Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

SocialtjĂ€nsten => Biologiska familjens betydelse => Ämnet startat av: Ruby Harrold-Claesson skrivet 25 juni 2011, 16:34:15 PM

Titel: Vems Àr barnen?
Skrivet av: Ruby Harrold-Claesson skrivet 25 juni 2011, 16:34:15 PM
För ca en vecka sedan klistrade nĂ„gon följande ord frĂ„n ”Havets blogg (http://ordensblogg.blogspot.com/2011/06/nej-vi-ager-inte-vara-egna-barn-och.html)”: ”Nej, vi Ă€ger inte, vĂ„ra egna barn, och ingen Ă€ger rĂ€tten, till nĂ„gon annans liv!” i en Facebook trĂ„d som levererar meddelanden direkt till min mailbox.

Eftersom jag inte delar Äsikten att vi inte Àger vÄra egna barn skrev jag ett inlÀgg som genererade fler Àn 100 inlÀgg. Mitt inlÀgg lyder enligt följande:

"Bloggaren har fel. Visst Àger förÀldrar sina barn! Det Àr socialstaten som ville kollektivisera allt och alla som myntade devisen "Du Àger inte dina barn".

NÀr förÀldrarna vÀl tillÀgnade sig socialens felaktiga beskrivning, visade det sig sedan att det Àr socialstaten som gör ansprÄk pÄ barnen! Eftersom socialen anser att de Àger barnen kan de ta dem frÄn sina förÀldrar och överlÀmnar dem som försörjningsobjekt / inkomstkÀllor Ät kompisar och / eller slÀktingar eller skÀnka bort dem som förtÀckt adopterade till sina barnlösa kompisar och / eller slÀktingar.

Notera socialens sprÄkbruk: de skriver 'barnet' i stÀllet för hans/hennes barn, eller 'modern' i stÀllet för hans/hennes mor, eller fadern i stÀllet för hans/hennes far. NÀr socialen skriver pÄ detta sÀtt Àr barnet ingens barn!

Jag Àger mina barn och mina barn Àger mig. Till skillnad frÄn socialens sprÄkbruk talar och skriver jag om mina barn, mina döttrar, min son, min dotterson, min familj!

LÀs gÀrna följande artiklar pÄ NKMR:s hemsida:
1 - Barn - foreldres eiendom! (http://www.nkmr.org/barn_foreldres_eiendom.htm) av Tor Langbach, fd advokat, numera domare,
2 - Blod Àr tjockare Àn vatten (http://www.nkmr.org/blod_ar_tjockare_an_vatten.htm), Av Hans Hjortsjö, fd kammarrÀttsrÄd, fd hyresrÄd
och
3 - Foreldre er Guds gave til barna! (http://www.nkmr.org/foreldre_er_guds_gave_til_barna.htm)[/url] Av Rune Fardal, norsk psykolog

Trevlig lÀsning och lÄt er ej luras!"

Vad tycker ni pÄ NKMR:s Diskussionsforum?

OBS! OmröstningsfrÄga
Titel: SV: Vems Àr barnen?
Skrivet av: AS76 skrivet 25 juni 2011, 21:50:42 PM
Jag hÄller definitivt med om det - familjer ska hÄlla ihop, och barn Àr förÀldrars ansvar - inte statens. I dagens Sverige kÀnns det som att barn blivit skyltobjekt man egentligen inte bryr sig om, utan bara skaffar för det de kan ge ens eget liv. Under sÄdana förhÄllanden blir familjebanden naturligtvis inte vidare starka, inte heller frÄn barnens sida, för vem vill ha en kompis som förÀlder?

I vÄr familj hade vi lyckligtvis en som förstod vad det innebÀr att skaffa familj - min mor. VÀrre var det med min far, som inte ville gifta sig och som förvÀntade sig att familjelivet var till för hans nöjes skull. Han ville inte ta pÄ sig förÀldrarollen, utan tycktes se familjen som publik som skulle bekrÀfta hans sjÀlvupplevda storhet, och familjen gick helt Ät skogen. Nu har jag en halvsyster som pendlar mellan fÀngelse, behandlingshem och sjukhus (för drogrelaterade skador), och en alkoholiserad far som fortfarande vill ha uppmÀrksamhet, men som ingen vill ha med att göra. Min mor dog i hjÀrtinfarkt för nÄgra Är sedan.

Jag har dÄ lÀrt mig mycket om hur man inte ska vara, genom att se vad min fars val och upptrÀdande har inneburit. Under hela uppvÀxttiden var jag skötsam och det fanns ingen anledning till nÄgon intervention frÄn samhÀllets sida, men nu under vuxenlivet har man verkligen skrÀmts av hur nÀra man var att hamna pÄ institution, eftersom det Àr dÀr barn placeras nÀr familjer bryter samman. Och HVB-hem / ungdomshem Àr förstÄs inte trevliga stÀllen. Jag tror det enda som skonade mig frÄn detta öde var att min mor ÀndÄ sÄg till att familjen fungerade som den skulle, Àven fast hon blev utbrÀnd pÄ kuppen och ocksÄ blev alkoholiserad, eftersom hon i praktiken hade med tre barn att göra. TyvÀrr hade jag oturen att socialtjÀnsten slog till just innan jag hade gett mig ut i vuxenlivet, och ville ha in mig pÄ en massa vÄrd, helt i onödan. SÄ dÄ blev man stÀmplad till utanförskap trots allt, Àven fast det inte Àr nÄgot jag upplever vara en del av mig - det Àr bara myndigheterna som har tryckt ut mig dit.

Det som i alla tider gjort att barn vuxit upp till att bli fungerande vuxna, Àr kÀrnfamiljen. Staten som förÀlder tycks dock inte kunna producera nÄgot annat Àn missbrukare och brottslingar - desto mer den försöker, desto vÀrre blir det.
Titel: SV: Vems Àr barnen?
Skrivet av: susanna svensson skrivet 30 juni 2011, 00:22:31 AM
Vi har dem till lĂ„ns nĂ€r de börjar nĂ€rma sig vuxen Ă„lder ska de succesivt fĂ„ större och större frihet att gĂ„ sin egen vĂ€g. Men jag anser snarare att det Ă€r barnen som Ă€ger sitt biologiska ursprung eftersom att blod (gener) Ă€r tjockare Ă€n vatten. Jag Ă€r en mix av mina tidigare förfĂ€der mina barn Ă€r en genmix av mina  och sina pappors tidigare förfĂ€der pĂ„ gott och ont. för att förstĂ„ sig sjĂ€lv bör man ha del av sitt ursprung. Det Ă€r dĂ€rför det Ă€r viktigt om ett barns förĂ€ldrar av nĂ„gon anledning inte klarar av att ta hand om sina barn att i första hand vĂ€lja familjehem bland slĂ€ktningar eller nĂ€ra vĂ€nner som kĂ€nner till barnens historia. Det Ă€r dĂ€rför det Ă€r sĂ„ viktigt att barn har kontakt med bĂ„da sina förĂ€ldrar efter en skillsmĂ€ssa.
Titel: SV: Vems Àr barnen?
Skrivet av: rillenyfiken skrivet 13 januari 2013, 18:58:07 PM

Notera socialens sprÄkbruk: de skriver 'barnet' i stÀllet för hans/hennes barn, eller 'modern' i stÀllet för hans/hennes mor, eller fadern i stÀllet för hans/hennes far. NÀr socialen skriver pÄ detta sÀtt Àr barnet ingens barn!

Jag Àger mina barn och mina barn Àger mig. Till skillnad frÄn socialens sprÄkbruk talar och skriver jag om mina barn, mina döttrar, min son, min dotterson, min familj

Men detta till trots!!! Man kan inte tala om mÀnniskor som Àgodelar.
Jag anser inte att jag Àger mina barn. PÄ samma sÀtt hÀvdar jag att jag aldrig varit mina förÀldrars Àgodel. DÀremot anser jag att jag har vissa förpliktelser gentemot mina barn. Dessa förpliktelser Àr det som, om jag fullföljer dem gör mig till förÀlder. I annat fall vore jag inte mycket mer Àn en spermadonator.

Men sjÀlvklart talar jag om mina barn som "mina". Det har inget med Àgande att göra, bara ett tydliggörande att de och jag hör till samma familj.
SjÀlvklart anser jag inte staten vara Àgare till mina barn heller!
IMO! Barn Ă€ger vi inte av den enkla anledningen att vi Ă€r alla fria mĂ€nniskor, men barn behöver stöd och hjĂ€lp för bli trygga, sjĂ€lvstĂ€ndiga vuxna och i den bĂ€sta av vĂ€rldar Ă€r barnens biologiska förĂ€ldrar bĂ€st lĂ€mpade för den uppgiften.