Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

Socialtjänsten => Tvångsomhändertagande och andra ingripanden => Ämnet startat av: Sarasv skrivet 06 april 2009, 12:24:49 PM

Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 06 april 2009, 12:24:49 PM
Hej
jag är ny här och vet inte mycket.
Ursäkta om jag ställer dumma frågor.
Min bästa kompisens barn har tvångomhändertagits i torsdags.
Tacksam för svar!
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 07 april 2009, 07:09:36 AM
Som vanligt ett  brottsligt stinkande ärende från soc. Mamman misshandlad och sköter sig och hotas med besöksförbud. Pappan alkoholist,men kan återfår umgängesrätten om han tar prover..

Dvs det vanliga scenariot spelas upp. Den starkare mer skötsamma föräldern trakasseras bort, den svagare föräldern som har felat, kommer antagligen att lockas med fördelar,samarbete och kanske rent av enskild vårdnad ! ( Nu tror du att jag drar till ordentligt,men det här handlar vanligen om mycket grova brottslingar på soc !)

De spelar ut föräldrarna mot varandra, sedan skriver de i papprena att de förtalar varandra och inte kan samarbeta;sedan stjäl de barnen, ofta efter att den bevisat dåliga föräldern fått enskild vårdnad, så att den bättre föräldern inte ens får vara med i länsrätten när de ställer LVu mot den då enda kvarvarande föräldern...
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 07 april 2009, 09:46:04 AM
tack tack för svaret
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 07 april 2009, 10:14:13 AM
nu har min kompis fått papperna hem och det var en massa lögner i. till ex att mamman flyttat mycket för att hon var rädd att soc ska ansöka om lvu (lögn, eftersom hon var tvungen att flytta bla pga fadern och att hon hade inte fått hjälp avsoc att hitta lägenhet) och att hon har bott på 22 olika ställen (alldeles fel cifra) etc etc....
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: partybrud skrivet 07 april 2009, 15:26:23 PM
Be Länsstyrelsen göra en tillsynsanmälan Och gör en anmälan till JO med

www.lansstyrelsen.se
www.jo.se
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 07 april 2009, 18:37:12 PM
..
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 07 april 2009, 21:41:36 PM
och sedan också har de kallat henne för osamarbetsvillig och myndighetsrädd, eftersom hon vid några tillfällen inte ringde dem, inte ville släppa in en soctant kl 7 på kvällen när hon höll på att lägga barnen, inte ville gå med på allt de erbjöd, etc. Får man ange som skäl till omhändertagande att man är osamarbetsvillig med soc?
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 08 april 2009, 06:57:58 AM
Citat från: "partybrud"
Be Länsstyrelsen göra en tillsynsanmälan Och gör en anmälan till JO med

www.lansstyrelsen.se
www.jo.se


Tja här i Luleå brukar de avslå begäran om tillsyn och menar att de tidigast 2 år efter ett ärende stängts "kan" göra tillsyn, eftersom en anmälan till länstyrelsen inte göras under pågående utredning... I klarspråk sedan eventuella brott preskriberats, spår hunnit kallna, och papper hunnit gömmas undan..
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: cicci skrivet 09 april 2009, 11:20:15 AM
Överklaga. Då har hon rätt till advokat som kan medverka redan när ärendet ska avgöras i socialnämden. Hon bör begära muntligt företräde för att få möjlighet att framföra sina egna argument.
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 09 april 2009, 19:53:44 PM
Citat från: "Sarasv"
och sedan också har de kallat henne för osamarbetsvillig och myndighetsrädd, eftersom hon vid några tillfällen inte ringde dem, inte ville släppa in en soctant kl 7 på kvällen när hon höll på att lägga barnen, inte ville gå med på allt de erbjöd, etc. Får man ange som skäl till omhändertagande att man är osamarbetsvillig med soc?


Hennes chanser tror jag kan ligga i om hon kan etablera ett samarbete med barnens far mot soc. I alla politik,  dit jag räknar statens interventioner mot familjerna, så måste man välja allierade, och välja hur man ska splittra fienden. Fienden kommer att välja att  ställa barnens föräldrar mot varandra, noga anteckna allt de säger och vända det mot dem.

Det kan verka omöjligt att göra detta om mamman flyttat massor av gånger pga faderns terror. Men vanligen så är inte terror  enbart orsakad av droger eller psykisk sjukdom. Kanske umgängesfrågan eller något annat ?Mamman kanske vet en del knutar som hon skulle kunna lösa med pappan för att  snabbt få en allians med honom som kan garantera att barnens rättigheter försvaras mot den gemensamma fienden. Jag skriver detta, inte för att jag misstror mammans historia, utan därför att  endast båda föräldrarnas medverkan kan rädda barnen.

Det är ju uppenbart att socialas argument för att omhänderta barnen bygger på att de inriktar sig på att påstå att föräldrarna inte gemensamt klarar av att försvara barnen. Mamman återstår sedan ensammen,sedan skjuter de lätt hennes argument i sank. Låt vara att det är första gången jag hört att sociala stulit barnen av någon på grund av ryggskott, men snart tar de dem i sandlådan och sätter en gul lapp på dörren, då barn och familjer ändå är rättslösa och endast kan försvaras av sina BÅDA föräldrar.
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 09 april 2009, 21:02:21 PM
Citat från: "Avos"
Citat från: "Sarasv"
och sedan också har de kallat henne för osamarbetsvillig och myndighetsrädd, eftersom hon vid några tillfällen inte ringde dem, inte ville släppa in en soctant kl 7 på kvällen när hon höll på att lägga barnen, inte ville gå med på allt de erbjöd, etc. Får man ange som skäl till omhändertagande att man är osamarbetsvillig med soc?


Hennes chanser tror jag kan ligga i om hon kan etablera ett samarbete med barnens far mot soc. I alla politik,  dit jag räknar statens interventioner mot familjerna, så måste man välja allierade, och välja hur man ska splittra fienden. Fienden kommer att välja att  ställa barnens föräldrar mot varandra, noga anteckna allt de säger och vända det mot dem.

Det kan verka omöjligt att göra detta om mamman flyttat massor av gånger pga faderns terror. Men vanligen så är inte terror  enbart orsakad av droger eller psykisk sjukdom. Kanske umgängesfrågan eller något annat ?Mamman kanske vet en del knutar som hon skulle kunna lösa med pappan för att  snabbt få en allians med honom som kan garantera att barnens rättigheter försvaras mot den gemensamma fienden. Jag skriver detta, inte för att jag misstror mammans historia, utan därför att  endast båda föräldrarnas medverkan kan rädda barnen.

Det är ju uppenbart att socialas argument för att omhänderta barnen bygger på att de inriktar sig på att påstå att föräldrarna inte gemensamt klarar av att försvara barnen. Mamman återstår sedan ensammen,sedan skjuter de lätt hennes argument i sank. Låt vara att det är första gången jag hört att sociala stulit barnen av någon på grund av ryggskott, men snart tar de dem i sandlådan och sätter en gul lapp på dörren, då barn och familjer ändå är rättslösa och endast kan försvaras av sina BÅDA föräldrar.

Tack Avos, men jag tror inte att pappan är kapabel, han kan inte ta hand om barn inte ens koka makaroner och han hatar mamman, man kan inte be honom göra någonting snällt.  :twisted: Han vill ha barnen själv iså fall. Inte att de åker tillbaka till mamma.
Nu fick vi veta att detta var en akut omhändertagande, alltså en tillfälligt LVU. om 3 veckor ska soc alltså göra utredning som ska till Länsrätten.
Kan man överklaga detta redan nu och göra klagomål till Länstryrelsen samt JO? Hon har fått en advokat som sagt att i 99 procent så blir det LVU.  :twisted:
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 09 april 2009, 22:17:31 PM
Citat från: "Sarasv"
Tack Avos, men jag tror inte att pappan är kapabel, han kan inte ta hand om barn inte ens koka makaroner och han hatar mamman, man kan inte be honom göra någonting snällt.  :twisted: Han vill ha barnen själv iså fall. Inte att de åker tillbaka till mamma.
Nu fick vi veta att detta var en akut omhändertagande, alltså en tillfälligt LVU. om 3 veckor ska soc alltså göra utredning som ska till Länsrätten.
Kan man överklaga detta redan nu och göra klagomål till Länstryrelsen samt JO? Hon har fått en advokat som sagt att i 99 procent så blir det LVU.  :twisted:



Jag vet att det jag påstått kan verka vansinnigt. Men jag sysslar nästan bara med att göra sådant som är omöjligt. Jag vet bara hur man seglar i motvind: hur man seglar i medvind vet jag inget om. Hade jag varit i ert ställe skulle jag tyckt att det skulle ha varit intressant att försöka lösa frågan. Dör man så dör man: - annar så dör man !

Jag vet inget om den aktuella situationen, och talar inte om den: Jag talar enbart utifrån det faktum att om barnet inte har två föräldrar som försvarar barnet när myndigheterna börjat begå brott mot barnet i länsrätten, så tar de barnet om bara den ENA föräldern felar !

Det vore alltså bra om de åtminstone utåt kunde inleda något som i rätten kunde se ut som en början på ett samarbete. Om det tvärt om blir så att sociala kan påvisa att han fortsätter att jaga henne även medans LVU pågår, så förstår ju alla vad som är viktigt för honom.

Mamman kan aldrig försvara barnen ensammen. De måste vara två. Hur mycket än mamman försöker motivera och förklara det rimliga i att hon ska vara ensam vårdnadshavare/ att pappan ska ha inskränkt umgänge, så är det sågningar av det  träd som barnen sitter i. Det utnyttjar sociala.

Ta  inte socialas roll på allvar: de är rena slavhandlare av stulna barn och inte utflippade eller okunniga socialarbetare.  De förtjänar dödstraff för brott mot mänskligheten: jag tror inte att ni anser att pappan är i den klassen, möjligen i en förhoppningsvis tillfällig livskris. Allt som föräldrarna säger vänds emot dem, men det finns ändå inte en idiotförälder som kan  göra värre saker med barnen än vad barnens bästa fascisterna kan göra !

Går det inte att bena uppdelar av detta ? Se detta som politik,snarare än en moralisk fråga. Skaffa allierade, ordna  bevis, påvisa frammåtskridande. Låt sociala framförallt sköta bevisningen mot pappan: hjälp dem inte .

Det är ofta så att i en fastkörd konflikt kan pappans problem position framställas som omöjlig. Men själva konflikten ligger fastkörd på BÅDA sidor, inte bara på ena sidan. Om de bara når något framsteg där som kan visas upp i länsrätten så kan LVU:t skjutas framåt.

 Exempelvis pappans umgänge med barnen: vad är bättre ? Att barnen åker på fosterhem eller drabbas av tillfälligt umgänge med en dålig far ?
Detta kan säkert uppfattas som ett försvar för en dålig far, men det är inte dit jag syftar. Jag har själv gått igen det här och klarat mig med ett nödrop. Min fd fru vägrade skriva under alla papper ända  upp i länsrätten där hon skrev under i pausen, fast då bara på "varannan helg".Hon gav mig umgänge, men vägrade skriva på om rättigheter till umgänge.Det räckte.  Det blev då LVU men villkorligt fram till kammarrätten där vi friades.
 Som du ser så tänkte de alltså ta barnen från MIG för att min fd fru vägrade barnen normalt umgänge med mig.. Detta är bara en del av de hundratals brott och den ondska som vi utsattes för. Umgänge hade vi, men det handlade alltså om hennes vägran att skriva ned detta på papper. Av detta kan man lära att det är viktigt att visa något slags bevis på framsteg med sin motpart  i länsrätten när myndigheterna lagt barnen på tortyrbänken och är klara att sätta igång...
Titel: Be mamman el gör det själv
Skrivet av: wolfiemother skrivet 10 april 2009, 11:26:08 AM
Gå in på www.socialombud.se och ställ frågor där
Det finns många där som kan ge tips och råd om överklaganden och allt annat som lär komma för denna mamman nu

Ett tips bara
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: partybrud skrivet 10 april 2009, 12:44:48 PM
eller
www.domglomdabarnen.dinstudio.se
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Stockholm skrivet 10 april 2009, 12:51:41 PM
Överklaga inom 3 veckor från LVU-beslutets datum.

Varken socialtjänstlagen/SoL eller LVU innehåller några bestämmelser OM VEM som har rätt att överklaga beslut enligt dessa lagar utan frågan om vem som kan överklaga ett visst beslut får utläsas av rättspraxis.

Vårdnadshavaren för den unge har rätt att överklaga inte endast i kraft av sin ställning som ställföreträdare för den unge, utan även i sin egenskap av den som ansvarar för den unges person.

Det är de rättigheter och skyldigheter för vårdnadshavaren som följer av 6 kap. Föräldrabalken som innebär att vårdnadshavaren berörs av frågor rörande den unge på ett sådant sätt att rätt att klaga föreligger.
Det innebär att vårdnadshavaren har kvar sin talerätt även sedan den unge fyllt 15 år.

Huvudregeln enligt 41 § 3 i Rättshjälpslagen är att offentligt biträde (jurist/advokat) skall förordnas i mål eller ärenden:

angående beredande av vård enligt 2 eller 3 § LVU
angående omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU
angående upphörande av vård enligt 21 § LVU
angående flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § LVU

Vad vissa "lysmaskar" inom soc är kapabla till (inkl. de 98 % fritidspolitiker) är väl ingen förvånad över längre i Sverige (snart internationellt utskämda).
Vad värre är, tycker jag, när länsrätter inte fungerar.
Titel: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 10 april 2009, 14:27:44 PM
tack tack för alla tipsen! håller på att läsa för fullt.
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 04 maj 2009, 19:14:22 PM
senaste nytt. Min kompis har varit i länsrätten och de erbjöd sk "frivillig placering" som villkor att inte fastställa omhändertagandet enligt LVU. Barnen är fortfarande hos fosterfamiljen..... Hon kan ju hämta dem men hon är ju rädd att soc då gör ett nytt försök med LVU. Vad gör man?
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Stockholm skrivet 04 maj 2009, 19:32:00 PM
Enligt flera inlägg i forumet så brukar SOC hota med s k "frivilliga" placeringar. Har dock aldrig läst om att Länsrätten gör det (men å andra sidan så står ju ofta Länsrätten på soc-tjänstemännens sida).

Fråga "mamma1", via personligt meddelande i forumet, om deras fall. Jag tror de blev tvungna att gå till Länsstyrelsen (obs inte länsrätten) för att få den frivilliga placeringen upphävd.
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 05 maj 2009, 07:49:07 AM
senaste nytt. Min kompis har varit i länsrätten och de erbjöd sk "frivillig placering" som villkor att inte fastställa omhändertagandet enligt LVU. Barnen är fortfarande hos fosterfamiljen..... Hon kan ju hämta dem men hon är ju rädd att soc då gör ett nytt försök med LVU. Vad gör man?

Gå aldrig med på "frivillig" placering ! Det är en fälla ! När föräldrarna väl skrivit under på att de medger att de har brister, och att den frivilliga placeringen därför är rimlig, så får de aldrig tillbaka barnet, och deras medgivanden trycks upp i ansiktet på dem när de senare ska överklaga ! Det "Stockholm" skriver är inte sant! DE FLESTA omhändertagandena sker genom "frivillig" placering, och de ärenden som går genom " frivillig" placering blir de allra svåraste. Ta striden på en gång ! Man går förstås inte med på frivillig placering om man anser att ärendet är felaktigt. 90% av domarna i länsrätt och kammarrätt är fällande, har man gått med på " frivillig" placering är möjligheterna avsevärt mindre att klara sig.
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: mamma1 skrivet 05 maj 2009, 09:31:50 AM
Här kommer min berättelse, vi drabbades i Vännäs. LÄNSSTYRELSEN hjälpte oss.

På BVC föreslog de avlastning via socialen för att jag var svag efter förlossningen. Vi tackade ja senare då vi var på socialen för att begära ett bidrag till en barnsäng.  Något bidrag blev det inte, istället ville hon veta hur vi hade det hemma, BVC hade ringt om min tuffa förlossning och då tackade vi alltså ja. Första veckan kom en underbar barndagvårdare.

Henne tyckte vi om allihop! Hon tyckte om att vara där. Men så på fredagen kom vår handläggare från socialen med andan i halsen. Hon sade ”det har skett ett misstag”! Barndagvårdaren fick inte vara kvar! Istället skulle vi få något som hette boendestöd. Ingen förklaring gavs! Oftast var det bara samtal om vår son. Ibland gick vi ut med vagnen. På BVC fick vi alltid höra hur bra vår son mådde. Han var välutvecklad och mådde bara fint.

Jag berättade detta för boendestödet som gladde sig med oss. En dag kom hon just då som vi gav vår son kolikmassage som vi hade fått råd om på BVC. Boendestödet avbröt oss direkt och sade att så kunde vi inte göra. Hon lyfte upp vår son som var ledsen och grät när hon började gå omkring med honom. Men när jag smekte honom över pannan blev han lugn.

Boendestödet tyckte vi skulle komma till en Familjegård för avlastning. Vi tyckte det lät bra med tanke på sonens kolik. Vi blev kvar där, men inte för avlastning för socialen hade redan startat en barnskyddsutredning redan samma dag som vi kom dit!

Vi trodde alltså att det var för avlastning som vi var där!. Vi var några dagar på sjukhuset för vår sons mage. Där konstaterades det att lillen hade mycket gaser i magen. Det var full fart på honom som vanligt, men han åt inte så bra. Detta togs upp på alla möten vi hade med socialen. De sade det var oss det var fel på! De kunde inte svara på vad det var som vi gjorde fel!

När vi varit på sjukhuset skulle vi få åka hem. Det var så det var bestämt. Men när vi skulle packa våra saker fick vi höra att vi inte skulle få åka hem för vi var under utredning! Då först, efter över en vecka fick vi vetskap om utredningen!

Jag frågade personalen flera gånger om vad vi gjorde för fel. Men de sade att det skulle ”förstöra utredningen” om de berättade. Men, är det inte bättre om vi föräldrar får veta vilka fel vi gör under utredningens gång? Då får vi ju en chans att bättra oss! Vi fick alltså ingen chans. Vår handläggare på socialen berättade inte heller vad vi gjorde som inte var bra. Som vanligt var vår gullunge aktiv och glad!

Tyvärr togs ingen notis då något positivt hände. Vi fick jämt klagomål. Flera gånger fick vi veta att vi inte kunde gå ut med vår son om han hade så lite kläder. Först då personalen såg att vi hade en värmande insats i vagnen blev de tysta, tills nästa gång. Det var totalt 16 olika människor som skulle bedöma oss de 7 veckor vi var där.

Vi firade jul på familjegården, vår sons första jul! Vi hade frågat om vi fick fira jul hemma, men det fick vi inte. Då skulle ju ingen kunna kontrollera oss, sade dem.

I januari sade handläggaren att vi inte bättrat oss (hur skall man kunna göra det, om man aldrig får veta vad som är fel) och vår son skulle troligtvis familjehemsplaceras. Jag blev mycket upprörd och ledsen. Fick en kontakt på mobila teamet på psykiatrin. Hon sade att mina känslor var helt normala. Det tyckte inte socialen.

Vi fick berätta hela våra liv för handläggaren som misstolkade det mesta! Bland annat står det i journalen att min sambo var mobbad och utanför när han gick i skolan. Han var mobbad, men han hade kompisar, alltså var han inte utanför!

Socialen skrev att vi gett vår son hårdhänt magmassage utan att förstå att det var orätt! Det var kolikmassage som vi faktiskt gått kurs i på BVC och blivit godkända! Socialen var inte intresserade av att läsa intyget. De var inte heller intresserade att få ta del av BVC-journalen där det borde framgått att vi ringt BVC upprepade gånger och fått samma svar: ”fortsätt med kolikmassagen”!

Vår son blev placerad i mitten av januari 2007. Socialen var inte intresserade av att kontakta några av våra släktingar. Vår älskade lille son placerades hos helt främmande människor, 10 månader gammal. Beslutet kom som en chock, trots att vi anat att det skulle bli så, trots att personalen faktiskt börjat berömma oss!

Jag fick en till krisreaktion: jag skrek och grät. Då fick jag träffa en psykolog som sade att mina känslor var normala, men att jag inte fick ge upp. Hon hjälpte mig att inse att nu mer än någonsin behövde min son mig, jag fick inte ge upp!

Vi fick träffa vår son 3 gånger i veckan. De första veckorna var riktigt jobbiga. Gullungen storgrät då vi skulle gå. Jag gjorde också det. Vi hade träffar med socialen men vi fick aldrig något konkret svar på vår fråga: varför? Vi fick höra att vi hade ”stora omsorgsbrister”. Vilka då? Fick inte veta det, trots att utredningen var avslutad!

Vi fick också höra att vi inte kunde tolka vår lille sons signaler. Vilka signaler? Fick inte veta det heller! Vi frågade, men fick bara luddiga svar om anknytning. Men, vår son har ju alltid knutit sig an till oss! Han sken alltid upp då vi kom på umgängesträff. Sedan ville han bara umgås med oss och storgrät då vi skulle gå! Det är väl inget fel på anknytningen då?

Vi förstod ingenting! Dessutom var vår handläggare ofta borta från jobbet, vilket resulterade i långa uppehåll då absolut noll hände! Därför tog vi beslutet att ta hem vår son efter två månader. Vi fick ju ändå aldrig veta vad som var fel! Vi hade även tjatat om att få se utredningen, vilket vi fick efter att vi tagit hem vår gullunge! Då kom både socialen och polisen med stora hundar i polisbilen!

Än en gång fick jag en krisreaktion och storgrät ikapp med vår son! Han och hans far fick åka till familjehemmet. Polisen följde mig till sjukhuset där jag fick sova ut över natten. Fick åka hem dagen därpå.

Socialen lämnade in ansökan om LVU och vi kallades till rätten. Vi fick en advokat som sade att vi skulle samtycka till frivillig vård, eftersom vi skulle få svårt att vinna i rätten, enligt henne. Men det gick bra på rättsförhandlingen, så bra att social chefen drog tillbaka sitt LVU under förhandlingens gång! Social chefen påstod att placeringen på Familjegården aldrig varit för avlastning, ”det var ju olyckligt att ni trodde det” sade hon! Rätten kunde inte annat göra än att avsluta utan beslut. Vår advokat krävde av socialen att börja jobba för att få hem vår son. Rätten höll med henne.

Men det blev istället värre. Socialen toppred på min psykiska ohälsa. Hur skall man kunna må bra då man inte får vara med sin älskade lille son? Jag och min sambo gick i parterapi för att stå ut. Psykologen var utbildad familjeterapeut och gav oss stöd. Något annat än stöd behövde vi inte.

Men socialen höll inte med psykologen. Vår handläggare på socialen sade att vi inte kunde få hem vår son förrän vi mådde psykiskt bättre! Min sambo mådde inte dåligt, men ville följa med på terapin! Vår psykolog blev upprörd över att bli överkörd av socialen! Hon var ju faktiskt utbildad för att ta hand om familjer! Hon ringde handläggaren och efter det hette det min psykiska ohälsa!

En dag pratade min sambo i telefon med handläggaren som ville dra ner på umgänget med vår son. Min sambo sade att vi inte gick med på det. Då hotades vi med LVU! Än en gång utan att få svar på varför!

I juni fick vi nog igen. Då skulle vår handläggare gå på semester och sagt att om familjehemmet skulle resa bort, skulle vår son med dem! Han fick inte ens komma hem över en helg! Som vanligt fick vi inte veta varför!

Vi skrev ett brev till social chefen att vi ville avbryta den frivilliga placeringen och få hem vår son! Vi skulle inte hämta honom denna gång, för vi ville inte utsätta honom för ett till omedelbart omhändertagande. Detta skrev vi. Svaret blev en till ansökan om LVU!

Länsrätten ogillade detta och skrev ett brev där det poängterades att det faktiskt var en frivillig placering! Men vi fick ändå inte hem vår son. Vår vikarie på socialen påstod att vi inte mådde nog bra, att vi fortfarande var i behov av vård, trots flera intyg från vår psykolog!

Handläggaren sade också att vår son ”utvecklat strategier” för att stå ut hemma hos oss! Men som vanligt fick vi inte veta vilka dessa strategier skulle vara!

Vi vände oss till Länsstyrelsen som tog våra klagomål på största allvar. Beslutet blev att vår son skulle hem och det omedelbart! Gissa om lyckan stod högt i tak då vi läste detta brev! Men lyckan varade inte länge. Vi fick hem vår son, men då startades en ny utredning! Vi hade innan vi fått hem vår son fått veta att ny utredning skulle startas, baserad på Skogsdungens utredning som vi klagat på!

Vi bestämde oss för att flytta till vår sons morföräldrars kommun. Här bor även vår gullunges farmor och farbror. Men socialen förföljde oss. De kontaktade vår nya hemkommun och begärde hembesök och utredning!

Men han som kom, en handläggare inom barn, sade: ”ni har väl inga problem heller”? Han fick träffa oss alla tre. Han beskrev vår son som glad, aktiv, nyfiken, orädd…. Som alla andra som kommit i kontakt med gullungen! Han beskrev mig som stabil, att jag återhämtat mig bra och min sambo var som vanligt, stabil! Handläggaren sade att det behövdes ingen utredning, men att han skulle återkomma efter sin semester för en lägesrapport.

Men han återkom inte, för efter detta besök beslöt sig socialen i den kommun där vi drabbades att avsluta utredningen, ”utan åtgärd”. Äntligen! Nu kunde glädjen stå högt i tak! Vår son började äta bättre, han hade ätit dåligt även på familjehemmet där han var i över fem månader.

Vi gick på BVC i vår nya hemkommun och fick höra att allt var normalt. På 18-månaders kontrollen fick vår son massor av beröm av barnläkaren! Det är ju roligt! Det enda som märktes av placeringen var att vår son var oerhört mammig den första månaden hemma.

Psykologen vi haft tyckte vi skulle behöva fortsätta prata. Då uppdagades att jag fått en depression, antagligen på grund av socialen. För när jag gjorde om detta test efter en månad hade jag ingen depression längre! Sedan dess har vi ingen kontakt med psykiatrin längre.

Nu är gullungen en pigg, påhittig och nyfiken 2-åring, älskar att vara ute och leka i sandlådan, köra traktorer, åka kana och gunga. Han hoppar och springer! Han ger mig massor av kramar varje dag och vi njuter av att få vara nära! Vi blev ju faktiskt bestulna 6 månader av närhet och umgänge! Vi har försökt ta igen detta under den tid som gullungen varit hemma.

Sambon har haft flera små blodproppar efter detta! Vår son tycks ha klarat sig. Han är nu SUPER trotsig men även SUPER gosig! Minns så väl vår handläggares kommentar om kommande trots: ”det kommer ni aldrig klara av”. Men, det gör vi, lika bra som andra.

Detta är ett dokument jag skrev 2007. NU HAR VI LAGT DET PÅ HYLLAN FÖR JAG HAR BLIVIT SJUK AV DETTA SOM SOC UTSATTE OSS FÖR HELT I ONÖDAN >:( >:(
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Sarasv skrivet 05 maj 2009, 10:18:55 AM
tack att du delade med dig!
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Stockholm skrivet 05 maj 2009, 12:32:24 PM
ALLT som soc skriver i sina personakter och utredningar finns i databaser, och ALLT som står där ska printas ut och ges till den som det berör på begäran från medborgaren (enligt Personuppgiftslagen, PuL § 25 och § 26).

ALLA fel i dessa texter i dessa dataregister ska sedan rättas upp på begäran från medborgaren.
Hänvisa vid begäran om rättning till nedan paragrafer.

PuL § 28 (rättelser)
PuL § 48 (skadestånd)
FvL § 26 (enklare skrivfel)
SoL  11 kap 6 § (dokumentationen ska vara riktig och med respekt för medborgaren)
SoL förarbeten prop. 1996/97:124.              - " -
SOSFS 2006:5, 4 kap 4 §.   

Ofullständg ch Oriktig dokumentation ska leda till skadestånd för medborgaren via Allmän domstol (Tingsrätt).
Särskilt viktigt är det när felen vilseleder länsrätter till fel domslut.                       - " -
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Avos skrivet 05 maj 2009, 13:04:26 PM
ALLT som soc skriver i sina personakter och utredningar finns i databaser, och ALLT som står där ska printas ut och ges till den som det berör på begäran från medborgaren (enligt Personuppgiftslagen, PuL § 25 och § 26).

ALLA fel i dessa texter i dessa dataregister ska sedan rättas upp på begäran från medborgaren.
Hänvisa vid begäran om rättning till nedan paragrafer.

PuL § 28 (rättelser)
PuL § 48 (skadestånd)
FvL § 26 (enklare skrivfel)
SoL  11 kap 6 § (dokumentationen ska vara riktig och med respekt för medborgaren)
SoL förarbeten prop. 1996/97:124.              - " -
SOSFS 2006:5, 4 kap 4 §.   

Ofullständg ch Oriktig dokumentation ska leda till skadestånd för medborgaren via Allmän domstol (Tingsrätt).
Särskilt viktigt är det när felen vilseleder länsrätter till fel domslut.                       - " -


Felaktig handläggning på soc handläggs av länstyrelsens tillsynsenhet och inte av tingsrätten. Detta vet du. TIllsynsenheten fungerar ungefär som JO, den granskar att papper har vänts i rätt ordning, men den granskar inte om brott har begåtts. Därtill består tillsynsenheten av folk från sociala, till skillnad från JO.
Titel: SV: Hjälp, barnen togs och vart vänder vi oss?
Skrivet av: Stockholm skrivet 05 maj 2009, 13:13:20 PM
Länsstyrelser utför en GENERELL tillsyn av soc. handläggning av ärenden.

När det handlar om Ofullständiga och Oriktiga uppgifter i soc persondatabaser, i strid med Personuppgiftslagen (PuL), så handläggs skadeståndskrav från medborgaren av Tingsrätter.

Snälla "Avos" vilseled inte läsarna i forumet !