Nordiska kommittén för Mänskliga rättigheters - Diskussionsforum

SocialtjĂ€nsten => Övriga frĂ„gor gĂ€llande socialtjĂ€nsten => Ämnet startat av: rainbow skrivet 30 november 2007, 18:47:38 PM

Titel: Exempelfall, vad kan hÀnda om "insatserna" tackas
Skrivet av: rainbow skrivet 30 november 2007, 18:47:38 PM
TvÄ förÀldrar har haft problem en tid, mkt hÄrda grÀl och det har varit rörigt hemma. 2 barn pÄ 6 och 14. Inget missbruk, ingen alkohol eller annat. Barnen har fÄtt mat, klÀder, stimulans och vanlig praktisk omsorg hemma. Barnen har sÄ att sÀga tillgÄng till hög intellektuell stimulans hemma Àven om det ocksÄ skiljer sig mellan förÀldrarna. Barnen fÄr alla ord om sig att vara ytterst snÀlla och goda i skolan. Det yngsta barnet Àr lite blygt och sÀger inte sÄ mkt, eller pratar inte pÄ förskolan, det andra barnet sÀger sig inte gilla mkt av inte skolmaten och Àter dÀrför kasst i skolan sen lÀnge.
Vid ett tillfÀlle kulminerar brÄk av förÀldrarna. Mannen drar ivÀg och Àr pÄ eget hÄll ett tag. PÄ olika sÀtt kommer det ut, det görs anmÀlningar, förskola och skola fÄr reda pÄ det och gör först dÄ anmÀlningar ("bÀttre sent Àn aldig") Utredning pÄbörjas. Socialsekreterarna som ska utreda köper in en tjÀnst frÄn ett företag som jobbar i familjejour mm-branschen och att detta kÀnda företag ska göra "observationer" under tiden tills utredning Àr fÀrdig.

Paret nÀrmar sig Äter efterhand och börjar "jobba" med familjeföretaget.
Mannen flyttar efter ett tag hem igen och familjeföretaget gör hembesök och trÀffar ganska ofta under nÄgra mÄnaders tid. Paret gör framsteg i sitt sÀtt att nÄ varandra, efter mkt arbete.

Utredningen blir sedan klar, och beskriver mest i negativa ordalag. Inte bara men i huvudsak. Olika negativa saker överdrivs och positiva saker som hade kunnat stÄ om nÀmns inte alls, saker som kunde belysa förÀldrarnas sÀrskilda "styrkor" pÄ olika sÀtt.
Det pressas pĂ„ att barna ska till bup. Även barnet som inte gillar all mat ska "utredas för sina Ă€tstörningar" trots att barnet inte alls har nĂ„n anorexi eller bulimi.
Även saker som förĂ€ldrarna pĂ„stĂ„s ha sagt men absolut inte har sagt stĂ„r. I utredningen stĂ„r att det kommer att krĂ€vas mycket insatser. FastĂ€n förĂ€ldrarnas arbete gĂ„tt fram och man faktiskt ett nytt sĂ€tt att möta varann och barnen fĂ„r Ă€n mer positiva ord frĂ„n skola i hur dom mĂ„r och klarar sig, sĂ„ blir det just det beslutet. Även efter beslutet fortsĂ€tter förĂ€ldrarna göra saker som dom inte kunnat innan för att dom inte lĂ€ngre har agg mellan varandra, det inkopplade familjeföretaget vittnar om stora Ă€ndringar som Ă€ven berört barnen, pĂ„ möte med soc. Socialsekreterarna visar dock att dom inte viker sig en millimeter. Dom menar att deras beslut stĂ„r oĂ€ndrat kvar (SoL, öppen vĂ„rd, heminsatser och kontaktperson till Ă€ldsta Barnet trots att det inte betts om). Socialsekreterarna tar in kollegor pĂ„ mötet och alla försöker pressa förĂ€ldrarna till att gĂ„ in i de nya insatsetserna dĂ€r man Ă€mnar kartlĂ€gga barnens behov och förĂ€ldrars förmĂ„ga enligt olika bbicspecifikationer. Insatserna ska göras och följas upp. FörĂ€ldrarna försöker förgĂ€ves sĂ€ga att de kĂ€nner sig överkörda, att den nya kraft de kĂ€nner har gett dem tron och vissheten pĂ„ att klara allt som vilka andra förĂ€ldrar som helst. Dom bemöts av total otillit. FörĂ€ldrarna frĂ„gar dĂ„ vad Ă€r det som ska lĂ€ggas pĂ„ oss, mer Ă€n det vi nu har jobbar fram till, vad Ă€r det mer vi ska göra som ni krĂ€ver. Socialsekreterana sĂ€ger att de inte kan svara och inte vill. De försöker boka in de nya mötena med kartlĂ€ggningen men lyckats inte helt, bara boka in ett möte med den nya "behandlingspersonalen" som ska "ta över". FörĂ€ldrarna Ă€r sedan
hÀpna och förstÄr ingenting, allt det som som jobbar med har dom inte fÄtt nÄn bekrÀftelse pÄ alls, som att det inte Àr nÄt vÀrt. NÄgra socialsekreterna talar inför varandra "vi mÀrker av ett motstÄnd och rÀdsla hÀr". Detta positiva motstÄnd som förÀldrarna visar i form av stÀrkta sjÀlvkÀnslor som ett nytt par ihop fÄr alltsÄ tummen ner av socialsekreterna. Dom frÄgar vad som hÀnder om dom inte gÄr med pÄ det som dom upplever i att pressas pÄ dom, och sÀger att det kÀnns som tvÄng. Svaret dom fÄr Àr att det kan bli en ny utredning. Trots att utredning sÄ nyligen gjorts. FörÀldrarna berÀttar om sitt synsÀtt pÄ barnens behov, som dom senare fÄr beröm för, av familjevÄrdpersonalen som alltsÄ var med pÄ mötet. Vad skulle starta den nya utredningen sÄ snabbt efter frÄgar förÀldrarna och fÄr som svar ungefÀr att det skulle vara pga en oro. Men vilken oro, ingen har ju gjort nÄn nyanmÀlan och om barnen har det bara kommit fram Àn mer positiva saker pÄ sistone.
Men inget mer svar ges.

FörÀldrarna gÄr sen hem och vet inte vad det Àr för insatser som ska sÀttas in, som ju enligt utredning behövs pÄ lÄng tid. Dom blir sÄklart rÀdda och upplever och lÀr sig, att det Àr detta som verkligen ger chans till utveckling att vÀxa som mÀnniska och handlingskraft, att vÄga sÀga nej till allat bara. Dom trÀffar senare personalen pÄ vÄrdföretaget som Àr pÄ deras sida och visar sympati i vilken orespekt och total otillit som socialsekreterarna visade. FörÀldrarna har sett mötet som var som en öppning till att faktiskt stÀrka sig sjÀlva ytterligare. Att vÄga sÀga nej till dom "frivilliga insatserna" som beslutats om, som dom inte bett om.
FörÀldrarna ringer till lÀnsstyrelsen och talar med en mkt vÀnlig person som inte annat kan ge rÄdet att inte tacka ja till nÄt som inte kÀnns rÀtt. Socialkonsulenten ber ockÄ förÀldrarna att Äter höra av sig hÀrnÀst framöver för att meddela hur det gÄr.

FrÄgan blir i detta, vad kommer socialsekreterana att göra. Dom hade sÀkert vÀntat sig att förÀldrarna var Ànnu ett undergivet par att sÀtta pÄ dyr frihetsberövande "behandling" i den stora socialvÄrdens kommers. SÄ sÀger istÀllet förÀldarna modigt nej, vi tackar nej till detta för vi kÀnner att vi har av det som behövs och vi finner att vi har det nu efter tiden vi gÄtt igenom och vi vill vi ge tiden till vÄra barn och familjen. Familjen har dÄ ocksÄ börjat med nya sport- och föreningsaktiviteter dÀr barnen och förÀldrarna ocksÄ deltar.
SÄ, vad kan hÀnda? FÄr socialsekreterare i ett sÄnt fall hjÀrnslÀpp eller ger dom upp eftersom det finns inget sÄ pÄtagligt riskfyllt som krÀvs enlgt lvu 2? Eller kommer dom att göra en ny utredning och nu med all kraft hitta Àn mer fel utöver dom fel som dom (garderande?) fick med i första och som fan sjÀlv utmÄla förÀldrarna som helt olÀmpliga?

Vad krÀvs för lvu? Vad hÀnder i verkligheten? I det hÀr fallet finns vÄrdföretaget och lÀnsstyrelsen iofs som potentiell backup.
Titel: Exempelfall, vad kan hÀnda om "insatserna" tackas
Skrivet av: cicci skrivet 02 december 2007, 12:56:25 PM
Följer de lagen sÄ ska ingenting mer hÀnda Àn att Àrendet avskrivs. MEN frÄgan Àr om de gör det? I dagens Sverige verkar socialtjÀnsten ha rÀtt att tolka lagarna precis som de sjÀlva vill sÄ att besvara din frÄga gÄr tyvÀrr inte.