Vi har varit pÄ Äklagaren flera gÄnger att vi vill att han ska lyfta upp det i en rÀttegÄng men det kommer han inte att göra. Vi ska ha en bra och stabil ekonomi, vi studerar bÄda tvÄ. Vi ska ha en trygg och sÀker hemma miljö för barnen. Men vi fÄr inte ha dom hemma. Vi ska ha ett socialt nÀtverk.
Kraven pÄ oss förÀldrar för att fÄ tillbaka barnen har inget med oss i slutÀndan att göra, eftersom att dom i rÀtten sÀger att barnen inte mÄr bra och inte klarar av en flytt just nu och att det kommer att förstöra barnen mer. Vi har letat efter massa domar frÄn Rà och vissa frÄn kammarrÀtten. NÄgon frÄn Europadomstolen. Med dessa domar kÀnner jag att det inte kommer att vara nÄgra problem att fÄ tillbaka barnen. MEN man vet aldrig.
Till sist vill jag bara tillÀgga att barnen fÄr trÀffas tvÄ gÄnger per Är. Ett av familjehemmen har fÄtt i uppdrag att ordna syskon trÀff minst tvÄ gÄnger per Är. Detta sker i regel en gÄng pÄ sommaren i Furuviks parken och ett under jullovet. Detta som socialen hÄller pÄ med Àr INTE för barnens bÀsta.
Nu under den senaste tiden har vi blivit sÄ less pÄ socialtjÀnsten att vi spelar in alla möten och det sÀgs vÀldigt mycket som Àr av anvÀndning. Men om det Àr till hjÀlp i förvaltningsrÀtten, det ÄterstÄr och se.
Pà Benjamin och Samantha ska socialtjÀnsten nu gÄ in och söka vÄrdnads överflytt för andra gÄngen.