Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

SocialtjĂ€nsten => TvĂ„ngsomhĂ€ndertagande och andra ingripanden => Ämnet startat av: Jeanette skrivet 29 maj 2005, 11:15:52 AM

Titel: Fem minuters utredning av sektionschefen i VĂ€llingby!
Skrivet av: Jeanette skrivet 29 maj 2005, 11:15:52 AM
Nu har min son varit borta i 9 Är 2 mÄnader 28 dagar.
Magnus var sju Är nÀr de tog honom i Maltesholmskolan i HÀsselby Strand. Vi var nyinflyttade.
De gjorde ingen utredning.
TrÀffade tvÄ utredare tre gÄnger i ett rum pÄ socialbyrÄn i VÀllingby.
De gav bort honom till tvÄ frÀmmande mÀnniskor. Gömde honom i fem Är.
Ingen har nÄgonsin pratat med mig.
Jag fick trÀffa Magnus i en timme för fem Är sedan, Är 2000 pÄ vÄren.
5 minuter 1998, 1 timme 1997, Jag flydde med honom i slutet av april 1996, Àkte genom hela Sverige med tÄg pÄ en vecka. Mina pengar tog slut sÄ jag misslyckades, polisen tog oss i Malmö och sedan dess har jag knappt sett min son.
Ingen har ringt mig, ingen frĂ„n stadsdelsnĂ€mnden, ingen frĂ„n lĂ€nsrĂ€tten, ingen frĂ„n kammarrĂ€tten, regeringsrĂ€tten var inte ens intresserad. Jag slutade att överklaga 1998, insĂ„g vilken bedrĂ€gerihĂ€rva de ÄR.
Sociala i vÀllingby-HÀsselby har förstört mitt liv.
Magnus Àr mitt enda barn.
Han Ă€r 16Âœ Ă„r nu.
Jag hoppas att han Àr frisk och kry, att han har klarat av allt,stÄtt ut med allt. Hur skall man ge ett barn förtroende för sitt land som beter sig pÄ detta viset?
Högsta cheferna pÄ sociala som har ansvar över alla barn och ungdomar i vÀsterort har stulit mitt barn!
Vad Àr det som ger dem rÀtt att fÄ arbeta kvar?
Varenda sekund sedan de tog min lilla son har jag tÀnkt pÄ honom.
Varje natt har jag vaknat och bara tÀnkt pÄ honom.
Nio Är har jag förlorat, och varit skadad pÄ grund av dessa mÀnniskor.
Min högsta önskan Àr att de fÄr sparken, allesammans,hoppas min önskan gÄr i uppfyllelse. Sedan skall de betala skadestÄnd till oss alla som de har förstört livet för, de skall betala ur egen ficka. Det rör sig om flera millioner.
Jag anser Àven att fler av dem borde bli hemlösa!
Och Barnlösa!
                                       Jeanette ÖsterstĂ„l