Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter => Övriga frågor => Ämnet startat av: Ola Eriksson skrivet 15 april 2006, 17:01:05 PM

Titel: 12 Svartlistning Dennis Töllborgs bok personalontroll
Skrivet av: Ola Eriksson skrivet 15 april 2006, 17:01:05 PM
(Tyvärr så finns den inte längre att köpa, men den kan lånas på biblioteken)
I Dennis Töllborgs avhandling Personalkontroll har han fått tillgång till SÄPOs arkiv. Boken innehåller mycket intressant, fastän den innehåller blanka sidor och borttagna rader, som censuren tagit bort. De blanka sidorna och borttagna raderna kommer tätare, ju närmare ämnet 'registrering av svenskar och flyktingar i Sverige man kommer.
Den 1 januari 1965 förstatligades polisväsendet och i SFS1965:674 fastslogs i paragraf 4 att bland RPS uppgifter ingick att förhindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet. Säkerhetspolisen RPS/säks verksamhet skulle enligt den beskrivningen kunna definieras på samma sätt som vanlig brottsbekämpning, dvs när bevis finnes utreds om brott har begåtts.
RPS/säk sysslar däremot med något som kallas "förebyggande brottsbekämpning", den utövas främst genom den så kallade säkerhetsskyddstjänsten. Deras verksamhet kan inte kommuniceras till offentligheten, den innefattar personalkontroll och kontroll av "viss" föreningsverksamhet. Det finns även särskild personal avsatt för kontroll av invandrare. I PKK 1969 underströks att säkerhetspolisen inte nu sysslar med åsiktsregistrering, man för inte sådana register längre. Man uppfattar åsiktsregistrering som ett fult ord och uppger sig därför inte föra belastningsregister utan endast spaningsregister.
Den parlamentariska nämnden som gjorde utredningen SOU 1968:4 kom fram till följande:
"...För att riket ska kunna skyddas mot risker av nu antydd art är det därför nödvändigt att registreringen blir tämligen omfattande. Härigenom kommer även lojala medborgare att bli antecknade i säkerhetsavdelningens register. Detta är oundvikligt om registren ska fylla sin uppgift. Eljest kan det inträffa att anteckningar som borde finnas hos säkerhetspolisen inte finns där."
Vidare behandlade nämnden frågan om relevansen av den samlade informationen, här uttalar man att
"det kan vara och är väl i allmänhet så, att många anhängare till ett sådant parti (ytterlighetsparti), sympatiserar med dess program men är lojala mot vår samhällsordning, gränsdragningen blir svår mellan dessa och de aktiva förespråkarna. Förekomsten av politiskt betingad säkerhetsrisk inom ett politiskt parti eller grupp leder därför till att uppmärksamhet måste ägnas åt gruppen i helhet".
Vidare påstår man att kommunister försöker infiltrera försvaret och polisen och drar slutsatsen "att registrering av kommunister inte kan mot bakgrund av vad som nyss anförts icke kan betraktas som åsiktsregistrering". Därefter konkluderar nämnden att säkerhetspolisen även i fortsättningen inte bara ska ha rätt till att registrera politiska uppfattningar utan även bör göra det.
Yttranden JK:
"Kritiken mot registren har närmast gällt registrering av medlemmar i politiska ytterlighetspartier och deras sympatisörer. Jag delar helt nämndens uppfattning att en sådan registrering i och för sig är nödvändig".
Yttrande JO:
Tyckte samma, men att det ska visa på ett statistiskt påtagligt samband att medlemskap predestinerar till brott.
Grunden för den parlamentariska nämndens resonemang är alltså att åsiktsregister är register vars enda syfte är att samla upplysningar om åsikter. När uttrycket av en åsikt föranleder till registrering på den grunden att den uttryckta åsikten innefattar "en abstrakt risk" för att personen kan komma att handla lagstridigt, är det enligt nämnden inte åsiktsregistrering. Om begreppet fastställs på detta sätt är det tveksamt om det överhuvudtaget har förekommit någon åsiktsregistrering. De som demonstrerar mot den svenska terroristlagen är också enligt säkerhetspolisen en potentiell säkerhetsrisk.
Författaren DT anser att "Så länge man registrerar folk för en åsikt som kan innebära en 'abstrakt risk' för en viss typ av handling i en viss situation, men ändå inte manifesterat sig i en konkret handling eller förberedelse till en sådan handling är registret ett åsiktsregister".
PKK paragraf 2 säger att anteckningarna i registren inte får göras enbart av det skälet att någon tillhör en organisation. Men samtidigt medges att en grupp kan registreras om den kan befaras bedriva omstörtande verksamhet. Det enda kravet för registrering är att det är "klarlagt" om individen är medlem eller sympatisör till gruppen. Eftersom RPS/säks register inte är ett belastningsregister utan ett spaningsregister, gäller "normen" även befarad framtida aktivitet.
Även att försöka att undvika registrering kan vara farligt. Enligt f.d. justitieminister Geijer torde aktivitet för bildande av hemlig cell föranleda registrering av vederbörande. Enligt de sk tillämpningsföreskrifter som utarbetades 1972 för RPS/säk har RPS/säk skyldighet att bevaka utvecklingen inom vänsterorganisationerna.
Så har t.ex. RPS/säks Luleåavdelning regelmässigt sänt kopior av tillståndsbevis om politiska möten, demonstrationer och dylikt till RPS/säks central i Stockholm. Varför behövs då tillståndsbevis? När det blev känt menade justitieministern att något formellt fel inte hade begåtts, men att förfarandet var olämpligt.
Luleåsektionen har även 1979 presenterat en sekretessbelagd undersökning om "Förhållandena inom vissa kommunistpartier och relationerna dem emellan". Under denna tid träffade jag personer från olika vänstergrupper och besökte deras möten i Luleå. Även registrering av närstående anses av polisen vara befogad.
PKK paragraf 9:
"En sådan situation kan vara för handen att den kontrollerades anhöriga kan utsättas för impulser och på grund av sin bindning till personen kan efter påtryckningar fås att utöva illojal verksamhet".
Ola Eriksson