Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum
Socialtjänsten => Vetenskap eller kvacksalveri => Ämnet startat av: Natalia skrivet 26 februari 2004, 15:34:16 PM
-
För ett tag sen berättade jag om en kille. Han dömdes till rättspsykiatriskt vård för sexuellt utnyttjande av sina syskonbarn. Domen överklagades inte eftersom pojkens advokat trodde på hans skuld och skrämde familjen att vid eventuellt överklagande straffet kunde bli mycket värre alltså långt fängelsestraff, vilket killen skulle uppenbarligen inte klara av. Dessutom nekades familjen byte av advokat i högsta instansen.
Som vän till familjen och den som kände pojken och hans syskonbarn sen förskoleåldern, fick jag noggrann insyn i all dokumentation. Jag gick igenom allt och hittade mängder av konstigheter som påminde om de som togs upp i uppdrag granskning. Tyvärr, enligt advokaten fick man under inga omständigheter ifrågasätta barnen! Det är också viktigt att påpeka att åldersskillnaden mellan killen och hans syskonbarn är oväsentlig! Särskilt pikant blir situationen när man får veta att killen är faktiskt omogen, vilket gör att den lilla åldersskillnaden reduceras till noll. Frågan blir då om det är rimligt ens att anta att det kan bllli fråga om sexuellt utnyttjande! Dessutom hans föräldrar och han själv hoppades på att psykexperter kommer att förstå att han inte gjorde sig skyldig till påstådda brottet och att hans vistelse där inte kommer att vara långvarigt. Jag själv fruktade dock att killen inte släpps därifrån så länge han inser inte att han gjorde det han är anklagad för .Oavsett det faktiska bakgrunden.
Nu, flera månader senare, vet jag hur det gått. Killen börjar minnas övergrepp mot honom!!! Det är – enligt hans mamma – fortfarande för lite för att väcka åtal, men han minns mer och mer. Och det är inte preskriberat än, påstås det.
Jag undrar hur långt ska det gå. Hans stora syster, de ”utnyttjade” barnens mamma kommer antagligen att anklagas och i sin tur kommer kanske hon att ”minnas”.
Med viss uppfinningsförmåga kan det förstsätta i all oändlighet! Allt detta väcker förstås många tankar.
En annan aspekt som är viktigt att beakta är mammas attityd, som är typisk för hela samhället. Jag försökte diskutera med henne Jan Guillous bok ”Häxornas försvarare”. Det jag tog upp var den lilla flickans ”vittnesmål” som utgjorde själva grunden vid antagande att läkarna styckade kroppen. Denna mamma, vars son är dömd p.g.a. hennes egna barnbarns vittnesmål som är LÖGNER, påstår att barn ljuger inte om sånt! Jag frågade vad det är för skillnad mellan hennes barnbarn som uppenbarligen ljuger och mellan det ovan nämnda barnet, utöver åldersskillnaden förstås. Jo, hennes barnbarn bevisligen ljuger eftersom inga fakta stämmer. Och det är ju sant. Men varför tror hon att det lilla barnet – genom sin mamma – talar sanning och dessutom minns från så tidig ålder? ”För att det är så att barn kan minnas och aldrig ljuger om sånt”.
Alltså, även om man drabbas själv mycket hårt, kan man inte ens då lämna bakom sig den indoktrinering man blev utsatt för. Det enda slutsatsen man drar ifrån situationen är att just jag drabbades av orättvisa men alla andra fick vad de förtjänade.
När allt kommer omkring, klandrar jag inte denna mamma. Hon utsattes för kontinuerlig indoktrinering. Hyllor i hennes hem är fulla av böcker med populär psykologi i psykodynamisk tappning. Hon som är nästan 60 år gammal, beskyller sin mamma för egna misslyckande i livet inklusive sin egen sons situation! För att hennes mor inte tillfredställde hennes behov som liten! I hennes bekantskapskrets finns även en kvinnlig barnpsykiater som ”återfått” minne från ohyggliga sexuella övergrepp inklusive satanism och mördade barn.
Jag tror inte att det är meningsfullt att anklaga enskilda för diverse felaktigheter, övertramp och orättvisa. Visst, det är omöjligt att inte göra det då man själv berörs. Men det är mycket viktigare att förstå mekanismerna bakom allt det som händer!
Det är inte den enskildes direkta fel att hon/han hanterar situationen på ett så omänskligt sätt. Man måste se systemet i sin helhet. Om man inte kräver något ansvar, då – med handen på hjärtat – hur många gör verkligen sitt bästa? Om man blev ”upplärd” att mamman är den som är den mest skadliga för barnet, är det inte alls konstigt att socialsekreteraren letar på alla möjliga sätt efter bekräftelse på det! Om man blev ”upplärd” att misslyckande i livet berör på sexuella övergrepp i barndomen – och vem har inte några misslyckanden bakom sig! – är det lätt att tolka in just sådana i helt vanliga situationer.
För några månader sedan blev jag uppmanad att inte diskutera diverse psykologiska teorier i samband med sexuella övergrepp såsom osakliga i ämnet.
Jag citerar:
”Debatten mellan Cornelia och Natalia har kommit att handla om olika tolkningar och definitioner inom psykologin, vilket i och för sig är intressant att diskutera. Rubriken i detta forum är dock Incest och andra sexuella övergrepp och önskvärt är därför att föra en saklig diskussion om just detta. Härmed avslutas diskussionen mellan Cornelia och Natalia angående psykologins många olika skolor, tolkningar och definitioner. Välkomna med en saklig diskussion om ämnet Incest och andra sexuella övergrepp.
Rigmor Persson
Tyvärr, så länge inser man inte att det är dessa teorier som ligger till grund för samhällsattityder, vilka i sin tur leder till att människor kränks på det grövsta sättet, kommer man inte åt själva problemet!
Jag tror att vi måste förstå varför barn omhändertas utan anledning och varför oskyldiga människor döms utan bevis. Och varför barn och ungdomar mår så dåligt idag. Utan en sådan kunskap lär vi knappast komma till rätta med orättvis och kränkande behandling av maktens representanter.
-
suveränt skrivet.
-
Tyvärr, så länge inser man inte att det är dessa teorier som ligger till grund för samhällsattityder, vilka i sin tur leder till att människor kränks på det grövsta sättet, kommer man inte åt själva problemet!
Jag tror att vi måste förstå varför barn omhändertas utan anledning och varför oskyldiga människor döms utan bevis. Och varför barn och ungdomar mår så dåligt idag. Utan en sådan kunskap lär vi knappast komma till rätta med orättvis och kränkande behandling av maktens representanter.
Välkommen tillbaka, Natalia.
Vi är fullt medvetna om hur - och vilka - teorier det är som ligger till grund för samhällsattityderna i Sverige och våra välfärdssamhällen. Vi vet hur de i sin tur leder till att människor kränks på det grövsta sättet. Men likväl ville vi renodla debatterna och av just den anledning har vi skapat sektionen "Vetenskap eller kvacksalveri" där vi kan ägna oss åt teoridiskussioner.
Hälsningar
Ruby H-C
-
Natalia, kolla in den psyko-sociala kronologin som finns på
http://klevius.info/psychotimeline.html?1077794492027
Det är just detta som borde diskuteras !