Nordiska kommitt�n f�r M�nskliga r�ttigheters - Diskussionsforum
Socialtjänsten => Tvångsomhändertagande och andra ingripanden => �mnet startat av: svenab skrivet 19 januari 2003, 01:22:59 AM
-
Jag undrar om jag kan få råd om hur en vän skall agera.
Hennes lite bångstyrige son betedde sig dumt i skolan och hans fröken tolkade det som det var problem hemma och kopplade in socialen.
Jag kan men vill inte gå in på fler detaljer men läget är nu sådant att pojken har flyttats hem till den biologiske fadern medan fallet är under utredning.
Jag vet att anklagelserna är dumheter rakt igenom och menade att allting skulle nog ordna sig men efter att ha ägnat lördagen åt NKMR's sidor så har jag börjat fundera på om jag haft fel.
Skall hon gå till en advokat redan nu?
Är det något mer hon bör göra?
Jag har blivit fruktansvärt berörd av det material som finns här och undrar hur det kan komma sig att inte mer kommer ut i medierna.
-
På rent subjektiva grunder väljer socialen antibgeb att spola anmälan eller så ta upp den för prövning. I dag är det ännu mer kritiskt pga kritiken socialtjänsten fått att inte utreda tillräckligt många fall.
Om fallet inte handlar om mer konkreta saker som misshandel, försummelse eller övergrepp så blir nästa steg att BUP gör en (subjektiv) barnpsykoanalytiskt grundad barnpsykiatrisk bedömning. Om utfallet blir svart dömer domstolen svart!
En annan möjlighet är att ge upp barnet till fadern förutsatt att denne klarar socialens (subjektiva) bedömning. Som bekant har övrig släkt i Sverige ingen talan även om man skrivit in att den s k Nya Zeeland-modellen även skall kunna användas här. Det är ju bl a därför jag i alla mina artiklar så envist tjatat om biobandens negligering i den svenska socialstaten
Vad gäller advokater har dessa i de här ärendena till stor del eliminerats genom att rättshjälp endast utgår för ett få antal timmar. Dessutom förstår de flesta jurister inte innebörden av ett LVU-mål
Jag nås på klevius@yahoo.com om du vill berätta/fråga mer
-
Tack Klevius!
Jag har tyvärr inte sett några artiklar av dig än. Jag har bara haft kännedom om NKMR ett par dagar.
Vari bottnar tänkandet som har lett till att man gör så här mot barn (och vuxna) i Norden? Är det den, enligt mig, felaktiga uppfattningen att social påverkan är avgörande för en människas utveckling? Beror det på att "biologism" har blivit ett skällsord i politiken?
Allt är så motsägelsefullt. Samtidigt så väller det fram en massa diagnoser med olika bokstavskombinationer för att beskriva avvikande beteenden AD/HD m fl. Dessa anses väl vara biologiskt uppkomna vad jag förstår.
-
Klavius!
Jag har läst två av dina artiklar men måste ta det i lite mindre portioner eftersom mitt huvud håller på att gå i bitar.
Vi verkar ha samma värderingar men olika bildning. Jag är mycket tacksam för att du delar med dig utav din.
-
Det är just det som är problemet att man inte går på biologin utan (inom svensk barnpsykiatri t ex BUP) på psykoanalytisk flum. Håller som bäst på med en studie om ett annat subjektivt tvångsomhändertagandekriterium nämligen "sjuklig symbios" dvs ungefär att föräldern tycker för mycket om sitt barn. Diagnosen är en produkt av Freuds dotter Annas och Margaret Mahlers olyckliga och barnlösa jakt på sin egen "kvinnlighet" vilket resulterade i en illa dold avundsjuka gentemot biomödrar.
En annan sak bekymrar mig dock nästan lika mycket, dvs hur det är möjligt att svenska folket är så totalt döva för denna kritik ända tills de själva drabbas!? Alla tips mottas med tacksamhet
Peter Klevius
antropolog och kriminolog
-
Ja du har all rätt att ställa dig den frågan.
Jag kan inte förklara det heller.
Jag uppmanar härmed mina landsmän:
RÄTA FÖR HELVETE PÅ RYGGEN SVENSKA FOLK!
Här är tyvärr inte många som hör på.
Jag skall tamejfan göra något. Jag vet bara inte vad. Jag har skickat mail till en massa journalister med länkar till de mest uppseendeväckande historierna här. Jag har även försökt (men knappast lyckats) locka folk in på detta forum.
Jag hade, precis som du sa, aldrig upptäck NKMR om det inte vore för mina vänner men jag hade reagerat lika häftigt tidigare om jag hade känt till hur det är fatt.
Lite pinsamt är det ju att du som är den mest aktiva på detta forum bor i Finnland. Vilken omtanke om oss stackars krakar du visar. Eller är det så att alla dumheter som hittas på här sedan även kommer dit?
Hur många medlemar har NKMR?
-
Jag är född i Stockholm men har bott mest i Finland Efter en tids dubbelbosättning befinner jag mig nu mest i Stockholm igen Själv lärde jag mig hur det var fatt genom de sporadiska uppdrag som ombud i LVU-mål jag haft
Jag är ingen advokat men kan LVU-juridiken mm Mitt huvudintresse är dock antropologi och presenteras mer utförligt i en kommande bok vars titel är Homo Filius Nullius (utges på engelska) och som behandlar den familjelösa individen i den framtida socialstaten (Filius nullius är en gammal juridisk term som betecknar illegitima barjn) Denna är en fortsättning på Resursbegär (utgiven på svenska) som jag skrev 1992 och som behandlade övergången från samlar/jägar-kulturer till investeringskulturer (civilisationer).
Jag har inga synpunkter på hur världen skall vara men vill gärna att denna speciella aspekt debatteras mer eftersom jag tror att många gått miste om dess djupare nyanser och förrän det är för sent
Nästan ingen läser vad jag skriver men det som kanske bekymrar mig mer är att jag inte heller bryr mig så mycket Har själv allt från fullvuxna till små barn
-
Aha! Ditt namn lurade mig att tro att du var finnlands-svensk.
Det var en rolig titel du har kommit på och innehållet blir säkert det också.
Jag hörde att 60% lever som singlar i Stockholm. Jag tycker det låter orimligt mycket och statistik har jag lärt mig vara skeptisk emot.
"Vandrande vårdnader" som blir allt vanligare leder ofta till att barnen blir bortskämda. Det är inte bra. Föräldrarna baktalar ofta varandra vilket med automatik leder till minskad respekt från barnen som ju känner till alla deras dåliga sidor. Det är inte heller bra. Dessa barn blir som du säger därmed "familjelösa" eller "rotlösa".
Själv är jag är en avhoppad lärare i naturvetenskap som sadlade om till datorbranchen. Jag är lyckligt gift sedan 20 år och har två barn. Jag har alltså inga problem för egen del men känner i många fall att det kunde lika gärna ha drabbat mig.
Jag vill göra något och har du något förslag på vad jag kan göra så får du gärna tipsa mig.
Sprida kännedom om NKMR kan jag ju alltid göra.
-
Rättelse: Jag menar förstås inte att jag tror att innehållet i boken blir roligtsom jag råkade skriva i all hast. Byt mot intressant.
-
Jag undrar om jag kan få råd om hur en vän skall agera.
Hennes lite bångstyrige son betedde sig dumt i skolan och hans fröken tolkade det som det var problem hemma och kopplade in socialen.
Jag kan men vill inte gå in på fler detaljer men läget är nu sådant att pojken har flyttats hem till den biologiske fadern medan fallet är under utredning.
Jag vet att anklagelserna är dumheter rakt igenom och menade att allting skulle nog ordna sig men efter att ha ägnat lördagen åt NKMR's sidor så har jag börjat fundera på om jag haft fel.
Skall hon gå till en advokat redan nu?
Är det något mer hon bör göra?
Jag har blivit fruktansvärt berörd av det material som finns här och undrar hur det kan komma sig att inte mer kommer ut i medierna.
Hej!
Mamman skal kontakta en advokat omgående och hon skall ha med sej ett vittne varje gång hon pratar med socialen.Hemskt gärna advokaten.
Jag litar inte på socialen.
Min dotter for illa hemma hos sin mamma å jag vände mej till socialen för att få hjälp. Men det hela slutade med att de tog vår dotter å sa att det beror på att vi har en konflikt jag å mamman.
Nu så har socialen vänt på vad jag säger.
-
Tja det finns så djävla mycket som är fel med lagstiftningen...
Men det jag har märkt på utbildningen till socionom är att man låter vem fan som helst jobba som lärare.....
När man skall läsa så vikitiga ämnen som SoL och LVU klarar man av det på en förmidag medas BrB läser man på 3 dagar.
Våran lärare i familje rätt och SoL och LVU klarade inte av att lämmna sina privata åsikter utanför. Vi män var svin!!!! Den enda gången vi var bra var när vi skötte jobbet på familjeenheten!!!!!
Man skulle även vid minsta mistanke om övergrepp hindra fadern från kontakt med barnet etc.
Hon stog och drog fall från sin egen umgängeskrets, vist dom unga naiva som kommer från en skola till nästa utan att ha levat måste ju suga åt sig som svampar.
Jag kan sovra i skiten som lärs ut, men den som inte kan det kommer snart att lära sig att familjen är ont och vi socionomer vet bäst....
men vet vi det?
Jag har upplevt ett LVU när en granne förlorde sina tre barn i linköping.
Det står om dom här på nkrm.
Det jag såg då sa att allt var fel, jag stog och höll ena branet som flytt från sociala, socialpersonen slet branet ur armarna på mig så det gjorde ont i min nacket, man gör inte så, man hotar inte någon som tar upp ett litet ledset barn som snyfter låt dom inte ta mamma från mig.
Man hotar inte med att kasta den personen i fängelse om han inte lämnar från sig barnet, jag ville prata lugna barnet så det släppte men fick inte.
har man sett det och vet att allt man gör går i mot dig passar man sig.3
Jag har 2 bran och studerar min fru är hemma, vi vågar inte ha barnen på dagis där dom förhörs av personal, jag går inte till sos och ber om hjälp. gÖR INTE DET DET KAN LEDA TILL ATT DU FÖRORAR DITT BARN..
-
Tack "gäst" för dina råd men advokater är fruktansvärt dyra att anlita så det kan vi avskriva. Vad vi istället har hjälpt henne med är elektroniska mogänger som gör det möjligt att filma och göra ljudupptagningar vilket hon gör. Hon spelar in alla samtal med myndighetspersoner etc. Vi sina övervakade sammanträffanden med sonen spalar hon in hans vädjanden till henne om att få komma hem igen. Det är hjärtskärande att se denna glada pojke förvandlas till en sorgsen stackare.
Tack "socionomen" för ditt vittnesmål om den utbildning ni får. Jag har erfarenheter från lärarhögskolan som i stort innebar ideologisk träning. Jag misstänkte att det var likadant för er eller kanske t o m värre.
En bild av ett samhälle i terror växer sig allt starkare.