Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - leif

Sidor: [1] 2 3
1
Vad händer i Stockholms skärgård?

Läste en artikel i dagens Expressen, om två bortförda barn som var på flykt från myndigheterna i morse. (Pga "egenmäktighet med barn").

Barn är väl alltid oskyldiga? Varför skall de så i så fall behöva jagas med hjälp av sjöpolisen och lagens långa arm?

Varför satsas inte ansträngningarna istället på att försöka lösa problemet på annat sätt? T.ex skärpa tonen och frånta barnens morfar umgängesrätten till sina barnbarn, utfärda besöksförbud eller liknande? Men det är väl en alltför enkel lösning som inte ryms i myndigheternas sinnevärld?

/Leif

2
Övriga frågor / Bortglömd barnkonvention
« skrivet: 09 juli 2003, 18:31:42 PM »
Lagarna är förhoppningsvis tänkta för att styra upp tillvaron för oss alla i samhället, inte tvärtom. Men dessvärre ser det ut som att:

Lagarna är inte lika för oss alla.

Är du en av samhällets stöttepelare, omger du dig av ett intryck av att du absolut inte har någon anledning att bryta mot lagen. Det första intrycket styr som bekant hur lagen tolkas. En myndighetsperson bryter aldrig mot lagen och talar alltid sant. Det vet ju alla i SCB's korthus Sverige.

Annat är det om du bara är en vanlig svensson på Ericsson-fabriken, så kan du godtyckligt råka ut för precis vad som helst.

En hypotetisk situation: Du sitter och väntar på bussen för att fara hem efter arbetsskiftets slut. Det är solig eftermiddag och du har dina solglasögon på dig. Före bussen kommer så passerar ett långt demonstrationståg med dina fackligt anslutna arbetskamrater. De protesterar mot de senaste neddragningarna, svarta pengar och allt direktörsfiffel.

Polisens insatsstyrka kommer tillkallad av bolagsledningen. Det blir tumult och alla demonstranter flyr, endast du blir tagen för brott mot maskeringsförbudet och straffas eftersom du onekligen är anställd på Ericsson, har fått varsel om avsked, befunnit dig på platsen och sympatiserar med protesterna... Plus att polisens bilder visar att du bevisligen har maskerat dig med solglasögon. Hur skall du klara dig från det?

Det är ungefär vad ChefsJO Claes Eklund har för invändingar mot det kommande maskeringsförbudet, att det kan tolkas väl så godtyckligt. men varför skall någon behöva bry sig att lyssna på dina förklaringar, eller ens JO? Brottsscenariot passar så utomordentligt bra.

Hela tiden är det den vanlige svensson, Rahman eller vad den enskilde individen nu heter som far illa. Sällan och aldrig den myndighetsperson som misstolkar olika situationer och missbrukar sin tjänsteställning. Varför är det så snett? Betyder personlig prestige verkligen så mycket..? Att man ogärna sätter dit en kollega.

Allra längst ned i detta samhälle på den mest oskyddade platsen befinner sig barnen. Vad skall vi lära dem?

3
Övriga frågor / Bortglömd barnkonvention
« skrivet: 04 juli 2003, 22:40:43 PM »
Ibland blir man glad över krav på självklara förbättringar av lagarna. Läste en vettig debattartikel i Aftonbladet. Om att FN's barnkonvention snarast borde skrivas in i den svenska lagen. De tre pensionerade professorerna har rätt. Men vad gör Göran Persson och Bodström åt deras krav?


Mvh, Leif

4
Går det att få rätt i ett maktspel där ena parten vill bestämma reglerna?

Jag tror man i stort sett är chanslös på en spelplan där motparten styr och ställer. Turligt nog så har internet kommit att bli ett slags verktyg för decentraliserad "makt" och utbyte av kunskaper.

Vad händer om myndigheters övergrepp dokumenteras i bild såväl ljud och sedan publiceras lätt tillgängligt via internet? Till slut blir det så mycket att myndigheterna måste ändra på sitt uppförande och börja vara lyhörda för folket. Dvs "sin arbetsgivare".

Jag tror därför att NKMR's forum har goda förutsättningar att kunna påverka i vår tillvaro till det bättre.

Inte vet jag om det är möjligt för din del, men vad med att bjuda in din motpart/socialtjänstemännen till en debatt här i forumet (å yrkets vägnar såväl privat)? Det borde ju ligga i allas intresse att förstå hur de arbetar. Samtidigt får de möjligheter att reda ut eventuella missförståelser.

Det är ungefär som att ha med sig någon när man går till viktigt samtal hos dem. Men till skillnad att i ett "virtuellt forum" som det här, är det inte på deras villkor och spelplan som mötet sker.

Förhoppningsvis skadar det inte att fråga.


Det här var säkert ingen direkt hjälp men kanske gav det några användbara idéer till lösning.

Sommarhälsningar, Leif

5
Läste i dagens Aftobladet en kort nyhetsartikel om hur det kan gå när myndigheterna inte håller fingrarna borta från barnen. (Ännu har det inte hänt i Sverige).

En kvinna i Toronto fick sina händer avhuggna av grannfrun. En sed som kanske tillämpas i andra mindre civiliserade länder. Mycket tragiskt oavsett vad som ligger bakom.

6
En annan logistik med andra ord? Tanken är inte helt så osannolik. Att på så sätt "framtvinga" fler synvinklar på samma problem. Kanske genom en "rotationsordning" bland involverad personal?

Men trots eventuella positiva fördelar, så kan det mycket väl finnas en rad "dolda intressekonflikter" med en sådan nyordning.

Ifall man önskar förändring och varmare mänskligt klimat, hur kan problemet i så fall gripas an?

7
Hej Anna

Var gång jag läser här i forumet får jag mig en ordentlig portion av det tidvis beklämmande samhälle, som vi alla sägs vara del i. Liten såväl stor.

Jag får intryck av att du har komit in i en situation där motparten inte längre lyssnar på dig. Varför  motparten ensidigt söker de argument, även det allra minsta som stödjer deras uppfattning, vet jag inte. Intressekonflikter?

Myndigheterna har som bekant makten i samhället, och det har vi som enskilda inte så mycket att säga till om. Vare sig vi med egna ögon ser att våra anhöriga ligger på sjukhusen och dör av vanvård, eller att barnen far illa pga olika myndighetsövergrepp.

Samhället som vi alla är del i är myndigheternas hemmaplan, där de har makten. Men nu råder nya tider som decentraliserar makten via internet till olika ”virtuella samhällen”, dvs de områden där varje individ är mer jämnbördig.

Att spela med i spelet för att få chansen att behålla sitt barn, är mycket förståeligt och mänskligt. Men på vems bekostnad sker det?

Man upprätthåller myndigheternas ställning genom att spela med och kan tom genom sitt handlande förstärka den alltmer "skeva makten". Det påminner lite grann om kejsarens nya kläder, historien där ingen vågade tala om att kejsaren var naken.

Det vore därför intressant om du som drabbad förälder kunde bjuda in någon eller några av dina motparter till att här delta i debatten om hur problematiken bör skötas enligt deras mening, vad som är rätt eller fel.  De allra flesta av dem har internetanslutna datorer ståendes på sina skrivbord.

Tackar någon nej till att delta i en debatt, så kan även det publiceras som värdefull information i forumet.

Det här är ingen omedelbar lösning på ditt problem men kanske en framtida väg till användbara lärdomar för oss alla.

Leif

8
Myndigheternas metodik / rättsäkerhet och justitiemord
« skrivet: 21 maj 2003, 16:47:50 PM »
Hej Susanna

Med tanke på att det även finns ett fällande JO-yttrande 990928, med d.nr 2148-9* om att en rådman i en svensk tingsrätt medvetet sitter och fattar "olagliga rättsbeslut", och inte bara att fel människor i andra sammanhang blir fällda. Så är det dessvärre nog mera en realitet med rättsröta lite här och var i samhällsapparaten. Det börjar med andra ord bli evidensbaserat. (Precis som du befarar. Det sprider sig som ringar på vattnet).

Direktörer har tillgång till större summor pengar och en del faller för frestelsen att sko sig själva. De flesta av "samhällets stöttepelare" har oftast inte tillgång till samma mängd pengar, men till gengäld har de tillgång till makten att styra över sina medmänniskor. Vilket alltför många inte är sena med att praktisera. Det är nog så allvarligt. Makt berusar och är farligare.

Finns det den allra minsta intressekonflikt uppstår därför lätt "kollisioner", vilket i mina ögon är förståeligt. En fifflande direktör löper risk att bli upptäckt, om än liten. Ännu mindre är risken för mellanfunktionärerna i samhället.

Barn lär sig som bekant av vuxna. Medan vuxna ofta tar lärdom av "överheten". Om någon ogillar lärdomarna så är det ingen alls bra lösning att gå ut på gatan för att banka folk, dvs hata allt och alla.

Går det att införa "konflikthantering" som skolämne redan i mellan- och högstadiet?

Jag har annars inget bra förslag på någon lösning. Mer än att jag hoppas det skall vara avsevärt hårdare straff för den myndighetsperson som i sitt arbete både fifflar och ljuger, såväl i smått som stort. Dvs makt med ansvar.

Till att börja med: Vad med livstidsstraff för den åklagare eller polis som medvetet förfalskar bevis?

Eftersom ingen åklagare eller polis förhoppningsvis någonsin förfalskar bevis, så finns det heller ingen större anledning för dem att behöva oroa sig. Men det bör ge tydliga signaler till samhället att lagen teoretiskt är lika för alla i samhället.

Enär det oftast varken ligger några direkta penningintressen, porr eller våld i det kommer det väl antagligen aldrig någonsin att uppmärksammas. Jag tycker i alla fall det är betydligt värre brott mot samhället (hypotetiskt fullt möjligt) än vad den fifflande direktör åstadkommit som lyckats sno åt sig ett par miljoner, eller kanske bara någon resa till Island.

Jag vill också gärna åka med Storstockholms Lokaltrafik för att bada i den iSLändska blå lagunen.

Mvh, Leif

*ChefsJO's granskning inleddes efter när rådmannen erkänt att han tidigare hade "lurats" ett flertal gånger av samma advokat vars huvudman är ett större välkänt och svenskt bensinbolag. JO granskade ett enda mål och prickade rådmannen, utöver det hände absolut ingenting. Tystades ned. Vad lär vi egentligen våra barn?

9
Hej

Att det förekommer en märklig "yrkesjargong och kåranda" inom slutna kretsar är inte ovanligt. Enligt Annelise verkar även de ledande danska politikerna ha sin egna jargong och metoder när det gäller rekordet i tvångsomhändertaganden av barn. Häromdagen fann jag en intressant artikel om den problematiken från den danska föreningen Børnenes Stemme.

(I Sverige blev en rad politiker i sina valstugor och inför sista valet ertappade med att hysa en starkt uttalad främlingsfientlighet. Vilket gav det Stora Journalistpriset till "avslöjarna" Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson vid SVT's Uppdrag Granskning. Avslöjade politiker avgick).


Det får mig att tro dolda inspelningar är ett effektivt motmedel mot myndighetsövergrepp och märkliga företeelser. Typ små inspelningar att publicera i ett virtuellt samhällsforum som NKMR's?

Mvh, Leif

10
Biologiska familjens betydelse / Intressanta och fungerande lösningar
« skrivet: 11 maj 2003, 15:43:25 PM »
Två frågor till de mer juridiskt skolade:

"Grupptalan" är väl mumera godkänt i stämningar? Det får mig osökt att tänka på den famösa och verklighetsbaserade filmen om Erin Brockovich, med Julia Roberts i huvudrollen.

Kan gamla fall av övergrepp och myndighetsmissbruk "nötas ut" (dvs förlora sitt värde). En del enskilda fall har säkert hunnit provats rättsligt både en och två gånger utan att någon myndighet någonsin har blivit fälld eller ens behöva lyfta på ögonbrynen, men sett ur ett större sammanhang framgår förmodligen helt andra perspektiv och förutsättningar till fällande dom.

Tanken är svindlande.


Mvh, Leif

11
Biologiska familjens betydelse / Intressanta och fungerande lösningar
« skrivet: 11 maj 2003, 13:26:46 PM »
Att låta barn bo hos någon närstående istället för att placera dem i fosterhem, kan vara fördelaktigt. Läste en intressant artikel i DN om just detta.

Mvh, Leif

12
Övriga frågor / Intressanta och fungerande lösningar
« skrivet: 07 maj 2003, 16:25:52 PM »
Två frågor till de mer juridiskt skolade:

"Grupptalan" är väl mumera godkänt i stämningar? Det får mig osökt att tänka på den famösa och verklighetsbaserade filmen om Erin Brockovich, med Julia Roberts i huvudrollen.

Kan gamla fall av övergrepp och myndighetsmissbruk "nötas ut" (dvs förlora sitt värde). En del enskilda fall har säkert hunnit provats rättsligt både en och två gånger utan att någon myndighet någonsin har blivit fälld eller ens behöva lyfta på ögonbrynen, men sett ur ett större sammanhang framgår förmodligen helt andra perspektiv och förutsättningar till fällande dom.

Tanken är svindlande.


Mvh, Leif

13
Övriga frågor / Intressanta och fungerande lösningar
« skrivet: 07 maj 2003, 02:49:04 AM »
Att låta barn bo hos någon närstående istället för att placera dem i fosterhem, kan vara fördelaktigt. Läste en intressant artikel i DN om just detta.

Mvh, Leif

14
Man bör inte tro på allt som står i tidningarna, mer än högst att själva händelsen förmodligen har ägt rum...

Dagens Expressen skriver om ett märkligt fall där myndigheternas omedelbara ingripande är befogat.

LVU är ett av myndigheternas verktyg för att komma till rätta med en rad allvarliga problem, men det kan lätt missbrukas av varje ansvarig tjänsteman som använder LVU-paragraferna i sitt dagliga arbete. (Det finns dock fall med ungar som ingen vill se ute på gatorna).

Men är dessa tjänstemän verkligen "immuna" mot sina egna rädslor och olika slags intressekonflikter?

Mvh, Leif

15
Hej

Sverige och Danmark är två skandinaviska länder med snarlika samhällssystem. Bägge är som bekant medlemmar i EU.
För medlemsländerna fastställs riktlinjerna för tolkning av lagarna numera i Bryssel.

Därför tror jag att om man flyttar t.ex. från en kommun till en grannkommun, så blir det andra handläggare av de eventuella ärenden som medföljer. Dvs förhoppningsvis med en annan syn på hur det skall lösas. Papperen och historien suddas inte ut, men däremot kan innebörden skilja. Vilket illustreras av tv-reportaget från Horsens i Danmark.

Vad är det som skiljer mellan Sverige och Danmark i det fallet? Lagarna är i stort sett lika men tolkningen av dem kan som sagt variera. Det kan vara en mängd olika bakomliggande anledningar och intressekonflikter som gör att varje enskild person ser annorlunda på saker och ting, än vad de gör i grannskapet typ "dem på andra sidan bron".

Jag tror att danskarna är mindre auktoritetstro och mer vana att "ge rum till varandra" än vad svenskar i gemene man är. Kanske är det anledningen till att fallet om omhändertagande av lilla Kimberley löstes så oväntat snabbt, efter att föräldrarna flyttade till sin grannkommun endast 500 meter bort? Eller finns det andra tänkbara mer mänskliga förklaringar? Det finns väl mer än enbart de juridiska aspekterna?

Karin och Lasse i Oskarshamn får väl också andra handläggare om de flyttar till en annan kommun?

Mvh, Leif

Sidor: [1] 2 3