Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter => Övriga frågor => Ämnet startat av: Bo Nessling skrivet 21 februari 2005, 18:07:09 PM

Titel: GIRIGHET KONTRA MORAL
Skrivet av: Bo Nessling skrivet 21 februari 2005, 18:07:09 PM
Girighet efter pengar och girighet efter makt över andra människor, maktmissbruk.
- Under kriget kunde moralen komma i konflikt med girigheten. Att hungrande ensamma mammor med svältande barn samarbetade med ockupationsmaken för att få mat kan jag förstå. Det gällde ren överlevnad. Det är svårare att förstå den konstnär som till den grad levde för sin konst att han handlade med Gestapo och fick duk att måla på mot att han angav motståndsmän. Om han senare fick psykiska men av detta under fredstid vet jag inte. Vi vet också idag att många s.k. motståndsmän inte var det, men dödade av snöd vinning.
- Idag gynnar samhället girighet. Inte bara efter pengar men också efter makt. Vi ser det på topnäringsidkare, som “strippar” sitt eget företag eller sitter i bolagsstyrelser “utan att veta något” och sedan får avgångsvederlag i mångmiljonklassen. Mycket vill ha mera, heter det ju.
- Är dessa människor nyttiga för samhället? Det tycker inte jag, generellt sett, det verkar som om de agerar för att förmögenheten ska stanna inom den egna familjen. Man lurar till sig lyxvåningar i Stockholms innerstad och låter fackföreningens medlemspengar eller fondmedlen betala för renoveringar av dessa åt barnen.
- Skulle man kunna kräva ett slags attester av dem som skulle kunna misstänkas för att missbruka sin ställning på andras bekostnad? Det finns personlighetstest som skulle kunna avslöja läggningen, men naturligtvis kan korruption förändra människors beteenden så risken att åka fast och allmänhetens fördömanden måste finnas för att verka avhållande. Ett utvecklat samhället måste kunna och våga konfrontera och se till att felaktigt beteende leder till konsekvenser för den felande. Tillbakabetalningar är ett minimum. Hur ska vederbörande annars lära empati? Maktfullkomliga politiker, ministrar, chefer, m.fl. har nu lärt sig att de ej omfattas av de lagar som ska gälla alla. I deras fall tillämpas lagarna inte eller “brott kan ej styrkas”. De går fria och lär sig till nästa gång att de tillhör en särskilt gynnad grupp i samhället som flyter ovanpå. En företagsledare har tillskansat sig miljoner samtidigt som man avskedar personal för företaget har inte råd till dem. När man rotar i hans förflutna dyker det upp nya saker. Det är inga isolerade händelser. Hur är en sådan människa kontruerad? Vad ska han använda alla pengarna till? Man borde kräva sådana attester av alla, som ska inneha respekterade ämbeten. De måste ha samveten för att veta hut! Att vara duktig ekonom, företagsledare, är en sak, men var går gränsen mellan att arbeta för ett företag och roffa åt sig själv? Finns inte längre ett egenvärde i att ha ett arbete som man är duktig i? Vi har sett läkare och sjuksköterskor strejka i tron att några kronor extra i lönekuvertet gör arbetet mycket intressantare, lättare och de orkar med mera ... till nästa förhandling.
- Det har blivit en ädel sport att ljuga övertygande. Jag föraktar lögnare. Det värsta är att alla i samhället tycks acceptera företeelsen. Av feghet vågar ingen stå för sina gärningar. Den vanligaste lögnen hos företagsledare och ministrar tycks vara att man inte har en aning, inte vet, inte kommer ihåg, aldrig kunnat räkna med just de konsekvenserna. Plötsligt idiotförklarar alla sig. De drabbas av snabbt inträdande senilitet med glömskefilter som kan manipuleras lite hur som helst som det passar. Utredande juridiska experter glömmer att tala om att de anställts av den ena eller andra gruppen för att smutskasta motståndarna. Journalisterna sväljer det framkomna som gudsord. Vi andra dumskallar tror att sanningen presenterats. Ministrar vågar inte säga att det vill han eller hon inte svara på. Det är lättare att ljuga. En svensk finansminister ljög innan devalvering. Efterträdare ljög gång på gång att han aldrig skulle kunna tänka sig bli statsminister om han nämndes som kandidat och han svamlade något dumt om att det i så fall var nåt som enbart intresserade partiets valberedning - det angick inte folket enbart partiet - och därmed visar han sin dumhet och okunnighet. En statsminister har ansvar för hela landet.
- Hade gamla tiders skolas kristendomsundervisning alternativt religionsundervisning, alltså etik och moral någon betydelse? På min ålders höst börjar jag tro det, åtminstone i viss grad. När jag var barn fanns positiva föredömen. Vi fick lära oss att vuxna (nästan) alltid hade rätt. Föräldrar och lärare var (nästan) ofelbara. Man såg upp till makthavarna, ministrar, chefer, akademiker och läkare. De borgmästare som fanns i Sverige till 1960-talet var högt utbildade jurister. Andra respektingivande yrkesgrupper var domare, advokater, jurister, poliser. Om ingen talar om etik, moral, eller ens får uppfostra sina barn enl. EU-direktiv hur ska ett barn växa in i rollen som en samhällsduglig individ som följer de universella regler som alla bär med sig inom sig och som inte står inskrivna i Sveriges Rikes Lag eller Karnov?
- Idag är det dessa yrkeskategorier som under kort tid skapar rubriker men eftersom konsekvenser uteblir orkar media inte hålla fallet aktuellt. Moral och etik har efterträtts av girighet. Vi vanliga människor som hukar oss under lagens minsta bokstav känner frustration när vi dag efter dag konfronteras med nyheter att en eller annan pamp ertappats med fingrarna i syltkrukan för att nästa dag bli frikänd kanske t.o.m. bättre ställd än tidigare. Vi får lära oss att brott lönar sig bara man är tillräckligt fräck, rik eller har makt.

Låt mig en gång för alla konstatera en sak. Varken i Sverige eller Danmark har vi någon statsminister, bara Partiordförande som primärt arbetar för de sina, inte landet som helhet. I Sverige har sossarna avskaffat välfärdssamhället, “Folkhemmet“, försvaret, osv. I Danmark har venstre kastat oss ut i krig med åtföljande konsekvenser.
- De förnämsta och högsta befattningshavarna torde väl vara Partiordförandena pga deras upphöjda vishet, klokhet, ansvar för hela befolkningen, justitieministern för hans högt utvecklade sinne för rättvisa, aktuell tid i aktuell kultur och kyrkoministern för hennes kontakter med högre makter. Läkare och forskare har hög status eftersom de varit så duktiga i skolan. Men hur förvaltar de dessa förtroenden?
- Vi har Danmarks populäraste Partiordförande, som personligen utan någon som helst dansk anledning kastar Danmark och danskarna in i ett krig mot länder som inte på minsta sätt hotat Danmark. Av paranoia för internationell terrorism, som han har öppnat landet för, måste folk springa på hamnarna och på måfå sätta upp och ta bort terroriststaket, som fientligt sinnade terrorister enligt oskrivna lagar måste hålla sig bakom, trots att de hitintills tagit flyg, tåg, bil, buss etc, vilka allmänna kommunikationsmedel som helst. Dagens statschefer har inte den ringaste aning om vad terrorismen är eller hur den gestaltar sig. (Hemlig polis terroriserar, skrämmer, civilbefolkningen. G W Bush, V Putin, A Sharon, m fl terroriserar andra länders civilbefolkningar.) Därför slår de vilt och hysteriskt åt alla håll och kallar snart sagt allting för detta. Eftersom jag är gammal nog kommer jag osökt att tänka på Hygge-Danmark under andra världskriget. Den gången värdesatte man fred och ett grannland som gav skydd. Det nuvarande kriget kostar danska borgare stora pengabelopp varje dag och jag undrar hur partiordföranden finansierar det. Vår sociala välfärd reduceras hela tiden. Men partiordföranden fick visst en amerikansk hedersdoktorshatt... Eftersom Danmark tack vare Anders Fogh Rasmussen nu är i krig följer formellt att han inte får kritiseras, ty det kan medföra två års fängelse. Det kanske var orsaken till hans valseger fyligen?
- Då Sverige inte är i krig får man kritisera den svenske hövdingen. Den populäraste Partiordföranden i Sverige avslutade en mångårig finansministerkarriär och klev riktigt i galoscherna, när han på sin första statsresa till Kina gratulerade diktatorerna där till deras fina disciplin. Denna för Göran Persson ingalunda enastående klumpighet saboterade definitivt och för lång tid framåt allt humant och modigt arbete utfört av modiga frihetsälskande individer där och i det ockuperade grannlandet Tibet. Han försvarar också att amerikanska gangsters kom hit för några år sedan och med Anna Lindhs namnteckning på pappren fick lov att kidnappa två asylsökande egyptier. Partiordföranden har på direkt fråga svarat att han “visste” hur farliga de var för Sveriges säkerhet - enda relevanta, eller hur? - en ren lögn, för två års tortyr i egyptiskt fängelse bevisade motsatsen, pinsamt eller hur, Göran Persson? Svenskarna har en tradition att lämna ut flyktingar till alla påstridiga diktaturer som kräver det, t.ex. baltutlämningen efter kriget. Nu var det ingen Sovietunion men triumviratet Donald Rumsfield & George Walker Bush & Pentagon och kidnappningen sker med ett litet oregistrerat amerikanskt gangsterflyg. Hur är det, Försvarsministern, har inte Sverige ett luftförsvar, som skjuter ned dem som kränker luftrummet? Det hör till. Det finns regler att följa. Att sedan representanter för det i tsunamikatastrofen så famösa utrikesdepartementet haft representant närvarande vid kidnappningen och inte minns något alls måste skyllas på dåligt omdöme parat med galopperande senilitet.
- Att Partiordföranden inte gick med i Irak-kriget kan inte skylles större humanitet för han fraterniserar med fredsfurstarna och fredsprismottagare i Israel och det finns inga ogärningar som är dem främmande. USA finansierar deras KZ-mur som slår sönder hela regionen, “tillåter” israelerna att producera atombomber utan att kritisera dem eller överfalla dem för detta. Judarna bombar oprovocerat blivande kärnkraftverk i Iran, andra grannländer. De har tortyrcentra i grannstaterna. De river hus och hem ibland med levande människor inuti. De mördar, dödar gamla och babies, stjäler arabisk mark, trakasserar och hindrar sjuka att uppsöka hjälp och vård, hindrar folk att få arbete och unga soldater, manliga och kvinnliga, trakasserar gamla och sjuka. De beter sig så illa att de skulle skämmas ordentligt om de sett sig själva utifrån. Själv känner jag äckel av detta för barn till vänner i landet är just några av de unga män och kvinnor som plötsligt en vacker dag “får mark” av staten. Hur svarar man på detta? Så underbart? USA tillhandahåller Apache-helikoptrar, dödsmaskiner enbart konstruerarde för att döda, tillsammans med amerikanska piloter och skyttar. Nu har han också doktorshatt, men svensk och naturligtvis är inte detta en muta...
- Sådan Justitiminister, sådant rättssamfund. Efter Ebbe Carlsson-affären kallades justitieministerns ämbete för “katapultstolen”. Ministrar satt kort tid, begick klumpigheter som belastade land och riksdag och omplacerades till bättre betalda arbeten som landshövdingar eller fick enmanskonsultuppdrag. Vi andra skulle fått sparken.
- I alla sammanhang där polisman begått övergrepp skyller man på hans svåra arbete. En kirurg kastar skalpellen ner i patientens bröshåla, sliter ut hjärnan han arbetar i, därför att jobbet är svårt, hade det accepterats? När polisaspiranter anmäler sig till polisskolorna sker då inget lämplighetstest? Säger man bara att “nu när ni är färdiga är det bara på dom jävlarna, ni har alltid rätt. Nu kan ni ta igen på andra vad ni fått lida för som barn. Om nån frågar efter klockan eller vägen, använd batongen/knippelen och slå. Skjut! Om han dör slipper ni pappersjobbet efteråt”. Man skulle tro att en nybliven polisman inte vet att han är allmänhetens tjänare och försvarare. Ny rikspolischef har aviserat ny inriktning för hur polisarbetet ska utföras. Allmänheten ska ses som ett slags människor. Bra! Hoppas de blir likadant inriktade här i Danmark. De kan i alla fall lära?
- Rättssamfundet avspeglas i polisens verksamhet och domstolarnas. I Sverige lade man ner ett stort antal polisstationer eller höll dem öppna bara några timmar om veckan, dagen eller natten. Tvåmanspatruller skulle täcka enorma geografiska områden och i Danmark rycker man inte ens ut då man väntar möjliga fällor. Köpenhamns nuvarande polisdirektör var en gång chef för PET/SÄPO. Under den tiden betalades pengar ut till representant för kriminella mc-gäng. Detta förnekar hon än idag. Andra polischefer lider alla av glömska. Det är pinsamt, ynkligt. Ingen vågar stå för sina beslut. Ingen vågar erkänna gjorda misstag och dessa eviga lögner bidrar till att man inte får/kan lita på makthavarna inom polisen. Slutenheten för att skydda de egna busarna gör inte öppenheten större. Fantasin får fritt spel. De senaste tjugo åren har polisens brutala sätt mot allmänheten ökat alienationen. Man har polariserat förhållandet, vi och dom. Kårandan gör att man sluter upp kring de sina. Ett exempel är nyårsfirandet förra året, då landshövding Anders Björck, stor polisvän under sin moderattid, blev beskylld för att alkoholpåverkad fysiskt ha attackerat två yngre polismän på annat våningsplan, som funnit fyrverkeriet intressantare än trafiken. Fanns andra vittnen än poliskompisen?
- Varje gång man i nyheterna ser texten att polisman gripits misstänkt för ett eller annat brott så vet man att han kommer att släppas/klarer frisag utan vidare. Polischef i Göteborg går fri för man arbetade efter en polisförordningar, som domare påstår sig inte ens förstå, alltså kan brott inte styrkas. Om en domare inte förstår, kan han då inte fråga? Kan man skriva en manual som är så luddig att ingen ens på fältet kan förstå innehållet? Vad är då värdet med sådan? Kan man inte gå på sunt förnuft och se vad som egentligen skett och döma efter detta?
- Enstaka polismän har mördat/slagit ihjäl oskyldiga och hyllats som hjältar av kolleger och hela rättssamfundet har hjälpt till att mörklägga fakta, inkl. rättsmedicinska institutioner och dess personal med överläkare i täten (Osmo Vallo, Karlstad).
- Polismän roade sig med att bryta benet på oskyldig kvinna och skrattade medan de gjorde det. Hon fick ingen läkarvård. Hennes enda brott var visst att hon var färgad, såg jag i tv. (“Veronika“, Klub Fellini, Köpenhamn, sommaren 1966). Rättssamhället skyddar busarnas identitet.
- Polis bestämmer maskering och provokation tillåtes ej varför polismän bryter mot just detta och går fria.
- Polismän skjuter folk i ryggen, kallar det “nödvärn”.
- Sittande människor misshandlas inför kameror i Göteborg. Polisbusarna frias för det finns inget bevis, säges det. Och polisen har ett svårt arbete. De får senare rosor som tack för gott arbete.
- I Köpenhamn ringde polisen efter två dar till föräldrarna. Nu kunde de hämta sin döde son. De visste inte ens att han var i polisarrest. Hur hade han dött? Ovannämnde polisdirektör utlovade i tv svar. Vi väntar än.
- Dansk polistalesman menar att allmänheten ska göra jobbet. Praktiskt. Gripa beväpnade rånare “om man kan annars ej.“ Besvära oss inte!
- Kyrkoministrarna kan vi bortse från. Hon fick i Danmark inte hantera kassan pga jäv. Kyrkan är i Sverige skild från staten men i Danmark bestämmer Folkekirken allt för mycket, precis som i det medeltida bondesamhället. Menighetsråden sysslar med frågor utan betydelse för andra än dem själva och de tar inget socialt ansvar. De låser inte upp tomma kyrkor så att människor utan tak över huvudet kan söka skydd där när vinterstormarna ylar. Man förenar individer i det heliga ståndet men när sen barn kommit och problem uppstår, då har de inget intresse av att hjälpa. Det gäller också utvisningshotade barn som tvingas lämna landet ensamma utan föräldrar för att komma till okänd miljö. Att det finns en barnrättskonvention som Danmark ratificerat struntar väl Kyrkan i. Inget medansvar. När kommuner kidnappar barn med polisens hjälp ställer kyrkan inte upp och hjälper, det skiter väl dom i. I Sverige finns kyrkliga företrädare som på ett modigt och engagerat sätt tager sig an och hjälper. De följer hjärtats och sunda förnuftets lagar som står skyhögt över de juridiska.
- Intelligenta läkare. Sorgligt nog har antalet sådana vuxit men också mängden felbehandlingar och ämbetsläkare har bara en enda uppgift, att frikänna kolleger även där patienter dött pga slarv. Staten har tillerkänt dem en större makt än vad som är motiverat. Självmord förekommer på psykiatriska kliniker i båda länderna. Man använder än idag ECT något som hör hemma i medeltidens tortyrkamrar och är lika ineffektivt.
- Girig kan man lätt bli som finansminister. Göran Persson var det, blev Partiordförande, åkte flyg privat på skattebetalarnas bekostnad och försvarade detta med att han “inte hade en aning om hur underlydande tjänstemän kunnat boka så fel“. De gjorde samma fel när han och familjen åkte till USA. Bosse Ringholm åkte på fotbollsresa till Portugal på skattebetalarnas bekostnad och sen hem till sosse-möte. Det svenska hovet åker reguljärflyg. Vi andra som inte har något kansli som bokar biljetter åt oss måste kunna det själv, så hur kan en f.d. finansminister ljuga så att han inte visste något? Telefonen är en gammal uppfinning, Göran Persson.
- I Danmark var Peter Brixtofte finansminister. Jag häpnade när jag kom till Danmark. Här kan tydligen vem som helst bli borgmästare på politiska sympatimeriter och de har därefter ett slags kunglig immunitet. Under sin tid som “borgmästare” i Farum levde Peter Brixtofte vidlyftigt på borgarnas bekostnad. Hans immunitet upphävdes men får behålla sitt pass, uppges bedriva fastighetsaffärer i Turkiet, ha lön, sekreterarhjälp osv i folketinget samtidigt som brottsutredningar i den stora klassen pågår. Andra borgmästere före och efter honom kan inte skilja på sin roll som egen företagare och som kommunalt ansvariga borgmästare och de går alla fria. En minister hade rengöringsfirma som “kucklade” med Brixtofte.
- Det är föraktligt att politiker som har pengar svindlar. Man uppger sig bo i hemorten, får bidrag för resor till arbetsplatsen i Köpenhamn, så bor man där och stoppar bidragen i egen ficka. Man uppger sig åka första klass flyg från Bruxelles hem, får pengar för detta, åker turistklass och stoppar mellanskillnaden i fickan utan att uppge detta för skattemyndigheterna.
- En dansk trafikminister sätter ned hastighetsgränser som han sen kungligt magnifikt överträder själv på öppna allmänna vägar. Det gäller andra i samma trafikutskott. (Man hävdar ologiskt att kan den svenska kungafamiljen så kan de. Det var inte lika spännande att kung och prins övade på avlyst tävlingsbana.)
- Om nu svensk Partiordförande hade tänkt på landet i stort och inte bara på Mälardalen hur kan det vara att Medelhavsländerna får så mycket och fina bidrag medan Norrland inte får något? De ska bara betala? Spanien, Portugal har frukt, fiske året runt, Norrland har bara snö, is och kallt. Det kan man inte leva på.
- Detta är inget matadorspel! Den senaste tiden har danska journalister frågat experter hur mycket man tål. Hur kan det vara att några folketingsmedlemmar kan göra praktiskt taget vilka fadäser som helst och skamlöst kunna sitta kvar med full lön medan andra får gå? Det tycks enkelt uttryckt bero på hur mycket kompis man är. Jag har i ledare sett åsikten att visst måste väl en politiker få vara människa och göra fel. Det anser jag inte. En förtroendevald som begår dumheter har förbrukat sitt förtroende och ska ställa sin plats till förfogande. I Danmark och EU struntar man i jäv. Där kan en kommissionär sitta med ett mandat som hon själv genom maken tjänar på. Är det inte naivt att tro att en politiker kan sitta på två stolar samtidigt? Det är schizofreni om en människa som begått brott kan säga att den andra delen av henne är oskyldig, ingenting vet. För några år sedan visade blivande Partiordförande Mona Sahlin prov på dåligt omdöme, dumhet och snålhet, när det gällde privatekonomin. Hon och hennes make är höginkomstmottagare. Det var ju så synd om lilla Mona så efter ganska kort tid kom hon igen som näringslivsminister tillsammans med en dyr herre, som inte kan se skillnad på mitt och ditt. För några år sen hade han som fackordförande varit privat på bordellturism i Bruxelles. Han betalade inte själv, det gjorde de ovetande medlemmarna med sina avgifter. Dessa två ansågs kompetenta att som näringsministrar taga hand om Sverige. Som minister visade han fram en annan sida som inte var bra för landet. Han uttalade sig förklenande fränt och opsykologiskt om andra länder och deras ekonomi. Han var ju expert.
- Nyligen ertappades dansk kollega till henne, forbruger- og familieminister, med liknande brister i privatekonomin. Hon skyllde allt på sambo med titeln direktör och flera domstolsförelägganden som dåliga betalare bakom sig. Men hade inte hon själv något ansvar? Två förelägganden. Soffa och markis gick ju till det gemensamma hemmet. Hade hon ingen ansvarskänla så att hon ville kontrollera? Får man vara så dumt aningslös som forbrugerminister? Kände de inte varandra alls? Forbrugerministern ska varna för dyra lån och så tar hon sådana själv strax före jul. Alla spärrar förvånat upp sina ljusblå och förklarar att de inte haft en aning om hur skulder kunnat uppstå, att räkningar betalts med gummichecker osv. Är ett sådant beteende en merit för att få ansvar för så viktiga ekonomiska poster i ett land? Detta slår ju tillbaka på landets Partiordförandes bristande omdöme men det tycks ingen ha märkt. Det är inte likgiltigt hur en minister lever. Tänk om Henriette Kjær kom i klorna på medlemmar i organiserad brottslighet och de drog åt tumskruvarna.
- Den som ska förvalta offentliga medel måste ha en oklanderlig hederlighet, ren straffattest. Var och en som söker sig till det politiska livets Mount Everesttoppar borde först genomgå en prövning för att sen kunna visa upp attest som visar att vederbörande har utpräglat sinne för ansvarstagande och god moral? Att innehavaren är hederlig, innehar en hög grad av integritet? De ska minst ha ordning på sin privatekonomi. Om de ej hinner med att kontrollera, som båda damerna skyllde på, ska de liksom alla andra veta att det finns revisorer och bokföringsbolag som gärna hjälper till med detta. Båda paren har dubbel inkomst. Som det nu är kan tydligen vem som helst, kreti och pleti, bli vad som helst i ett lands riksdag. Och vi borgare är helt utlämnade till vem som utväljes till de olika posterna och ska stifta lagarna.
- För några år sedan ville en cancersjuk tv-journalist göra lite extra för de cancersjuka så hon inbjöd sina kolleger att dela hennes sista tid med henne. Det blev ett reportage som visades i tv. Efter hennes död hade man en landsomfattande cancerinsamling. Stort gensvar, men vart tog pengarna vägen? Giriga egoister missbrukade sitt uppdrag att låta pengarna gå dit där de sjuka fick bäst nytta, störst glädje av dem. De gick till ett lyxigt glashus för byråkrater i Stockholm, inte till forskning, inte till smärtlindring. Cancerexpert gillade sin förbättrade arbetsmiljö. Det var inte syftet med insamlingen. När det gäller nationella välgörenhetsinsamlingar är det självklart att pengarna ska fördelas av hederliga människor med integritet.
- I samband med tsunamikatastrofen visade individer en otrolig generositet, men var är pengarna, varför kommer bara hälften fram? Girighet igen, var är resten? Jag föreslår ett alternativt FN i Europa, t.ex. “United Nations’ Aid“, “UNA“, där ekonomer, fackkunniga och framförallt hederliga människor kan se till att hjälpinsatser kommer dit där de gör bäst nytta. Om folk vill bidra med pengar till arbetet ska det klart framgå hur bidragen ska fördelas. Hjälp till fattiga ska inte gå till stormrika byråkrater. EU har alltför många gånger haft korruptionsskandaler som visat att det är fel forum för aktiv hjälp.
- Man kräver rena straffattester av människor som ska arbeta med barn. Ska man då inte kräva samma sak af dem som har ansvaret för ett helt land, jo självklart! Men hur många i folketing och riksdag kan idag visa upp en ren straffattest? Man ska ha rätt att kräva oförvitlighet, hederlighet, oantastligt ekonomiskt förflutet utan skandaler, bedrägeridomar, betalningsföreläggande hos de folkvalda. Den som sviker förtroende ska självmant avgå utan lögner om att man inte visste... Det borde vara en självklar sak att var och en som ska ha inflytande över andra också ska kunna uppvisa sådan attest och journalister ska ha fri tillgång att granska dem.