Visa inlägg
1
TvÄngsomhÀndertagande och andra ingripanden / DAMP- OCH ANDRA NORMALA BARN
« skrivet: 08 mars 2005, 19:36:09 PM »
DAMP- OCH ANDRA NORMALA BARN
Min son mobbades av en liten söt flicka i sin klass. Det yttre motsvarades inte av hennes inre. Hon gör det fortfarande. För nĂ„got Ă„r sedan berĂ€ttade hon grĂ„tande inför klassen att storebrodern âpĂ„ skojâ brukat skrĂ€mma henne nĂ€r hon somnat. Hon kunde inte hĂ€mnas sĂ„ hon fann ett annat offer för sina aggressioner, min son. Jag tyckte att hon behövde hjĂ€lp och föreslog skolsköterskan att hon upprepade tidigare hĂ„llet föredrag om mobbing. Jag nĂ€mnde inte flickans namn. Efter nĂ„gra veckor fick min son och jag kallelse till skollĂ€karen. I tvĂ„ timmar testades syn, hörsel, lĂ€ngd, vikt, hans sĂ€tt att röra sig sidlĂ€nges etc. Detta hade sonen ingenting emot. Han tyckte bara det var skojigt. Doktorn avslutade med en suck: âJag vet inte vad jag ska göra. Han Ă€r inte DAMP.â Vad har det med flickans mobbning att göra? LĂ€karen hade inte förstĂ„tt nĂ„gonting. Jag skrev senare till honom och frĂ„gade hur mĂ„nga barn han satt denna etikett pĂ„. Inget svar.
I gamla dar (under kriget) var det ganska normalt, att mĂ€nniskor var olika och hade rĂ€tt att vara det. Den gĂ„ngen satte man inte diagnoser pĂ„ och âbehandladeâ olikheterna. Skolkamrater kom resande in till stan frĂ„n landet, nĂ„gra med snuva, andra utan. Det idiotiska ordet âallergiâ existerade inte och efter nĂ„gra Ă„r var obehaget borta. Man visste att det inte smittade. Det var ökad kĂ€nslighet, som försvann. Jag skulle sjĂ€lv fĂ„ erfarenheterna och kĂ€mpa med dem och lĂ€karnas okunnighet i 25 Ă„r. Jag provade allt.
Sockersjuka fanns ocksÄ men vederbörande var tvungen att anpassa sig efter vad hon tÄlde. Jag kÀnde en gammal kokerska, som lagade mat till andra och provsmakade allt, men det var först efter hennes död som jag ficke veta att hon haft och kunnat leva med problemet. Det Àr lÀkemdelsfabrikerna och deras propaganda som resulterat i att stat och lÀkare nu reagerar sÄ hysteriskt mot alla som valt att stÄ utanför och sjÀlv bestÀmma. Det Àr man ju ÀndÄ tvungen till för ingen annan kan ta eller tar ansvar om behandlingen gÄr snett. DÀr jag bor kidnappade kommun och polis i strid med FN:s barnkonvention tvÄ vÀlfungerande barn frÄn deras vÀlfungerande hem och skyllde pÄ bristande vÄrd av nyligen sockersjuk storebror.
Cancerbehandling Àr ju ocksÄ nÄgot som lÀkarna förbjuder att man har egna Äsikter om. Man straffas för detta hÀr i Danmark, inte i Tyskland.
Det Àr ocksÄ normalt att man i en population har indivier som Àr mycket olika och har rÀtt att vara det. NÄgra Àr som barn stilla och lugna, kanske genom hela livet, andra aktiva och provocerande ocksÄ frÄn barndomen till högt upp i Ären.
Min fru var tillsammans med sin dÄvarande pojkvÀn nÀr han studerade pÄ psykologiska institutionen i början av 1970-talet dÄ förkortningen MBD (Minimal Brain Damage) kom och plötsligt var alla mycket engagerade i detta. Man skulle forska i problem som alls inte funnits tidigare. Nytt namn ersatte det, DAMP (Dysfunction Attention Motor control Peception), som hÀr i landet bytte namn 9-9-04 till ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), rubbningar i uppmÀrksamhet, aktivitet och impulsivitet. Vad Àr normalt? UppmÀrksamhetsstörning, vaddÄ? Mobbande lÀrare pÄstod att min son inte kunde koncentrera sig, Struntprat! Hemma kunde han sitta i timmar utan att Àta nÀr han spelade datorspel. Han kunde lÀsa och dÄ hörde han inte pÄ vad man sagt. UppmÀrksamhetsstörning sÀges vara ett handikapp primÀrt hos barn och unga. Jag kÀnner gamla som har svÄrigheter med uppmÀrksamheten. NÀr min far lÄg pÄ sitt yttersta var han totalt likgiltig inför allt det som vi berÀttade om livet utanför, men dagen innan han dog rÄkade jag nÀmna nÄgot medicinskt som jag sett i tidningen. Eftersom han varit lÀkare i hela sitt liv sparkade detta liv i honom. Han nÀstan satte sig upp och ville höra mera. SÄdant som trÄkar mig har jag ingen lust att koncentrera mig pÄ. UppmÀrksamhetsstörning upptrÀder med eller utan samtidig över- eller hyperaktivitet. Finns andra alternativ? Det gÀller ju alla. MBD-barn. MBD. minimal brain damage, fumlare (föraktfull term!), hyperkinesiska barn. NÀr jag fick stroke blev jag fumlig men det gick att öva bort (som tur var).
Beteckningen anvÀndes huvudsakligen i Norden. Jag kan tÀnka mig att andelen DAMP-individer var hög hos vikingarna men lÄg bland mediterande gurus Indien.
Ăveraktiva barn handlar ofta innan de hinner tĂ€nka. GĂ€ller inte detta alla, tills ödet lĂ€rt oss?
Problem i samspelet med andra barn gÀller ocksÄ alla. Jag tycker det Àr sjukt att man skall gradera normala funktioner och pÄstÄ att nÄgot Àr abnormt, annat inte. Vem avgör det? LÀkarna? Psykologerna? Jag har mött mÄnga konstiga typer. Att nÄgra individer hÀnger upp sig pÄ detaljer Àr vÀl inte sÄ underligt? NÀr t.ex. en historia ska ÄterberÀttas, kan barnet gör det nÀstan ordagrannt men har svÄrt att sjÀlv dra ut det vÀsentligaste ur den. Min hustru kommer ihÄg berÀttelser pÄ ett sÀtt, jag pÄ ett annat. Detta gör ocksÄ att hon som författare skriver berÀttelser pÄ annat sÀtt Àn vad jag gör. Vi har med oss genetiska koder som prÀglar oss och det Àr naturligt.
Jag sÄg ett program om ett DAMP-barn. Han fick centralstimulerande medel, Ritalin alternativt Dexamfetamin, för att det skulle öka centralnervsystemets vakenhet. Han satt framför en play station och spelade maniskt. Hela pojken var spÀnd och det sÄg förryckt ut. SÄ skall det inte vara. Hans spel producerade energier som han inte kom av med utan fick mer och mer. VÄr son tycker om datorspel. Han fÄr inte sitta dÀr utan omvÀxling, psykiska och fysiska aktiviteter ska balansera varandra. Om han skulle lura oss (han försöker) och sitta för lÀnge kan vi se det i ansiktet. Han fÄr tics, men dessa behandlar vi med B-vitaminer som inte har biverkningar. Han fÄr heller inte snask nÀr han arbetar med dessa spel för att inte öka dessa energier. Barn som har (normala) problem med att styra energierna ska givetvis inte Àta hela tiden, dricka coca-cola och andra drycker med socker.
En medicinsk artikel skriver att DAMP-barn ska ges strategi-inlÀrning, social trÀning, individuell terapi, men det fÄr ju alla av livet.
Min son mobbades av en liten söt flicka i sin klass. Det yttre motsvarades inte av hennes inre. Hon gör det fortfarande. För nĂ„got Ă„r sedan berĂ€ttade hon grĂ„tande inför klassen att storebrodern âpĂ„ skojâ brukat skrĂ€mma henne nĂ€r hon somnat. Hon kunde inte hĂ€mnas sĂ„ hon fann ett annat offer för sina aggressioner, min son. Jag tyckte att hon behövde hjĂ€lp och föreslog skolsköterskan att hon upprepade tidigare hĂ„llet föredrag om mobbing. Jag nĂ€mnde inte flickans namn. Efter nĂ„gra veckor fick min son och jag kallelse till skollĂ€karen. I tvĂ„ timmar testades syn, hörsel, lĂ€ngd, vikt, hans sĂ€tt att röra sig sidlĂ€nges etc. Detta hade sonen ingenting emot. Han tyckte bara det var skojigt. Doktorn avslutade med en suck: âJag vet inte vad jag ska göra. Han Ă€r inte DAMP.â Vad har det med flickans mobbning att göra? LĂ€karen hade inte förstĂ„tt nĂ„gonting. Jag skrev senare till honom och frĂ„gade hur mĂ„nga barn han satt denna etikett pĂ„. Inget svar.
I gamla dar (under kriget) var det ganska normalt, att mĂ€nniskor var olika och hade rĂ€tt att vara det. Den gĂ„ngen satte man inte diagnoser pĂ„ och âbehandladeâ olikheterna. Skolkamrater kom resande in till stan frĂ„n landet, nĂ„gra med snuva, andra utan. Det idiotiska ordet âallergiâ existerade inte och efter nĂ„gra Ă„r var obehaget borta. Man visste att det inte smittade. Det var ökad kĂ€nslighet, som försvann. Jag skulle sjĂ€lv fĂ„ erfarenheterna och kĂ€mpa med dem och lĂ€karnas okunnighet i 25 Ă„r. Jag provade allt.
Sockersjuka fanns ocksÄ men vederbörande var tvungen att anpassa sig efter vad hon tÄlde. Jag kÀnde en gammal kokerska, som lagade mat till andra och provsmakade allt, men det var först efter hennes död som jag ficke veta att hon haft och kunnat leva med problemet. Det Àr lÀkemdelsfabrikerna och deras propaganda som resulterat i att stat och lÀkare nu reagerar sÄ hysteriskt mot alla som valt att stÄ utanför och sjÀlv bestÀmma. Det Àr man ju ÀndÄ tvungen till för ingen annan kan ta eller tar ansvar om behandlingen gÄr snett. DÀr jag bor kidnappade kommun och polis i strid med FN:s barnkonvention tvÄ vÀlfungerande barn frÄn deras vÀlfungerande hem och skyllde pÄ bristande vÄrd av nyligen sockersjuk storebror.
Cancerbehandling Àr ju ocksÄ nÄgot som lÀkarna förbjuder att man har egna Äsikter om. Man straffas för detta hÀr i Danmark, inte i Tyskland.
Det Àr ocksÄ normalt att man i en population har indivier som Àr mycket olika och har rÀtt att vara det. NÄgra Àr som barn stilla och lugna, kanske genom hela livet, andra aktiva och provocerande ocksÄ frÄn barndomen till högt upp i Ären.
Min fru var tillsammans med sin dÄvarande pojkvÀn nÀr han studerade pÄ psykologiska institutionen i början av 1970-talet dÄ förkortningen MBD (Minimal Brain Damage) kom och plötsligt var alla mycket engagerade i detta. Man skulle forska i problem som alls inte funnits tidigare. Nytt namn ersatte det, DAMP (Dysfunction Attention Motor control Peception), som hÀr i landet bytte namn 9-9-04 till ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), rubbningar i uppmÀrksamhet, aktivitet och impulsivitet. Vad Àr normalt? UppmÀrksamhetsstörning, vaddÄ? Mobbande lÀrare pÄstod att min son inte kunde koncentrera sig, Struntprat! Hemma kunde han sitta i timmar utan att Àta nÀr han spelade datorspel. Han kunde lÀsa och dÄ hörde han inte pÄ vad man sagt. UppmÀrksamhetsstörning sÀges vara ett handikapp primÀrt hos barn och unga. Jag kÀnner gamla som har svÄrigheter med uppmÀrksamheten. NÀr min far lÄg pÄ sitt yttersta var han totalt likgiltig inför allt det som vi berÀttade om livet utanför, men dagen innan han dog rÄkade jag nÀmna nÄgot medicinskt som jag sett i tidningen. Eftersom han varit lÀkare i hela sitt liv sparkade detta liv i honom. Han nÀstan satte sig upp och ville höra mera. SÄdant som trÄkar mig har jag ingen lust att koncentrera mig pÄ. UppmÀrksamhetsstörning upptrÀder med eller utan samtidig över- eller hyperaktivitet. Finns andra alternativ? Det gÀller ju alla. MBD-barn. MBD. minimal brain damage, fumlare (föraktfull term!), hyperkinesiska barn. NÀr jag fick stroke blev jag fumlig men det gick att öva bort (som tur var).
Beteckningen anvÀndes huvudsakligen i Norden. Jag kan tÀnka mig att andelen DAMP-individer var hög hos vikingarna men lÄg bland mediterande gurus Indien.
Ăveraktiva barn handlar ofta innan de hinner tĂ€nka. GĂ€ller inte detta alla, tills ödet lĂ€rt oss?
Problem i samspelet med andra barn gÀller ocksÄ alla. Jag tycker det Àr sjukt att man skall gradera normala funktioner och pÄstÄ att nÄgot Àr abnormt, annat inte. Vem avgör det? LÀkarna? Psykologerna? Jag har mött mÄnga konstiga typer. Att nÄgra individer hÀnger upp sig pÄ detaljer Àr vÀl inte sÄ underligt? NÀr t.ex. en historia ska ÄterberÀttas, kan barnet gör det nÀstan ordagrannt men har svÄrt att sjÀlv dra ut det vÀsentligaste ur den. Min hustru kommer ihÄg berÀttelser pÄ ett sÀtt, jag pÄ ett annat. Detta gör ocksÄ att hon som författare skriver berÀttelser pÄ annat sÀtt Àn vad jag gör. Vi har med oss genetiska koder som prÀglar oss och det Àr naturligt.
Jag sÄg ett program om ett DAMP-barn. Han fick centralstimulerande medel, Ritalin alternativt Dexamfetamin, för att det skulle öka centralnervsystemets vakenhet. Han satt framför en play station och spelade maniskt. Hela pojken var spÀnd och det sÄg förryckt ut. SÄ skall det inte vara. Hans spel producerade energier som han inte kom av med utan fick mer och mer. VÄr son tycker om datorspel. Han fÄr inte sitta dÀr utan omvÀxling, psykiska och fysiska aktiviteter ska balansera varandra. Om han skulle lura oss (han försöker) och sitta för lÀnge kan vi se det i ansiktet. Han fÄr tics, men dessa behandlar vi med B-vitaminer som inte har biverkningar. Han fÄr heller inte snask nÀr han arbetar med dessa spel för att inte öka dessa energier. Barn som har (normala) problem med att styra energierna ska givetvis inte Àta hela tiden, dricka coca-cola och andra drycker med socker.
En medicinsk artikel skriver att DAMP-barn ska ges strategi-inlÀrning, social trÀning, individuell terapi, men det fÄr ju alla av livet.