Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum
SocialtjĂ€nsten => TvĂ„ngsomhĂ€ndertagande och andra ingripanden => Ämnet startat av: Jeanette skrivet 08 mars 2005, 17:38:44 PM
-
Vi var nyinflyttade, ingen kÀnde oss i hÀsselby, jag och min 7 Äriga lilla son!
Det jag vill sÀga Àr!
Ăr att sektionschefen och tvĂ„ utredare endast sĂ„g mig nĂ„gra minuter!
NÄgra dagar efter tog de min lilla son med poliser i Maltesholmskolan, pÄ hans fritidshem! Jag var pÄ mitt stÀdjobb!
Min son har nu varit borta i nio Är!
Utan brev eller telefonkontakt!
Ingen har ringt mig under alla Är frÄn myndigheter!
Att det skall vara sÄ enkelt för dem att fÄ ta vÄra barn!
Vad Àr det hÀr för ett land?
Jag Ă€r 44 Ă„r nu . Jag har bott i stockholm hela mitt liv. Jag minns att jag inte var glad som barn. Jag var ensam i skolan nĂ€r jag vĂ€xte upp, i farsta, i trĂ„ngsund, men det blev bra ett tag nĂ€r min mor flyttade med mig till VĂ„rby GĂ
rd. DÀr gick jag högstadiet, dÀr hade jag de bÀsta Ären i mitt liv. Vi flyttade igen, dÄ blev jag ensam igen. Jag gick Naturvetenskaplig linje ett Är men klarade inte av det, det blev för svÄrt, böt till vÄrdlinjen gick fÀrdigt till undersköterska, blev skadad utav en handledare det Äret!1977. Har arbetat med lite olika, hemtjÀnst, sjukhus, stÀdning, parklek, affÀr, fritidshem, barnskötarutbildning 1 Är, ami osv
Jag blev misshandlad igen i en skola psykiskt utav lÀrare de gjorde mig ledsen! 1988!
Jag har en skada sedan jag var 17 Är 1977, dÄ nÀr jag rÄkade ut för handledaren, jag praktiserade sex veckor pÄ Karolinska sjukhuset. Hon ville inte godkÀnna mig, hon sa det pÄ ett sÄdant sÀtt till mig att jag blev mycket ledsen. Hon fick mig till att Äka in till stan och be nÄgon att köpa ut starkvin Ät mig. Jag drack upp hela flaskan, fick försÀmrat omdöme!
Hamnade pÄ en konstig fest och rÄkade illa ut. Men jag drack bara en gÄng det Äret sedan tog jag sabbatsÄr och arbetade pÄ sjukhus i ett Är.
Jag blev misshandlad och fick mitt barn oplanerat! Jag kommer inte fÄ nÄgot skadestÄnd för det! Det Àr mycket svÄrt att fÄ folk att förstÄ att man kan ta skada utav icke-kompetenta lÀrare, handledare i skolor, att psykisk misshandel existerar!
Jag blev ÀndÄ lycklig i sju Är med mitt barn dÄ nÀr jag sjÀlv tog hand om honom, utan socialas inblandning! Jag drack inte och röker inte och behövde inga mediciner mot nÄgonting, hade turen att vara psykisk klar i huvudet! Min son och jag var glada, lyckliga tillsammans! Vi Àlskade varandra!
SĂ„ flyttade jag till HĂ€sselby!
Blev överfallen utav sociala de tog min 7 Äriga son och ljög om mig!
Jag blev ensam igen, ensam pÄ ett fruktansvÀrt sÀtt!
Nu har jag missat alla Är att fÄ se min son. missat hela hans skolperiod, i grundskolan!
Jag som sjÀlv var ensam i skolan som liten!
Inte ens min son skulle jag fÄ vara med.
Vilka glÀdjespridare de Àr sociala!
Jag kan dricka ihjÀl mig för detta men jag lever Àn!
Och har lyckats att hÄlla mig! Jeanette
-
Svarar spontant pÄ vad du skriver ... Ta inte illa upp eller bli ledsen för det Àr inte sÄ jag menar med mitt svar utan sÄhÀr.
Om detta skulle stÄ i en insÀndare eller sÀgas i en debatt i Tv - sÄ skulle sÀkerligen alla skaka pÄ huvudet och inte förstÄ nÄgonting, snarare sÀga typ - tur de tog barnet.
Jag vet att du har skrivit mÄnga inlÀgg hÀr, men dÄ blir det en liten krets som lÀr kÀnna dig/problemet.
Hade du dÀremot skrivit detta som grund och sedan försökt bevisa pÄ VILKEN grund tog de pojken? .. NÄgot speciellt mÄste ha hÀnt - just denna situation Àr viktig. Kunde de ha hjÀlp er pÄ annat sÀtt istÀllet för ett LVU .. Det Àr hÀr 'vi drabbade' mÄste motbevisa beslutet. PÄtala felen med fakta som grund.
Hur kan man dÄ göra det? - Jo dels kan man begÀra sina socialakter och lÀsa vad soc skrivit. stÀmmer det? motargumentera - för i mitt fall har de tagit lösryckta meningar ur olika sammanhang och skrivit ihop som underlag för ett LVU - advokaten gjorde inte mycket. Jag hade klarat det bra mycket bÀttre sjÀlv.
Man kan skaffa referenser frÄn folk som kÀnner en, skola, dagis osv. - allt som kan vara till fördel för en motbevisning.
Ett LVU ska ju inte vara pÄ livstid, det skall ju omprövas med jÀmna mellanrum. Ett LVU kan Àven upphÀvas och förvandlas till vanlig placering.
Vad stod det i domen?
Blir man dömd som olĂ€mplig förĂ€lder sĂ„ Ă€r vĂ€l inte detta nĂ„gon livstidsdom - det existerar ju inte ens i rĂ€ttsvĂ€sendet. Ăr det rimligt att sĂ„vĂ€l förĂ€ldrar som barn fĂ„r högre straff Ă€n tex en mördare?
Det du vill sÀga med dina punkter Àr viktigt och det Àr det du ska arbeta efter. Försöka 'landa' i tanke och handling och börja bena ut det frÄn botten i hÀrvan.
Man kan jÀmföra det med att bara protestera, men man kan inte komma med en bÀttre konkret lösning, alltsÄ blir det ingen lösning OCH det Àr just lösningen = motbevisningen som Àr av vikt i vÄra fall.
Vi ĂR redan dömda och för att öppna fallet krĂ€vs synnerliga skĂ€l Det Ă€r DOM vi mĂ„ste skaffa fram
SjÀlv har jag landat och acepterat LVU domen. JAG vet att den var helt felaktig och med den vissheten sÄ kan jag ocksÄ se saker och ting ur en annan vinkel istÀllet för den ilska och frustration som funnits över hÀndelserna.
Jag kan inte Àndra det som skett och backa tiden - istÀllet anvÀnder jag mig sjÀlv som fakta för att förhoppningsvis fÄ till en förÀndring i samhÀllet, vilket i sin tur förhoppningsvis rÀddar andra att rÄka ut för sÄnt hÀr. Jag 'brÄkar' inte lÀngre för min egen och mina barns skull. Jag engagerar mig för att samhÀllet ska vakna och gör dom det sÄ har allting varit vÀrt nÄgot iaf.
-
Jag skrev bara att jag har inte gjort nÄgot. Vi var nyinflyttade! NÄgon snacksalig kÀrring gick till min sons skola och babbla en massa strunt till hans lÀrare. Vi hade bara bott dÀr en halv mÄnad. Det kan inte ha varit nÄgot mÀrkvÀrdigt hon sagt. LÀraren gick till skolpsykologen skolpsykologen ringde sociala och sa till dem att vi verkade vara en liten skör familj som behövde hjÀlp!
Sektionschefen och utredarna trÀffade mig nÄgra minuter. De sa bara att skolan hade anmÀlt oro! Det jag vill sÀga var bara att de tog min son efter att bara ha sett mig i nÄgra minuter. Jag hade inte gjort nÄgot!
En pratglad kvinna hade gÄtt och pratat strunt bara!
Min son har varit borta i nio Är helt i onödan!
Det andra jag skrev var att jag ville tala om att jag aldrig har haft missbruksproblem. Jag har haft en annan skada!
Jag blev sedan skadad efter att sociala tog min son!
Jag tror faktiskt att dt finns folk som lÀser det jag skriver och förstÄr mig! De sÀger inte att det var tur att de tog mitt barn.
Jag skrev nyss ett lÄngt svar till dig men det raderades bort, skriver dÀrför kort Àr trött pÄ att skriva har tandvÀrk.
Detta Àr inte nÄgon debatt i tv!
De första Ären de hade min son nÀr jag höll pÄ med det dÀr sjuka överklagandet, samlade jag pÄ mig en massa papper. Jag mÄste bara ordna dem!
Jag Àcklas av att lÀsa dem. De Àr inte ens vÀrda att rÀttas! I mitt fall finns bara en mening. De ljög om allt, anvÀnde sig utav falska utredningar och annat! Skriver mer senare! Jeanette
-
SnÀlla Jeanett, missuppfatta mig inte i det jag skriver för jag menar inte negativit mot dig. Men det Àr lite 'roligt' för just mina försök att alltid vara övertydlig i det jag skriver fÄr oftast motsatt effekt oavsett vad det gÀller.
Jag har just nu ett överklagande till kammarrÀtten pÄ gÄng. DÀr socialen inte gÄtt pÄ fakta i sitt beslut gÀllande terapistöd för mig utan letat fram 6 Är gammalt beslut som inte ens lÀngre finns. Detta överklagade jag till LÀnsrÀtten vilka i sin tur inte lÀst vad jag skrivit utan anvÀnt socialens ord i sitt beslut ... Vid telefonsamtal med dom sÄ sÀger dom oj dÄ, dÄ har vi missuppfattat, men vi kan inte Àndra vÄr egen dom utan du fÄr lÀmna in prövningstillstÄnd till kammarrÀtten. ... jÀkla myndigheter.
Jag bryr mig inte om jag inte fÄr rÀtt i sjÀlva ansökan, men det ska ta med 17 gÄ rÀtt till i vÄra domstolar.
I ditt fall, menade jag att oavsett hur mycket man tjatat och överklagat vilket inte hjĂ€lpt. SĂ„ mĂ„ste du försöka hur jobbigt det Ă€n Ă€r att leta reda pĂ„ alla papper och börja om. Försöka fĂ„ reda pĂ„ bakgrunden till VARFĂR anmĂ€lan gjordes, vad skrev skolpsykologen och vad grundades allt pĂ„, varför det var bristfĂ€llig utredning osv. .. Ă
ren gÄr och ingen mer Àn du bryr dig och mÄr dÄligt. Kanske mÄr din son lika dÄligt han, för han har kanske aldrig heller fÄtt reda ut vad som hÀnde osv.
Jag tycker det Àr helt sjukt att vi har ett samhÀlle som straffar förÀldrar/barn med livstidsdomar utan vidare prövning. Inte ens mördare etc. fÄr sÄ lÄnga straff de fÄr rehabilitering och all tÀnkbar hjÀlp. Dessutom fÄr de inte bara EN andra chans de fÄr begÄ brott pÄ brott och ÀndÄ bli 'förlÄtna'
För att vÀcka debatt oavsett var sÄ mÄste vi ha fakta .. det gÄr inte bara att berÀtta sin historia och tro att mÀnniskor/politiker etc. ska köpa det man sÀger. Vi mÄste lÀgga svart pÄ vitt mitt framför nÀsan pÄ dom och sen ifrÄgasÀtt HUR kan vÄrt samhÀlle fÄ fungera sÄ hÀr.
Jag förstÄ att man blir sjuk av att leva under denna press, jag har sjÀlv blivit det .. men det gÀller att hitta styrkan och försöka se nÄgon ljusglimt.
Ropa gÀrna pÄ hjÀlp nÀr det kÀnns som vÀrst .. vi Àr mÄnga hÀr ute som sitter i samma bÄt och kan hjÀlpa och stötta varandra nÀr det kÀnns som mest hopplöst och man behöver nÄgra tröstande ord och förstÄelse för att orka en dag till.
-
Skribenten: Tycker att du skrivit ett vÀldigt bra och konstruktivt inlÀgg till Jeanette som jag tror mÄnga hÀrinne kan ha nytta av.
Tack för det.
//Ănglavakt
-
Tala gÀrna om hur mÄnga mÀnniskor som har hamnat i graven förtidigt efter att slitet ihjÀl sig efter allt vansinnesarbete det innebÀr att springa in i vanfÀrdens sjuka rÀttssystem och vÀgg.
Att som enskild familj /förÀlder fÄ rÀtt Àr idag en praktisk omöjlighet, vad som behövs Àr en organisation som driver frÄgan utifrÄn vad som skett under alla Är med LVU-lagen. Splittring och desinformation men ocksÄ tidsfaktorn anvÀnds mot er alla för att ni inte skall fÄ rÀtt.
I ett normalt fungerande rÀttsamhÀlle Àr vÀgen till en sanning och rÀtt inte liktydig med ett enda vilkor. Sanningen eller att fÄ rÀtt satisfieras med pluralistiska olika mÄngfaldiga förhÄllanden och villkor i en sann demokrati.
Att var och en skulle börja om igen med sina egna processer i denna felutvecklande stat skulle bara ge vanfÀrdens rÀttsförruttnande maskin en ytterligare tidsfrist för att förstöra fler mÀnniskor sÄ samla er i stÀllet till en gemensam Grand Finale i en jÀttemanifestation och organisera upp motstÄndet.
-
Att var och en skulle börja om igen med sina egna processer i denna felutvecklande stat skulle bara ge vanfÀrdens rÀttsförruttnande maskin en ytterligare tidsfrist för att förstöra fler mÀnniskor sÄ samla er i stÀllet till en gemensam Grand Finale i en jÀttemanifestation och organisera upp motstÄndet.
Vad jag personligen menade med att 'börja om' var att ..
Enskilt kommer vi ingenstans, man mÄste gÄ samman. Men med vad? .. man mÄste ha goda grunder/fakta. DÀrför mÄste var och en som vill vara med i ett gruppÄtal rota igenom allt gammalt. Fram med fakta och motbevis. Jag tror inte man kan lÀmna över det ansvaret till nÄgon advokat eller dyl. Dels skulle det ta för lÄng tid, sen bli oerhört kostsamt.
Har man dÀremot sÄ gott som fÀrdigstÀllda fakta och lÀmnar över till advokat sÄ blir det sÄ mycket lÀttare för dom att sammastÀlla till ett Ätal. (om det finns nÄgon som vill Äta sig det, för ingen av oss har förmodligen ekonomi till att driva ett sÄnt hÀr mÄl)
Tar jag mitt eget fall sÄ Àr det sÄÄÄ mycket papper, de gÄr in i varandra, viktiga saker Àr förbisedda medan andra tagits fram negativt ryckta ur sammanhang och sÄnt vet man bara sjÀlv och kan pÄpeka.
Dessutom, inte för att jag menar negativt med advokater etc. Men jag har varit med i sÄ pass mÄnga brotts och andra mÄl och sett hur ovetandes advokater Àr om det som hÀnt kring det dom ska försvara. Dom har för mycket att göra för att ha tid och ork att gÄ igenom saker. ... DÀrav ocksÄ vikten att man sjÀlv fÄr med det man tycker Àr vÀsentligt.
Största problemet tror jag Àr att komma till skott och göra nÄgot. Men det Àr ocksÄ bara nÄgot var och en sjÀlv kan avgöra, hur mycket tid/ork vill man lÀgga ner pÄ detta för att förhoppningsvis fÄ till en förÀndring.
Det man fÄr tÀnka pÄ tycker jag .. Àr att man innerst inne mÄste ha sÄ stark vilja till förÀndring att man stÄr ut Àven nÀr det tÀr pÄ psyket som mest att gÄ igenom allt. Man mÄr ju dÄligt att bara leva i situationen att det faktiskt hÀnt.
Det Àr lÀtt att uttala att man vill anmÀla, men det Àr kanske destÄ svÄrare för mÄnga att ha kraften att göra det och dÄ blir det lÀtt bara 'prat' och ingen handling. ...
-
Knappast finns det nÄgon chans till rÀtt som enskild. BÄde steriliserings eller lobotomeringseran visar pÄ detta. TvÀrtom Àr det endast ett gemensamt organiserat upptrÀdande emot LVU-lagen som kan visa hur felutvecklande detta har blivet och utförts. Numer finns det flera kÀnda organisationer varav NKMR Àr en av dessa som alla skulle kunna vÀnda sig till för att starta en större apparat .