Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Mats Larsson

Sidor: [1] 2 3 4
1

 Christina Sigfrids; Elin Benendo; -2006-

Studien grundar sig på en aktgranskning av fem barnavårdsutredningar och visar på stora brister i barnpespektiv och utredningsmetodik. Fokus för studien är barnperspektiv, i meningen barnets röst, barnets mening och vilja.

http://www.uppsatser.se/uppsats/b64c330ad6/

2
Denna bok är en omarbetning, utveckling och utvidgning av den första upplagan. Här ges bl.a. större utrymme åt utredande samtal med barn samt åt källkritik och tankefel. I boken presenteras begrepp, principer och felkällor som bör beaktas för att utredningsarbete skall bli sakligt och konstruktivt så att barn kommer till tals och deras intressen främjas. Boken utgår från kognitiv psykologi, logik och källrkitik. Den är unik i sitt slag och bör vara viktig för alla som gör, hanterar eller kritiskt granskar utredningar kring barn.




3
Fosterhem och institutioner / SV: Adoptionscentrum föreslår
« skrivet: 16 september 2010, 10:55:56 AM »
Rätten att adoptera barn som ligger under LVU motverkar LVU lagens faktiskt utalade ambition att Vården skall avslutas när det finns förutsättningar.
spekulationer om mindre sanolikt räcker inte för adoption, utan vad som måste krävas är att ¨de biologiska föräldrarna är i en situation som garanterat inebär att de inte kan återfå vårdnaden, exempelvis att de ligger i respirator.

För barnets skull är begreppet adoption inte relevant, en fosterhemsplacering skall vara i ett bra hem ..ett hem som skall ha tagit på sig att vårda barnet så länge LVU,et ligger. dvs barnet skall inte behöva skifta familjehem under placeringstiden.

4
Fosterhem och institutioner / SV: "Flyter av stoff i barnevernet”
« skrivet: 13 september 2010, 20:14:33 PM »
Får nog förtydliga min röst med en kommentar, visst finns situationer när barn kan behöva omhändertas i undantagsfall, men det skall isåfall inte ske under soc eller någon organisation som i strukturen påminner om soc, vidare  måste godtycket i lagen omitetgöras oavsett.

5
Vetenskap eller kvacksalveri / SV: Vem drabbas av LVU ingripande?
« skrivet: 12 september 2010, 21:40:32 PM »
Aspergers är en konstruktion, baserad på en manual vars historik förändrats över tid, de individer som likväl kategoriseras under denna havererade "diagnos" är ofta mycket inteligenta, och av den anledningen inte så populära hos socialen,som föredrar nickedockor.

6
Myndigheternas metodik / SV: En sådan fars i ett LVU-ärende
« skrivet: 09 juni 2010, 15:56:39 PM »
Utifrån det som återges har inte domstolen följt sitt uppdrag vad gäller att i erfoderlig omfattning utreda målet. detta styrker påståenden om att det finns en anda av sammförstånd i LVU ärenden mellan domstolens ledamöter och representanten för Myndighetsnämnden i fråga som hotar rättsäkerheten.
Källa : http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=9754

Mycket läsvärd analys som bekräftar många av de yttranden som återkommer med jämna melllanrum här i forumet  kring att rätten till en rättvis rättegång åsidosatts.
Jag kan instämma i att sammförstånd även( i varierande omfattning) präglat de rättegångar jag själv varit part i. Barnets ombud har varierat 3 gånger och haft en högst varierande syn på hur mycket tid som är tillräckligt att lägga ner för att kunna representera barnet , dock har vår dotters senaste ombud lagt ner erfoderlig tid och hon yrkade även att vården skulle upphöra. det märkliga  i det samanhanget om man läser domen är att domstolen totalt undviker att återge något av  den argumentationen som låg till grund för yrkandet från vårt barns ombud.
Risken är stor att vårt barns ombud har "bytts ut " till nästa förhandling.

7
Bemötandet ifrån myndigheten / SV: Den personliga integriteten
« skrivet: 23 maj 2010, 23:43:15 PM »
When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty.
Thomas Jefferson

8
 Efter att ha läst de senaste 3 böckerna skrivna av Brita Sundberg Weitman är det uppenbart för mig att :
1.LVU lagen lämnar för mycket utrymme för godtycke för att den då den är skriven som en Ramlag.Utrymmet för godtycke inkräktar då på grundlagens krav om likhet inför lagen (eftersom verktyget att säkerställa att så blir fallet är godtyckligt), och definitionen av en Rättsstat definierad av konstitutionsutskottet. Prejudikat från EU domstolen skall likväl komplettera LVU lagens otydlighet.
2: Tillsynsmyndigheterna följer till stor del inte sina tillsynsuppdrag såsom dom är skrivna särskilt JO har själva omformulerat sitt uppdrag, Vilket även framgår i en granskning av yttranden i enskilda fall.
 3 Domstolarna är inte självständiga mot förvaltningsmyndigheterna såsom grundlagen stadgar utifrån följande indikationer :
3.A ; Nämndemännen tillsätts delvis politiskt och har ofta tidigare förankring i politiska nämnder såsom Myndighetsnämnderna.
3.B; 150 av de högsta domartjänsterna tillsätts av regeringen utan insyn dessa utsedda har ofta en bakgrund i Regeringskansliet.
3,C; Nämndemännen har enskilt samma röstvärde som lagmannen , tidigare krävdes att alla nämndemän var eniga för att rösta emot lagmannen , som representerar tolkningen av lagen enligt lagens bokstav.
3.D; Domar utbildningarna har förändrats till att innehålla en massa flum om ”allmänna hänsyn” snarare än lagtext och prejudikat mot andra rättskällor.
3.E . Domstolarna tillämpar ofta i strid med grundlagen omvänd beviskrav , dvs att socialens utredning i mycket tas såsom ”sann ” och att det är upp till föräldrarna att motbevisa den. Ofta tar inte heller Domstolen sin granskande funktion på allvar, att objektivt och kritiskt värdera information från tre i utgångsläget jämställda parter.

9
Beggreppet Rättshaverister är skapat för att beskriva den som enligt någon delvis godtycklig bedömning driver sin Rätt inabsurdum. Men begreppet är inte relevant av den enkla anledningen att menniskor lever i ett system som ger möjligheter för dom att kräva sin rätt.

En  annan observation är relevant . står begreppet i relation till att man driver proseccer oaktat huruvida man har rätt eller fel i sak ?

TEX om man driver ett enskillt fall nationellt  i många instanser och förlorar i alla , men lyckas få mål admissible i EU domstolen och vinner där .
är man då rättshaverist ända fram tills dess att man vinner i EU domsstolen . och upphör man att vara det när man vunnit?

Omfattningen av graden i vilken mån folk driver sina ärenden beror till största delen i vilken grad det nationella Rättstystemet fungerar eller inte .

Vissa driver sina fall till eudomstolen och vinner , kalla dem rättshaverister eller vad som , vad dessa personer dock har gjort är att bidra till prejudikat som kan hjälpa hela befolkningen.

Så jag avslutar som jag började , begreppet Rättshaverist är och förblir orelevant . PUNKT


10
Myndigheternas behov av illutionen är av större värde för dom  än de konsekvenser det får för de som drabbas av mörkläggningen. Sverige har alltid präglats av en myndighetskultur som aggerar utefter förmodade kollektiva ambitioner att nå Utopia,, men resultatet blir raka motsatsen just för att insikten saknas att allt inte kan vara perfekt alltid. Men det som inte myndigheter förstår är att det som alltid består är det bandet som är ursprung.
Bra analys Avos.

11
Utredningen föreslår 
( De konkreta förslagen återgivna och mina kommentarer inom parentes .)
att reglerna för den sociala barn- och ungdomsvården samlas i en ny särskild lag,
att den nya lagen ska heta lag 0000:000 om stöd och skydd för barn och unga (LBU),
att de bestämmelser i socialtjänstlagen som rör barn och unga förs över till LBU,
att samtliga bestämmelser i lagen om vård av unga LVU förs över till LBU, och
att LBU ska omfatta barn och unga upp till 21 års ålder

att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut enligt LBU .
( Utveckla källorna för beskrivningen av det begreppet så det är gemensamma källor för dem som har att tolka begreppet och sök ledning i prejudikat från EU domstolen i första hand. Det ligger i sakens natur att begrepp som barnets bästa i praktiken får en allt mer radikal förskutning i praktiken eftersom det saknar externa källor förutom socialstyrelsens yttranden som i sig kan vara grovt radikala och är som gjorda för Godtycke. Förskjutningen till en allt mer Föräldrafientlig konservens  bottnar i att det är bättre att överdriva skyddsbehovet än att riskera att anklagas att ha försummat barnets intressen.)

Ett långsiktigt mål bör vara att anmälningarna minskar till följd av att det förebyggande arbetet fungerar väl och att föräldrar och barn med förtroende vänder sig till socialtjänsten.
 (som det är i dag tar inte föräldrar som kan ha behov av stöd  kontakt med socialen eftersom det defakto är socialen som blir  problematiken som trasar sönder familjen.)

”I högre grad än i dag bör anmälan från andra myndigheter också kunna resultera i samverkan för att tillgodose barnets behov av stöd i olika avseenden.”
(Sista steget till en angivarstat utan påföljd för förtal.)

att en omedelbar bedömning av skyddsbehovet ska göras så snart en anmälan inkommer.
(  Så är det redan i dag men beslut om omedelbart omhändertagande men vad som måste förändras är att beslutet måste  godkännas av betydligt fler personer än i dag. Helst en allmän åklagare inom 24 timmar men även han behöver en lag som är en lag och inte halvflummiga begrepp.)
att ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte ska göras inom högst 14 dagar från mottagandet av anmälan, om inte synnerliga skäl föreligger,
(Vilka synnerliga skäl skulle vara relevanta?Beslutet om huruvida utredning skall påbörjas måste även det inkludera  fler personer än i dag. Ex att inom två veckor från det att socialsekreteraren tagit beslut om att inleda en sådan utredning skall en ENIG nämnd i länsstyrelsen ha gett sitt godkännande av att en utredning inleds. Subjektiva uttalanden måste bort från utredningarna eftersom det är Domstolen som skall ha åsikter om de fakta som presenteras dem. Socialsekreteraren har således inget egenmandat på begreppet Barnets bästa utan det skall framgå av Lagtext och prejudikat från EU domstolen. )
oförändrade bestämmelser om utredningstiden.
(Utredningstiden måste knytas till materialets natur och omfattning. Många utredningar pågår maximal tid bara för att socialsekreterarna har mycket att göra... Tro det dom har ju själva satt sig i den situationen utifrån påtryckningar från en politisk elit som i strävan efter utopia beskär fundamenten tills dess beskärningen blir det som är orsaken till problematiken.)
 
att socialtjänsten ska kunna avvakta en kortare tid med att underrätta vårdnadshavaren om att utredning inletts.
(i dag helt oreglerat förutom enligt förvaltningslagen )

att socialnämnden ska kunna besluta om uppföljning efter avslutad utredning i de fall det har visats att barnet är i särskilt behov av stöd eller skydd, men samtycke till insatser saknas. Uppföljningen ska kunna pågå under högst två månader och att motsvarande möjlighet ska finnas efter avslutad placering.
(Uppföljning kontra utredning vari är den konkreta skillnaden. och  kan den enskilde vårdnadshavaren överklaga ett sådant beslut ?)
att målgruppen för socialnämndens särskilda ansvar i LBU benämns ”barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa”.
( Det uppenbaraste svåraste begreppet är ”riskerar att fara illa” ) begreppet får inte tillämpas om det inte är bevisade permanenta problem som kommer bestå och som inte kan avhjälpas av vårdnadshavaren, begreppet öppnar upp för  godtyckliga subjektiva antaganden baserat på omständigheter i familjen som presenteras utanför sitt sammanhang)

att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården.
( Ha inte med sådant här i en lag om inte Tillsynsmyndigheterna har instruktioner till hur  det skall tillämpas i relation till en tillsyn. Lika poänglöst som att ha en Grundlag som ändå inte är tillgänglig för medborgarna)
.

att kommunen ska få erbjuda allmänna öppna insatser till barn, unga och deras föräldrar utan föregående behovsprövning,
(behovsprövning  behov av insatts vad e poängen att föreslå nått som man inte vet är relevant)
- att serviceinsatsen ska vara öppen för alla som tillhör den grupp verksamheten vänder sig till, samt att serviceinsatsen inte ska vara förenad med krav på dokumentation och att verksamheten ska kunna avgiftbeläggas.

att socialnämnden ska bedriva uppsökande och förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa, och att socialnämnden ska ha tillgång till öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och deras föräldrars olika behov .
( Uppsökande ? att utan inledd utredning införskaffa information som är sekretessbelagd innan en utredning påbörjas?)
att socialnämnden regelbundet ska följa genomförandet av insatsen kontaktperson, kontaktfamilj och särskilt kvalificerad kontaktperson, samt att socialnämnden får möjlighet att inhämta uppgifter ur belastningsregister och misstanke register för att bedöma en persons lämplighet för ett sådant uppdrag. 
att socialnämnden ska vara skyldig att tillhandahålla utbildning till familjehemsföräldrar och jourhemsföräldrar,
 (Utbildning? Att lära dom som tar på sig uppdraget av rätt anledning att  göra som man blir tillsagd utan att ställa frågor om det man gör verkligen är rätt i så motto att barnets förädrar fått sina rättigheter eller hålla tyst om man ser att barnet ger utryck för att sakna sina föräldrar? )
att socialnämnden ska vara skyldig att upprätta ett skriftligt avtal med familjehemmet där det klargörs vad som är socialtjänstens respektive familjehemmets ansvar och åtaganden när det gäller insatser och stöd till barnet,
(lite sent kanske , och Familjehemmet är likväl kommunens nickedocka )
att den kommun där ett tilltänkt familjehem är beläget ska vara skyldig att utan hinder av sekretess lämna de uppgifter om familjehemmet som kan vara av betydelse för utredningen av hemmet,
( Utan hinder av sekretess? Relevanskravet ”betydelse” måste definieras.)
att placeringskommunen inför en eventuell placering ska vara skyldig att informera och samråda med andra kommuner som har placerat barn eller vuxna i samma hem.
(Samråda ? Jag har svårt att se en definition av det begreppet som innebär att tydligheten blir så påtaglig att avsteg från lagen skulle kunna generera straffansvar eller sanktioner.)

att privata verksamheter, som i den del de ger psykosocialt stöd eller behandling till barn och unga som vårdas i familjehem, ska vara tillståndspliktiga.
( Definiera kriterierna och förfarandet vid tillståndsgivning så det blir enhetligt med insyn.)

att nuvarande bestämmelser om socialnämndens ansvar för samhällsvården kompletteras så att det tydligt framgår att nämnden också ska verka för att barns behov av hälso- och sjukvårdsinsatser tillgodoses, samt  att Socialstyrelsen och Skolverket utarbetar vägledning till huvudmännen när det gäller samhällsvårdade barns hälsa och skolgång.
 (En mall för hälsa och skolgång. Läroplanen finns ju men det är strukturella fel i skolan som gör att  eleverna inte utvecklas enligt läroplanens mall. Detta är utanför  föräldrarnas möjliga inflytande eftersom privat hemundervisning inte är tillåtet och klagomål på skolan emellanåt resulterar i att man får en anmälan mot sig. Den Förälder som söker alternativa pedagogiska skolor som montesori löper även den större risk för prusiluskors attityder.)
att socialnämnden i samband med beslut om placering ska utse en särskild namngiven socialsekreterare med ansvar för att följa vården och ha kontakt med barnet under placeringen,
att denna socialsekreterare bör ha en självständig ställning gentemot familjehemmet eller institutionen som vårdar barnet,
( En socialsekreterare som är mer självständig än att inte ha något tjänstemans ansvar,,,? Svårt att föreställa sig!)

att socialsekreteraren ska besöka barnet minst fyra gånger per år, samt att det ska bli en lagstadgad skyldighet att så långt möjligt föra enskilda samtal med barnet.
(Lagstadga något som socialsekreteraren likväl är den som avgör. Låter lite moment 22. Varför inte involvera barnets ombud i dessa samtal.)
att socialnämndens skyldighet att ge föräldrarna stöd under och efter barnets placering vid placering i familjehem även ska gälla vid placering i HVB.
 

att syftet med socialnämndens överväganden av om vården fortfarande behövs även ska omfatta överväganden om vårdens fortsatta inriktning och utformning beroende på om man bedömer att en återföring är möjlig eller inte, samt  att placeringskommunen efter en vårdnadsöverflyttning ska vara skyldig att, om familjehemsföräldrarna så önskar, ge familjehemsföräldrarna fortsatt stöd och råd.
 ( Här är en klar försämring som ger sekreterarna möjligheten att permanentera en placering genom att i onödan tillämpa vårdstrategier som ytterligare låser barnet vid den nya miljön och som i sig kan sakna motiv utifrån barnperspektivet. ( och att det senare används som argument i förhandlingar att barnet är låst till miljön,,alltså att de skapar en situation som de sedan använder som argument i domstol.
Brukar kallas att sätta i vanmakt juridiskt- och är mest påtagligt i situationer där barnet tappat  ben känslomässiga kontakten med sina föräldrar och att resultatet av det sedan används i domstol. DVS att de biologiska föräldrarna inte längre ”behövs”.)
att socialnämndens ansvar för att följa upp verksamheten som helhet förtydligas i lagstiftningen. (Lite sent och väldigt diffust  beskrivet. Jag tror inte en sådan uppföljning blir mer objektiv än de utredningar som ingår i den , av den anledningen att Nämnden är part i det dom skall följa upp.)

att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att före-bygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården.
(sin egen tillsynsmyndighet? Jäv? )

att samtal med barn får genomföras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande vid uppföljning efter avslutad utredning eller placering.
( i dag krävs Vårdnadshavarnas medgivande för att få prata i enrum med barn,)

att socialnämndens skyldighet att ge föräldrarna stöd under och efter barnets placering vid placering i familjehem även ska gälla vid placering i HVB. (Begreppet stöd måste förtydligas med att sociala skall tillhandahålla insatser i relation till de brister som enligt dom skulle vara avgörande för deras ställningstagande i att yrka Placering. )

att placeringskommunen efter en vårdnadsöverflyttning ska vara skyldig att, om familjehemsföräldrarna så önskar, ge familje-hemsföräldrarna fortsatt stöd och råd.  (Vårdnadsöverflyttning är i direkt konflikt med FN deklarationen till skydd för familjen ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd av samhället och staten.” För att vårdnadsöverflyttning skall vara möjligt utan att det är i konflikt med  FN konventionen ser jag att det bara kan komma i fråga när De biologiska föräldrarna är med definitiv säkerhet fullständigt  oförmögna till vårdnad under hela den period som lagen omfattar DVS upp till 21 år och att ingen annan utav föräldrarnas biologiska nätverk yrkar vårdnaden ev med stöd av de biologiska föräldrarnas uttalade vilja om de kan förmedla en sådan vilja .” Fullständigt oförmögna till vårdnad” betyder i det läget ex att föräldrarna ligger i respirator efter en olycka utan möjlighet till förbättring , så starka grunder måste till annars blir vårdöverflyttning bara ett skäl för kommunen att ta Bort de biologiska föräldrarnas juridiska möjligheter att häva placeringen.,-helt i strid med både FN och EU konventionen.)


att socialnämnden ska vara skyldig att, inom ramen för kvalitets-arbetet, särskilt uppmärksamma behovet av rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom barn- och ungdomsvården
(För många ospecifika begrepp som inte förtydligats enskilt eller gentemot varandra)


Att socialsekreterare som arbetar med dessa uppgifter har tillräcklig kompetens och erfarenhet bör vara ett självklart krav, med tanke på föräldrars och barns behov av rättssäkerhet och kvalitet i verksamheten. De förhoppningar som uttryckts i många utredningar och andra sammanhang om att kompetens och utbildningsnivå ska höjas på frivillig väg har inte visat sig infrias i tillräcklig utsträckning.
Utredningen föreslår:
att socionomexamen ska krävas för arbetsuppgifter som innebär bedömning av om utredning ska inledas, utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder samt uppföljning av beslutade insatser,
att en specialistutbildning på avancerad nivå om minst ett år införs, - att det på sikt bör bli en lagstadgad skyldighet för socialnämn-den att ha tillgång till specialistkompetens för den sociala barn- och ungdomsvården, samt - att ambitionen bör vara att skyldighet att ha tillgång till speciatistkompetens kan införas inom åtta år.

(Glädjande att se ord som rättssäkerhet och då satt i relation till både barn och föräldrar. Dok framgår utav många av resterande förslag att Rättssäkerhet inte är primär i utredarnas perspektiv. I vart fall inte i så motto att de aktivt och detaljerat försökt minimera utrymmet för Godtycke i möjlig omfattning. Det är i första hand lagen som skall generera rättssäkerhet genom detaljstyrning anknytet till tjänstemannaansvar för det är först då som Socialsekreterare tvingas sätta sin ev kompetens i relation till ett system som reglerar dess tillämpning. Ett utbildningsförfarande som lär sekreterare att förbli objektiva är eftertraktat , för att nå dit måste man isolera de nya socionomerna från de redan etablerade, eftersom så många i de äldre kullarna uppvisar empatiska störningar och oförmåga till just objektivitet och  adekvat utredningsmetodik enligt grundlagen.
Det största strukturella feltänket med socialen är ett de insatser som är av störst vikt  för den enskillde har samlats i samma korridor på kommunen dvs  Barn ärenden , understödsärenden och funktionsnedsättning -LSS hemtjänst. Alla delar länkade till en och samma nämnd vilket såklart öppnar för extrema möjligheter för Godtycke och möjligheter att trakassera jobbiga invånare.)


( Låt oss vara uppmärksamma på lagrådets granskning.)

12
Sammanfattning av Regeringens uppdrag:
(Med mina kommentarer inom parentes )

hur den sociala barn- och ungdomsvårdens övergripande mål och ansvar för barn och unga ska formuleras,
om reglerna för anmälningsskyldighet behöver förtydligas,
(Vore bra om man även bevakade frågan om förtal i relation till anmälan)
om socialnämndens möjlighet att anmäla brott mot barn ska ändras till en skyldighet,
(Det är det redan utgår jag ifrån- men åklagarens handläggning skall vara densamma oavsett varifrån en sådan anmälan inkommer)- om reglerna om utredning av barns förhållanden behöver kompletteras,
- om reglerna om insatser enligt SoL och LVU behöver ändras,
hur villkoren för familjehem kan förbättras,
(Dom får redan oskäligt betalt utan att själva präglas av samvetsbetänkligheter i relation till sitt ”uppdrag” ex finns det fosterhemsfamiljer som uppbär både  ersättning från kommunen och barnbidrag från FK samtidigt utan att ersättningen sänks proportionellt motsvarande barnbidraget.)- om reglerna om uppföljning av insatser behöver förbättras och
vilken kompetens som behövs för att arbeta inom den sociala barn- och ungdomsvården.
(lite sent ställd fråga måhända)
Utredningens utgångspunkter och vägledande principer för de förslag som läggs i betänkandet

Under en relativt kort tid har den sociala barn- och ungdomsvården genomgått stora förändringar. Placeringarna utanför hemmet av barn och unga har ökat påtagligt under 1990-talet. Det har varit drivkraften i utvecklingen av öppenvården, med inriktning på att minska beroendet av institutionsvård och i stället bygga upp resurser på hemmaplan. De öppna insatserna har blivit mer differentierade, mer professionaliserade och samma barn kan få hjälp genom flera olika insatser. Institutionsvården har delvis ersatts av familjehemsvård, särskilt tillfälliga placeringar i jourhem. Det finns mycket som tyder på att barn- och ungdomsvården i dag möter en bredare målgrupp till följd av förändringar i samhället och i människors attityder.
Socialtjänstens organisation har blivit mer specialiserad, men helhetssynen på familjens och nätverkets betydelse för barnet präglar arbetssättet. Socialsekreterarens professionella handlings-utrymme är stort och bör så vara med tanke på att varje barns och familjs situation är unik. Det stora handlingsutrymmet kräver dock hög kompetens och inbyggda system för stöd och uppföljning av arbetet.

Den sociala barn- och ungdomsvården uppvisar i dag ett mer genomfört barnperspektiv, bättre möjlighet för barn och föräldrar att vara delaktiga, mer struktur i utredning och insatser samt ett mer kunskapsbaserat arbete. Samtidigt framförs ofta kritik mot verksamheten från tillsynsmyndigheter och barnorganisationer samt i forskningsrapporter, statliga utredningar och uppföljnings-studier av olika slag. Även enskilda personer och organisationer och nätverk av människor med erfarenhet från vården framför kritik som kan gälla både förhållanden långt bak i tiden och i dag. Kritiken rör bl.a. brister i handläggning, ansvarstagande och skydd av barn, skillnader mellan kommuner, att den enskilde inte är tillräckligt delaktig, brister i kompetens, erfarenhet och kunskapsbas för arbetet samt att uppföljningen av verksamheten inte är tillfyllest.

Kritiken är generellt sett befogad. Samtidigt är det viktigt att framhålla att samhällets krav på den sociala barn- och ungdomsvården måste motsvaras av att det finns förutsättningar för ett gott arbete. Stabiliteten och därmed kompetensen måste förbättras i de delar av barn- och ungdomsvården som har till uppgift att bedöma om en utredning ska inledas, utreda och bedöma behovet av insatser samt följa upp dessa insatser. Dessa uppgifter behöver i högre grad än tidigare uppmärksammas och bli föremål för metodutveckling. För att kunna utveckla arbetet krävs att verksamheten på ett systematisk sätt inhämtar barns, ungas och föräldrars erfarenheter. Det finns också ett stort behov av att utveckla kvalificerade insatser för de ungdomar och familjer som har de allra största behoven. Det behöver finnas stödjande strukturer för kunskapsutveckling och för integrering av forskning och praktik. Ett tydligt professionellt ledarskap behövs också, som dels kan hävda verksamhetens specifika förutsättningar och behov, dels ansvara för att det finns rutiner och kontrollsystem, som garanterar god och säker barn- och ungdomsvård. Likaså måste möjligheterna för kommuner att samverka underlättas. Många kommuner har i praktiken små eller inga möjligheter att på egen hand tillgodose behovet av specialistresurser, t.ex. för bedömning och utredning i komplicerade fall och rekrytering och stöd till familjehem. Barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa har ofta särskilda behov av hälso- och sjukvård och extra stöd i skolgången, varför samverkan mellan huvudmännen behöver ske. Slutligen vill utredningen framhålla att trots de stora och berättigade krav som ställs på barn- och ungdomsvården saknar lagstiftningen i dag fortfarande bestämmelser som på ett konkret sätt garanterar nödvändig kompetens och erfarenhet.

Utredningen har haft följande utgångspunkter som vägledning för sina bedömningar och förslag till förändringar:
Föräldrar och familj utgör grunden för ett barns välfärd. Samtidigt behöver barns och ungas bästa och egna uppfattningar bli en starkare ledstjärna i lagstiftningen och vid tillämpningen av lagen. (Ställ inte barnet  i en motsatts situation med sitt ursprung i utgångsläget ! som jag återkommer till senare  är begreppet ”barnets bästa ” ett utryck som används utan att de som tolkar det har en och samma källa som har stöd i prejudikat från EU domstolen)
Samhällets gemensamma ansvar för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden måste framgå tydligt av lagstiftningen.
Samhällets ansvar för skydd av barn och unga som far illa behöver uppmärksammas mer.
( Ja särskilt om samhällets myndigheter är de som begår brott mot barnen )

Samhället har ett särskilt ansvar för barn och unga som omhändertagits för samhällsvård.
(ja och det är i relation till detta som Sverige ofta dömts i EU domstolen)
- Socialtjänsten måste bli bättre på att identifiera, förebygga, och hantera risker och missförhållanden inom barn- och ungdoms-vården.
Socialen är missförhållandet så det blir ju till att identifiera sig själva och det tror jag blir ett  osannolikt scenario)
Kompetenskraven för att utföra uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården måste tydliggöras och verksamheten ges bättre förutsättningar för kunskaps- och kompetensutveckling.
 (Genom Vilka instrument då? BBIC som är en intern paradox vad gäller de första målsättningarna och den detaljerade texten? )

Utredningen har på några områden föreslagit bestämmelser, som innebär en mer precis reglering av verksamheten. Det rör sig då om frågor där utredningen bedömer att en högre detaljeringsgrad är nödvändig utifrån det övergripande intresset att skydda barnet eller den unge, framför allt i samband med placeringar där samhället har tagit på sig ett särskilt ansvar, och där erfarenheterna visat att detta är påkallat.
Slutsattsen att LVU behövde förtydligas är en framgång men det visste vi ju redan och de områden där den nya lagen skulle ge en mer specifik delegering sker det till en allt mer konfliktladdad situation till Barn konventionen.  Ex, att möten nu skall kunna hållas med barnet enskilt utan vårdnadshavarnas medgivande)
LBU har utformats som en speciallag i förhållande till social-tjänstlagen, som alltjämt kommer att ha betydelse som samlande lag för hela socialtjänsten. Utredningen anser att det behövs minst ett år av förberedande insatser från det att riksdagen tagit beslut om en ny lagstiftning och till dess att lagen träder i kraft. Utredningen föreslår därför att lagen träder i kraft tidigast den 1 juli 2011.

De materiella förändringar i lagstiftningen, som utredningen föreslår, är till stor del möjliga att genomföra även inom ramen för nuvarande lagar
(Där skall Lagrådet yttra sig först och det är deras roll. ) Lagrådets situation blir dock allt svårare ju fler lagar av typen Ramlagar som uppträder eftersom det är svårt att konkret definiera och analysera  konflikter mellan ramlagar sinsemellan just på grund av det vida utrymmet vad gäller tolkningsmöjligheter)

.Utredningen föreslår  att lagen träder i kraft tidigast den 1 juli 2011.


13
Domstolsbeslut m.m. / SV: Debatt om Författningsdomstol
« skrivet: 03 maj 2010, 15:45:57 PM »
Här är en annan källa som tar upp flera av de Argumenten som återkommer emellanåt från olika håll och bemöter dom :http://stenskott.wordpress.com/2008/10/12/forfattningsdomstolar-och-tjanstemannastyre/

14
Domstolsbeslut m.m. / SV: Debatt om Författningsdomstol
« skrivet: 03 maj 2010, 14:24:18 PM »
AVOS jag håller med dig kring din frustration om hur svårt det är att  komma till rätta med den "organisationspsykos", som visar sig som symtom genom  Gruppsykologiska processer gör att enigheten blir viktigast, man bortser från verkligheten och kan drabbas av ett slags kollektiv förföljelsemani där man ser klienterna och andra kritiker som onda.

jag väljer dock att  ha denna tråden som uppföljning kring den delen av problematiken som handlar om behovet av en Författningsdomstol
Här är Remissvar från Advokatsamfundet  ang Grundlagsutredningens förslag :http://www.advokatsamfundet.se/Documents/Advokatsamfundet_sv/Remissvar/274398_20090506161810.pdf
BLA åtefinns följande :
"Frågan om en författningsdomstol
Advokatsamfundet är av uppfattningen att det utgör en brist att Sverige saknar en egentlig
författningsdomstol, men har förstått att de politiska förutsättningarna för införande av en
sådan inte finns.
Advokatsamfundet vill i sammanhanget ändå aktualisera frågan om det inte vore såväl
mer rättssäkert som mer förutsägbart och effektivt att en i förhållande till grundlagarna
tveksam reglering kan prövas vid en författningsdomstol.
De senaste åren har behovet av normprövning ökat. Utredningens förslag innebär en
förstärkt normprövning genom förslaget om borttagande av uppenbarhetsrekvisitet och
införande av ett förstärkt Lagråd. Enligt samfundets mening finns dock ett behov av en
författningsdomstol. Behovet har ökat genom den ökade komplexiteten i lagstiftningen,
men också på grund av en försämrad lagstiftningskvalitet. Den svenska lagstiftningstraditionen
har i flera hänseenden kommit att överges. Beredning av lagstiftning sker mindre
omsorgsfullt och i vissa fall på ett sätt där det kan ifrågasättas om beredningskravet är
uppfyllt. Till viss del är det ett resultat av EG-rätten och medlemsländernas skyldighet att
implementera direktiv och rambeslut. Detta leder ibland till orimligt korta remisstider.
Allt oftare presenteras betänkanden med ingripande lagförslag i en departementspromemoria
till skillnad mot de tidigare offentliga utredningar med sakkunniga och experter,
vilka utgjorde en stabil bas att utgå ifrån. Flera exempel på undermålig lagstiftning har på
senare år kunnat iakttas. Lagen om försvarsunderrättelseverksamhet, lagen om signalspaning
och implementeringen av tredje penningtvättsdirektivet är bara några exempel på
undermålig lagstiftning, som lagrådsgranskning till trots lett till undermålig lagstiftning.
Under de senaste åren har regelmässigt en rad lagstiftningsåtgärder vidtagits genom vilka
hemliga tvångsmedel införts. Enligt Advokatsamfundets mening har erforderliga analyser
om behov, effektivitet och proportionalitet inte gjorts överhuvudtaget eller på ett undermåligt
sätt. I likhet med vad som anförts av Integritetsskyddskommittén anser samfundet
att lagstiftaren därvid har underlåtit att beakta integritetshänsyn och nödvändiga proportionalitetsbedömningar
uteblivit. Mot denna bakgrund anser samfundet att införandet av
en författningsdomstol skulle vara motiverat.
Advokatsamfundet önskar i denna del hänvisa till Grundlagsutredningens rapport Olika
former av normkontroll, SOU 2007:85 och uttrycka sitt stöd för den modell som i
rapporten benämns den juridiska modellen inom ramen för maximialternativet."

15
Domstolsbeslut m.m. / SV: Debatt om Författningsdomstol
« skrivet: 01 maj 2010, 09:24:22 AM »
http://www.mrr.se/pressm/pressmeddelande080205.htm

"Pressmeddelande:

Medborgarrättsrörelsen uppvaktar Grundlagsutredningen

Under tisdageftermiddagen 5 februari träffar styrelsen för Medborgarrättsrörelsen, MRR, ledamoten i Grundlagsutredningen Johan Hirschfeldt och kansliledningen för att framföra konkreta krav på den översyn som utredningen kommer att lägga fram senare i år.

1) Bort med uppenbarhetskravet! Domstolarna ska, istället för att i regeringsformen (kap 11, § 14) förhindras att pröva riksdagens lagar mot grundlag samt EG-rätt och Europakonventionen, uppmanas till sådan normprövning i regeringsformen.

Det är ett viktigt instrument för att återskapa maktdelning i kungariket Sverige och förstärka kontrollen av statsmakten, en kontroll som tillhör en fullvuxen demokrati.

2) Ersätt lagrådet med författningsdomstol för att tydliggöra den stärkta lagprövningen och skapa en klar separation mellan regering/verkställande makt och domare/dömande makt.

3) Grundlagen ska inte utgöra en instruktion för den politiska och administrativa makten, utan vara en konstitution som tar medborgarnas rätt som utgångspunkt och vars syfte är att tydliggöra gränserna för statsmaktens befogenheter.

4) Rättsordning värd namnet. Det är orimligt att inte medborgare snabbt och i lägre instanser ska kunna tillgodogöra sig medborgerliga fri- och rättigheter enligt Europakonventionen.

Särskilt allvarligt är det när medborgare inte kan försvara sin äganderätt mot staten på ett rättssäkert sätt. De många fällande domarna i Europadomstolen mot Sverige handlar just om praktiska brister i rättsprocessen.

5) Stärk JO-ämbetet genom utökade befogenheter och skärpt straffansvar vid tjänstefel. Då kan JO åter åtala tjänstemän vid myndigheter efter att de begått fel och slarv som varit till skada för enskild medborgare, dessutom utdöma skadestånd.

Med ökad risk för åtal för tjänstefel kan något av den hedervärda ämbetsmannatraditionen återskapas i Sverige.

[2008-02-05]
"

Sidor: [1] 2 3 4